skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

om återbetalning inte var förenligt med unionsrätten. Detta senare tolkningsbesked
från EU-domstolen utgjorde grunden för omprövningsansökan
i Kühne & Heitz.
Ansökan avslogs av förvaltningsmyndigheten och hamnade efter överklagande
i förvaltningsdomstol (College van Beroep voor het bedrijfsleven),
som begärde förhandsavgörande. Enligt den hänskjutande domstolen
hade en förvaltningsmyndighet i Nederländerna enligt nationell rätt
som huvudregel alltid behörighet att ompröva ett ”definitivt beslut”, 609
men var skyldig att göra en sådan prövning endast om klaganden i sin
ansökan stödde sig på fakta som inte tidigare framkommit eller på förändrade
omständigheter; i annat fall kunde ansökan avvisas med hänvisning
till det tidigare beslutet. 610 Eftersom Kühne & Heitz endast anfört
ny rättslig argumentation i sin ansökan är det tydligt att saken föll inom
regelns fakultativa område. Vad den hänskjutande domstolen ville veta
var dock om förvaltningsmyndigheten även hade varit skyldig, enligt lojalitetsprincipen
i art. 4(3) FEU, att ta upp ärendet till förnyad prövning
trots att sökanden inte åberopat några nya omständigheter till stöd för
ansökan. 611 En tillämpning av slutsatsen från van Schijndel leder tydligtvis
till ett jakande svar; eftersom den nationella domstolen har en möjlighet
att ompröva, och denna möjlighet är ägnad att främja unionsrättens
genomslag, skulle den vara skyldig att utnyttja möjligheten.
EU-domstolen nådde förvisso ett jakande svar på frågan, men på delvis
andra grunder. Den framhöll inledningsvis att principen om res judicata
bidrar till rätts säker heten och ingår i unionens allmänna rättsprinciper. 612
Därefter lämnade domstolen dock det principiella resonemanget och
valde istället att besvara den hänskjutna frågan utifrån omständigheterna
i det föreliggande målet. 613 Den identifierade därvid fyra särskiljande
karaktärsdrag för den tvisten, varav det första var att förvaltnings myndigheten
hade en möjlighet att göra en förnyad prövning av beslutet ifråga. 614
609
C-453/00 Kühne & Heitz p. 12.
610
Art. 4:6 st. 2 i Nederländernas allmänna förvaltningslag (Algemene wet bestuursrecht).
611
C-453/00 Kühne & Heitz p. 19.
612
C-453/00 Kühne & Heitz p. 24.
613
C-453/00 Kühne & Heitz p. 24–25.
614
C-453/00 Kühne & Heitz p. 26. De tre övriga var att den första talan överklagats ända
till sista instans, att denna domstol dömt fel i sak utan att begära förhandsavgörande och
att klaganden begärt förnyad prövning så snart vederbörande fått kännedom om EUdomstolens
dom.
139