skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

suella bestämmelser typiskt sett får mindre betydelse än direkta sådana
effekter. 713 Den mer restriktiva inställningen till unionsrättens materiella
genomslag i Kühne & Heitz jämfört med van Schjndel kan alltså förstås
som en eftergift till det motstående intresset, även om EU-domstolen i
Kühne & Heitz till skillnad från i Donau Chemie förbehöll den avgörande
intresseavvägningen åt sig själv. 714
Sammantaget kan alltså argumenteras för att EU-domstolen intagit en
mer nyanserad, om än inte nödvändigtvis gentemot medlemsstaternas
lagstiftare mer respektfull, inställning i fall av konflikter mellan av unionsrätten
erkända intressen. Underkännandet av skyndsamhetsrekvisitet
i Uniplex framstår utifrån denna tolkning som förklarligt, eftersom det
inte förelåg någon unionsrättslig principkollision i det målet; utfallet, om
än inte resonemanget, är således i linje med van Schijndel. Diskrepansen
mellan Donau Chemie och Kühne & Heitz svarar mot relationen mellan
de båda kolliderande unionsrättsintressena. I det förra målet var dessa
sidoordnade 715 varandra som alternativa medel att uppnå samma mål,
och de nationella domstolarna inte bara tilläts utan påbjöds att väga de
inblandade intressena mot varandra i det enskilda fallet, medan i Kühne
& Heitz de motstående intressena var svårare att jämföra 716 och resultatet
blev att fakultativiteten inte formellt åsidosattes och omvandlades till
falsk fakultativitet endast under vissa omständigheter.
713
Se ovan avsnitt 4.3.2, särskilt vid not 503.
714
Det kan noteras att Kühne & Heitz har kritiserats för att vara kasuistiskt (se not 617
ovan); denna kritik kan uppfattas som att EU-domstolen liksom i Donau Chemie borde
ha överlåtit intresseavvägningen in casu på den nationella domstolen.
715
Däremot möjligen inte likställda i fråga om effektivitet; generaladvokaterna Mazak
och Jääskinen uttrycker båda en preferens för offentligrättsligt genomdrivande framför
civilrättsligt, se förslag till avgörande i C-360/09 Pfleiderer p. 41–42 resp. i C-536/11
Donau Chemie p. 48.
716
Jfr Prechal (1998) s. 685, som tycks mena att materiella och processuella regler är
inkommensurabla. Det kan möjligen hävdas att processuella garantier som negativ rättskraft
väger lättare när de, som i Kühne & Heitz, görs gällande gentemot det allmänna;
som illustreras av C-617/10 Åkerberg Fransson, där det var åklagarsidan som gynnades av
ett starkt genomförandeperspektiv och den tilltalade som stödde sig på processuella rättigheter,
är emellertid även den omvända partskonstellationen möjlig.
162