skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

flera av de äldre författarna, vid sidan av formell och materiell processledning,
även med en tredje kategori, som benämns processdriften. 784 Kategorierna
regler avseende förfarandet respektive processmaterialet är däremot
avsedda att vara uttömmande och lämnar därför inte utrymme för
ett tredje alternativ. 785 Detta problem skulle emellertid kunna övervinnas
om både den formella processledningen och processdriften hänförs till
förfarandekategorin, 786 och den materiella processledningen till processmaterialskategorin.
787
Mer problematiskt är, för det andra, att föremålet för den kategorisering
som uppdelningen av processledningen i materiell och formell
innebär inte tycks överensstämma med föremålet för Ekelöfs förfarande/
processmaterials distinktion. Den senare avser regler, och som konstaterats
ovan tydligen alla RB:s regler. Uppdelningen mellan formell och
materiell processledning däremot tar i första hand sikte på processhandlingar,
och då främst domstolens processhandlingar (även om processdriften
torde inkludera vissa partshandlingar). 788 Alla de regler som enligt
Ekelöf ska kunna klassificeras som antingen processmaterials- eller förfaranderegler
inbegrips alltså inte i processledningen. 789 Jämförelsen med
den formella/materiella processledningen ger således inga tydliga eller
uttömmande svar på frågan om definitionen av förfarande- respektive
processmaterialsregler. 790
Ekelöf hänvisar även till en i tyskspråkiga processordningar vanlig distinktion
mellan ”Bewirkungshandlungen” och ”Erwirkungshandlungen”
som grund för förfarande/processmaterialsindelningen. 791 Enligt tysk
och österrikisk litteratur brukar parternas processhandlingar kategori-
784
Se Kallenberg (1927) s. 186 f., Sjöström (1925) s. 31 och Hagerup (1903) s. 46.
785
Se Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38, där det framhålls att alla regler som inte rör
processmaterialet istället hänförs till förfarandekategorin.
786
Jfr Kallenberg (1927) s. 187 ff. och Sjöström (1925) s. 31, som båda noterar att gränsen
mellan processdrift och formell processledning är omtvistad och vansklig att fastställa.
787
Jfr Hagerup (1903) s. 45 och Sjöström (1925) s. 30, vilka etablerar ett direkt samband
mellan processmaterialet och den materiella processledningen.
788
Se Sjöström (1925) s. 30 och Kallenberg (1927) s. 46 f. i och vid not 7 samt, särskilt
avseende processdriften, Kallenberg, a.a. s. 189.
789
Detta är visserligen ett mindre problem om, som här, endast fakultativa regler är av
intresse, eftersom dessa definitionsmässigt avser domstolens handlande (se avsnitt 2.1.1
ovan).
790
Ekelöf (1956) s. 240 påpekar också att gränsdragningen ”varit föremål för delade
meningar”.
791
Se Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38 i not 82.
180