Aktuellt_#4_2021

AKTUELLT
FRÅN SÖDERMANLANDS-NERIKES NATION #4

I
N
N
Redaktionen 3
Ledaren 4
1Q har ordet 6
To-do list 7
En helg i Tyskland 8
De nordiska studentmötena 10
Till Nylands nation 11
E
H
Å
L
L
Things you can't miss in Uppsala 12
Klubbmästarna 14
Heltidarna 16
Worth visiting around Uppsala 18
Våga resa ensam 21
FEAT: International Student 22
A Cambridge scholar in Uppsala 24
Jämlikhetsgruppen 26
Landskapskallelser 28
Ämbetsverkarlista 30
2

REDAKTIONEN
Vad har varit redaktionens favoritresemål hittills?
Redaktör
Elsa Sandin
Österrike
Redaktör
Ingrid Bäcklund
Frankrike
Redaktionsassistent
Axel Löfqvist
Forna DDR/Berlin
Redaktionsassistent
Kristina Lingman
Hawaii
Redaktionsassistent
Astrid Froede Othelius
Italien
På omslaget
Jorden runt med Snerikes
Av: Ingrid Bäcklund
Redaktörer
Elsa Sandin och
Ingrid Bäcklund
Kontakt
aktuellt@snerikes.se
Tryck
Wikströms
Tryckeri AB
Ansvarig utgivare
Ingrid Heed
Adress
S:t Larsgatan 4
753 11 Uppsala
3

LEDAREN
4

In the spring of 2019, I studied in France. Besides drinking wine and eating croissants, I tried my best to
learn the language. I already knew the basics from school. I went to an international school, and in 4th grade
we got the option to choose between Spanish or French, and I chose French. Mostly because almost everyone
in my family had studied some French previously.
I’ve been studying French since middle school, and yet today I barely want to admit how badly I speak the
language. The more time passed in school, the more I felt like it was useless learning French in Sweden,
since I never got the chance to actually speak it. So, I started dreaming of studying French in France (and
watching Amélie like a 100 times didn’t exactly make me less eager to go). So I packed my bags and I went.
2 years had passed since my high school graduation and I had pretty much lost the little French I knew. Still,
I flew to Paris and took the train to Lyon. I tried to read the signs and listen carefully to the speaker's voice
on the train and after a three or so hour journey, I arrived at Gare de Lyon. I followed Google Maps, took a
bus, took it the wrong way, took it back, followed Google Maps again, and finally I found my way onto the
Métro. From there I took line C to my new home in Croix-Rousse.
What happened the following four months is both a blur and some of my fondest memories. But what I
remember is that as much as it was fun, it was also hard and at times I struggled. I wanted to understand
everything and speak like every other 20-or-so year old - use Verlan (french slang) and not the school book
French that I was taught in school. I wanted to sit at a party and joke with my French friends, and not have
to make up sentences in my mind for ten minutes before managing to say anything. Usually when I finally
did manage to get something right, the conversation had already moved on.
What I want to say with all of this is that, being in a new country, with a new language and a new culture
where everything is new, is hard. My experience was amazing but sometimes, I wish my French friends
could have spoken more English with me when they saw that I was struggling to understand, so that I could
have been able to take part in every conversation. Even if they were (and still are) my friends, I still worried
that they were talking about me or making fun of me behind my back when I heard them laughing, probably
about something completely different.
So, to everyone in Uppsala who doesn’t understand what “ska du till tisdagsklubben ikväll?” means, this
number of Aktuellt is for you. We want everyone who is a part of Snerikes, however much, however little,
to feel like they belong here, like they understand and are understood. In the future, we will always have
something written in English in Aktuellt for our international peers to enjoy, while you take time learning
the Snerikes-lingo.
à la prochaine,
Elsa
Text and photo: Elsa Sandin
5

1Q
har ordet
Text: Ingrid Heed
Bild: Ingrid Heed
Illustration: Axel Löfqvist
Visst känns det som igår vi satt i sommarsolen, njöt av god mat på Bryggans uteservering och längtade
efter fysiska möten och inget mer digitalt tjafs. Och nu sitter vi här – nationen har haft sin första klubb och
sin första riktiga gasque sedan innan pandemins start – oj vad efterlängtat det var! Jag måste säga att den
första gasquen var en personlig höjdpunkt, men ingen hade väl förväntat sig något annat av en förste kurator.
Något som kommer med den öppning av samhället som höstterminen bjudit på är alla de internationella
studenter som kommer till Uppsala och som blir medlemmar av vår fantastiska nation. För nationen är ju
trots allt ett andra hem för alla studenter från vår hembygd, och kanske även mer så för de som kommer
ännu längre ifrån. Om inte annat så är det tur att vi fångar upp dem innan de inser vilket vansinnigt beslut
de har tagit. Att sitta där med ansökningsblanketten till utbytesstudier och in i det sista sitta och vela
mellan Sverige och Spain för att sedan välja Sverige i hopp om den idylliska svenska sommaren och sedan
en månad in finna sig i ett ständigt kvällsmörker för resten av ens utbytesperiod. Det är tufft det. Därför
hoppas vi att de kommer att trivas hos oss, och att vi kan vara en ljusglimt i den svenska höstens mörker.
As an international student the fall in Sweden can be quite tough.
When the fall comes it seems like the sun never rises and you might
question why you came to Uppsala in the first place, when you could
have gone to Spain. However, there is a solution for this. It is called
Gåsbal, Tisdagsklubb and Luciagasque. When everyday life is full
of exams and hand-ins these events are the light in the fall darkness,
that hopefully makes it all easier. There is so much to do at the nation
that I promise you there will not be a dull moment. Take the shift in the
Bistro, or buy that gasque-ticket - I promise you are going to like it!
6

ubrik
To-do list winter 21
LAST RECENTIORS
ACTIVITY OF THE
SEMESTER
26 NOVEMBER
CLEANING DAY
28 NOVEMBER
LANDSKAP 3
6 DECEMBER
WIKS CASTLE
CHRISTMAS MARKET
4 DECEMBER
LAST DAY OF THE
SEMESTER
14 DECEMBER
LUCIAGASQUE
13 DECEMBER
LAST TUESDAY CLUB
14 DECEMBER
THANK YOU FOR A
GREAT SEMESTER AT
THE BEST OF NATIONS.
THE EDITORIAL STAFF
WOULD LIKE TO WISH
YOU ALL A GREAT END
TO THE SEMESTER, A
MERRY CHRISTMAS AND
A HAPPY NEW YEAR!
SCAN ME!
SOME OF YOU
HAVEN'T GOTTEN
THE LATEST NUMBER
OF AKTUELLT DUE TO
ADMINISTRATIVE
DIFFICULTIES, BUT
IT WILL BE COMING
TO YOUR MAILBOX
SHORTLY!
Text & illustration: Ingrid Bäcklund
7

En helg i Tyskland
Text: Elsa Sandin och Ingrid Bäcklund
Bild: Ingrid Heeed, Burschenschaft Arminia Marburg, Students' Nobel NightCap
Fredag den 1:a oktober, klockan 6:30 på morgonen begav sig förste kurator Ingrid Heed och andre urator Gustav
Stark, tillsammans med resestipendiaten Georg Holmén till Arlanda för att sedan flyga vidare till Tyskland.
1.5 timme norr om Frankfurt ligger universitetsstaden Marburg, där två tredjedelar av kuratelet och Georg
skulle besöka den katolska studentherrföreningen, och vår vänförening, Burschenschaft Arminia.
Varje vår bjuds Södermanlands-Nerikes nation in till Arminias årsfest. Vänskapen med föreningen sträcker sig många
år tillbaka, men tyvärr har det inte gått att besöka föreningen sedan våren 2019, innan pandemin slog till.
På fredagen välkomnades gästerna i form av en danskväll, lite som en sexa, beskriver Ingrid, Gustav och
Georg. Under lördagen var själva årsmötet, Stiftungsfest, som kan jämföras med ett Landskap på Snerikes, där
det var en blandning av fest och möte. Till eventet bjuder de in “vänner”, personer från andra Burschenschafts,
alltså studentföreningar från en mängd olika universitet både i Tyskland och utomlands.
Vad är mest annorlunda med Arminia, jämfört med Snerikes?
Ingrid, Gustav och Georg:
- Den största skillnaden är att de inte har någon verksamhet utåt. De har ingen restaurang eller bar till exempel,
utan de har bara sin interna förening. Att det är en herrförening är givetvis också en stor skillnad.
Ingrid: Jag tyckte att det var lite udda att vara i princip den enda tjejen där, förutom
under fredagen då medlemmarnas flickvänner också fick närvara.
- Det finns också en annan hierarki mellan medlemmarna. För att kunna klättra inom föreningen måste man till exempel göra ett
kunskapsprov, och så är det ju inte alls på Snerikes. Föreningen är också betydligt mindre, med ungefär 40 aktiva medlemmar.
- En spännande skillnad var också att det inte var lika uppstyrt som vi brukar ha det på våra sittningar. Det fanns till
exempel ingen tydlig klädkod som det brukar finnas på Snerikes gasquer. Alla var uppklädda, men kom i olika saker. De
på föreningen med hedersuppdrag kom till exempel i 1600-tals liknande kläder, vilket var kul och väldigt annorlunda.
Vad är mest likt med föreningen, jämfört med Snerikes?
Ingrid, Gustav och Georg:
- Det känns som att uppbyggnaden av föreningen liknar nationens uppbyggnad under 50-talet. Vi har liknande
traditioner och har säkert inspirerats av varandra, men Snerikes har kanske utvecklats och moderniserats
mer. Snerikes är också en mer integrerad del av studentlivet i Uppsala än vad Arminia är i Marburg.
8

Vad tar ni med er från resan?
Gustav: Det var spännande att promenera runt i Marburg, och se bland annat estetiken i Tyskland som påminde lite om
Sverige på 90-talet. Marburg är också en av få de städerna som inte bombades under Andra världskriget, vilket idag gör att
den medeltida stadskärnan med kyrkor och torg finns kvar. Det var väldigt fint att se. Jag hade däremot velat veta mer om
deras vardag och få en större inblick i den, hur det är att vara student i Marburg liksom. Burschenschaft Arminia är inte
riktigt en representativ grupp för en tysk student. Jag tar också med mig minnet av den första lunchen, en otrolig schnitzel.
Georg: Ja, jag tar inte med mig väskan i alla fall. Det första som hände efter tåget från flygplatsen till Marburg
var att jag glömde min väska i vagnen. Den har nu hittats någonstans i Tyskland, men ännu inte återlämnats.
Utöver den icke befintliga väskan tar jag med mig smaken av tysk öl, och minnena av en otroligt fin stad.
Ingrid: Målet med att resa till vänföreningar runtom i världen, och bjuda in vänföreningar till Uppsala, är att främja
vänskap och gemenskap över nationsgränser. Och i det stora hela skulle jag säga att vi tar med oss vikten av att ge och
ta. Det vi får av våra vännationer eller vänföreningar ger vi minst lika mycket tillbaka. Vi bjuder in våra vänner till
våra sittningar och de får gå gratis, mot att de gör samma sak när vi är hos dem. Som ett utbyte kan man säga.
Georg Holmén, resestipendiat
Vad är resestipendium, och hur söker man det?
Alla stipendier utlyses på nationens officiella anslagstavlor på Snerikes, på samma
plats där ämbetsverkarposter sätts upp. De läggs också upp på Snerikes hemsida.
Just resestipendiena behöver man ha nationspoäng för, vilket man får genom att
vara ämbetsverkare, men det finns en mängd andra stipendier som vilken medlem
som helst kan söka. Allting om vad man kan söka och hur står på hemsidan.
Härnäst är det Lund och Köpenhamn som ska besökas, så sök stipendier nu och häng med!
9

RUBRIK
Om de nordiska studentmötena
TEXT: A XEL LÖFQVIST
BILD/ILLUSTRATION: PÅ BILDEN: STUDENTMÖTE I UPPSALA 1875,
MÅLAD AV OKÄND MÄSTARE
Under artonhundratalet var nordiska studentmöten vanligt förekommande och samlade studenter
från universiteten i Uppsala, Lund, Köpenhamn och Christiania (dagens Oslo). Idén bakom
mötena var i grunden att stärka och knyta ann band mellan de olika högskolorna, mötena tog
avstamp i och präglades av den så kallade skandinavismen. Skandinavismen var i grunden
en pannationel rörelse och ideologi som verkade och förespråkade för ett mera enat och
sammanslutet Skandinavien, strävan var att ena Danmark med Norge och Sverige som sedan
1814 var förenade i en union. Studentmötena kan beskrivas som en slags stor manifestation där
de unga intellektuella samlades för att visa sitt stöd och tro på ett enat Skandinavien och förstås
bäst om det placeras i sin rätta kontext. Det tidiga artonhundratalet präglades i stor utsträckning
av socialt missnöje till följd av napoleonkrigens framfart på kontinenten, ett försök att vrida
tillbaka klockan till tiden innan den franska revolutionen gjordes i och med Wienkongressen,
men de liberala och nationalistiska krafterna som såg dagens ljus under revolutionen lät sig inte
underkuvas. Skandinavismen var en liberal och radikal rörelse och osade av de nya idealen. Detta
manifesterades inte minst under våren 1848 när nyheterna om februarirevolutionen i Paris nådde
Sverige. Gator och torg fylldes snabbt av studenter som firade den franska konungens nederlag
och städerna fylldes av ett ekande ”Vive la république!” Stämningen kan jämföras med den av
1968, den geopolitiska realiteten förde med sig en ny anda, en tro på något nytt – fast här utan
murarskjortor och Jan Guillou.
Hur såg då studentmötena ut? Centralt för mötena var de stora paraderna, utsmyckade med
fanor och standar. Mötena var fullproppade med symbolik och gemensamma markörer, det
var till exempel inom ramen för de nordiska studentmötena som studentmössorna såg dagens
ljus för första gången. Mössan skulle bli den yttersta symbolen för studentskandinavismen
– det var en materiell markör för ett symboliskt tillhörande av en egen samhällsklass – den
skandinaviska studenten. Mötena var, också i linje med sin samtid, präglade och genomsyrade
av ett enormt vikingavurmande, som fungerade som en gemensam historisk nämnare för de tre
länderna att luta sig tillbaka på. Till exempel dracks det under ett möte i Uppsala mjöd ur horn
på på Odinsborg. Det hölls också en sittning för 1600 studenter i Uppsalas Botaniska trädgård.
I trädgården byggdes en festsal upp på 1000 kvadratmeter och 9 meter i takhöjd och skulle
efterlikna ett långhus från vikingatiden.
Festligheterna präglades, förutom av vikingavurmandet även av långa, sentimentala tal,
proklamationer av brödraskap studenterna emellan, luncher, tåg- och ångbåtsresor genom naturen
där sången, talen och historien hade en central roll.
Skandinavismen som rörelse och studentmötena som sådana skulle komma att ändra form under
artonhundratalet, det som en gång hade startat som en radikalpolitisk sammansvärjning skulle
komma att mer och mer handla om möten präglade av gemenskap, fest och sång. Studentmötena
blev internationella sammankomster som firade den gemensamma historien, kulturen och
språket.
10

ubrik
Till Nylands Nation
MELODI: ZANDAHLS KANON
TEXT: G. STARK
ILLUSTRATIONER: INGRID BÄCKLUND
I HUNDRADE ÅR HAR BERÄTTATS EN SAGA
OM UNDERBAR FRÄNDSKAP SOM ALDRIG AVTAGA,
OM TVÅ SIDOR HAVET OCH DESTILLATION,
OM SÖDERMANLANDS-NERIKES OCH NYLANDS NATION
EN AFTON HÅLLS BALER PÅ VAR SIDA HAVET,
BLAND UNGDOMLIG FÄGNAD GÖMS VEMOD BEGRAVET
NÄR TAFFELN ÄR BRUTEN OCH PUNSCHKOPPEN TOM
FINNS BLOTT KVAR EN LÄNGTAN TILL NYLANDS NATION
VÅR LÄNGTAN, VÅR TÖRSTAN FRÅN VÄSTER TILL ÖSTER,
VILL UPPVAKTA ER MED EN GRATULATION
EN SKÅL FÖR VÅR VÄNSKAP MED NYLANDS NATION!
11

THINGS YOU CAN'T MISS IN UPPSALA
Saluhallen S:t Eriks Torg 8
Saluhallen, or the meat Basilica as it is often called
due to its resemblance to a place of worship, is
located by S:t Eriks square and offers a vast selection
of fresh produce, fish and meat. Originally built in
1909 Saluhallen has operated continually up until
2002 when the wooden roof caught on fire, leaving
large portions of the building destroyed, since then
the market has been quite underwhelming and run
down. Thankfully, back in 2018 big upgrades and
renovations were made and today Saluhallen is a
staple for everything fresh and delicious. So whether
you are looking for something extra to bring home and
cook for the weekend, or just a great plate of Swedish
meatballs for lunch, Saluhallen is your go to place.
Text: Elsa Sandin, Axel Löfqvist, Astrid Froede Othelius
Photo: Elsa Sandin, Astrid Froede Othelius
Illustration: Axel Löfqvist
Katalin (And All That Jazz)
Roslagsgatan 1
Right by Uppsala central station, Katalin is located. In
an old train warehouse, you find a cozy restaurant, bar
and music stage. You can also book a private event for
over 200 people at Katalin.
Katalin has everything from jazz nights to stand-up
and concerts. In 2002 the legendary Solomon Burke
took over Katalin’s stage, and since then Håkan
Hellström, Laleh, Bill Wyman, Veronica Maggio,
Timbuktu, Johnossi, Magnus Betnér and many more
have performed. In 2018, I (Elsa) stood front row,
screaming out the lyrics to Aqua Aura by Fricky at
Katalin and had the time of my life. Highly recommend
it! Check out their website to see the event calendar.
Fyrisbiografen S:t Olofsgatan 10
Did you know that one of Sweden’s oldest cinemas is located
in Uppsala? Fyrisbiografen, which is only a spitting distance
from Den bästa av nationer, opened in November 1911 (110
years ago, this year!), by Hugo Plengiér, who owned several
other cinemas both in Uppsala and in other locations.
Fyrisbiografen shows movies from all around the world, for
all ages. According to the cinema they show movies that
“often deal with life's major issues and describe the living
conditions of people in different parts of the world. We want
to put the film in context and arouse questions, insights and
a desire for conversation.”
Since November 2012, Fyrisbiografen is completely run by a
non-profit association - Föreningen Fyrisbiografen.
Tip! On Sunday mornings, Fyrisbiografen has
“frukostbio” - breakfast cinema. They offer sandwiches
from Leijon Stenugnsbageri och konditori, juice,
coffee, tea and fruit to eat when watching a nice and cozy
movie.
Check out their website or Facebook to see what movies are
on the calendar.
12

English Bookshop Svartbäcksgatan 19
The independently owned English Bookshop truly is a gem, and it is actually one of the world’s best bookstores,
beating the likes of Shakespeare and company for the prestigious prize ‘Bookstore of the year’ back in 2018. One
could easily spend hours upon hours exploring
the bookshelves, filled with titles that range from
the likes of Kierkegaard to Agatha Christie.
We met Stina Björkelid, who works in the shop and
passionately explains that The English Bookshop started
in 1995, and has a close connection with their customers.
During Midsummer in 2011, The English Bookshop
switched premises with Uppsalas only sexshop
Lustgården. Stina laughs and tells us that 30 customers
voluntarily spent their Midsummer weekend
carrying “Dildos one way and books the other”.
Tip! The English Bookshop offers reading groups, book
clubs as well as author presentations on a regular basis.
Head over to their website or
Facebook page to find out more about future events.
Tehörnan Svartbäcksgan 16A and Smedsgränd 5A.
We met Fanny Nilsson who is a student here in Uppsala, and her mom Lena
Nilsson who is the store manager in Uppsala. Fanny practically grew up
in Tehörnan; she is the granddaughter of the owners who started the store
40 years ago in Umeå. Fanny explains that the tea shop is a family-owned
corporation and that many people in her family are engaged within the
company. The vibe is therefore indeed very familiar, cozy and warm.
The shop has over 230 types of tea, and some of them are specifically
made by Tehörnan. For instance, they have different types of Pelle
Svanslös tea. They also make a special tea for the English Bookshop,
which is always served during the reading groups in the bookshop.
Tip! Make sure to check in Tehörnan either for their cozy vibe,
to buy tea for your late reading nights or as a christmas gift
from a typical Uppsala store. You can also visit their website
www.teshop.se.
Tip 2! Don’t forget that Tehörnan as a tradition serves traditional
Swedish glögg and tea outside their store at Svartbäcksgatan on the First
of Advent every year!
The botanical garden and the tropical greenhouse
Even though the winter comes with a promise of coziness, tea breaks curled up under a blanket, snow and bells of joy,
reality often kicks in after the first week and trust us, it can become miserable really fast. Because, while we like the idea
of a winter morning, it is often quite awful in reality when you have to pulse through 30 centimeters of snow just to get
to class. Therefore, we would like to let you in on a little secret, or maybe secret is the wrong word, rather, we would like
to extend a necessary survival tip to get you through the darkest days – go visit the botanical gardens and the tropical
greenhouse, located behind the Blåsenhus campus. Where you, when you need to escape reality the most, can enter a
new world for a couple of hours and forget all about the snowy skies and the icy sidewalks, and just enjoy some good ol’
fashioned subtropical heath.
13

KLUBBMÄSTARNA KLUBBMÄSTARNA K
Text: Ingrid Bäcklund och Elsa Sandin
Bild: Tuva Kind
De två klubbmästarna (KLM) på nationen är ansvariga för genomförandet av nationens traditionella fester, så
som gasquer och baler, samt landskapssexor. De planerar evenemangen in i minsta detalj och ser till så att allt
från personal till underhållning flyter på bra. Ämbetet är tidskrävande och mycket tid läggs ned på arbetet under
hela terminen. De väljs för en termin på nationens Landskap II och denna termin är det Peter Border och Linda
Petersson som röstats fram. Under en fullspäckad dag för både redaktionen och klubbmästarna kom Peter och
Linda förbi på en snabb intervju för att berätta lite mer om sig själva och hur arbetet som klubbmästare ser ut.
Linda Petersson: Pluggar systemvetenskap och skrev in sig på nationen HT17. Har haft en del ämbeten varav det bästa
ämbetet hittills är KLM, fastän det är mycket tidskrävande. Evenemangsassistent var också ett riktigt roligt ämbete.
Peter Border: Pluggar till lågstadielärare och skrev in sig på nationen HT18 och har haft en drös ämbeten. Sånganförare har kanske
varit det roligaste ämbetet, fast det var på distans när han axlade rollen. Ett annat roligt ämbete var internationell sekreterare,
som även det påverkades av corona, men som var extra roligt när det faktiskt kom internationella studenter till nationen.
Vad gör ni som klubbmästare?
L: Vi anordnar alla traditionella gasquer, allt från reccegasque till gåsbal. Sedan
anordnar vi också alla interna event på nationen ex. ämbetsverkarkongresserna och
landskapssexor. Då gör vi allt från att hitta personal, till att städa disken dagen efter
ett evenemang. Man kan säga att vi jobbar med projektledning, då vi kontaktar alla
som är involverade i det som händer på sittningarna, alla som ska uppträda, som kör
och hornboskapen till exempel, men också de som ska hålla tal eller laga mat. Vi
skriver också scheman för sittningarna och ser till att allt går ihop under kvällen.
Varför sökte ni KLM? Är det som ni hade tänkt er?
L: Jag har alltid varit sugen på att söka KLM, men har bara inte haft någon
tid som passat mig för att söka. Sedan var jag ute och sprang med Peter
några dagar innan landskapet förra terminen, då han frågade om inte
jag också skulle söka, vilket jag sedan gjorde. Det var ett väldigt spontant beslut kan man säga. Jag trodde att jag
var klar med nationen egentligen, eftersom jag snart tar examen och lämnar Uppsala, men så blev det inte.
P: Jag sökte KLM eftersom jag har velat ha ett större ämbete som är lite
mer ansvarskrävande. Det verkade, och är väldigt väldigt roligt också,
men det är lite mer bakom kulisserna till KLM än vad man tror, och lite
mer tidskrävande än vad jag trodde när jag sökte. Vi får också göra udda
saker som jag inte trodde att vi skulle behöv göra när jag sökte.
L: Typ beställa tårta till seniorföreningens möten.
14

KLUBBMÄSTARNA KLUBBMÄSTARNA
Hur fungerar samarbetet er emellan?
P: Vi har varit bekanta länge, men vi kände egentligen inte varandra så bra innan vi blev KLM. Nu pratar vi varje dag och
ses nästan hela tiden. Jag jobbade till och med i tisdags för att jag saknade Linda som jag inte hade träffat på fyra dar.
L: Vi pratar verkligen varenda dag, hela tiden. Vi skickar nog 100 sms varje dag.
P: Jag har Linda som bakgrund på telefonen. Vi har blivit ofrivilligt, men också tacksamt tajta. Många sa att vi skulle börja
hata varandra efter halva terminen, men det har vi inte gjort. Vi har grinat en varsin gång, men annars fungerar allting bra.
Vad har varit roligast hittills med ämbetet?
L: Att lära känna Peter. Utöver det är det roligaste med ämbetet att se någonting gå från ingenting
och planera allting för att sen få det att gå ihop på sittningarna.
P: Jag tycker att det är kul att det har gått så pass bra på sittningarna, och att vi har fått göra det ordentligt nu efter corona.
L: Och att ingen sittning är den andra lik.
P: Vissa saker man inte ens har lagt märke till på tidigare sittningar, ser man nu från ett helt annat perspektiv också
tycker jag. Det är nu man inser hur viktiga vissa tal är och till och med vissa ord i dem. T.ex. revolutionsmiddagen
då de sista franska orden i inspektorns tal är startskottet till en hel drös viktiga händelser den sittningen.
Vad är det svåraste med ämbetet?
L: Det är att hitta folk som kan diska och att skriva ut små körscheman och bordsplaceringskort
till sittningarna. Det går åt helvete varje gång.
P: Det svåraste är skrivaren generellt, den vill aldrig jobba med oss. Jag tycker också
att det är svårt att vika servetter, jag har liksom aldrig vikt en servett.
Är ni nervösa under sittningarna?
P: Jag är nervös för att binga (i klubbmästarklockan reds. anm.) eftersom jag kan vara lite darrig på handen.
L: Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker, så jag är inte särskilt nervös.
P: Det var därför Linda fick binga under höstgasquen då seniorföreningen var med. Jag hade blivit för stressad av det.
Vilken är er favoritsittning?
L: Min favorit är Gyllenhielmsgasquen, men den får ju inte vi anordna. Den är lite speciell eftersom det alltid
är ett nytt tema som man inte vet sen innan. Det är en smokingtittning också vilket är väldigt roligt. Förra
året var det tema apelsin och någon gång innan det var det Kalle och Chokladfabriken. Den jag ser mest fram
emot att anordna är Luciagasquen. Det är också en smokingsittning och den är alltid jättemysig.
P: Jag tycker ju att det är kul med reccegasquen. Det är alltid jätteroligt att se folk bli så glada över att få gå på sin första gasque.
Och slutligen, i ära av det här numrets tema. Vilken har varit er favoritresa hittills?
P: Nya Zeeland.
L: Japan.
15

H
E
L
T
Text: Elsa Sandin och Ingrid Bäcklund
Bild: Tuva Kind
När de ställde upp på Landskapet i våras, visste varken Astrid Åkerberg eller Jacob Runold hur deras termin som
heltidare skulle se ut. De svarade vid utfrågningen på frågor som “vad skulle ni göra om det är så att ni får öppna
upp klubben nästa termin?”. Då kändes det kanske som en avlägsen dröm, men efter några månader gick den
drömmen i uppfyllelse. De fick sitta en månad som heltidare under restriktionerna, men sedan var det “business as
usual” och Astrid och Jacob fick ansvara för en historisk återöppning av Södermanlands-Nerikes eminenta klubb.
Jacob pluggar till civilingenjör i system i teknik och samhälle och kom till nationen HT18, samma termin som
psykologstudenten och nu kollegan Astrid kom till Uppsala och skrev in sig på nationen. Jacob har tidigare
varit spexdirektör, barvärd, reccevärd och torsdagsvärd, och sitter nu som köksmästare, medan Astrid har
varit recceutskott, lördagsvärd, barvärd, internationell sekreterare, t-träffsvärd och nu hovmästare.
Astrid och Jacob har gjort nästan allt tillsammans på nationen, beskriver de. Dunderduon var reccar samtidigt,
jobbade på recentiorsinskrivningen samtidigt, och ställde i våras upp som heltidare tillsammans. Någonting som de
har pratat om sedan de satte sin fot på nationen. Det märks att de under åren på nationen har kommit att bli varandra
väldigt nära. - Någonting som kanske känns naturligt när man jobbar så mycket tillsammans som de gör.
I
D
Vad gör ni som heltidare?
A: Som hovmästare har jag hand om uthyrningar, chefar under klubbar och beställer in förbrukningsmaterial,
typ toapapper - allt det man inte märker, men som finns och som behövs kan man säga.
J: En riktigt bra hovmästare syns och hörs inte - man märker den endast om toapappret har tagit slut.
A: Haha, precis! Jag har beställt jättemycket toapapper, det har inte tagit slut än.
J: Som köksmästare ansvarar jag över mathantering och beställningar, och över att alla som jobbar
med mat, vet hur dom jobbar med maten på rätt sätt. Jag har också koll på matlagret och står i
köket under de flesta uthyrningar, varje klubb och någon till gång när det behövs.
A
R
N
Vad är det bästa med att vara heltidare?
J: Jag gillar att jobba med mat, så att som köksmästare få vara i köket så mycket är svinkul, det är det jag gör det
för. Men jag gillar också att vara på Snerikes konstant, vilket jag nu är. Vi är här 6 dagar i veckan, ofta 7.
A: Jag tycker att det är kul med uthyrningar eftersom man får bedriva annan verksamhet än den vanliga,
som man inte ser så mycket av. Men precis som Jacob gillar jag också bara att vara här. Man får jobba
med sina bästa kompisar, och det är också kul att få värva in nya på nationen och lära upp folk.
Jacob, du pluggar ju till civilingenjör, vilket är ganska långt ifrån att
stå i köket. Hur kom det sig att du blev köksmästare?
J. Intresset för mat kom från början på nationen. Jag började laga mat här och blev vän med folk som var
intresserade av matlagning. Förut levde jag på pasta och ketchup, så jag har verkligen inte alltid haft ett
matintresse, men sakta och säkert utvecklade jag ett eget. Kock är däremot inget drömjobb för mig och inget
jag kan se mig göra i det långa loppet, men på Snerikes får jag lajva kock ändå och det är jätteroligt.
A
16

H
Var ämbetet som heltidare vad ni trodde att det skulle vara?
J: Jo, men typ. Jag var ganska inställd innan på vad det skulle vara.
A: Det är väldigt kul, men mycket att göra.
J: Ja, det är många “obligatoriska” fester som man kanske egentligen inte vill eller orkar gå på, men måste.
A: Det var otroligt kul att få ha första klubben nu när det öppnade upp. När vi klev
på trodde jag inte att vi skulle kunna ha klubb, men hoppades såklart.
Vilken är den viktigaste egenskapen hos en heltidare?
J: Det viktigaste är att ha tålamod, och att se till så att allting finns för att bedriva vår dagliga verksamhet.
A: En av de viktigaste egenskaperna är också att man är välkomnande och kan rekrytera nya till nationen, hela
verksamheten bygger ju på att vi hela tiden får in nya som vill jobba och engagera sig. Sedan är det också att kunna
ha ett övergripande ansvar och se till så att allting blir gjort och blir gjort rätt vad gäller beställningar osv.
Vad är det konstigaste som hänt hittills som heltidare?
A: Första klubben. Att det var kö från 8 på morgonen och att det typ var den längsta kön till en
klubb någonsin i Uppsala, jag har aldrig sett något liknande. Det var en absurd upplevelse.
J: Kön gick runt hela nationskvarteret och hade säkert gått ett helt varv, om inte
vakterna hade börjat säga till folk att det inte längre var någon idé att köa.
A: Och när alla räknade ner till att klockan skulle slå 18 och portarna till Snerikes skulle öppna (helt galet!).
E
L
T
I
Och slutligen, för att koppla tillbaka lite till numrets tema. Vad är ert favoritresmål?
J: Italien
A: Jag har inte varit där än, men jag vill åka till Nya Zeeland.
D
A
R
N
A
17

RUBRIK
Worth visiting around Uppsala
Text: Axel Löfqvist, Kristina Lingman, Astrid Froede Othelius
Bild: Astrid & Andrea Froede Othelius
Illustrationer: Axel Lövqvist
It is easy to fall into old habits. Perhaps the path between the apartment and campus has become
so routine that you soon will meet yourself coming back.
Sometimes the ambition to get out and about is there, but where should one start? Is there more
of the city east of the Fyris river? Does the world begin and end on St:Larsgatan? Fear not! We
at Aktuellt have taken it upon us to be the Virgil(s) of the Upplandic landscape and to guide you
towards the best and most scenic places around. So, whether you are looking for a longer trip
to castles and murky forests, or just a pleasant stroll on a road that isn’t filled with bicycles or
engineers in overalls, we got the places for you!
Skokloster castle
How to get there: Bus number 895, change to bus number 311.
Between Uppsala and Stockholm, along the coastline of lake Mälaren lies the magnificent Skokloster
castle, deemed to be one of Europe’s most prominent castles of the baroque period. Skokloster is the
largest privately owned castle ever built in Sweden and serves as a monument of Swedish 17th century
history. Today, the castle is open to the public as a museum where you can get a guided tour of the
premises as well as some of the 77 rooms within, including the grandiose banquet hall. Within the
premises you will find a lot of interesting things besides the castle, look for the Wrangel family tomb as
well as the grave of prominent writer Hedvig Charlotta Nordenflycht.
Gamla Uppsala
How to get there: Walking, bicycle or Bus number: 8, 110, 115.
Just 5 kilometers from the city Centre lies Gamla Uppsala, once a religious and cultural hub, first for
the Vikings and later on Christianity. The dichotomy of religion is beautifully exposed in the contrast
between the church and the Royal Mounds, the Mounds, according to ancient folklore, is the resting
place for Norse gods Thor, Oden and Freyr. Today, Gamla Uppsala offers a lovely walking path around
the Mounds, as well as a museum about the truly unique history that has shaped the place. Top of
the experience with a Mjöd, a sort of honey beer, drunk from a horn(!) in Odinsborg, a restaurant by
the Mounds that once hosted the likes of Erik Gustaf Geijer, Esaias Tegnér and their society Götiska
Förbundet.
18

ubrik
Stockholm
How to get there: train from Uppsala central station.
Some say the best thing about Uppsala is that it’s close to Stockholm. Some even say that Uppsala
is Stockholm’s most northern suburb. While that is quite harsh, it can't be overlooked just how close
and convenient it is to take a trip to our Capital for a day of strolling around. Just hop on one of many
trains from the central station and you are there in no time. While in Stockholm, you have endless of
things at your disposal, take a walk along Kungsholmen for some art deco sightseeing, or maybe head
out to Blasieholmen and Nationalmuseum, followed by a walk on Djurgården, once the royal family’s
personal hunting grounds. The possibilities are endless!
Wiks castle
How to get there: bus 108 towards Wik.
Wiks castle overlooks lake Mälaren and has been the home to many nobles during its long history,
originally built in 1450, (27 years before Uppsala University was founded) the castle has gone through
many changes and renovations but remained in personal ownership and has served as a personal
residence all the way up until the year 1923 when Uppsala County bought the property and converted
it to a folk high school, which it still serves as today. Wiks castle is a great destination all year around,
in the summertime you can swim and relax on the property and in the winters, you can visit their
famous Christmas market, or one of many art exhibitions held at the castle. Check out their web page
or Facebook page for more information.
Sigtuna
How to get there: train to Knivsta, change to bus number 183.
Sigtuna is one of Sweden’s oldest towns and used to be, like Uppsala, a spiritual and cultural center
around the year 1000. Today, Sigtuna is a lovely little city, packed with historical monuments and
charming café´s spread out across the narrow cobblestone streets. The most famous café being the
‘Tant Bruns Kaffestuga’ where you can escape the cold winter winds and enjoy a large coffee and a
Cinnamon roll. Sigtuna also serves as a great location to start a hike along Lake Mälaren with scenic
views all over.
19

RUBRIK
Uppsala Castle
How to get there: Walk towards the University Library and head up the steep stairs.
Uppsala castle, the town's second best pink building is like Domkyrkan, a must on a list like this. The
castle is an integral part of the history of Uppsala and has served a backdrop to many important events
of the past, including the abdication of Queen Kristina, the decision to enter The Thirty Years’ War as
well as the infamous Sture murders. The castle has also been a home to the likes of Gustav Vasa. So
head up the steep hill and explore a piece of Swedish history.
Fun fact: notice the location of the canons by the bell tower, they are pointed towards the church,
serving as a reminder towards the clergy of where the true power is.
Domkyrkan
How to get there: Look up at the Towers and walk towards them.
The gothic church in the middle of town is something special, and a list of things to explore and
experience around these parts wouldn’t be complete without it. Construction of the church began in the
year 1272 and stood complete 163 years later, in 1435. The church stands proud, reaching a ghastly 118
meters up into the sky and symbolizes the earthly present of the divine. It is easy to spend hours upon
hours exploring both the outside and inside where you will stumble upon the graves of former kings
and queens, scholars like Carl von Linné and saints like holy Birgitta and St Erik. The church also
serves as a hall of culture, offering concerts by choirs as well as art exhibitions.
Check out The Swedish church’s website for more information
Ulva Kvarn
How to get there: Bicycle or bus number 104.
Located 7 km north of Uppsala, Ulva Kvarn is a small artisan village from the 14th-century,
surrounded by beautiful nature and lovely walking strolls next to Fyrisån. Here you can watch
craftsmen at their workshops, buy gifts and antiques, or eat in cafés and restaurants. Ulva Kvarn is also
known to host several events throughout the year, such as flea markets, art exhibitions and ghost walks,
among many other things. Make sure to visit their yearly Christmas market!
Kung Björns hög (Hågadalen)
How to get there: Bicycle or bus number 2 or 6
to the bus station “Håga Gård”.
Hågadalen is a relaxing, beautiful and harmonic
place consisting of forests, fields and a pile called
Kung Björns Hög (“The pile of King Björn”).
The pile is 7m high, and you can sit on it and
look out over the beautiful landscape while
thinking about the fact that the pile is a tumulus
from the iron age (1000s BC).
Hågadalen is beautiful all year around. In the
autumn there are plenty of mushrooms, and the
colors on the trees are really something. In the
winter people go skiing, or just take cozy long
walks in the snow. Huge recommendation if you
would like to relax and disconnect from your
studies or stress!
20

VÅGA RESA ENSAM!
Text & Bild: Kristina Lingman
“Kanpai!” ropar vi glatt när vi skålar vår sake i restaurangen som bara är öppen för vårt lilla sällskap.
Klockan är långt efter midnatt när vi, sådär lagom berusade, trippar vidare mot en stängd karaokebar
som ägaren snällt kommer och öppnar upp åt oss. Sedan sjunger vi oss hesa i timmar, men lyckas ändå
behålla rösten tack vare den halvljumma ölen som fuktar strupen en gång i kvarten.
Att resa ensam är något du definitivt borde testa någon gång i livet. Många tycker det verkar läskigt,
och ja, det är det absolut ibland. Speciellt om man reser till ett helt nytt land med ett främmande språk
där ingen kan engelska. Men om att resa ensam är något du har funderat över tidigare, är det inte
läskigare då med tanken att du aldrig vågade pröva?
Min första solo trip var till Japan. När jag landade sent på kvällen i Tokyo hade jag fortfarande
inte bokat boende, så det blev något dyrt sista-minuten hotell. De övriga nätterna sov jag på billiga
kapselhotell - ett genialiskt påfund om du frågar mig! Större delen av resan spenderade jag dagarna
med att vandra runt själv och upptäcka sevärdheter, kvällarna med att umgås med nya människor.
Jag använde mig mycket av appen couchsurfing, appen som främst hjälper dig att hitta gratis boende
hemma hos människor, men även bara folk att umgås med. Via couchsurfing träffade jag lokalbor
som visade mig runt och tog mig till restauranger med autentisk japansk mat som turisterna inte
besökte. Den bästa upplevelsen med resan var dock helt klart när jag lärde känna några tyska turister i
Kawaguchiko, en by vid berget Fuji. Snart åt vi middag tillsammans i en restaurang där vi, ägaren samt
några andra gäster, avslutade kvällen på en karaokebar.
Att resa ensam innebär att du ansvarar för ingen
annan än du själv. Du reser var du vill, äter, sover
och gör aktiviteter precis när och hur du vill.
Dessutom anstränger du dig mer för att faktiskt lära
känna nya människor, både turister och lokalbor.
Det är självklart inte ett måste att umgås med nya
människor, eller att resa utomlands för den delen
heller. Framförallt handlar ensamresande om att
utmana sig själv. Varför inte resa bort själv en
långhelg till ett utav Sveriges alla städer, eller ut på
en vandring i fjällen?
Sen är det såklart viktigt att undvika onödiga risker.
Lita på magkänslan! Känns något fel så lyssna på
det. Det gäller både när det kommer till människor
du umgås med, men också om du känner att du vill
avbryta din resa tidigare, för det händer. När man
inte kanske
Med det sagt, det blir inte alltid som du tänkt dig.
Eller, låt mig omformulera mig: Det blir aldrig som
du tänkt dig. Men det är det som är hela charmen.
Det är sådär underbart skräckinjagande med dessa
nya utmaningar och beslut du måste ta dig an själv.
Dessutom kommer du ha införskaffat dig många nya
minnen, och eventuellt nya vänner.
Så våga prova!
21

FEAT: International Student
During the last year of my bachelors in the Netherlands I was thinking about what master I was going to do.
Practically speaking I had the option between two masters at my university that were a neat follow-up. Yet I
wanted to see more in my student life than just Eindhoven where I studied. I looked at other universities in the
Netherlands, but came to the conclusion that I’d rather stay in Eindhoven than elsewhere in my country.
Then an idea popped into my mind when I visited Ireland and met some international students: I, too,
could become an international student and do my masters abroad! But where will I go?
I really like Europe, and no matter how cool countries like the USA or Australia are, I didn’t really want to go beyond
the European border. Also I wanted it to be a country where English was not the main language, so Ireland, England and
Scotland were disqualified. Southern-Europe didn’t really attract me either, I favor cold over heat, and culturally they are
a bit too different from the Netherlands. Germany, Austria and Switzerland, on the other hand, were too close both in the
literal and cultural sense. I love eastern Europe a lot. I had some great times there and met so many lovely people, but I
didn’t see myself studying there. What remained was Northern Europe. Denmark, Sweden, and Norway were equally
attractive to me. Finland wasn’t my first choice since Finnish is impossible to learn. Out of the three Scandinavian countries,
the city I liked most was Uppsala because of the nations. When you arrive in a new city in a new country you need to
reinvent your social life completely. If you go to for example KTH in Stockholm, you will have a hard time having fun. The
people there likely stick to their friends from their youth and there is no real ‘hub’ to meet people other than the lectures.
The nations and everything I could read about them made me go for Uppsala, and what a great choice it has been!
Once I got my acceptance letter for the masters program in Industrial Management and Innovation, it was time to look into what
nation I would join! There wasn’t a lot to go by that I could find online, but after doing some research I came across this flowchart:
22 22

While Eindhoven in the Netherlands was fun, there were no clubs at all and I felt like I had to make up for my lost
clubbing time. Being Dutch, I had no idea what a Fika was, and after Googling it didn’t seem like a true priority to me.
In the first semester I joined Snerikes, Värmlands and Stockholms nation at the same time. Due to not having to pay
any entrance fee, I actually got my money’s worth since I went out 2-3 times per week for the entire first semester.
Yet Snerikes stood out from the other nations for me. It started in the very first week where we as internationals
were finding ourselves a lot at the Pink Castle due to the frequent happenings of activities by the nation. At some
point during my second or third week, I found myself bored at home. I got on my bike and went to Snerikes
castle and asked the then bistro boss, Jenni Rosqvist, if I could come and work at the bistro. After that evening
I worked many shifts with pleasure at the bistro and met many great people! I can’t go into details about what
happens at Snerikes, as that is a secret. But if you’re curious to find out what Snerikes has to offer, other than what
you can see from just visiting it as a guest, I can recommend you joining this nation! As I am leaving Uppsala
for good this month I see this somewhat as a goodbye. I envy those who have only just started their studies in
Uppsala. You will have a great time here! Count your blessings because it will come to an end sooner or later.
Text: Lucas van Dam
Photo: Erik Skogh, Lucas van Dam
23

RUBRIK
A CAMBRIDGE SCHOLAR IN UPPSALA
“We arrived, just as it was growing dark, at Upsala. We had, however, a fine view of the royal
château, upon an eminence, as we entered the town: The Cathedral, also
presents a superb figure, and is visible, upon this road, a considerable distance from Upsala”.
One could believe that this is an observation made in today’s time, but it isn’t. These are the
words of Cambridge scholar and explorer Edward Daniel Clarke, from his book “Travels in
various countries of Europe, Asia and Africa”, published in the
beginning of the 19th century. As the title states, Clarke made a rigorous trip around large
parts of the world, detailing his encounters with local culture and people.
Upon his arrival to the city, Edward Clarke reflects over the prominent scholars that has
shaped the history of the city before them, as Clarke describes it: “we descended a hill towards
it, calling to mind the names of Celsius, Linnaeus, Wallerius, Cronstedt, Bergmann,
Hasselquist, Fabricius, Zoega, and a long list of their disciples and successors, which has
contributed to render this University illustrious […] for since days of Aristotle and of
Theophrastus the light of Natural History had become dim, until it beamed, like a star, from
the North.”
However, this grandiose picture of the northern star should quickly be shattered by the
harshness of reality. Uppsala in the early 19th -century differentiated a lot from the town and
university we know today, there weren't more than a couple of hundred students enrolled at the
university, most of them no more than 16 years old. The city itself would better be described
as a small town, a home to merely 4000 inhabitants. Clarke notes whilst walking the narrow
streets how “everything seemed to dwindle into insignificance, when the reality was opposed
to our ideal picture”. Unfortunately, Clarkes negative attitude was further confirmed whilst
attending a lecture by professor Torsten Thunberg. The lecture by Thunberg was to Clarkes
liking, even though it was given in Swedish and he understood little to none. Clarke was
however rather horrified by the students and their lack of enthusiasm and eagerness to learn,
instead they looked like “half a dozen slovenly boys” whose whole interest in the lecture
seemed to consist “in watching for the moment when a palm-branch was cast among them by
the Professor”. Only a few were taking notes, whilst the others “seemed to be very inattentive,
and to be sitting rather as a matter of form than for any purpose of instruction”, and as if this
harsh review of our alma mater wasn’t enough, Clarke also notes how horribly dressed and
behaved must of them where, comparing the students to a company of workmen in a factory.
24

ubrik
Everything isn’t horrible though, thank goodness, Clarke is much impressed by the mineralogy
department and the experiments conducted there as well as the vastness of the university
library which contains “fifty thousand volumes, which are kept in very excellent order”.
After being vowed by the cathedral, deemed to be the single greatest ecclesiastical structure in
all of Sweden, the Cambridge scholars met up with a student and followed him along for a visit
to one of many public drinking cellars for some drinks, an activity that usually started around
noon and continued long past midnight.
Upon their arrival to the cellar, they are met with a wall of tobacco smoke. The tables full of
beer, wine and brandy, the chairs and benches crowded by students, some sleeping, others
lollygagging around. The student that had taken Clarke with him to the cellar proclaims to
his fellow drinking partners that he is accompanied by a Cambridge man, the students in the
cellar honors the English guest by rising and forming a circle around him, asking questions
about Cambridge and the wits of his journey. As Clarke prepared to give an answer, “a votary
of Bacchus, giving us a hearty slap between our shoulders, reminded us, that, as strangers, we
ought to drink upon our coming among them.”
The Cambridge crew is then presented with a glass “filled with bad Malaga wine” and toasts
to the prosperity of the University of Upsala and Cambridge. Clarke describes the ritual of
drinking as a drawn out yet intensive process with discussions and the occasional hunt, should
one of the more unpopular professors be spotted. The signal of attack is announced by a cry
of ‘pereat’ and the professor either makes his escape as rapidly as possible, or is very roughly
handled by the drunk students.
Clarke's final review of the Swedish students is reluctant, albeit quite well meaning,
proclaiming the student’s virtues of: “generosity, assiduity, serenity of mind, firmness,
constancy, courage”, however, there is one virtue that Clarke has been compelled to omit from
the list: “we may not add sobriety, when we are speaking of the students of Upsala.”
Text: Axel Löfqvist
Illustration of a student: Axel Löfqvist
Painting of Uppsala: Elias Martin
25

JÄMLIKHETSGRUPPEN
"We shouldn't be less than best regarding equality"
Text: Emma Ljuslin Furumark
Photo: Tuva Kind, Emma Ljuslin Furumark
When you hear the word equality, what do you think of? It is not a simple word, it’s a spectrum of
categories and perspectives. To us, in Sweden and in the year 2021, it may seem as something totally
required. Compared to other parts of the world and other parts of our global history, we have it well. All
of you reading this article have the legal right to be who you are, love who you love and be free to speak
your truth. However, this is not something that’s been simply served to us. It is the result of many years
of organized struggles, both non profitable and political. Thanks to those before us, we’re privileged
enough to look closely and be picky. We have the space and the possibility to do even more, so let us!
This is where we enter the picture. We are the equality group here at Snerikes, “jämlikhetsgruppen” in Swedish,
or as we like to call ourselves, “JÄG”. Our group consists of eight people, all with different experiences
at the nation and different fields of study. For some of us this is our first nation related involvement and
others have all kinds of earlier merits in the bag. What we have in common, however, is our interest in
questions regarding equality matters. In our last meeting we discussed which aspects of equality that lie
closest to us personally and there were many different answers around the table. This proves again what
I stated in the beginning of this article, how equality is not a fixed notion, but a wide spectrum.
The concept of equality aside, I’d like to tell you a little about what JÄG is striving to do here at Snerikes.
Our mission constituted in our yearly plan is to identify areas in which the nation can improve their equality
work and consequently plan and implement the changes we deem necessary. All our work is to be done
based on the opinions of our nation’s members and together with our ämbetsverkare. Moreover, we strive
to make sure that the nations Likabehandlingspolicy, or equal treatment-policy, is implemented in all fields
of work. This policy is an eight paged document working almost as a template regarding how to handle,
prevent and follow up any issues regarding equal treatment. It’s a very well written and thorough policy
and a solid ground to stand on. However, the policy’s high quality is not a reason not to work forward.
Now, let’s move on from the concrete assignments to the bigger purpose of our work in JÄG.
One of our main focal points is visibility. We believe that an important part of change is the beginning and the
moment something new is taking place in people’s field of view. A lot of the changes made in the history of equality
have been done by people demanding a place in the conversation. As I said earlier, we have immense privileges today
that allow us to look closely. When looking closely, however, we can distinguish areas that need to be improved or
discussed. As one of our members mentioned in our last meeting, Snerikes from the outside seems to consist of a very
homogeneous group of people. Is this simply a fact or is this a consequence of which people that has been made visible
through the years? We don’t know, but we know that this is one of the reasons why visibility is important to discuss.
Accordingly, discussion is another thing we in JÄG deem important. We need to express how
we feel and discuss matters important to us to be able to achieve change. Just imagine how
many issues would have been left unsolved if no one took the time to discuss it. So basically,
if visibility is the first step towards equality improvement, discussion is the second.
26
Emma Ljuslin Furumark

JÄG
As our motto states, we are the best of nations. Therefore, we shouldn’t be less than best regarding equality.
So, let’s work together to make sure that all our members feel equally welcome and represented in our pink
castle, no matter which gender or non-gender they identify as, where they come from, what they believe
in, who they love, how their body works or how long they’ve been in the nation. Let us work towards that
by firstly identifying and acknowledging any problems that might exist and secondly, discuss them.
Since one of our goals is to spread the word about JÄG to the nation, we are both proud and happy to be a part of
this issue of Aktuellt. And please, if you have anything you want to speak to us about, you’re more than welcome
to send an email to jamlikhet@snerikes.se. Whether it’s regarding this article or anything else regarding equality
at the nation. No matter is too small, and we love to hear your opinions. Otherwise, we’ll see you around!
P.S. There’ll be exciting events coming up soon and during the rest of this semester, so
keep your eyes open because we’re looking forward to seeing you there! D.S.
Från vänster: Nicole Jeffler, Agnes Lindkvist, Emma
Ljuslin, Rebecca Rieschel, Julia Puhony och Lina Fränden
Från vänster: Rebecca Rieschel, Clara Stjernholm
Vladic, Emma Ljuslin, Lina Fränden
27

Härmed kallas Södermanlands-Nerikes nations medlemmar till höstterminens tredje ordinarie
LANDSKAP
Måndagen den 6 december 2020, kl. 18.30 å Södermanlands Nerikes nation
Preliminär föredragningslista
1. Öppnande
2. Val av justeringspersoner och röstsammanräknare
3. Godkännande av kallelseförfarandet
4. Fastställande av föredragningslistan
5. Godkännande av föregående protokoll
6. Adjungeringar
7. Meddelanden
8. Bordlagda ärenden
9. Fyllnadsval av:
Nämnder och utskott
a. Valnämndsledamöter 3 st., vt 22
10. Val av:
Ämbeten
a. Biträdande revisor för andre kurator 1 st., vt 22-ht 22
b. Evenemangsassistenter 2 st., vt 22
c. Helgfikavärdar 3 st., vt 22
d. IF Trikadien-ansvarig 1 st., vt 22-ht 22
e. Krönikör 1 st., vt 22
f. Ledamöter för förvaltningsdirektionen 2 st., vt 22-ht 24
g. Ledamöter för Stiftelsen Södermanlands-Nerikes nations studentbostäder 2 st., vt 22-ht 24
h. Lunchassistenter 4 st., vt 22
i. Lunchvärd 1 st., vt 22
j. Lördagsvärdar 2 st., vt 22
k. Nationsfotograf 1 st., vt 22
l. Nationsnämndssuppleant 1 st., vt 22-ht 22
m. Nämndsekreterare 1 st., vt 22
n. Nationsrevisor 1 st., vt 22-ht 23
o. Stipendiesekreterare 1 st., vt 22-ht 22
p. Sånganförare 1 st., vt 22
q. Torsdagsvärdar 2 st., vt 22
r. T-träffsvärdar 2 st., vt 22
Nämnder och utskott
s. Besvärsutskottsledamot 1 st., vt 22-ht 23
t. Recentiorsutskottsledamöter 5 st., vt 22
u. Stadgeutskottsledamot 1 st., vt 22-ht 22
v. Valutskottsledamöter 6 st., vt 22-ht 22
w. Valnämndsledamöter 2 st., vt 22-ht 22
11. Nationens budget och verksamhetsplan 2022
12. Resultat allmänt majoritetsfyllnadsval
a. Hovmästare 1 st., vt 22
b. Köksmästare 1 st, vt 22
c. Barmästare 1 st., vt 22
13. Resultat allmänt val
a. Barvärd 5 st., vt 22
b. Nationsnämndsledamöter 2 st., vt 22-ht 23
14. Övriga frågor
15. Avslutande
28
Uppsala den 20 september 2021
/Fredrik Åqvist Wilbrand/
Landskapets ordförande

Härmed kallas Södermanlands-Nerikes nations medlemmar till vårterminens första ordinarie
LANDSKAP
Måndagen den 7 februari 2022, kl. 18.30 å Södermanlands-Nerikes nation.
Preliminär föredragningslista
1. Öppnande
2. Val av justeringspersoner och röstsammanräknare
3. Godkännande av kallelseförfarandet
4. Fastställande av föredragningslistan
5. Godkännande av föregående protokoll
6. Adjungeringar
7. Meddelanden
8. Bordlagda ärenden
9. Val av:
a. Programsekreterare 1 st., ht 22
10. Övriga frågor
11. Avslutande
Uppsala den 2 februari 2021
/Fredrik Åqvist Wilbrand/
Landskapets ordförande
29

RUBRIK SÖDERMANLANDS-NERIKES NATIONS
ÄMBETSVERKARE
Höstterminen 2021
Förste Kurator
Andre Kurator
Tredje Kurator
Alumnsamordnare
Antikvarie
Arkivarie
Barmästare
Barvärd
Barvärd
Barvärd
Barvärd
Barvärd
Bibliotekarie
Biträdande revisor för förste kurator
Biträdande revisor för andre kurator
Biträdande revisor för tredje kurator
DJ-ansvarig
Evenemangsassistent
Evenemangsassistent
Fanbärare
Fanbärare
Helgfikavärd
Helgfikavärd
Helgfikavärd
Hovmästare
IF Trikadien-ansvarig
Internationell sekreterare
Internationell sekreterare
Internationell sekreterare
IT-ansvarig
IT-ansvarig
Klubbmästare
Klubbmästare
Krönikör
Köksmästare
Kördirektör
Landskapets ordförande
Lunchassistent
Lunchassistent
Lunchassistent
Lunchassistent
Ingrid Heed
Gustav Stark
Julius Engstedt
Georg Holmén
Sara Wickström
Erik Gådin
Vakant
Andrea Junebjörk
Winston Olsson
Julian Smedh
Madeleine Sjöholm
Elias von Heijne
Emma Andersson
Anton Renman
Anton Julin
Louis Hedström
Daniel Clason
Fatima Behi
Isak Almgren
Molly Nilsson
Sofia Larsson
Elvira Oberger
Alicia Spongh
Frida Salberg
Astrid Åkerberg
Maria Hendar
Lydia Holmén
Lilly Zdansky Cottle
Oscar Green
Beate Lidström
Nils Wikström
Peter Border
Linda Petersson
Maja Olofsson
Jacob Runold
Matilda Myrberg
Fredrik Åqvist Wilbrand
William Olsson
Hampus Björklin
Leo Liljesten Hallonberg
Tilda Barkselius
Lunchvärd
Ljud- och ljusansvarig
Lördagsvärd
Lördagsvärd
Marknadsföringsansvarig
Marknadsföringsassistent
Marknadsföringsassistent
Marknadsföringsassistent
Marknadsföringsassistent
Marskalk
Marskalk
Musikanförare
Nationsfotograf
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndsledamot
Nationsnämndssuppleant
Nationsnämndssuppleant
Nämndsekreterare
Programsekreterare
Programvärd
Programvärd
Recentiorsvärd
Recentiorsvärd
Recentiorsvärd
Redaktör
Redaktör
Spexdirektör
Spexdirektör
Stipendiesekreterare
Sånganförare
Teaterdirektör
Torsdagsvärd
Torsdagsvärd
T-träffsvärd
T-träffsvärd
Webbredaktör
Max Kelbel
Marcus Duvernoy
Valentina Björck
Julia Malmström
Hannah Brandt
Matilda Schwartz
Sara Hovstadius
Erik Hansson
Oline Friberg
Arvid Bergekrans
Pia Genz
Magnus Green
Tuva Kind
Karin Dungner
Ylva Huber Carbell
Karl Fredrik Pettersson
Hannah Olofsson
Olle Swärd Brattström
Markus Sjöholm
Gustaf Bäcklund
Max Kelbel
Jenni Rosqvist
Samuel Hanning
Emilia Walldin
Ferdinand Rengård
Charlotte Hendar
Sofia Larsson
Leonora Stiernborg
Johanna Wikström
David Hovstadius
Elsa Sandin
Ingrid Bäcklund
Karl Fredrik Pettersson
Emma Andersson
Grim Jonsson Wold
Jenni Rosqvist
Sally Ågebrant
Léonie Poulin
Sam Eskebrant
Felix Bemark
Moa Reje Franzén
Lachlan Manning
30

ubrik
Vill du vara med och göra
Uppsalas bästa studenttidning?
Vi söker kreativa skribenter!
Mejla aktuellt@snerikes.se
31

Returadress:
Södermanlands-Nerikes nation
S:t Olofsgatan 16
753 12 Uppsala