skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

är kapabla att utgöra referenspunkt vid unionsrättskonform tolkning
(annorlunda uttryckt: att få indirekt effekt). 496
Unionsrättskonform tolkning är möjlig (och vid behov påbjuden) även
i horisontella tvister, 497 alltså i civilrättsliga mål, och kan därvid ge upphov
till betungande resultat för någon av parterna. 498 EU-domstolen har
visserligen uttalat att principen om indirekt effekt ”finner sin begränsning
när en [unionsrättskonform] tolkning leder till att en enskild åläggs
en skyldighet som föreskrivs i ett icke införlivat direktiv”. 499 En sådan
begränsning vinner dock inte stöd i vare sig tidigare eller efterföljande
praxis, 500 och det förefaller rimligast att förstå uttalandet som begränsat
till den straffrättsliga kontext där det gjordes, även om en sådan begränsning
av räckvidden inte tydligt kan utläsas av texten. 501 En annan möjlighet
vore att läsa in en åtskillnad mellan åläggandet av skyldigheter, som
skulle vara förbjudet mot enskilda även i civilrättslig kontext, och uppkomsten
av vad som kanske skulle kunna kallas för oförmånliga följder,
som skulle vara tillåtet. 502 Denna förklaringsmodell är särskilt intressant
rely on a directive where it has been implemented incorrectly but not to be able to do so
where the national authorities apply the national measures implementing the directive
in a manner incompatible with it.” Jfr dock Weatherill (2014) s. 134, som beskriver
ut talandet i Centrosteel som ”striking” och påpekar att hänvisningen till etablerad rättspraxis
saknas i den formella delen (”operative part”) av domen.
496
Se Lenaerts och Corthaut (2006) s. 292 och Hartley (2014) s. 235 i not 123.
497
79/83 Harz p. 26, C-106/89 Marleasing p. 28 och C-91/92 Faccini Dori p. 26. Se
även Craig och de Búrca (2011) s. 201 samt Dashwood m.fl. (2011) s. 240 f.
498
Se t.ex. C-456/98 Centrosteel, särskilt p. 2–4 och 17 avseende förpliktelse att utbetala
provision, C-240/98 till C-244/98 Océano, särskilt p. 15–17 och 30–31 avseende prorogationsklausuls
ogiltighet och därpå följande avvisande av talan samt C-12/08 Mono Car
Styling p. 63–64 avseende arbetsgivares förpliktelser vid uppsägning. Däremot har EUdomstolen
fastslagit att indirekt effekt i brottmål inte får medföra ”att det straff rättsliga
ansvaret för dem som bryter mot bestämmelserna i [unionsrätten] fastställs eller skärps”
(cit. från C-105/03 Pupino p. 45, se även bl.a. 80/86 Kolpinghuis Nijmegen p. 13 och
C-387/02, C-391/02 och C-403/02 Berlusconi p. 74).
499
C-168/95 Arcaro p. 42.
500
Se Lenaerts och Corthaut (2006) s. 295 f.
501
Denna lösning förespråkas av Woods and Watson (2014) s. 133 f., Drake (2005)
s. 337 f. och 348 samt generaladvokaten Jacobs i C-456/98 Centrosteel, förslag till avgörande
p. 34.
502
Se Craig och de Búrca (2011) s. 205, som dock är kritiska till en sådan distinktion.
En sådan tolkning skulle vara parallell med EU-domstolens hållning avseende direkt
effekt för direktiv (se bl.a. C-201/02 Wells p. 56–57). Jfr dock Woods and Watson (2014)
s. 134, som på goda grunder anser att det vore ”nonsensical to distinguish between cases
which involve the imposition of obligations and those which concern restrictions on
rights.”
112