skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

fattning. 38 Rätten uppfattas inte ”som om den funnes därute, som vore
det ett objekt, som ett svar vilket med tillräcklig tid till förfogande kunde
upptäckas”. 39 Varje rättskälla förstås som den avsändande aktörens 40
försök att lösa ett visst problem (vilket inte nödvändigtvis eller oftast,
om ens någonsin, är identiskt med det problem som denna avhandling
behandlar) och bör därmed förstås som situerad i en viss kontext. 41 Den
betraktas däremot inte, inte ens inom rättfärdigandekontexten, som en
del i ett ”färdigt” och koherent system. 42
1.2.2 Material och tillvägagångssätt
I praktiskt hänseende medför de i föregående avsnitt diskuterade utgångspunkterna
ett ganska traditionellt tillvägagångssätt; lagtext och rättspraxis
kommer, tillsammans med rättsvetenskaplig litteratur, att vara studiens
främsta material och tolkningen av detta min primära forskningsaktivitet.
Framför allt är det svensk lagtext respektive europeiska domar som kommer
att studeras. Denna fördelning motiveras av att de frågor jag intresserar
mig för, förmodligen till följd av kompetensfördelningen mellan EU
och medlemsstaterna i förening med att den svenska processrätten i hög
grad är reglerad just i lag (jfr RF 11:2), främst behandlas i dessa former.
Även förarbeten och svensk rättspraxis kommer att diskuteras, liksom
naturligtvis den vetenskapliga litteraturen på de relevanta områdena.
38
Jfr Peczenik (2001) s. 84 om rättsvetenskapens ”ontological obscurity”. Av de två möjliga
lösningar på detta problem som Peczenik presenterar (a.a. s. 90) utgår avhandlingen
(till skillnad från Peczenik själv) från den andra, enligt vilken den rättsvetenskapliga litteraturen
bidrar till snarare än upptäcker ett koherent rättsläge.
39
Gustafsson (2011) s. 59 (kursivering i originalet). Jfr även Bengoetxea (1993) s. 114 f.,
som föredrar begreppet ”explanation” före ”discovery”: ”judicial decisions are not ’discovered’.”
Däremot kommer jag troligen att använda ett (förment) deskriptivt språkbruk,
vilket alltså bör förstås mot bakgrund av denna programbeskrivning. När jag säger att
EU-domstolen kräver något, ska detta uttalande alltså förstås som att jag menar att den
dom EU-domstolen avkunnat bör ges innebörden av ett sådant krav.
40
Typiskt sett en lagstiftare, en domstol eller en rättsvetenskapsman.
41
Jfr Paunio och Lindroos-Hovinheimo (2010) s. 408: ”[T]he normative meaning of
legal texts is created in a given context and in a given communicative situation.” Domstolens
kontext utgörs till exempel av den tvist som avgörs genom domen, rättsvetenskapsmannens
av den forskningsfråga hen föresatt sig att besvara.
42
Denna fiktion behövs (kanske) i den juridiska praktiken, men knappast i rättsvetenskapen.
Jfr van Gestel och Micklitz (2011) s. 70, som menar att ”doctrinal legal research
should be freed from the role model and research methods of the judge as its sole point of reference”
(kursivering i originalet); liknande ståndpunkt se Lindblom (SvJT 2002 a) s. 6 f.
26