skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

Under dessa omständigheter, konkluderade EU-domstolen, var förvaltningsmyndigheten
med stöd av lojalitets principen skyldig att ompröva
beslutet. 615 Detta kan uttryckas som att den nationella fakultativa regeln,
sedan tre specifika förutsättningar uppfyllts, övergår från att vara fakultativ
till att bli obligatorisk. 616 Kühne & Heitz framstår som ett i hög
grad kasuistiskt avgörande, varför det kan vara vanskligt att dra några
mer långtgående slutsatser baserat på det. 617 EU-domstolens slutsats har
emellertid bekräftats i flera senare domar. 618
EU-domstolen hänvisar i Kühne & Heitz upprepade gånger till lojalitetsplikten
och (nuvarande) art. 4(3) FEU. 619 Groussot och Minssen
påpekar att målet åskådliggör en motsättning mellan rättssäkerhetsprincipen,
uttryckt genom principen om res judicata, och EU-rättens
fulla genomslag, till vilket medlemsstaterna enligt lojalitetsprincipen är
skyldiga att medverka. 620 EU-domstolens resonemang betecknar de som
en ”hybridanalys” som kombinerar långtgående hänsyn till den nationella
rättens utformning å ena sidan, 621 med lojalitetsprincipen, vilken
enligt deras uppfattning är associerad med unionsrättens effet utile och
615
C-453/00 Kühne & Heitz p. 27 och 28.
616
Jfr Caranta (2005) s. 183. Generaladvokat Bot tolkar i ett senare mål Kühne & Heitz
som innebärande att förekomsten av en skyldighet ”först och främst [är] beroende av att
det finns en processrättslig bestämmelse enligt vilken det behöriga förvaltningsorganet
har en sådan möjlighet” (förslag till avgörande i C-2/06 Kempter p. 80).
617
Se Prechal (2005) s. 153 och generaladvokatens förslag till avgörande i C-2/06 Kempter
p. 59–61. Jfr även Groussot och Minssen (2007) s. 400, som kritiserar domen för att
vara bristfälligt motiverad och svårtolkad. Kanske ska avgörandet främst ses som ett resultat
av EU-domstolens önskan att, å ena sidan, tillerkänna Kühne & Heitz NV de rättigheter
som bolaget förlorat genom felaktig rättstillämpning hos de nederländska myndigheterna
samtidigt som den, å andra sidan, ville undvika att göra allmänna uttalanden som
skulle riskera att helt underminera principen om res judicata.
618
Se bl.a. C-392/04 och C-422/04 i-21 Germany p. 52, C-2/06 Kempter p. 38–39 och
C-249/11 Byankov p. 77.
619
C-453/00 Kühne & Heitz p. 27 och 28 samt domslutet. Se även frågan i p. 19.
620
Se, liksom till det närmast följande, Groussot och Minssen (2007) s. 400. Jfr även
Nebbia (2008) s. 301, som framhåller lojalitetsprincipens betydelse för avgörandet.
621
EU-domstolen avvek härigenom från sin generaladvokats förslag, i vilket situationen
jämställdes med dem som förelegat i Simmenthal och Factortame I och EU-domstolen
föreslogs besluta att det omtvistade förvaltningsbeslutet och därmed också principen om
förvaltningsbesluts definitiva karaktär borde åsidosättas såsom oförenliga med principerna
om unionsrättens företräde och fulla genomslag (C-453/00 Kühne & Heitz, förslag till
avgörande p. 45–58. Se även Caranta (2005) s. 180 ff. och 183 f.).
140