skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

omständigheter i det enskilda fallet angavs vara av särskilt intresse. HD
konkluderade därvid inte att hovrättens beslut varit felaktigt, utan endast
att det framstod som ”mera skäligt” att besluta på annat sätt. 988 Fallet
är således att betrakta som ett prov på överprövning med fokus på den
kognitiva skönsaspekten. För en sådan slutsats talar också att HD:s resonemang
och slutsats är helt inriktade på omständigheterna i det enskilda
målet, och det framstår inte som att avgörandet kan betraktas som bindande
för den kommande rättstillämpningen annat än som viss ledning
för skönsmässiga resonemang i liknande fall. 989
Däremot bör noteras att kostnadsfrågan utgjorde själva saken i HD.
Kostnadsfrågans släktskap med sakfrågan understryks av att hovrättsavgörandet
i NJA 1986 s. 268 angreps genom ansökan om revision enligt
då gällande RB 54:1, istället för besvär enligt 54:3 (och som extraordinärt
rättsmedel torde resning, snarare än domvilla, ha kommit i fråga), vilket
antyder att regeln i 18:3 st. 2 inte är en processuell regel i den mening
som termen används i rättegångsfelssammanhang. 990 Omständigheterna
i NJA 1986 s. 268 innebär således att det beslut som blev föremål för
omprövning snarare påminde om materiell, skönsmässig rättstillämpning,
såsom straffmätningen i ett brottmål eller bedömningen av en avtalsklausuls
skälighet, än om processuell rättstillämpning under rättegång. Detta
kan möjligen ha haft betydelse för överrättens inställning till sin roll. 991 I
anslutning härtill kan även noteras att de fall där en kognitivt orienterad
överprövning genomförts har ett gemensamt drag i att det skönsmässiga
beslutet i samtliga fall varit föremål för särskilt överklagande.
988
NJA 1986 s. 268, ref. s. 272. Kursiverat här.
989
Till skillnad från NJA 1966 s. 205, där slutsatsen framstår och har uppfattats som ett
generellt tillämpligt imperativ (R mod ) för domstolarna: Om behörig domstol kan identifieras,
så ska hänvisning ske. Jfr vad som i avsnitt 8.1.1 anfördes om prejudikatsverkan av
strukturellt respektive kognitivt inriktad överprövning.
990
Se Welamson och Munck (2011) s. 115 f. och Welamson (1956) s. 79 f. På båda ställena
påpekas att en regels placering i RB inte med nödvändighet innebär att regeln bör
betraktas som processuell i här aktuell bemärkelse.
991
Jfr Hess (2003) s. 52 f. och Marcus (2003) s. 455 ff. som båda diskuterar skillnaden
mellan skön i materiella respektive processuella frågor och anser att skönsutövning i materiella
frågor är känsligare.
224