skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

fakultativa och dispositiva regler. Förevarande kapitel syftar dels till att
kortfattat visa hur denna utveckling gått till, dels och framför allt till att
diskutera motiven bakom strävan det efter en allt mer flexibel 247 – eller
principlös? 248 – rättegångsbalk.
Frågan om i vilken utsträckning en processordning är detaljreglerad på
lagstiftningsplanet alternativt överlämnar ett betydande utrymme åt parterna
och/eller domstolen att ge processen sin utformning in casu, brukar
omtalas i termer av ”legalitet” respektive ”delegation”. 249 En processordning
som präglas av legalitetsprincipen är således i hög grad reglerad, och
reglerna är i hög grad obligatoriska och tvingande. 250 Detta leder i sin
tur till förutse barhet och goda förutsättningar för likabehandling, men
riskerar att göra förfarandet stel bent och formalistiskt. En processlag som
präglas av delegationsprincipen å andra sidan kan innehålla färre regler
och därigenom lämna flera frågor oreglerade. Den kan också använda
fakultativa och dispositiva regler för att på så vis överlåta bestäm mande
inflytande åt domare eller parter. 251 En sådan ordning har på om vänt vis
fördelen att vara anpassningsbar och möjliggöra en effektiv resursallokering
i förhållande till det enskilda målets betydelse och svårighetsgrad.
Den har dock också nackdelar, dels i form av bristande förutsebarhet,
dels genom att den ställer höga krav på rättegångens aktörer; om de fattar
dåliga beslut får det större effekter för hela förfarandet än vad som är
fallet i en legalitetsorienterad ordning. 252
En viss grundläggande preferens för legalitetsprincipen finns i RF
11:2, som fastslår att föreskrifter om domstolsorganisationen, domstolarnas
rättskipning och rättegången ska meddelas i lagform. Härav följer
146, prop. 1986/87:89 s. 1, 64 ff., 77 ff., 104 ff., 133, 181, 194 ff. och 223 f., prop.
1988/89:95 s. 40 och 78, prop. 1998/99:37 s. 19 och 43 f., prop. 2004/05:131 s. 1,
78, 89 ff., 101, 110, 123, 147, 220, 229 ff., 245 och 260 f. samt prop. 2010/11:128
s. 28. Uttalandet i prop. 1986/87:89 s. 105 kan särskilt uppmärksammas mot bakgrund
av Rättegångs utredningens ståndpunkt i samma fråga, SOU 1982:26 s. 122, jfr härtill
Lindell (1988) s. 14 i not 2.
247
”Flexibilitet” har varit det ledord under vilket utvecklingen drivits framåt. Se bl.a. Ds
Ju 1976:8 s. 71 ff., prop. 1986/87:89 s. 1 och 64 ff. och prop. 2004/05:131 s. 1 och 78.
248
Se Lindblom (2000) s. 147 ff.
249
Se härom Ekelöf (1956) s. 268 ff. och Fitger (1987) s. 154 ff.
250
Legalitetsprincipen används alltså här inte i den straffrättsliga bemärkelsen ”nulla
poena sine lege […]”.
251
Att delegationsprincipen har ett nära samband med fakultativitet framhålls av Ekelöf
(1956) s. 270.
252
Jfr Ekelöf (1956) s. 278 f. Se även Biavati (2001) s. 100 f.
71