SWEA NY Magazine juni 2021
Tänk på att du kan använda zoom funktionen längst ner till höger i bild för att göra texten större. Problem kan lösas genom att öppna tidningen i en annan webbläsare, till exempel Chrome.
Tänk på att du kan använda zoom funktionen längst ner till höger i bild för att göra texten större. Problem kan lösas genom att öppna tidningen i en annan webbläsare, till exempel Chrome.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
OSKAR STENM
18
SWEA NY JUNI 2021
Möt SWEA New York-stipe
Från Rättvik till New York via Göteborg. Hornblåsaren Oskar Stenmark
representerar tio generationer musikanter i sin släkt och tilldelades SWEA
New Yorks Mona Johnsson stipendium i fjol för sin musikaliska begåvning.
Av: Eva Engman Foton: Maria Melin
De mjuka tonerna från det vackra flygelhornet smeker
själen på de som befinner sig på 108:e gatan och
Riverside Drive, vilket några Sweor gjorde en solig
eftermiddag i april.
– Vad är det du spelar på? är förmodligen en av de
frågor Oskar Stenmark oftast får från publiken som
har samlats.
Svaret är ett flygelhorn. Instrumentet har en varm ton
som hamnar någonstans mellan trumpet och valthorn.
Ordet kommer från tyska Flügelmeister, personen
som under jakten blåste i ett horn från flanken, eller
flygeln, för att hålla ihop jaktlaget och hundarna. Det
första hornet med ventiler såldes 1828 och användes
mest i militärmusik innan det dök upp i jazzen på
30-talet, där det gjordes populärt bland annat i
händerna på Miles Davis i arrangemang av Gil Evans
1957.
Oskars instrument är ovanligt vackert i mässing och
koppar, med en större klocka än vanligt, vilket i
kombination med kopparn ger just hans instrument
den mörka klangen. Ett dekorativt, traditionellt
Rättviksband är dessutom en ständig påminnelse om
historiens vingar.
SWEA New York:s stipendiat är en ung man från
Göteborg, med solida musikerrötter i Gärdebyn
utanför Rättvik. Tio generationer närmare bestämt.
Hans musikaliska ådra kommer från Börjessläkten,
vilket har flera fiolspelande riksspelmän. Just
flygelhornet togs till en ny höjd när Elsie Börjes,
Oskars farmor, blev antagen till Musikaliska
Akademien vid 11 års ålder. Hennes föräldrar flyttade
till Stockholm för att möjliggöra detta, då pappan
hade önskat men aldrig fått chansen till högre studier.
Vid 17 års ålder erbjöds hon att spela på festivalen
i Salzburg men tackade nej för att istället resa till
Amerika med Rättviks Spelmanslag år 1956.
Denna resa gick främst till svenskbygderna i USA men
även till Washington DC och New York. Drygt 61 år
senare gjorde Oskar en uppskattad turné i farmors
fotspår med sin trio PiaTruBa och en så kallad fusion
av jazz och de gamla polskorna, en musikstil som
troligtvis har sitt ursprung i Tjeckien.
Oskars första instrument är trumpet och han tar
ofta även fram kornetten i framträdanden av de
många olika stilar han behärskar. Hans svenska rötter
sitter djupt och han har bland annat uppträtt på
Svenska kyrkan, på svenska ambassader och konsulat
runt om i USA och på Svenska Institutet. Inte minst
uppskattades hans musik under midsommarfirandet
i Wagner Park där han dagen till ära hade en del av
Rättviksdräkten på sig.
Jim Fryer, en musikerkollega i New Yorks jazzvärld
beskriver Oskar så här:
– Man kan snabbt se när en annan blåsare verkligen
vet vad han gör. Oskar är en av de bästa och jag
älskar att lyssna på honom, för det är inte enbart
vackert, han har både teknisk kontroll och självförtroende.
Att dessutom använda sin musikaliska historia
och presentera den i en ny genre till en ny publik
visar på artistisk innovation. Han har även en talang
för bokning och PR, vilket visar på en tredimensionell
konstnär.
Oskars akademiska bana har säkerligen främjat detta.
Han har en kandidatexamen i musik med inriktning
improvisation från Göteborgs Universitet och en
magisterexamen från Manhattan School of Music.
Vid frågan varför han valde flygelhornet svarade
Oskar att han hade hört Thad Jones spela sin oerhört
vackra “A Child is Born” och då visste han att
detta var hans instrument. Med en ödmjukhet inför
ensemble och harmoni passar det dessutom perfekt.
– Jag gillar det kollektiva, vilket finns i traditionell
jazz, men inte lika mycket efter 20- och 30-talet. I