24.12.2012 Views

Aktum Extra nr 2 - Umeå universitet

Aktum Extra nr 2 - Umeå universitet

Aktum Extra nr 2 - Umeå universitet

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Mikroskopisk<br />

skönhet<br />

Vid ett besök hos UCMR (<strong>Umeå</strong> Centre for Microbial Research), MIMS<br />

(Molekylär Infektionsmedicin, Sverige) och institutionen för molekylärbiologi,<br />

fick undertecknad se några bilder som Marie Andersson tagit<br />

fram med hjälp av olika slags mikroskop och (laser)skan<strong>nr</strong>ar.<br />

Wow-effekten var omedelbar. Extrema närbilder på myggor, flugögon<br />

och fästinglarver i fascinerande färgskalor. Än mer extremt närgångna<br />

bilder på cellvävnad och bakterier – med detaljer i storleksordningen<br />

några miljarddels millimeter!<br />

Några av bilderna är kanske mer vackra än betydelsefulla, men de flesta<br />

bidrar till att öka förståelsen för skeenden utom räckhåll för våra egna<br />

sinnens uppfattningsförmåga. En del ger till och med möjlighet att<br />

ställa helt nya frågor om till exempel hur virus angriper celler och hur<br />

celler försvarar sig – och att hitta svar som kan leda till nya eller förbättrade<br />

mediciner eller behandlingsmetoder.<br />

Konst och vetenskap i, bokstavligt talat, skön förening.<br />

Se mer på www.umu.se/aktum<br />

Text: Michael Nordvall<br />

Den cirka 5 mikrometer långa tarmbakterien E. coli (Escherichia coli) fångad av<br />

ett Atomic Force-mikroskop (AFM), som använder laser för att mäta höjskillnader<br />

på olika biologiska prover för att få fram en ”topografisk” bild – ungefär som<br />

blindskrift. De fina trådarna är bakteriens ”pili” eller fimbrier, som är cirka 50<br />

nanometer tjocka, alltså 50 miljondels millimeter. Bild: Monica Persson,<br />

laboratorieassistent vid UCMR/Institutionen för molekylärbiologi<br />

Fästinglarv (Ixodes ricinus) i autofluorescens, fotograferad i ett konfokalmikroskop.<br />

Autofluorescens beror på att celler och vävnad naturligt innehåller<br />

molekyler med inneboende fluorescens (förmåga att utsända ljus). De olika<br />

strukturerna behöver alltså inte märkas in med fluorescerande antikroppar för<br />

att visualiseras. Bild: Marie Andersson, UCMR/Institutionen för molekylärbiologi,<br />

<strong>Umeå</strong> <strong>universitet</strong><br />

Cellvävnad från det organ i älg som ”känner av” ferromoner. Bilden är framtagen<br />

i ett fluorescensmikroskop genom att specifika strukturer i vävnaden märks in<br />

med fluorescerande antikroppar. Genom att använda fluorescerande antikroppar<br />

i olika färger så kan man visualisera flera olika strukturer samtidigt. Den här<br />

bilden visar nervceller i rött, basalceller i grönt och cellkärnan i blått.<br />

Bild: Viktoria Vedin, postdoktor i molekylärbiologi<br />

<strong>Aktum</strong> <strong>Extra</strong> • Våren 2010 21

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!