skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

6.1.3 Regler avseende förfarandet och avseende
processmaterialet
I svensk processrätt finns en tradition av att skilja mellan delar av processrätten
som är mer intimt kopplade till prövningen i sak, och andra
delar som huvudsakligen eller enbart reglerar vad som kan kallas för formella
aspekter av förfarandet och som utmärks av svagare inverkan på
och påverkan av processföremålet och den tillämpliga materiella rätten.
Både indelningen av förfarandet i processförutsättningar och sakprövning
och indelningen av processledningen i materiell och formell kan
nämnas, liksom distinktionen mellan regler avseende förfarandet och
regler avseende processmaterialet. 767 Denna sistnämnda distinktion, som
ska stå i fokus för den följande undersökningen, är helt fristående från
den förstnämnda; för farandefrågor, som exempelvis frågor om muntlig
eller skriftlig hand läggning, upp kom mer ju såväl under förberedelsen
som vid själva sakprövningen. 768 Däremot är den, som jag ska återkomma
till strax nedan, nära besläktad med distinktionen mellan materiell
och formell processledning.
I Rättegång I konstateras: 769
Rättegångsbalkens regler kan indelas i regler om processmaterialet och regler
om förfarandet. I den första kategorin stadgas om vad som utgör processmaterial
i förhållande till domen samt om detta materials betydelse i rättegången.
Alla andra regler i RB hänför jag till den andra gruppen.”
Även Lindell nämner i sin lärobok Civilprocessen kortfattat distinktionen,
som han tycks uppfatta som en gradering av reglernas släktskap med den
767
Den förstnämnda distinktionen har behandlats utförligt av Lindblom (1974). Avseende
den sistnämnda distinktionen se Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38 och Lindell
(2012) s. 82. Det kan också för tydlighetens skull noteras att förfaranderegler, då de ställs
i kontrast till processmaterialsregler, inte är detsamma som förfaranderegler i den mening
som Gärde m.fl. (1949) s. 773 använder begreppet när de konstaterar att ”[r]ättegångsfel
föreligger, då någon för förfarandet normerande processföreskrift blivit åsidosatt.” Sådana
”förfaranderegler” ska istället förstås som processuella, till skillnad från materiella, regler
(se Welamson (1956) s. 79 och jfr skillnaden mellan domvilla och resning). Vissa av de
”förfarande regler” vars åsidosättande kan utgöra rättslig grund för domvilla, såsom exempelvis
RB 17:3, reglerar så att säga förfarandet med materialet, och bör därför betraktas
som regler om process materialet i här aktuell be märk else.
768
Se Lindblom (1974) s. 89.
769
Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38. Kursivering i originalet. Textens ”jag” är, som
framgår av bokens förord, Ekelöf.
177