skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

fakultativt stipulerad tidsfrist är således inte förenlig med partens rätt till
effektivt rättsmedel. 673
Resonemanget grundas på flera unionsrättsliga principer. Den direkta
grunden för den nationella regelns unionsrättsstridighet är det tillämpliga
direktivet, 674 som uppställer krav på effektiva och snabba rättsmedel. 675
EU-domstolen konstaterar vidare att medlemsstaterna i sin implementering
av direktivet är bundna av rättssäkerhetskrav, vilka sägs innebära
att regleringen måste vara ”tillräckligt precis, klar och förutsebar [och
göra] det möjligt för enskilda att få kännedom om sina rättigheter och
skyldigheter.” 676 Vidare hänvisar domstolen i Uniplex till effektivitetsprincipen,
vilken sägs ”ligg[a] till grund för målet om en effektiv prövning,
såsom det uttrycks i [direktivet].” 677
Det är inte så lätt att med precision utläsa vilken relation och relativ
betydelse dessa olika principer har för domstolens slutsats. Som konstaterats
i kapitel 4 utgör effektivitetsprincipen en begränsning av medlemsstaternas
processuella autonomi. Den processuella autonomin blir emellertid
endast aktuell att utöva i avsaknad av unionsrättslig reglering. Detta
torde innebära att en nationell regel inte samtidigt kan strida mot både
ett direktiv och effektivitetsprincipen; vid direktivstridighet blir effektivitetsprincipen
helt enkelt inte tillämplig. 678 En annan sak är att direktivet
självt i detta fall hänvisar till effektivitetshänsyn; detta är dock inte
detsamma som effektivitetsprincipen i den snävare mening som termen
673
C-406/08 Uniplex p. 42 och C-456/08 Kommissionen mot Irland p. 75.
674
Se C-406/08 Uniplex p. 43, C-456/08 Kommissionen mot Irland p. 83 samt domsluten
(operative parts) i båda målen. Direktivet ifråga är rådets direktiv 89/665/EEG i sin
lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG.
675
Direktivet, art. 1.1.
676
C-406/08 Uniplex p. 39. Jfr även det i princip identiskt formulerade uttalandet i
C-456/08 Kommissionen mot Irland p. 61, som dock avser en annan (men relaterad)
delfråga.
677
C-406/08 Uniplex p. 40.
678
Detta resonemang är förstås problematiskt i samma utsträckning som avgränsningen
av effektivitetsprincipen är det (se diskussionen i avsnitt 4.2.1 ovan). Det skulle emellertid
åtminstone i vissa fall kunna förklara varför EU-domstolen väljer att hänvisa eller
inte hänvisa till effektivitets- och likvärdighetsprinciperna (jfr t.ex., på konsumenträttens
område, C-240/98 till C-244/98 Océano och C-243/08 Pannon, där EU-domstolen resonerar
helt baserat på sekundärrätt, med C-168/05 Mostaza Claro och C-40/08 Asturcom,
som aktualiserar vissa processuella frågor utöver direktivets ifråga direkta tillämpningsområde,
och där EU-domstolen istället stöder sig på effektivitetsprincipen).
153