skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

av. 8 Detta skulle innebära att medlemsstaterna åtnjuter större autonomi
vid legislativa val än vid judiciella. Valet av processuell regleringsteknik
får därigenom betydelse för unionsrättens genomslag och för medlemsstaternas
möjlighet att styra sina processlagars innebörd.
Flexibilitetstrenden innebär, som den huvudsakligen beskrivits i
svenska förarbeten, att nationella domstolar ska anpassa handläggningen
efter de behov som uppstår i det enskilda målet, 9 samtidigt som
harmoniserings trenden, åtminstone som den traditionellt uppfattas, förutsätter
likriktning mellan medlemsstaterna dirigerad från EU-nivån. 10
I samband med Sveriges inträde i EU år 1995 inordnades dessa båda
trender i samma rättsordning. Därmed uppstod ett spänningsförhållande
mellan dem. Om svenska domstolar i enlighet med lagstiftarens
intentioner utformar processen utifrån eget skön och omständigheterna
i det enskilda fallet motverkas harmoniseringsmöjligheterna. Om EUdomstolen
å andra sidan utvecklar principer där unionsrättens genomslag
förstärks genom och på bekostnad av domstolarnas handlingsutrymme
förfelas de svenska RB-reformernas syfte.
Under de tjugo år som förflutit sedan unionsinträdet har båda trenderna
fortsatt i sina respektive utstakade riktningar, till synes opåverkade
av varandra och utan att relationen mellan dem uppmärksammats i den
politiska eller akademiska debatten. 11 Kollisionshotet har därigenom blivit
alltmer överhängande – ja, som kommer att framgå i avhandlingen
har det på sätt och vis redan realiserats.
1.1.2 Syfte och forskningsfrågor
Studiens syfte är att undersöka spänningsförhållandet mellan dessa båda
trender och om möjligt konstruera sätt att hantera detsamma. Utöver
tolkning av rättsläget kommer således även mer framåtsyftande, problemlösande
ställningstaganden att göras. Dessa inkluderar såväl utvecklandet
av begrepp och kategoriseringar för en vidare diskussion i de frågor som
avhandlingen berör, som mer eller mindre konkreta rekommendationer
till domstolar och lagstiftare.
8
Denna praxis diskuteras vidare i avsnitt 5.1.
9
Se prop. 1986/87:89 s. 1 och prop. 2004/05:131 s. 1 samt vidare avsnitt 3.2.
10
Se Dougan (2004), särskilt s. 94 ff.
11
Jfr Nylund (2014 a) s. 31, som menar att ”[t]he lack of discussion on Europeanization
of Nordic civil procedure has been striking.”
17