skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

seras som antingen Bewirkungshandlungen eller Erwirkungshandlungen.
792 Erwirkungshandlungen kännetecknas av att de utgör viljeförklaringar
från parternas sida som syftar till att få till stånd ett visst beslut från
rättens sida, men som däremot inte i sig påverkar processen. 793 Bewirkungshandlungen
däremot är partsdispositioner som har direkta, självständiga
effekter. 794 Avgörande i denna distinktion är således de effekter
som ett visst handlande får. 795 Detta är svårt att förena med distinktionen
mellan regler avseende förfarandet respektive processmaterialet; beteckningen
mer än antyder att det är reglernas objekt som är utgångspunkten
för åtskillnaden. 796
Vilka handlingar som utgör Bewirkungs- respektive Erwirkungshandlungen
är dock relativt väldefinierat. Erwirkungshandlungen består av tre
typer av partshandlingar: yrkanden (Anträge), åberopanden (Behauptungen)
och bevis föring (Beweisführung). 797 Vid första påseende förefaller det
således som om Er wirkungs handlungen helt skulle avse processmaterialet.
Denna slutsats framstår emeller tid som förhastad, om man noterar exempelvis
att med ”yrkanden” inte endast avses yrkan den i betydelsen käromål
(Sachanträge), utan även processuella yrkanden om exempelvis avvisning
eller återförvisning av målet (Prozessanträge). 798 Dessutom är föremålet
för kategoriseringarna, liksom vid jämförelsen med processledningsdiskussionen
ovan, inte detsamma. Bewirkungs- och Erwirkungshandlungen
utgörs av partshandlingar, medan Ekelöfs process material/förfarandedis-
792
Goldschmidt (1925) s. 364, Bruns (1979) s. 129 f. och Rosenberg m.fl. (2010) s. 331.
Bruns (a. st.) menar att kategorierna är överlappande såtillvida att alla partsprocesshandlingar
utgör Bewirkungshandlungen, och vissa av dem därtill utgör Erwirkungshandlungen.
Goldschmidt däremot tycks betrakta kategorierna som ömsesidigt uteslutande:
”Die Parteihandlungen sind entweder Erwirkungs- oder Bewirkungshandlungen” (a. st.,
kursiverat här). Liknande se Fasching, Kommentar ZPO Einl II/1.
793
Goldschmidt (1925) s. 364 ff., Rosenberg m.fl. (2010) s. 331 och Fasching, Kommentar
ZPO Einl II/1.
794
Rosenberg m.fl. (2010) s. 333 och Fasching, Kommentar ZPO Einl II/1. Jfr även
Goldschmidt (1925) s. 456 ff.
795
Se Fasching, Kommentar ZPO Einl II/1, där distinktionen behandlas under rubriken
”Indelning av processhandlingar utifrån effekt” (”Einteilung der Prozesshandlungen […]
Nach der Wirkung”).
796
Och som konstaterades i not 772 ovan var beteckningen särskilt föremål för Ekelöfs
eftertanke.
797
Goldschmidt (1925) s. 364, Rosenberg m.fl. (2010) s. 331 och Bruns (1979) s. 130.
798
Bruns (1979) s. 131, som uttryckligen uttalar att processuella yrkanden angår förfarandet
(”Prozessanträge betreffen das Verfahren”). Liknande se Rosenberg m.fl. (2010)
s. 331 f.
181