skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

sättning för rättsföljden (att överlämna ett mål från en obehörig tingsrätt
till en behörig) infördes krav på att det inte finns annat (än kärandens
invändning) skäl emot överlämnande. 216 Innebörden av detta tycks vara
att Lagrådet ansåg att införandet av ett vagt rekvisit i en regel konstruerad
med påbjudande verb (”skall”) innebar att regeln gick från att vara obligatorisk
till att bli fakultativ. 217
De tolkningsfakultativa reglernas konstruktionsmässiga likheter med
obligatoriska regler innebär att denna kategori erbjuder särskilda svårigheter
avseende avgränsningen mot de obligatoriska reglerna. Eftersom vid
äkta fakultativitet det fria skönet är knutet direkt till rätts följden är dessa
regler åtminstone typiskt sett relativt enkla att särskilja. 218 Tolkningsfakultativa
regler är däre mot fakultativa på grund av tolkningsbehovet
hos vissa rekvisit, och tolkning av rek visit är en nödvändig del i tillämpningen
av även obligatoriska regler. Frågan är alltså vilka vagt utformade
rekvisit som bör betraktas som fakultativitetsmarkörer. 219
Att rekvisit som lämplighet, skälighet eller krav på synnerliga eller särskilda
skäl hör till denna kategori kan knappast ifrågasättas. 220 Rekvisit
som tar sikte på vad som är behövligt, erforderligt eller nödvändigt ger
däremot upphov till gränsdragningsproblem i detta avseende. Låt oss
föreställa oss en fiktiv regel: ”Tolk ska anlitas om det behövs.” 221 Tolk
behövs rimligen om den som ska delta i förhandlingen inte behärskar
svenska, vilket förefaller vara en ren sakfråga. Var och en som försökt lära
sig ett främmande språk vet emellertid att ett sådant kan behärskas i olika
grader, och fråga uppstår då om i vilken grad förhörspersonen behöver
behärska svenska för att tolk ska anses obehövlig. Den enskilde kanske
216
Prop. 1995/96:115 s. 328 med hänvisning till s. 324.
217
Dep.ch. omtalade dock inte den av Lagrådet initierade justeringen i termer av fakultativitet
och obligatorium utan som en ”mera flexibel utformning” (prop. 1995/96:115
s. 132). Det finns även exempel i förarbetena på att regler av denna typ explicit omtalas
som obligatoriska, se t.ex. prop. 1986/87:89 s. 207 avseende RB 42:17 p. 1 (i sin äldre
lydelse).
218
Undantag finns dock, särskilt vid reglering med andra fakultativitetsmarkörer än de
traditionella tillåtande hjälpverben.
219
Denna fråga har delvis berörts ovan i avsnitt 2.1.2 vid noterna 151–155. Jfr Peczeniks
fem attribut hos värdeöppna ord, vilka möjligen kan tjäna som kännetecken för tolkningsfakultativitetsmarkörer
(Peczenik (1995) s. 294).
220
Sundby (1974) s. 205 ff.
221
Jfr http://www.domstol.se/Brott--straff/Rattegang-i-tingsratten/Tolk/, där det förefaller
som om Domstolsverket tolkar RB 5:6 som en rätt för aktören, under förutsättning
att domstolen finner att det föreligger ett behov av tolk.
62