skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

av undantags bestämmelser i fördragen, avviker från harmoniserande reglering
på unionsnivå. 387 På ledarplats i Common Market Law Review har
därtill föreslagits att även situationer reglerade av nationell lagstiftning,
som inte implementerar unionsrätten men som har samma tillämpningsområde
som en materiell unionsrättsakt, kan anses tillhöra fördragens tilllämpningsområde
i här aktuell bemärkelse. 388
Hur stark kopplingen mellan en given sekundärrättsakt eller fördragsbestämmelse
och den tillämpliga nationella lagstiftningen i ett visst
fall behöver vara för att målet ska anses falla under fördragens tillämpningsområde
och de allmänna rättsprinciperna ska bli tillämpliga förblir
för närvarande oklart. Vad gäller exempelvis på ett rättsområde som är
föremål för minimiharmonisering, men där ett visst rättsfall uteslutande
aktualiserar tillämpning av mer långtgående nationell lagstiftning? 389
Klart är dock att någon form av substantiell unionsrättslig reglering krävs
för att de allmänna principerna ska bli tillämpliga; endast förekomsten
av en normgiv nings kompetens i EU:s primärrätt kan således inte innebära
att rättsområdet i sin helhet anses tillhöra unionsrätten i här relevant
mening. 390 Artikel 81 FEUF om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor
kan därför inte i sig innebära att hela civilprocessrätten tillhör för dragens
tillämpningsområde.
387
Se t.ex. C-260/89 ERT p. 43, C-438/05 Viking p. 75–90 och C-341/05 Laval
p. 93–95 och 101–111. Även illegitima avvikelser från unionsrätten – fördragsbrott –
omfattas naturligtvis av fördragens tillämpningsområde; i sådana fall lär det dock mer sällan
bli aktuellt att tillämpa allmänna rättsprinciper, eftersom den nationella lagstiftningen
som huvudregel ska åsidosättas.
388
C.M.L. Rev. Editorial (2010) s. 1590 och 1593 med hänvisning till C-555/07 Kücükdeveci
p. 23–27. Dougan ställer sig tveksam till att tillskriva EU-rätten ett så vidsträckt
tillämpningsområde (Dougan (A Constitutional Order of States? 2011) s. 236 ff. och
dens. (2013) s. 80, se även de invändningar som diskuteras redan i C.M.L. Rev. Editorial
(2010) s. 1594 f).
389
Tridimas (2006) s. 41 menar med stöd av C-20/00 och C-64/00 Booker Aquaculture
att nationell lagstiftning som går utöver vad som krävs enligt sekundärrättslig minimiharmonisering
omfattas av fördragens tillämpningsområde åtminstone om den utgör en del
av den implementerande rättsakten och dessutom eftersträvar samma mål som unionsrätten.
Det kan dock, med hänvisning till att medlemsstaternas möjligheter att införa mer
långtgående regler i det fallet var kraftigt begränsade (se Booker Aquaculture p. 89), ifrågasättas
om Booker Aquaculture är tillräckligt stöd för en sådan slutsats; Tridimas påpekar
också att avgörandets räckvidd är osäker. Det skulle leda för långt att utreda denna fråga
vidare här.
390
Tridimas (2006) s. 40 samt Schermers och Waelbroeck (2001) s. 37.
92