skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor

Schijndel ingår i en prövning mot effektivitetsprincipen. 430 Det är emellertid
tänkbart eller kanske rentav troligt att principen om effektivt rättsskydd
sätter en strängare standard där ”avsteg” 431 är svårare för medlemsstaterna
att legitimera. 432
Effektivitetskravet från Simmenthal, slutligen, uttrycks med hänvisning
till unionsrättens fulla effektivitet och har därigenom starka kopplingar
till principerna om företräde och direkt effekt. 433 Principen om effet
utile är mer ingripande gentemot de nationella rättsordningarna och har
karaktäriserats som en ”konfliktorienterad modell”, i kontrast till ”samarbetsmodellen”
från Rewe/Comet. 434 Principen har använts bland annat
430
Jfr Engström (2011) s. 65, som ”fail[s] to see the difference between the two tests”.
Prechal och Widdershoven (2011) s. 42 f. menar att en skillnad består i att intresseavvägningen
vid van Schijndel-testet innebär att ett motstående intresse ”may sometimes
outweigh the effectiveness principle”, medan den vid principen om effektivt rättsskydd
”should take place in the context of testing for compliance with the fundamental right itself”
(mina kursiveringar). Som jag förstår dem menar de att det förra testet består i två steg,
först ett test om den nationella regeln överensstämmer med effektivitetsprincipen och
sedan, om så inte är fallet, frågan om den kan rättfärdigas ändå, medan i det senare
testet dessa två frågor är sammanbakade. En sådan tolkning av van Schijndel förefaller
mig emellertid märklig. I uttrycket ”orimligt svårt” (”excessively difficult”) ingår redan en
intresseavvägning, eftersom rimligheten måste bestämmas i relation till det eftersträvade
målet och motstående intressen. Varför då en ytterligare intresseavvägning? Skulle inte
denna leda till att det ”orimligt svåra” ändå kan upprätthållas, och vore inte detta i så
fall orimligt? Mer stringent förefaller mig Prechals tidigare position, enligt vilken frågan
om en nationell regel gör genomdrivandet av unionsrättigheter i praktiken omöjligt
eller orimligt svårt beror av intresseavvägningen (Prechal (1998) s. 698). Se även van
Gerven (2000) s. 533 f., som menar att intresseavvägningen från van Schijndel, om den
betraktas som ett tvåstegstest, hellre borde relateras till ett starkare effektivitetskrav än
minimikravet från Rewe; jfr härom 120/78 Cassis de Dijon, med vilket fall van Schijndel
och Peterbroeck har jämförts (se Prechal (1998) s. 960 ff. och Engström (2009) s. 73 ff.),
där de tvingande hänsynen vägs mot handelshinder i allmänhet och inte endast, som vid
effektivitetsprincipen, kvalificerade hinder.
431
Terminologin är något oegentlig eftersom intresseavvägningen är en del av testet och
det således inte föreligger något avsteg om den lägre standarden kan motiveras.
432
Se Prechal och Widdershoven (2011) s. 44 och Engström (2011) s. 63. Jfr även generaladvokat
Jääskinen, som menar att principen om effektivt rättsskydd sätter en högre
standard för medlemsstaterna än effektivitetsprincipen från Rewe (C-536/11 Donau
Chemie, förslag till avgörande p. 47), och Arnull (2011) s. 68 f. som menar att principen
om effektivt rättsskydd kan föranleda eller förklara kraftigare ingrepp i nationell processrätt
från EU-domstolens sida. Det kan också noteras att Prechal (1998) s. 688 i not 26
hänför 222/86 Heylens och C-97/91 Oleificio Borelli, som båda hänvisar till principen om
effektivt rättsskydd (p. 14 resp. 14), till det starkare effektivitetskravet från Simmenthal
snarare än till Rewe-praxisen. Se även C-409/06 Winner Wetten p. 53–58.
433
Prechal (1998) s. 685.
434
Haapaniemi (2009) s. 106. Se även Prechal (1998) s. 688 f.
100