skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

materiella civilrätten. 770 Distinktionen är således etablerad i svensk processrätt,
men sällan närmare utvecklad. 771
I sin moderna form kan distinktionen troligen spåras tillbaka till Ekelöfs
tidigare produktion. 772 De två kategorierna är enligt Ekelöf uttömmande
och ömsesidigt uteslutande, och förfarande-kategorin förefaller
vara den vidare av de två; alla regler som inte kan be teck nas som regler
avseende processmaterialet är istället att hänföra till förfarandet. 773 Vad
gäller själva gränsdragningen definierar Ekelöf regler avseende processmaterialet
som regler som stadgar ”vad som utgör processmaterial i förhållande
till domen samt […] detta materials betydelse i rättegången.” 774
Lindell anför liknande att förfaranderegler har ”ingen eller mycket liten
anknytning till processmaterialet, det vill säga det som ska läggas till
grund för domen.” 775 Det senare uttalandet belyser distinktionens potential
som hjälpmedel för unionsrättsenlig tillämpning av fakultativa regler;
eftersom EU-domstolens processuella interventioner syftar till att stärka
det materiella genomslaget, och eftersom regler avseende förfarandet har
liten anknytning till detta, framstår det som rimligt att anta att dessa kan
undantas från unionsrättsligt motiverade överväganden.
Om distinktionen mellan förfarande- och processmaterialsregler ska
kunna fylla någon praktisk funktion krävs emellertid att kategorierna
är rimligt väldefinierade. Det ovanstående antyder att utgångspunkten
för gränsdragningen bör tas i den positivt definierade processmaterialskategorin;
förfaranderegler definierar Ekelöf endast negativt som ”alla
andra regler i RB.” 776 I den något mer utförliga diskussionen i Processuella
grundbegrepp är metoden dock den motsatta. Ekelöf noterar där
att vissa regler ”uppenbart” avser förfarandet, och övergår därefter till
att kort diskutera ett antal – som det verkar, exempel på – gränsfall. 777
770
Lindell (2012) s. 82. Jfr vad som ovan i not 758 framhållits om erfarenheterna från
den schweiziska civilrätts- och civilprocessregleringen.
771
Jfr Lindell (2012) s. 82.
772
Se Ekelöf (1956) s. 240, där han förordar det numera vedertagna begreppsparet förfarande/processmaterial
framför alternativet ”processens inre/yttre förlopp”.
773
Se Ekelöf och Edelstam, (2002) s. 38, cit. nyss ovan. Som konstaterats ovan vid not
762 bekräftas denna hypotes av min egen undersökning.
774
Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38. Kursivering i originalet.
775
Lindell (2012) s. 82.
776
Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38.
777
Ekelöf (1956) s. 240 f.
178