Sveriges fåglar 2021

spegla om miljökvalitetsmålen nås eller inte. För att
följa utvecklingen, har det tagits fram ett antal repre ­
sentiva indikatorarter. Även EU har en motsvarighet
när det gäller att följa gruppen Vanliga jordbruksfåglar.
För svensk del ingår samma arter i dessa båda miljömål,
nämligen tornfalk, tofsvipa, sånglärka, ladu svala,
råka, busk skvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla,
törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolan sparv, pilfink
(totalt 15 arter).
I de svenska indikatorerna ingår färre arter än för Europa
som helhet. Anledningen är att många europeiska
arter saknas i vår fauna medan andra är för ovanliga
eller fåtaliga för att möjliggöra indexering. Med jordbruks
arter menas såväl arter som är knutna till åkermark
som fåglar knutna till betesmark. Några av de
ingående arterna har i dagens Sverige inte längre sina
starkaste fästen i jordbruksmark utan exempelvis på
hyggen, i kraftledningsgator och i anslutning till myrar.
Man kan diskutera grupptillhörigheten för några av
arterna, men Svensk Fågeltaxering har valt att behålla
den europeiska standarden för jämförbarhetens skull.
Kurvorna i figurerna på nästa sida visar den genomsnittliga
utvecklingen i Sverige för dessa arter sammantagna.
De data som presenteras är från sommarens
punkt taxeringar åren 1975–2020 samt från
standardrutterna åren 1998–2020. I ett större sammanhang
ingår de också i EU:s strukturella indikator
Population trends of wild birds.
Tofsvipans akrobatiska spelflykt blir allt svårare att få se.
Foto: John Larsen
mitten av 1970-talet har antalet starar också mer än
halverats. För gulsparven och buskskvätta har utvecklingen
också varit dyster. Deras svenska bestånd är
idag endast en tredjedel (gulsparv) och ungefär hälften
(buskskvätta) av vad det var i mitten av 1970-talet.
Miljökvalitetsmål
Den svenska riksdagen har satt upp 16 miljökvalitetsmål.
Målen beskriver det tillstånd i miljön som det
svenska miljöarbetet ska leda till, och ett av målen
är Ett rikt odlingslandskap. Fåglarna kan hjälpa till att
Figurerna visar att det har gått dåligt för fåglarna i
jordbrukslandskapet de senaste 45 åren. Tofsvipan
och gulsparven hör till dem som minskat mest. När
det gäller resultatet för sommarpunktrutterna, som till
stor del är förlagda i eller i anslutning till jordbruksmark
i södra Sverige, har tillbakagången fortsatt även under
de senaste tio åren. Standardrutterna, som speglar
hela Sverige, visar också en minskning sedan åren
strax före millennieskiftet, men de senaste tio åren har
det skett en stabilisering. I ett väldigt kort tidsperspektiv,
under de senaste fem åren, finns tecken på en liten
uppgång i båda delprogrammen.
Utvecklingen för tofsvipa och gulsparv enligt Svensk Fågeltaxerings punkttaxeringar sommartid.
20