komma - Institutionen för lingvistik och filologi - Uppsala universitet
komma - Institutionen för lingvistik och filologi - Uppsala universitet
komma - Institutionen för lingvistik och filologi - Uppsala universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
översättningslån från svenskans kommer att. Ikola m.fl. (1979) kontrasterar användningen av<br />
tulla som futurmarkör med användningen av olla ’vara’ + huvudverb i aktiv 1. particip som<br />
futurkonstruktion (t.ex. on tuleva ’är <strong>komma</strong>nde’). Verbet tulla är enligt honom vardagligare<br />
jäm<strong>för</strong>d med olla konstruktionen som är arkaistisk. Han menar att båda futurkonstruktionerna<br />
endast bör användas när det behövs <strong>för</strong> att undvika miss<strong>för</strong>stånd, annars använder man<br />
presens. Resultaten visar (se kapitel 4.4.1) att i 7 % av alla belägg används tulla som<br />
futurmarkör. Det används också när presens skulle vara lika möjligt, vilket kan tyda på att<br />
användningen av tulla som futurmarkör kan ha blivit vanligare <strong>och</strong> mindre markerad sedan<br />
1979.<br />
3.5 Finskans kasus<br />
I detta avsnitt har jag sammanfattat information om de kasusformer som är relevanta <strong>för</strong><br />
undersökningen. Dessa är lokalkasusformerna inessiv, elativ <strong>och</strong> illativ samt övriga<br />
kasusformerna translativ <strong>och</strong> partitiv <strong>och</strong> en verbform konditionalis.<br />
Av finskans fjorton kasusformer bildar sex av dem ett sammanhängande delsystem, där<strong>för</strong> att<br />
alla de sex formerna uttrycker platser <strong>och</strong> riktningar. Tre av dem är inessiv, elativ <strong>och</strong> illativ.<br />
Inessiv markeras med ändelsen –ssa eller –ssä <strong>och</strong> uttrycker oftast befintlighet. I svenskan<br />
motsvaras inessiven av prepositionerna i eller inne. Elativens ändelse är –sta eller –stä. Den<br />
uttrycker rörelse någonstans ifrån <strong>och</strong> ibland ursprung. I svenskan motsvarar elativen<br />
prepositionerna ur, från <strong>och</strong> av. Illativ har tre olika ändelser, -Vn <strong>och</strong> –hVn (i vilka vokal blir<br />
likadant som <strong>för</strong>egående vokal) samt –seen. Illativen motsvarar in i i svenskan <strong>och</strong> uttrycker<br />
oftast rörelse in i eller till, ibland också <strong>för</strong>ändringars sluttillstånd. (Karlsson 1978:118-124)<br />
Translativen uttrycker tillstånd, egenskap, uppgift eller ställning i vilket någon eller någonting<br />
hamnar, eller slutpunkter <strong>för</strong> <strong>för</strong>ändringar <strong>och</strong> rörelser. Translativ har ändelsen –ksi på finska.<br />
Svenskan saknar direkt motsvarighet <strong>för</strong> translativen, den översätts med <strong>för</strong>, till, som eller bli<br />
+ adjektiv eller substantiv. (Karlsson 1978:131-133)<br />
Vid sidan av nominativ är partitiven den viktigaste av finskans kasus. Nominativ <strong>och</strong> partitiv<br />
kan betraktas som varandras motsatser. Nominativen uttrycker en helhet eller en bestämd<br />
mängd. Partitiven <strong>för</strong> sin del uttrycker en obestämd mängd. Partitiven har tre olika ändelser:<br />
11
Change language