skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

kan influera kommande avgöranden i EU-domstolen. Nationell rätt kan
därigenom gå i dialog med unionsrätten snarare än endast fungera som
en passiv mottagare av rättsliga implantat. 756
6.1.2 Modellen
I kombination med den ovan i avsnitt 5.1.5 diskuterade motsättningen
mellan van Schijndel och Uniplex skulle distinktionen mellan regler
avseende processmaterialet och regler avseende förfarandet 757 enligt min
mening kunna läggas till grund för en modell för tillämpning av fakultativa
regler i EU-rättsliga mål. Modellen tar fasta på kopplingen mellan
graden av unionsrättslig inverkan och den processuella regelns relation
till prövningen i sak och utgör en kompromiss mellan två intressen: å ena
sidan att säkerställa den svenska processrättens överensstämmelse med
unionsrätten, å andra sidan att bevara rimlig likabehandling inom processordningen
med hänsyn tagen till de motstående intressen som den
nationella regleringen erkänner. Syftet är vidare att hitta en lösning som
är relativt lättillämpad, vilket kan åstadkommas genom anknytningen till
en befintlig begreppsapparat inom rättsområdet.
Den modell jag föreslår innebär i ett nötskal att fakultativa regler
avseende processmaterialet bör tillämpas som om de vore obligatoriska,
medan fakultativa regler avseende förfarandet behåller sin fakultativa
karaktär. 758 Detta skulle, annorlunda uttryckt, innebära att svaret på den
756
Se Johnston (2013) s. 391 f., Tridimas (2013) s. 378 f. och Bobek (2013) s. 224, som
konstaterar att den nationella domstolen har en ”(quite considerable) opportunity to
shape the opinion of the Court through its framing of the preliminary ruling question”,
samt från ett svenskt perspektiv Heckscher (2011) s. 235 f. samt Bernitz (2010) s. 86 f. Jfr
även Koskelo (2014) s. 632, som framhåller bristen på ”effektiv motkraft” till EU-domstolen
som ett problem, och Europaparlamentets resolution P6_TA(2008)0352 p. 30–31
om betydelsen av nationella domares delaktighet i förhandsavgörande förfarandet.
757
Se Ekelöf (1956) s. 240 ff., Ekelöf och Edelstam (2002) s. 38 och Lindell (2012)
s. 82. Distinktionen behandlas utförligt i avsnitt 6.1.3 nedan.
758
En jämförelse kan göras med praxisen från 120/78 Cassis de Dijon och C-267/91
och C-268/91 Keck på den fria varurörlighetens område, där EU-domstolen fastslagit att
medlemsstaterna i princip är förbjudna att införa begränsningar avseende produktrörligheten
på den fria marknaden (Cassis de Dijon p. 8), men att regler med begränsande effekt
ändå kan godtas, om de är icke-diskriminerande och endast avser försäljningsformerna
(Keck p. 16–17). Denna distinktion mellan själva produkten och försäljningsformerna
skulle processrättsligt kunna översättas till en distinktion mellan saken, eller processmaterialet,
och förfarandet. Jfr Biondi (1999) s. 1284, som ang. van Schijndel anfört: ”[I] f
indeed the approach adopted by the Court ’looks like a strange transplant of Cassis de
Dijon’, [fotnot utelämnad] it may perhaps be necessary to operate also a strange transplant
173