skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

Denna tillämpningsmetod skulle förvisso inte alltid utmynna i sådana
beslut som hittills i litteraturen och i lagstiftningsarbetet ansetts vara att
föredra; den uppenbara risken är att processmaterialet blir alltför vidlyftigt
och att förseningar uppkommer till följd av att motparten måste få
tid att bemöta det nya materialet. Sådana konsekvenser är emellertid en
följd av avgörandet i van Schijndel snarare än av den här föreslagna implementeringsmodellen.
Genom att undandra regler rörande förfarandet,
vilka torde vara i klar majoritet, 762 från van Schijndels tillämpningsområde
uppnås i någon mån en kompromiss där unionsrättens genomslag
balanseras mot grundläggande processuella principer. Härigenom förblir
exempelvis de centrala principerna om muntlighet, omedelbarhet och
koncentration fortsatt föremål för intresseavvägningar i det enskilda fallet
i enlighet med RB:s reglering. Dessutom slipper domstolarna utföra
avancerade prognoser över processuella besluts mer indirekta effekter på
sakprövningen; utpräglade förfaranderegler som frågor om muntlig eller
skriftlig handläggning (RB 42:9 och 18) eller omedelbar inställelse alternativt
närvaro genom telefon eller videolänk (RB 5:10) kan tillämpas
utan beaktande av beslutets eventuella effekter för målets utgång och unionsrättens
genomslag.
Det senare gäller förstås endast under förutsättning att de fakultativa
reglerna uppfyller de krav som följer av effektivitets- och likvärdighetsprinciperna
samt principen om effektivt rättsskydd. Även om det inte
påtalats explicit av EU-domstolen måste detta anses framgå av dessa principers
karaktär av minimikrav. 763 Den här diskuterade tillämpningsmodellen
innebär alltså inte att regler avseende förfarandet undantas från
unionsrättslig granskning i allmänhet; även sådana regler kan givetvis
behöva åsidosättas helt eller delvis om de befinns understiga den krävda
miniminivån. Fakultativa regler måste således prövas i två faser: först för
att säkerställa att de är förenliga med principerna om effektivitet, likvärdighet
och effektivt rättsskydd, och därefter utifrån lojalitetsprincipen i
enlighet med EU-domstolens van Schijndel-praxis. Den här föreslagna
tillämpningsmodellens fördel ligger i att den förenklar denna andra fas
såtillvida att den integrerar den trestegsmetod som följer av van Schijn-
762
Enligt min genomgång av RB (se avsnitt 1.2.2 ovan) är närmare 90 procent av RB:s
fakultativa regler att klassificera som regler om förfarandet. Se även Ekelöfs nedan vid not
773 kommenterade uppfattning.
763
Se ovan avsnitt 4.2.3. Jfr även van Gerven (1995) s. 694.
175