skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

med effektivitetsprincipen normalt anses vara skyldig att åsidosätta regeln
ifråga. 552 Vid tillämpning av likvärdighets- eller lojalitetsprincipen däremot
är sådana hänsyn mer naturliga, eftersom den förra uttryckligen
refererar till ett nationellt rättsläge och den senare inte anses kunna framtvinga
åsidosättande av tydligt formulerad nationell rätt.
Oavsett vilken av principerna som legat till grund för uttalandet i van
Schijndel och dess uppföljare kan dock konstateras att principernas tilllämpningsområde
spänner över hela det område som omfattas av EUrätten.
I ett tidigt försök att i detta hänseende dra konsekvenserna av van
Schijndel och Kraaijeveld menar Andersson att avgörandena ”borde innebära
att t.ex. inhemska regler som är fakultativa ska ses som obligatoriska”
i mål där materiell EU-rätt är tillämplig. 553 Andersson antar därmed att
EU-domstolens resonemang har relevans för nationella fakultativa regler
i allmänhet och får samma verkan i samtliga fall, nämligen att omvandla
de nationella fakultativa reglerna till obligatoriska, åtminstone i EUrättsliga
mål. 554
Detta framstår, om man utgår ifrån domarnas utformning, som en
rimlig hypotes. Artikel 4(3) FEU förpliktigar generellt medlemsstaterna
att lojalt samarbeta med unionen och uppfylla sina förpliktelser enligt
fördraget, och effektivitets- och likvärdighetsprinciperna måste uppfyllas
av all nationell processrätt som används för genomdrivandet av unionsrättigheter.
Vad detta konkret innebär kan visserligen variera beroende
på rättsområde och på den nationella kontexten, men inget tyder på att
någon av principerna skulle ha starkare inverkan eller i övrigt ett särskilt
förhållande till dispositionsprincipen eller jura novit curia. EU-domstolens
resonemang från van Schijndel borde således vara relevant även i relation
till andra aspekter av medlemsstaternas processreglering.
Tillämpningen av fakultativa regler i nationella domstolar skulle i så
fall ske enligt en trestegsmodell, där domstolens första uppgift vore att
552
Se bl.a. avgörandena i 309/85 Barra p. 21, C-208/90 Emmott p. 24, C-312/93 Peterbroeck
p. 21, C-473/00 Cofidis p. 38 och C-262/09 Meilicke II p. 59 samt avsnitt 4.2.3
ovan.
553
Andersson (1997) s. 121. Se även dens. (1999) s. 198, 212 och 410. Med denna
avhandlings terminologi torde det vara mer adekvat att tala om en omvandling från äkta
till falsk fakultativitet (se avsnitt 2.2.3 ovan); detta är emellertid av mindre praktisk betydelse
eftersom falskt fakultativa regler närmast är att betrakta som en underkategori av
obligatoriska regler.
554
Avseende begreppet ”EU-rättsliga mål” se Nordback (2005) s. 4 samt vidare avsnitt
4.1 ovan.
126