skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

anser sig behöva tolk eftersom hen är mer bekväm på sitt modersmål,
medan domstolen mot bakgrund av tillgänglighet, tidsåtgång och andra
effektivitetshänsyn anser att tolk inte behövs, eftersom den enskilde ändå
kan göra sig förstådd på svenska. Bedömningen av om något är ”behövligt”
eller ”nödvändigt” beror således av en skönsmässig intresseavvägning.
222
Denna ståndpunkt kan vidare illustreras med RB 50:7 a st. 1, där det
anges att beslut om prövningstillstånd ska föregås av skriftväxling, om
det behövs. I förarbetena anges bland annat att skriftväxling bör ske ”om
det är sannolikt att prövningstillstånd kommer att meddelas och målet
kan avgöras i sak i anslutning till tillståndsprövningen.” 223 Detta innebär
dock knappast att skriftväxling behövs i strikt mening, utan snarare att
det vore till fördel för handläggningen att företa sådan. Det förefaller
således inte som om lagstiftaren, i vart fall inte systematiskt, lägger någon
specifik betydelse i behovsrekvisiten som skiljer dem från andra typer av
avvägningsrekvisit. Sammanfattningsvis tycks övervägande skäl tala för
att denna typ av rekvisit bör betraktas som fakultativitetsmarkörer. 224
Distinktionen mellan fakultativitetsgrundande och annan vaghet kan
aktualiseras även vid en analys av uttrycket ”väsentligen samma grund”,
som återfinns i bland annat RB 13:3 st. 1 mom. 3 och 14:1–2. Dessa
regler brukar, trots uttryckets vaghet, inte betraktas som fakultativa. 225
Denna ståndpunkt förefaller invändningsfri, om man antar att rekvisitet
tar sikte på överensstämmelsen mellan två faktiska konglomerat av
(påstådda) verkliga förhållanden; 226 ”väsentligen samma grund” kunde
i så fall kanske förstås som, exempelvis, 85 procents överens stämmelse
mellan de jämförda grunderna, även om en sådan kvantifiering förstås
vore av begränsat praktiskt värde. 227 Om man däremot väljer en tolkning
som utgår ifrån vilka processekonomiska vinster som kumulation
222
Sundby (1974) s. 220 menar att dessa rekvisit framstår som objektiva, men att det ”i
virkeligheten dreier seg om valg og verdiprioritering.”
223
Prop. 2004/05:131 s. 263.
224
Jfr Ekelöf (1956) s. 149, som hänför ”i den mån det kan erfordras” till samma sorts
rekvisit som bl.a. ”om det finnes lämpligt” och ”med hänsyn till omständigheterna”.
225
Kumulation enligt RB 14:1–2 omtalas vanemässigt som obligatorisk kumulation, se
Ekelöf (1996) s. 162 f., Lindell (2012) s. 245 f. och Fitger m.fl., RBK s. 14:8 f.
226
En sådan tolkning förespråkas av Lindell (2012) s. 246.
227
Jfr Bing (1986) s. 137, som menar att begreppet ”påverkad av alkohol” är vagt, men
ändå kan betraktas som ett ”fast kriterium”, alltså ett precist rättsfaktum, på grund av sin
kvantifierbara karaktär som låter sig bestämmas (och också har bestämts) exakt.
63