skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

Vidare begränsas medlemsstaternas handlingsfrihet i processrättsligt
hänseende av enskildas rätt till ett ”effektivt domstolsskydd” på unionsrättens
tillämpningsområden (jfr ovannämnda artikel 19 FEU). Den
yttersta behörigheten att tolka vad som utgör effektivitet i detta avseende
tillkommer EU-domstolen, som har utnyttjat denna behörighet relativt
flitigt i praxis. 365 Ytterligare två centrala begränsningar utgörs av effektivitets-
och likvärdig hets principerna, som etablerades i de välbekanta
avgörandena Rewe och Comet år 1976, 366 och som enligt domstolen
ger ”uttryck för medlemsstaternas allmänna skyldig het att säkerställa
ett domstolsskydd för enskildas rättigheter enligt gemen skaps rätten”. 367
Slutligen är medlemsstaterna skyldiga att leva upp till de minimikrav
som följer av rätten till domstolsprövning, som både erkänts som en allmän
rättsprincip i EU-domstolens praxis 368 och kodifierats i artiklarna
6 EKMR (som dock endast indirekt är bindande inom unionsrätten) 369
och 47 SGR.
Samtliga dessa principer uttolkas av EU-domstolen, vars praxis i
dagsläget omfattar flera frågor av klassiskt processrättslig karaktär såsom
prorogations avtal, 370 res judicata, 371 parternas dispositionsrätt och jura
novit curia, 372 domstols sakliga behörighet, 373 ogiltig förklarande av skiljedom,
374 reformatio in pejus i högre rätt, 375 rättshjälp, 376 bevisbörda och fri
supremacy in its own right. There is, however, a praxis of procedural primacy” (s. 606,
kursivering i originalet).
365
Art. 19(1) st. 2 FEU infördes genom Lissabonfördraget och saknar motsvarighet i
tidigare versioner av fördragen. Artikeln ger dock uttryck för en rättsprincip som långt
tidigare etablerats i EU-domstolens praxis, se bl.a. Adinolfi (2012) s. 282 f. samt vidare
avsnitt 4.2.1 nedan.
366
33/76 Rewe p. 5 och 45/76 Comet p. 13 och 16.
367
C-268/06 Impact p. 47.
368
Se 222/84 Johnston p. 17–19 och 222/86 Heylens p. 14–15.
369
Se art. 6(3) FEU och EU-domstolens yttrande 2/13 p. 179.
370
C-240/98 till C-244/98 Océano och C-243/08 Pannon.
371
C-453/00 Kühne & Heitz, C-234/04 Kapferer, C-119/05 Lucchini och C-2/08 Fallimento
Olimpiclub.
372
C-87/90 till C-89/90 Verholen, C-430/93 och C-431/93 van Schijndel, C-312/93
Peterbroeck och C-222/05 till C-225/05 van der Weerd. Se även C-137/08 Pénzügyi Lízing
angående domstols inhämtande av bevisning ex officio.
373
C-268/06 Impact.
374
C-168/05 Mostaza Claro, C-126/97 Eco Swiss och C-40/08 Asturcom.
375
C-455/06 Heemskerk.
376
C-279/09 DEB.
90