skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

delse. Fakultativa regler förstås således som sådana regler som inte definitivt
knyter en rättsföljd till förekomsten av vissa faktiska omständigheter,
utan som förutsätter en skönsmässig bedömning från domstolens sida i
något stadium av tillämpningen. Denna skönsmässiga bedömning ska
vidare ha avgörande betydelse för rättsföljdens inträdande, vilket innebär
att domstolens slutsats inte får ha en endast rådgivande funktion i en
annan aktörs beslutsfattande utan antingen ska ta sikte direkt på rättsföljden
eller utgöra ett rättsfaktum. Endast regler som riktar sig till domstolen
och avser företagandet (eller underlåtandet) av en processhandling
kan vara fakultativa.
Fakultativt och obligatoriskt är ömsesidigt uteslutande begrepp. Det
bör dock framhållas att gränsen mellan det fakultativa och det obligatoriska,
liksom mellan olika typer av fakultativitet, stundom kan vara både
suddig och svårdragen, samt att regler kan besitta olika grader av fakultativitet
beroende på hur stort domstolens utrymme för självständigt
skönsmässigt beslutsfattande är vid tillämpningen. En regel kan således
vara, relativt sett, mer (starkt) eller mindre (svagt) fakultativ. Beteckningarna
(starkt) ”fakultativ” respektive ”obligatorisk” bör förstås som ytterligheter
på en skala, på vilken det (svagt) fakultativa och obligatoriska
möts vid vad som mer adekvat kan beskrivas som en gränstrakt än som
en skarp gräns.
De fakultativa reglerna kan delas in i två huvudsakliga kategorier, beroende
på i vilket led av rättstillämpningen domstolens skön ska ut övas.
Regler där själva rättsföljdens inträdande gjorts beroende av domstolens
skönsmässiga beslutsfattande har klassificerats som äkta fakultativa,
medan regler där domstolens skön utövas genom prövningen av om ett
vagt formulerat rättsfaktum är för handen har betecknats som tolkningsfakultativa.
De äkta fakultativa reglerna är regler som konstrueras med
tillåtande hjälpverb som ”får” eller svagt styrande men icke-bindande
hjälpverb som ”bör”, eller som på annat sätt markerar att domstolen har
flera alternativ att välja mellan. Tolkningsfakultativa regler utmärks av att
rättsföljden gjorts beroende av avvägningsrekvisit, där domstolen måste
göra en normativ bedömning av fördelarna med eller lämpligheten av en
viss rättsföljd. De båda kategorierna kan illustreras med följande fiktiva
(jfr dock RB 42:18 st. 1 p. 2 mom. 5) regler, där A är tolkningsfakultativ
och B äkta fakultativ:
A. Rätten ska avgöra målet utan huvudförhandling om det är lämpligt.
B. Rätten får avgöra målet utan huvudförhandling.
68