skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor
fallet. De tolkningsfakultativa reglernas fakultativa karaktär följer avdet betraktelsesätt som anlagts i avhandlingen, enligt vilket det är denfaktiska graden av handlingsutrymme, snarare än regelns grammatiskakonstruktion, som är ytterst avgörande för klassifikationen. Härav följerockså att en regel kan definieras som fakultativ även utan att innehålla enexplicit fakultativitetsmarkör, om det på andra sätt eller ur andra rättskällorkan utläsas att rätten har flera lagliga handlingsalternativ vid tillämpningav regeln.Undersökningen har också visat att valet av fakultativ konstruktionfår betydelse för hur överrätterna förhåller sig till underrätternas tillämpningav fakultativa regler. Skillnaderna kan beskrivas med hjälp av en distinktionmellan en överprövningsstrategi som begränsar sig till att prövaunderrättens rättstillämpning ur ett strikt legalitetsperspektiv mot bakgrundav de behörighetsramar som den fakultativa regeln tecknar, och ensom även utvärderar eller rentav omprövar underrättens skönsmässiga valmellan de i och för sig tillåtna handlingsalternativen. Dessa två typer avöverprövning har givits beteckningarna strukturellt respektive kognitivtinriktad överprövning. Regler som innehåller avvägningsrekvisit, det villsäga huvudsakligen tolkningsfakultativa regler, används i högre grad somstandard för en mer omfattande, kognitivt inriktad överprövning, medanäkta fakultativ konstruktion förefaller uppfattas som en signal till överrätternaom att restriktivitet i överprövningen är påkallad. I de flesta fallnöjer sig överrätterna vid överprövning av tillämpningen av äkta fakultativaregler med att undersöka om underrätten agerat inom ramen för sinbehörighet. Detta innebär i förlängningen att större krav ställs eller i vartfall med tiden kan komma att ställas på underrätternas beslutsfattandeoch förmåga att motivera detsamma vid tolkningsfakultativ reglering änvid äkta fakultativ sådan.Fakultativa regler har genom RB-reformerna från 1980-talet ochframåt blivit allt vanligare. Syftet bakom denna utveckling kan beskrivassom dels effektivisering, dels komplexitetsreducering. En flexibel ordningsom ökar domstolarnas möjligheter att anpassa processen efter omständigheternai det enskilda fallet innebär enligt förarbetena att resurser kanallokeras från enklare mål, som då får en mer summarisk handläggning,till mer komplexa mål. Ökade inslag av fakultativ reglering anses såledeskunna leda till mer kostnadseffektiv handläggning, vilket tycks vara vadsom huvudsakligen avses med ambitionen att effektivisera. Vidare minskarfakultativ reglering behovet av detaljreglering, vilket anses medföra240
dels att regleringen blir mer lättbegriplig, dels att den kan anpassas eftersamhällsutvecklingen på ett smidigare sätt utan lagstiftarens inblandning.Några direkta stöd för dessa antaganden om fakultativitetens effekteranförs dock inte i förarbetena. Strävandet efter flexibilitet har i lagstiftningsarbetetsnarare upphöjts till ett egenvärde, vilket inneburit att ytterligaremotivering av inriktningen blivit överflödig. Utvecklingen framstårdärför som i betydande grad oreflekterad.Åtminstone i de fall där fakultativitet syftar till effektivisering framgårdet tydligt i förarbetena att domstolarna förväntas utöva sin fakultativabehörighet in casu snarare än på abstrakt nivå. Detta innebär att önskvärdheteni en typfallsorienterad tillämpningsstrategi, som den av Ekelöfförespråkade teleologiska metoden, kan ifrågasättas, eftersom sådana strategierleder till att reglernas fakultativa inslag successivt försvagas och påsikt övergår i obligatorier. I kombination med vad som ovan konstateratsom regelkonstruktionens betydelse för överprövningen innebär detta delege ferenda att äkta fakultativ regelkonstruktion borde väljas där fakultativitetensfrämsta syfte är att bidra till effektivisering, eftersom sådan konstruktionminskar överrätternas benägenhet att överpröva underrätternasbeslut och därmed i lägre utsträckning leder till prejudikatbildning somförsvagar domstolarnas handlingsfrihet i det enskilda målet. Domstolarnakunde då också välja en mer kontextuell metod för skönsutövningåtminstone i dessa fall. Dessa synpunkter kommer att utvecklas vidare iavsnitt 9.2.2 nedan.Studien har sammanfattningsvis visat att fakultativa regler konstrueraspå huvudsakligen två, principiellt olika sätt: med tillåtande hjälpverb ellermed avvägningsrekvisit. Valet av konstruktion påverkar överprövningenskaraktär och omfattning, och därmed också i vilken grad mer detaljeraderekvisit som minskar domstolarnas handlingsutrymme (och därmed reglernasfakultativa styrka) över tid kan komma att utmejslas i praxis. Enkonsekvens härav är att valet av fakultativ konstruktion för bästa effektbör relateras till fakultativitetens syfte, som varit dels att effektivisera processen,dels att förenkla processregleringen för lagstiftaren och för (presumtiva)parter och allmänheten i stort.9.1.3 Den andra forskningsfråganFakultativa regler i nationell processrätt har vid ett antal tillfällen prövatsav EU-domstolen ur såväl rättstillämpar- som lagstiftarperspektiv. Ävenom ingen tydlig, konsekvent genomförd princip kan utläsas ur dom-241
- Page 190 and 191: lojalt ska tillämpa denna praxis,
- Page 192 and 193: 7 Fritt skönHow can behaviour be r
- Page 194 and 195: Om skönsutövning betraktas som et
- Page 196 and 197: målet, utan att identifiera de osk
- Page 198 and 199: 7.2.2 Teleologisk skönsutövning o
- Page 200 and 201: sig att de typfall i vilka rättsf
- Page 202 and 203: i domstol. 895 Den centrala skillna
- Page 204 and 205: alternativ. Att utöva skön skulle
- Page 206 and 207: därför rimligt att förvänta sig
- Page 208 and 209: let. Detta förutsätter ett förtr
- Page 210 and 211: 8 Skön, delegation och kontrollen
- Page 212 and 213: Det råder emellertid delade mening
- Page 214 and 215: I båda fallen sker överprövninge
- Page 216 and 217: Detta innebär att en strukturellt
- Page 218 and 219: att anse som tillåtet. Någon bed
- Page 220 and 221: för ståndpunkten att även tillä
- Page 222 and 223: avgörande. 981 Detta är emellerti
- Page 224 and 225: omständigheter i det enskilda fall
- Page 226 and 227: vilka lämnar stort utrymme för de
- Page 228 and 229: stolen. 1009 Den sammantagna effekt
- Page 230 and 231: tillspetsat kan man säga att den h
- Page 232 and 233: till en högre abstraktionsnivå, m
- Page 234 and 235: tensfördelningen mellan den enskil
- Page 236 and 237: kommer att göras till föremål f
- Page 238 and 239: 9 Sammanfattning och avslutandekomm
- Page 242 and 243: stolens praxis visar dessa fall sam
- Page 244 and 245: kringskärs eller helt bortfaller.
- Page 246 and 247: och kanske också beslutets innehå
- Page 248 and 249: Samma eller motsvarande kritik kan
- Page 250 and 251: mål finns ingen strid för genomsl
- Page 252 and 253: anpassning av nationell rätt till
- Page 254 and 255: kompetens och omdömesgillhet tas t
- Page 256 and 257: tiska beslut, som definitionsmässi
- Page 258 and 259: man vill uppnå med den eftersträv
- Page 260 and 261: trasted to mandatory rules. Its aim
- Page 262 and 263: The effect of EU law on the exercis
- Page 264 and 265: conditions in Kühne & Heitz, and u
- Page 266 and 267: thereby been handed out to a multip
- Page 268 and 269: of EU law, which outweighs all legi
- Page 270 and 271: This thesis argues that the existen
- Page 272 and 273: Proposition 2005/06:77 Genomförand
- Page 274 and 275: NJA 2006 s. 326NJA 2007 s. 108NJA 2
- Page 276 and 277: Mål 33/76 Rewe-Zentralfinanz eG oc
- Page 278 and 279: Mål C-72/95 Aannemersbedrijf P.K.
- Page 280 and 281: Mål C-144/04 Werner Mangold mot R
- Page 282 and 283: Förenade målen C-128/09, C-129/09
- Page 284 and 285: Förslag till avgörandeFörslag ti
- Page 286 and 287: Adinolfi, Adelina, The “Procedura
- Page 288 and 289: Bernitz, Ulf, Förhandsavgöranden
dels att regleringen blir mer lättbegriplig, dels att den kan anpassas efter
samhällsutvecklingen på ett smidigare sätt utan lagstiftarens inblandning.
Några direkta stöd för dessa antaganden om fakultativitetens effekter
anförs dock inte i förarbetena. Strävandet efter flexibilitet har i lagstiftningsarbetet
snarare upphöjts till ett egenvärde, vilket inneburit att ytterligare
motivering av inriktningen blivit överflödig. Utvecklingen framstår
därför som i betydande grad oreflekterad.
Åtminstone i de fall där fakultativitet syftar till effektivisering framgår
det tydligt i förarbetena att domstolarna förväntas utöva sin fakultativa
behörighet in casu snarare än på abstrakt nivå. Detta innebär att önskvärdheten
i en typfallsorienterad tillämpningsstrategi, som den av Ekelöf
förespråkade teleologiska metoden, kan ifrågasättas, eftersom sådana strategier
leder till att reglernas fakultativa inslag successivt försvagas och på
sikt övergår i obligatorier. I kombination med vad som ovan konstaterats
om regelkonstruktionens betydelse för överprövningen innebär detta de
lege ferenda att äkta fakultativ regelkonstruktion borde väljas där fakultativitetens
främsta syfte är att bidra till effektivisering, eftersom sådan konstruktion
minskar överrätternas benägenhet att överpröva underrätternas
beslut och därmed i lägre utsträckning leder till prejudikatbildning som
försvagar domstolarnas handlingsfrihet i det enskilda målet. Domstolarna
kunde då också välja en mer kontextuell metod för skönsutövning
åtminstone i dessa fall. Dessa synpunkter kommer att utvecklas vidare i
avsnitt 9.2.2 nedan.
Studien har sammanfattningsvis visat att fakultativa regler konstrueras
på huvudsakligen två, principiellt olika sätt: med tillåtande hjälpverb eller
med avvägningsrekvisit. Valet av konstruktion påverkar överprövningens
karaktär och omfattning, och därmed också i vilken grad mer detaljerade
rekvisit som minskar domstolarnas handlingsutrymme (och därmed reglernas
fakultativa styrka) över tid kan komma att utmejslas i praxis. En
konsekvens härav är att valet av fakultativ konstruktion för bästa effekt
bör relateras till fakultativitetens syfte, som varit dels att effektivisera processen,
dels att förenkla processregleringen för lagstiftaren och för (presumtiva)
parter och allmänheten i stort.
9.1.3 Den andra forskningsfrågan
Fakultativa regler i nationell processrätt har vid ett antal tillfällen prövats
av EU-domstolen ur såväl rättstillämpar- som lagstiftarperspektiv. Även
om ingen tydlig, konsekvent genomförd princip kan utläsas ur dom-
241
Change language