skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor
lojalt ska tillämpa denna praxis, att skapa ett sätt att förhålla sig till den.Domstolarna måste således konstruera en förståelse av unionsrätten.Enligt den uppfattning som har framförts ovan bör en sådan förståelsegrundas på en avvägning mellan unionsrättens krav på genomslagoch upprätthållandet av de intressen som ligger bakom den svenskaprocessregleringen, där ingendera positionen tillåts att helt överskuggaden andra. Receptionen av unionsrätt bör vara lojal mot integrationensgrundläggande syften, men däremot inte nödvändigtvis mot varje enskiltuttalande från EU-domstolen. En restriktiv men genomtänkt användningav förhandsavgörandeinstitutet ger under sådana förutsättningarinte endast EU-domstolen tillfälle att konkretisera unionsrättens krav,utan möjliggör också att från nationellt håll framföra konstruktiva förslagtill rättsutvecklingen. Genom en sådan praxis kan de nationella domstolarnagå i dialog med EU-domstolen, varigenom reell och balanseradintegration mellan dessa båda rättsordningar och de intressen de företräderblir möjlig. 841För svenskt vidkommande föreslår jag därför en modell för tillämpningenav fakultativa regler baserad på den i svensk processrättslitteratursedan gammalt erkända distinktionen mellan regler avseende förfarandetoch regler avseende processmaterialet. Modellen innebär att fakultativaregler avseende processmaterialet omvandlas till falskt fakultativa regleroch tillämpas på så vis att processmaterialet får den större av de möjligaomfattningarna, medan regler avseende förfarandet behåller sin fakultativakaraktär enligt svensk rätt. Dess unionsrättsliga legitimitet ligger iatt unionsrätten tillerkänns genomslag i de processuella frågor som harstarkast anknytning till sakfrågan; detta är följdriktigt om man betänkeratt EU:s processuella kompetens härrör ur kravet på effektivt rättsskyddför materiella unionsrättigheter. Samtidigt undantas tillräckligt stor delav processrätten från unionsrättsligt inflytande för att dess inre systematikska kunna värnas. Modellen utgör således en kompromiss mellan de841Jfr de Búrca (2010) s. 30 ff., som på liknande grunder kritiserar EU-domstolensavgörande i C-402/05 P och C-415/05 P Kadi för dess ”robustly pluralist approach tothe relationship between the EU and the international order [that …] share with dualismthe emphasis on separate and distinct legal orders” (a.a. s. 31) och menar att domstolendärmed ”not only failed to influence an important international debate on an issue whichcurrently affects every member of the United Nations, but also failed to avail itself of theopportunity to develop a channel for the mutual influence of the EU and the U.N. legalorders” (a.a. s. 42). Ett tydligt exempel på en sådan hållning från svensk sida återfinnsi HD:s s.k. klart stöd-doktrin, se NJA 2010 s. 168 p. 32 (i majoritetens votum) medhänvisningar.190
värden som prioriteras av unionen och av den nationella processrättslagstiftaren.842Modellen har fördelen att anknyta till en befintlig begreppsapparati den svenska processrätten, vilket torde underlätta de unionsrättsligapåbudens integrering i det nationella processrättsliga ekosystemet. Denär dessutom relativt lättillämpad eftersom prognoser om ett visst agerandesunionsrättsliga effekter kan undvikas, och den låter sig av sammaanledning också lätt överföras till rent nationella tvister. Däremot försvårasbruket av modellen av att indelningen i regler avseende förfarandetrespektive processmaterialet inte är särskilt väldefinierad och tvivelsåledes kan uppkomma om hur en viss regel bör klassificeras. Modellenskulle också innebära en högre prioritering av värdet av att processmaterialetblir så komplett som möjligt, på bekostnad av bland annatdispositions- och koncentrationsprinciperna samt ledstjärnan om snabbhandläggning.842Jfr Dashwood (2004) s. 379, som menar att en styrka i att harmoniseringen inom EUsker på judiciell snarare än legislativ väg är att detta tillåter de nationella domstolarna att”achieve the intended legal consequences of the constitutionalizing concepts and principleswhich have been developed by the Court of Justice, without necessarily internalizingthe Court’s own reasoning – which may be difficult or impossible for them – but in waysthat chime with the traditional thinking of their respective orders.”191
- Page 140 and 141: Under dessa omständigheter, konklu
- Page 142 and 143: Peterbroeck. 626 Ward å sin sida m
- Page 144 and 145: (NHS) och rörde en tidsfrist för
- Page 146 and 147: Till skillnad från vad som var fal
- Page 148 and 149: att effektivitetsprincipen inte kr
- Page 150 and 151: slutligen begränsar skyldigheten a
- Page 152 and 153: 5.2 Förekomsten av fakultativa reg
- Page 154 and 155: brukas i denna avhandling (och ofta
- Page 156 and 157: nationella domstolen skyldig att an
- Page 158 and 159: således en intressekonflikt mellan
- Page 160 and 161: Här är emellertid lika intressant
- Page 162 and 163: suella bestämmelser typiskt sett f
- Page 164 and 165: unionsrättens genomslag; som framg
- Page 166 and 167: istället att underlätta genomdriv
- Page 168 and 169: som uttryck för ett undantag av sn
- Page 170 and 171: förvisningsregeln i RB 50:28, enli
- Page 172 and 173: förhindras genom flitigt utnyttjan
- Page 174 and 175: första frågan från van Schijndel
- Page 176 and 177: del 764 med de modifikationer som s
- Page 178 and 179: materiella civilrätten. 770 Distin
- Page 180 and 181: flera av de äldre författarna, vi
- Page 182 and 183: tinktion som redan konstaterats avs
- Page 184 and 185: Dessutom ger metoden ibland tvetydi
- Page 186 and 187: För egen del vill jag, baserat på
- Page 188 and 189: det prekluderat, hellre bevilja res
- Page 192 and 193: 7 Fritt skönHow can behaviour be r
- Page 194 and 195: Om skönsutövning betraktas som et
- Page 196 and 197: målet, utan att identifiera de osk
- Page 198 and 199: 7.2.2 Teleologisk skönsutövning o
- Page 200 and 201: sig att de typfall i vilka rättsf
- Page 202 and 203: i domstol. 895 Den centrala skillna
- Page 204 and 205: alternativ. Att utöva skön skulle
- Page 206 and 207: därför rimligt att förvänta sig
- Page 208 and 209: let. Detta förutsätter ett förtr
- Page 210 and 211: 8 Skön, delegation och kontrollen
- Page 212 and 213: Det råder emellertid delade mening
- Page 214 and 215: I båda fallen sker överprövninge
- Page 216 and 217: Detta innebär att en strukturellt
- Page 218 and 219: att anse som tillåtet. Någon bed
- Page 220 and 221: för ståndpunkten att även tillä
- Page 222 and 223: avgörande. 981 Detta är emellerti
- Page 224 and 225: omständigheter i det enskilda fall
- Page 226 and 227: vilka lämnar stort utrymme för de
- Page 228 and 229: stolen. 1009 Den sammantagna effekt
- Page 230 and 231: tillspetsat kan man säga att den h
- Page 232 and 233: till en högre abstraktionsnivå, m
- Page 234 and 235: tensfördelningen mellan den enskil
- Page 236 and 237: kommer att göras till föremål f
- Page 238 and 239: 9 Sammanfattning och avslutandekomm
lojalt ska tillämpa denna praxis, att skapa ett sätt att förhålla sig till den.
Domstolarna måste således konstruera en förståelse av unionsrätten.
Enligt den uppfattning som har framförts ovan bör en sådan förståelse
grundas på en avvägning mellan unionsrättens krav på genomslag
och upprätthållandet av de intressen som ligger bakom den svenska
processregleringen, där ingendera positionen tillåts att helt överskugga
den andra. Receptionen av unionsrätt bör vara lojal mot integrationens
grundläggande syften, men däremot inte nödvändigtvis mot varje enskilt
uttalande från EU-domstolen. En restriktiv men genomtänkt användning
av förhandsavgörandeinstitutet ger under sådana förutsättningar
inte endast EU-domstolen tillfälle att konkretisera unionsrättens krav,
utan möjliggör också att från nationellt håll framföra konstruktiva förslag
till rättsutvecklingen. Genom en sådan praxis kan de nationella domstolarna
gå i dialog med EU-domstolen, varigenom reell och balanserad
integration mellan dessa båda rättsordningar och de intressen de företräder
blir möjlig. 841
För svenskt vidkommande föreslår jag därför en modell för tillämpningen
av fakultativa regler baserad på den i svensk processrättslitteratur
sedan gammalt erkända distinktionen mellan regler avseende förfarandet
och regler avseende processmaterialet. Modellen innebär att fakultativa
regler avseende processmaterialet omvandlas till falskt fakultativa regler
och tillämpas på så vis att processmaterialet får den större av de möjliga
omfattningarna, medan regler avseende förfarandet behåller sin fakultativa
karaktär enligt svensk rätt. Dess unionsrättsliga legitimitet ligger i
att unionsrätten tillerkänns genomslag i de processuella frågor som har
starkast anknytning till sakfrågan; detta är följdriktigt om man betänker
att EU:s processuella kompetens härrör ur kravet på effektivt rättsskydd
för materiella unionsrättigheter. Samtidigt undantas tillräckligt stor del
av processrätten från unionsrättsligt inflytande för att dess inre systematik
ska kunna värnas. Modellen utgör således en kompromiss mellan de
841
Jfr de Búrca (2010) s. 30 ff., som på liknande grunder kritiserar EU-domstolens
avgörande i C-402/05 P och C-415/05 P Kadi för dess ”robustly pluralist approach to
the relationship between the EU and the international order [that …] share with dualism
the emphasis on separate and distinct legal orders” (a.a. s. 31) och menar att domstolen
därmed ”not only failed to influence an important international debate on an issue which
currently affects every member of the United Nations, but also failed to avail itself of the
opportunity to develop a channel for the mutual influence of the EU and the U.N. legal
orders” (a.a. s. 42). Ett tydligt exempel på en sådan hållning från svensk sida återfinns
i HD:s s.k. klart stöd-doktrin, se NJA 2010 s. 168 p. 32 (i majoritetens votum) med
hänvisningar.
190
Change language