skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

genererat nya rättsliga pro blem. 333 Detta ger uttryck för en annan, men
besläktad, 334 ambition som också anges till grund för den ökade flexibiliteten,
särskilt på senare år. Uppfattningen tycks, lite tillspetsat, vara
att 1942 års RB tillkom i en enklare värld, där det var lättare att hitta
enhets lösningar som passade alla, medan dagens samhälle är heterogent
och svår hanterligt och kräver mer differentierade rättsliga lösningar. 335
Exempel på sådan argumentation återfinns hos 2005 års lag stiftare, som
konstaterar att målen som anhängiggörs vid allmän domstol ”generellt
sett ökat i komplexitet och omfattning”. 336 Att möta denna utveckling
med mer omfattande detaljreglering i enlighet med legalitetsprincipen
var, som konsta terats nyss ovan, i princip vad som redan hade prövats,
och befunnits otillfredsställande. Alltså: ökad delegation.
Tydligast har denna strategi kanske belysts av 1993 års domarutredning,
som påtalar att ”samhällsutvecklingens och samhällets tilltagande
komplexitet [tvingar] fram en lagstiftningsteknik med rikligt användande
av ramlagar, målsättningsparagrafer och generalklausuler.” 337 Särskilt
för processrättens vidkommande framhöll 2005 års lagstiftare att RB:s
grundprinciper inte längre lämpar sig för alla mål, utan behöver ”mjukas
upp”. 338 Ett annat exempel, dock utanför civilprocessens område, finns
hos Straffprocessutredningen, där behovet av en mer flexibel process
motiveras med hänvisning till ett ökande antal alltmer komplexa mål
333
Prop. 1986/87:89 s. 63. Jfr även Ekelöf (1990) s. 82.
334
Jfr Biavati (2001) s. 102, som menar att behovet av en enklare processreglering ”walks
at the same level with the wide diffusion of litigation, as a consequence of the complexity
of society.”
335
Jfr SOU 2001:103 s. 80: ”Det går emellertid inte att bortse från att RB utarbetades
och förbereddes vid en tid som i väsentliga hänseenden skiljer sig från dagens. Även om
man inte skall överdriva kan man säga att RB hade sina rötter i ett Sverige, som nu 50
år senare kan te sig avlägset och idylliskt.” Se även prop. 2004/05:131 s. 81. Liknande
resonemang förekommer dock redan i dir. 1977:10 s. 27.
336
Prop. 2004/05:131 s. 81. Se även prop. 1999/2000:26 s. 50 ff.
337
SOU 1994:99 A s. 45.
338
Prop. 2004/05:131 s. 81 f. Liknande resonemang gäller inte endast den nuvarande
komplexiteten i samhället utan även den förmodade utvecklingstakten; en parallell
kan dras till resonemanget kring regleringen om teknikanvändning i bl.a. RB 5:10–12,
6:6–6 a, 35:13–14 och 50:23, där lagstiftaren valde den vagare termen ”ljud- och bildupptagning/-överföring”
istället för tidigare ”fotografi”, ”fonetisk upptagning”, ”telefon”
och ”videokonferens”, i syfte just att göra lagstiftningen ”flexiblare” och mer anpassad till
en förutspådd, snabb samhällsutveckling (prop. 2004/05:131 s. 88 och 224).
83