Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
INNEHÅLL Nummer 2. <strong>2020</strong><br />
6<br />
42<br />
6 Postkodlotteriet. BirdLife<br />
Sverige ny förmånstagare.<br />
12 Fåglar inpå knuten. Vårfåglar.<br />
14 Porträtt. Maria Frenne.<br />
18 Fokus. Artportalen ur ett<br />
myndighetsperspektiv.<br />
24 Laholmsbukten.<br />
Melanittornas Mecka.<br />
28 Fåglar som försöksdjur.<br />
Fåglarna i vår tjänst.<br />
34 Projekt Vitrygg. Hoppet lever.<br />
38 Fågelskydd.<br />
Vitryggsseminarium.<br />
40 SOF – 75 år. Fågelskydd är ett<br />
av föreningens tre ben.<br />
42 Vinterfåglar Inpå Knuten.<br />
Grönsiskan årets raket.<br />
24<br />
44<br />
44 Försvunna fåglar. Paradisparakiten<br />
i Australien.<br />
50 Tågskådning. Storliens<br />
storslagna fjällvärld.<br />
52 Ornitologiska tidsbilder.<br />
Tofslärkan i Europa.<br />
54 Recensioner. Jonathan<br />
Franzens nya essäbok.<br />
56 Brev.<br />
57 Knivigt. Lär dig skilja på<br />
småspov och storspov.<br />
58 Fråga Experten. Varför har<br />
talgoxen tappat fjädrar?<br />
60 Krönika. Maja Aase.<br />
61 Korsord.<br />
62 Retro. När tornsvalan blev<br />
tornseglare.<br />
REDAKTÖREN:<br />
Invasioner<br />
JUST NU ÖVERSKUGGAS i princip<br />
allt av coronavirusets framfart över<br />
världen. Jag har precis fått besked<br />
om att vårens riksstämma är inställd<br />
och istället kommer att genomföras<br />
digitalt i mindre skala.<br />
För fåglarna är det emellertid som<br />
vanligt. Redan har många sånglärkor,<br />
tofsvipor och svarthakade buskskvättor<br />
anlänt till Västkusten där jag sitter.<br />
Ja just det – svarthakade buskskvättor.<br />
En art som under de senaste åren ökat<br />
i antal varje år och som nu häckar på<br />
flera ställen här längs landets västra<br />
kustlinje.<br />
I Torslandaviken har en svarthakad<br />
buskskvätta, hanne, övervintrat.<br />
Kanske kommer den från sydvästra<br />
Norge där en liten population av den<br />
västligaste av de två underarterna av<br />
svarthakad buskskvätta, hibernans,<br />
häckar? Den har en utbredning som<br />
inkluderar Storbritannien, Irland,<br />
Frankrikes västkust och den Iberiska<br />
halvön. Om inte så hör den till den andra<br />
underarten, rubicola, som häckar<br />
i södra och västra Europa. Det är den<br />
som antas ha koloniserat de södra<br />
delarna av vårt land i närtid. Men de<br />
bägge underarterna är oerhört svåra<br />
att skilja på. Inte ens med de bästa<br />
bilder kan man vanligen vara säker.<br />
Det är det som är så spännande<br />
med fåglar och fågelskådning. Allt<br />
som är kvar att upptäcka. Det mesta<br />
faktiskt.<br />
NIKLAS ARONSSON<br />
CHEFREDAKTÖR<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 3
LEDARE<br />
Lotta Berg<br />
Vår<br />
Fågelvärld<br />
ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening –<br />
BirdLife Sverige.<br />
Glädjen i att skåda<br />
MAN KAN VARA medlem i BirdLife Sverige av flera olika skäl.<br />
Många av våra medlemmar brinner för fågelskydd, men även för<br />
naturskydd och miljö- och klimatfrågor i stort. Andra vill ta reda<br />
på mer om fåglarnas flyttvägar eller födoval. Amatörforskningen<br />
och även den professionella fågelforskningen har en given plats i<br />
föreningen, även i min egen vardag.<br />
Men när nu våren står för dörren kan det inte hjälpas att det<br />
nog är själva fågelskådandet som lockar mig mest, även om ”skådandet”<br />
egentligen handlar minst lika mycket om att lyssna som<br />
att titta. Att gå ut om morgonen och höra de första sånglärkorna<br />
drilla, de första tranorna trumpeta och de första stararna gnissla<br />
och härma allt från ormvråkar till ljungpipare är alldeles ljuvligt.<br />
Och veta att inom en inte alltför avlägsen tid kan vi också höra<br />
morkullornas knispande och knorpande, lövsångarnas vemodiga<br />
drillande, och så till sist tornseglarnas<br />
Vi har till<br />
och med<br />
blivit tvungna att<br />
omvandla föreningens<br />
riksstämma<br />
med 75-årsjubileet<br />
till en digital<br />
miniversion.<br />
svirrande över nejden. Det är lika härligt<br />
att varje år ha alla fågelmöten att se fram<br />
emot!<br />
I DESSA TIDER AV coronavirusets härjningar<br />
kan man också trösta sig med att just<br />
fågelskådning, i de former där man ensam<br />
eller med en handfull vänner beger sig ut<br />
i skogen, till havet eller längs våtmarkens<br />
spänger, måste betraktas som en lågriskaktivitet.<br />
Massor av frisk luft och ingen<br />
trängsel, helt enkelt.<br />
Med större allvar får vi konstatera att föreningens verksamhet<br />
likväl påverkas av coronautbrottet.<br />
Flera regionalföreningar har<br />
ställt in sina årsmöten, och även<br />
om tranorna troget rastat vid<br />
Hornborgasjön så har Tranfestivalen<br />
för oss människor ställts in,<br />
för att minska risken för smitta oss<br />
emellan.<br />
Vi har till och med blivit<br />
tvungna att omvandla föreningens<br />
riksstämma med 75-årsjubileet till<br />
en digital miniversion.<br />
Det är ju tur att vi ändå har<br />
själva fåglarna att glädjas åt!<br />
Lotta Berg,<br />
ordförande<br />
CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE<br />
Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se<br />
Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda<br />
Tel: 0739-15 60 99<br />
ANNONSER<br />
Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se<br />
Tel: 0739-15 60 99<br />
TRYCK<br />
Exakta, Malmö, <strong>2020</strong><br />
ISSN<br />
2002-8717<br />
OMSLAG<br />
Tofslärka (Niklas Aronsson)<br />
Nästa nummer av Vår Fågelvärld kommer 17 juni.<br />
Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige – är en<br />
obunden och riksomfattande förening för främjande av<br />
fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen<br />
är den svenska grenen av BirdLife International som<br />
arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress<br />
är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå<br />
knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en<br />
egen sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige.<br />
MEDLEMSAVGIFTER<br />
Ordinarie medlemskap: 330 kronor<br />
(inklusive Vår Fågelvärld).<br />
Ungdomar upp till 25 år: 165 kronor.<br />
Familj: för 60 kronor extra blir alla i familjen medlemmar.<br />
PLUSGIRO 19 94 99–5 BANKGIRO 311–1994<br />
FÖRENINGSKANSLI<br />
Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106,<br />
386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40<br />
medlem@birdlife.se, www.birdlife.se<br />
FÖRENINGSFRÅGOR<br />
info@birdlife.se<br />
FÅGELSKYDDSFRÅGOR<br />
Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se<br />
NATURBOKHANDELN<br />
Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan)<br />
info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se<br />
AVIFAUNA<br />
Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan)<br />
admin@avifauna.se, www.avifauna.se<br />
OTTENBY FÅGELSTATION<br />
Ottenby 401, 386 64 Degerhamn<br />
Tel: 0485-66 10 93, ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se<br />
4 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
0485 — 444 40 | ADMIN@AVIFAUNA.SE | WWW.AVIFAUNA.SE<br />
NATURUPPLEVELSER FÖR EN GOD SAK<br />
LÄS MER OCH BOKA PÅ WWW.AVIFAUNA.SE<br />
SIBIRIEN 10 – 22 JUNI<br />
Åk med till drömresemålet Sibirien! Följ<br />
med Magnus Hellström till flera av hans<br />
smultronställen i öster.<br />
PRIS: 38 900 KR<br />
GOTLAND 18 – 23 MAJ<br />
Följ med bofaste Jim Sundberg till Gotland<br />
under bästa fågelflyttningstid!<br />
PRIS: 15 900 KR<br />
FALSTERBO 4 – 8 SEPTEMBER<br />
Ta chansen och beskåda höststräcken på<br />
norra Europas finaste flyttfågellokal, Falsterbo.<br />
Ola Bondesson visar fåglarna för dig.<br />
PRIS: 12 900 KR<br />
ÖSTERLEN 19 – 24 MAJ<br />
Njut av frisk luft på Österlen i maj när blomningen<br />
och fågelsången är som bäst. Curt<br />
Johnsson leder gruppen med van hand.<br />
PRIS: 14 900 KR<br />
ALBANIEN 21 – 28 JUNI<br />
Kom med i den lilla skaran som upplevt<br />
Albaniens fantastiska natur! Åk dit med<br />
Göran Pettersson.<br />
PRIS: 19 700 KR<br />
ABISKO 22 – 28 JUNI<br />
Fjällfåglarna väntar på oss i fjällvärldens port,<br />
Abisko! Följ med färdledaren PM Åhrén på<br />
en resa i stärkande fjällen!<br />
PRIS: 16 900 KR<br />
Besök www.avifauna.se för hela utbudet!
AKTUELLT<br />
POSTKODLOTTERIET<br />
BirdLife får välkommet stöd<br />
BirdLife Sverige har blivit ny förmånstagare hos Svenska Postkodlotteriet.<br />
Det innebär ett årligt stöd till utökad verksamhet för riksföreningen.<br />
Föreningen har under ett par år<br />
ansökt om att få bli förmånstagare i<br />
Postkodlotteriet och därmed få del<br />
av det överskott som går till ideella<br />
föreningar. I år lyckades BirdLife<br />
Sverige ta sig igenom nålsögat och<br />
blev därmed den 57:e föreningen som<br />
får verksamhetsbidrag. Bland andra<br />
förmånstagare märks systerorganisationerna<br />
Naturskyddsföreningen<br />
och WWF.<br />
FOTO: LOTTA BERG<br />
TISDAGEN DEN 18 februari samlades de ideella<br />
organisationer som är förmånstagare<br />
till överskottet av Postkodlotteriet vid en<br />
middag i Stockholms stadshus. Fredspristagarna<br />
från förra året, doktor Denis<br />
Mukwege och Nadia Murad, som båda<br />
arbetar mot sexualiserat våld som vapen<br />
i krig och konflikter, var både huvud- och<br />
inspirationstalare. För första gången var<br />
BirdLife Sverige inbjudna och presenterades<br />
under kvällen som ny förmånstagare.<br />
– Det är givetvis överväldigande och<br />
otroligt roligt för en relativt liten ideell organisation<br />
som vår att utses till förmånstagare<br />
för Svenska Postkodlotteriet. Det här<br />
kommer att ge oss stora möjligheter att<br />
arbeta ännu mer aktivt för fåglarnas skull,<br />
med både människor och miljö i fokus,<br />
säger Lotta Berg, ordförande i BirdLife<br />
Sverige.<br />
I ÅR FYLLER som bekant föreningen 75 år,<br />
vilket innebär ett utmärkt tillfälle att<br />
kunna ta avstamp och utöka verksamheten<br />
med stödet från Postkodlotteriet.<br />
– Detta ger oss möjlighet att kunna satsa<br />
mer på den yngre generationen, skapa<br />
inkluderande evenemang för nysvenskar<br />
och människor med funktionshinder, öka<br />
insatserna för fågelskyddet och fortsätta<br />
den viktiga forskningen. Vi får också<br />
större möjligheter att kommunicera med<br />
allmänheten som är nog så viktig när vi<br />
gör stora landsomfattande inventeringar! I<br />
samarbete med våra 25 regionalföreningar<br />
Stina Rigbäck, föreningschef, representerade BirdLife Sverige när föreningen presenterades som ny<br />
förmånstagare i Postkodlotteriet av Rickard Sjöberg och Hélène Carlbark.<br />
som finns över hela landet ser vi verkligen<br />
fram emot att fortsätta jobba för att<br />
öka intresset för fåglarna, den biologiska<br />
mångfalden och vår fantastiska natur. För<br />
fåglarnas skull, säger Lotta Berg.<br />
EKONOMISKT INNEBÄR DET att riksföreningen<br />
får ett bidrag på flera miljoner<br />
kronor per år (fem miljoner för <strong>2020</strong>) att<br />
använda till att utveckla verksamheten.<br />
Med Postkodlotteriets teminologi kallas<br />
dessa pengar för basstöd och utbetalas<br />
varje år. Stödet kommer bland annat att gå<br />
till fler tjänster inom föreningen. Det finns<br />
också möjlighet att söka extra stöd från<br />
Postkodlotteriet för särskilda projekt.<br />
Stina Rigbäck<br />
6 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FÅGELINVENTERING<br />
Svensk Fågeltaxering<br />
behöver dig<br />
SEDAN 1975 HAR landets fåglar inventerats<br />
genom Svensk Fågeltaxerings försorg.<br />
Förre SOF-ordföranden Sören Svensson,<br />
då vid Lunds universitet, var den som<br />
startade Svensk Fågeltaxering. Nu drivs<br />
projektet av Åke Lindström, Martin Green<br />
och Fredrik Haas. Svensk Fågeltaxering<br />
drivs på uppdrag av Naturvårdsverket<br />
och är en del av den nationella miljöövervakningen.<br />
I dagarna har den senaste<br />
årsrapporten kommit ut och en ny inventeringssäsong<br />
står för dörren. Projektet<br />
bygger helt på insatser av landets kunniga<br />
ornitologer och det finns flera olika delprogram<br />
att delta i.<br />
Förutom standardrutterna, som är<br />
rutor slumpade i landskapet och som<br />
drogs igång 1998, finns fortfarande det<br />
äldre inventeringsprogrammet som heter<br />
sommarpunktrutter kvar där inventeraren<br />
själv väljer en rutt.<br />
Nattrutterna görs under mars, april och<br />
juni och är en blandning standardrutt och<br />
punktrutt.<br />
Vinterpunktrutterna görs på samma<br />
Svensk Fågeltaxerings senaste årsrapport finns<br />
att ladda ned på webbsidan www.fageltaxering.<br />
lu.se/resultat/arsrapporter.<br />
sätt som sommarpunktrutterna fast på<br />
vintern då förstås, medan sjöfågelrutterna<br />
som är ett samarbete med Birdlife Sverige<br />
genomförs i maj med syftet att räkna och<br />
övervaka sjöfåglarna.<br />
På www.fageltaxering.lu.se finns mer<br />
information om om hur du kan medverka<br />
i den viktiga övervakningen av landets<br />
fåglar.<br />
Niklas Aronsson<br />
Ungdomsläger i Leksand 29–31 maj<br />
BirdLife Sverige och Leksands Fågelklubb<br />
hälsar fågelintresserade 10–13-åringar varmt<br />
välkomna till Siljansbygden i Dalarna och en<br />
fågelhelg med ugglor, hackspettar och hönsfåglar<br />
med mera. Vi kommer bland annat att<br />
vara med om ringmärkning av slagugglor.<br />
Gryssenstugan, där vi kommer att bo, är<br />
belägen mitt i vildmarken och erbjuder plats<br />
för 8 deltagare.<br />
Vi startar klockan 17 på fredagen den 29:e<br />
maj och avslutar på söndagen klockan 14.<br />
Kostnad per deltagare är 100 kronor och då<br />
ingår mat, logi och transporter i minibuss.<br />
Ta med sovsäck, örngott, lämpliga kläder<br />
och, om du har, fågelbok och kikare.<br />
Ledare är Staffan Müller och Wilhelm<br />
Oscarsson från Leksands Fågelklubb.<br />
Frågor och anmälan till: Staffan Müller<br />
070–322 23 45, staffan.myller@gmail.com.<br />
Varmt välkomna till en mycket spännande<br />
och lärorik helg!<br />
Staffan Müller och Wilhelm Oscarsson<br />
Gryssenstugan är belägen mitt i vildmarken.<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
Gråspett.<br />
FOTO: STAFFAN MÜLLER<br />
FOTO: MAGNUS ULLMAN<br />
Slaguggla.<br />
TOPP 5<br />
Störst ökning de senaste<br />
tio åren av vanliga arter *<br />
(Enligt Svensk Fågeltaxerings standardrutter)<br />
Sidensvans.<br />
Sidensvans (15,9 %)<br />
Varierar dock stort i antal mellan olika år och<br />
1<br />
under periodens sista två år har antalen varit<br />
lägre. Arten har ökat kraftigt som svensk häckfågel de<br />
senaste 20 åren.<br />
Gärdsmyg (13,5 %)<br />
Har gynnats av<br />
2<br />
klimatförändringen<br />
som kanske framför allt ger<br />
oss mildare vintrar, vilket<br />
passar gärdsmygen som<br />
övervintrar i landet. Under<br />
kalla vintrar är dödligheten<br />
hos arten stor.<br />
Sydlig gransångare (12,7 %)<br />
Den sydliga underarten<br />
av gransångare<br />
3<br />
collybita hör till de senaste<br />
årens verkliga vinnare. Men<br />
också den nordliga<br />
underarten av gransångare<br />
abietinus ökar, om än inte<br />
lika mycket.<br />
Steglits (11,9 %)<br />
Hör tillsammans med<br />
4<br />
hämplingen, en annan<br />
fink, till de senaste årens<br />
vinnare. Bägge dessa<br />
fröätare har gått starkt<br />
framåt, inte minst de två<br />
senaste åren. För steglitsen<br />
pekar kurvan rakt upp.<br />
Storskrake (7,7 %)<br />
Många änder går<br />
5<br />
tillbaka, men för några<br />
går det uppåt. Det gäller till<br />
exempel snatterand och<br />
storskrake, den senare finns<br />
i hela landet och bor gärna i<br />
uppsatta holkar.<br />
Gärdsmyg.<br />
Gransångare.<br />
Steglits.<br />
Storskrake.<br />
FOTO: JENS B. BRUUN<br />
FOTO: JOHN LARSEN FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N<br />
FOTO: ULRIK BRUUN FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
* Gäller vanliga arter med trender som har den största<br />
statistiska säkerheten i Svensk Fågeltaxerings data.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 7
AKTUELLT<br />
NOTISER<br />
FOTO: ULRIK BRUUN<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
Tofsvipan är ett säkert vårtecken.<br />
Fågelkalendern finns nu för<br />
både Android och Iphone<br />
För tre år sedan lanserades Fågelkalendern. Målsättningen<br />
med Fågelkalendern är att med hjälp<br />
av frivilliga samla in landsomfattande, standardiserade<br />
observationer av häckfågelarternas vårankomst<br />
och höstflyttning, samt även datum för<br />
revirhävdande hos flytt- och stannfåglar. Nu finns<br />
för första gången appen Fågelkalendern för både<br />
Android- och Iphonemobiler. För mer information:<br />
www.naturenskalender.se/fagelkalendern.php.<br />
Nedåt för Indiens fåglar<br />
State of India’s Birds <strong>2020</strong> är en sammanställning<br />
av landets fågelpopulationer och bygger huvudsakligen<br />
på rapporter lämnade till det digitala<br />
rapporteringsverktyget eBird. Resultatet visar en<br />
fortsatt nedgång för de flesta fågelarter i landet.<br />
Hårt drabbade är rovfåglarna, varav gamarna<br />
ligger värst till. Tidigare bruk av det anti-inflammatoriska<br />
preparatet diklofenak på lantbruksdjur<br />
har lett till förgiftning hos Indiens asätande fåglar.<br />
Trots förbud av substansen fortsätter minskningen<br />
av bland annat bengalgam, smutsgam<br />
och indisk gam. Indiens stannfåglar är något<br />
mindre påverkade av den negativa trenden. För<br />
långflyttande fåglar har det däremot gått brantare<br />
neråt och det syns tydligt hos arter som trädärla,<br />
sibirisk tundrapipare och gluttsnäppa. Rapporten<br />
visar enstaka positiva fall såsom en stabil<br />
population av gråsparv och en ökning av landets<br />
nationalfågel – påfågeln. Men för Indiens övriga<br />
vanliga fågelarter går det generellt sämre. Överlag<br />
uttrycks det i rapporten en oro över utvecklingen<br />
och behovet av vidare forskning.<br />
Besprutning ger utmärgling<br />
I en kanadensisk studie gavs infångade vitkronade<br />
sparvar foder kontaminerat med bekämpningsmedel<br />
som är vanliga inom jordbruket. De fåglar<br />
som fick en högre dos av giftet förlorade snabbt<br />
i vikt. I snitt förlorade fåglarna 16 procent av fettreserverna<br />
på bara några timmar, och sparvarnas<br />
födointag gick ner till en tredjedel av det normala.<br />
Efter frisläpp stannade de förgiftade sparvarna<br />
i genomsnitt 3,5 dagar längre än de friska. Rapportens<br />
författare har en teori om att fåglarna<br />
behövde återfå aptiten och ta igen de förlorade<br />
fettreserverna innan de fortsatte sin resa.<br />
Den nya FSC-standarden ställer högre krav. Förhoppningsvis bidrar det till ett mer hållbart skogsbruk.<br />
FSC SVERIGE<br />
Högre krav för miljömärkning<br />
FSC Sverige har arbetat fram en ny standard<br />
för skogsbruk i Sverige som gäller<br />
från 1 september <strong>2020</strong>. Den beskriver<br />
tydligare vad markinnehavaren ska göra<br />
för att nå upp till en FSC-märkning av<br />
skogen och virket.<br />
Dennis Kraft som är ordförande i FSC<br />
Sverige berättar att miljöskyddet har blivit<br />
bättre och att man nu avsätter ytterligare<br />
fem procent av marken till naturvård eller<br />
för sociala värden. En annan förändring är<br />
att all underväxt som inte är till hinder vid<br />
avverkning ska lämnas, vilket bidrar till<br />
skydd för fåglar.<br />
Beslut om den nya standarden har tagits<br />
av FSC:s medlemmar. BirdLife Sverige<br />
är en av dem och ingår i FSC:s miljökammare.<br />
Övriga två kammare i FSC är den<br />
sociala och den ekonomiska.<br />
Varför bör BirdLife Sverige vara med i<br />
FSC?<br />
– BirdLife behövs. Nu är det tre<br />
medlemmar i miljökammaren – WWF,<br />
Sveriges entomologiska förening och<br />
BirdLife Sverige. Utan vår närvaro skulle<br />
det bli en svag miljörepresentation, säger<br />
Dennis Kraft.<br />
REGELVERKET ÄR BRA, menar han vidare,<br />
och ska efterlevas på bästa sätt. Yttersta<br />
ansvaret för att standarden följs ligger på<br />
skogsföretag och markägare. I grunden ska<br />
markägaren se till att en inventering sker<br />
inför varje beslut om avverkning. I viss utsträckning<br />
förlitar sig mindre skogsägare<br />
på Skogsstyrelsens bedömningar.<br />
– Men i slutändan ligger ansvaret hos<br />
ägaren att ha koll på skogen och dess biologiska<br />
värden, anser Dennis Kraft.<br />
EN AVVERKNING KAN till exempel påverka<br />
fåglar under häckningstid. FSC:s krav är<br />
att det görs en bedömning av hur ”värdefull”<br />
arten är och om hänsyn bör tas.<br />
Markägaren väljer utifrån den informationen<br />
själv om speciella åtgärder ska vidtas<br />
eller inte.<br />
BirdLife och andra miljöorganisationer<br />
har kritiserat FSC för att inte ha tagit<br />
krafttag när certifierade bolag brutit mot<br />
regelverket. Flera fall har gällt skogar med<br />
stor biologisk mångfald som har kalhuggits.<br />
– Vi kämpar för att få rätt i hanteringen<br />
så att det inte medvetet görs fel. Misstag<br />
ska uppmärksammas och utredas. Sedan<br />
ska certifieraren komma med krav på<br />
ändringar så att felet inte upprepas, säger<br />
Dennis Kraft.<br />
Den nya standarden finns i sin helhet<br />
på FSC:s hemsida med adressen se.fsc.<br />
org/se-se/standarder/skogsbruksstandard-<strong>2020</strong>.<br />
En sammanställning över de<br />
viktigaste förändringarna finns här: se.fsc.<br />
org/se-se/standarder/skogsbruksstandard-<strong>2020</strong>/viktiga-foeraendringar.<br />
Gabriella Redebo<br />
8 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
MERLIN<br />
BIRD ID<br />
dG<br />
MAMMALS<br />
dG<br />
DIGITAL<br />
GUIDE<br />
STAY<br />
CURIOUS<br />
Den första optiska enheten<br />
med digital identifiering av djur.<br />
SEE THE UNSEEN
AKTUELLT<br />
FÅGELSKYDD<br />
En extra markberedning på hyggen kan ge<br />
bättre förutsättningar för ortolansparven<br />
I ArtDatabankens nya rödlista är<br />
ortolansparven placerad i kategorin<br />
Akut hotad. Minskningen är tio procent<br />
årligen i jordbrukslandskapet,<br />
och det finns nu inga par kvar i Götaland,<br />
och färre än 50 par i Svealand.<br />
FOTO: JAN LINDSTRÖM<br />
INGA ÅTGÄRDER SOM ortolanen svarar<br />
positivt på har kunnat hittas trots snart tio<br />
års studier och fältförsök. Vid Kvismaren<br />
har röjning av åkerholmar, lämnande av<br />
osådda kantzoner och reducerad insådd<br />
prövats utan resultat.<br />
De senaste fem åren har ingen rekrytering<br />
skett till den minskande populationen<br />
i Kvismaren, som 2019 var nere i tre<br />
häckande par. Ungfågelproduktionen är<br />
troligen låg, kanske bara två till tre ungar<br />
per bo.<br />
I SKOGSMARK I Norrland är läget inte<br />
lika förtvivlat. Ett nyligen markberett<br />
hygge är nära nog ett optimalt habitat för<br />
ortolansparvens näringssök. Här finns<br />
skyddade gropar med mineraljord i botten,<br />
något som ortolanen efterfrågar. Tyvärr<br />
startar redan första året en igenväxning<br />
med främst gräs, ljung och björnmossa.<br />
Efter några år har näringssöket allvarligt<br />
försvårats.<br />
När ett nytt hygge tas upp intas det i<br />
bästa fall av en ung hanne. De första åren<br />
går häckningen bra, men sedan stannar<br />
hannen i regel kvar och sjunger till sin<br />
död, detta om det inte tas upp andra hyggen<br />
i närheten. En sjungande hanne på<br />
ett igenväxande hygge som inte duger för<br />
FOTO: JAN LINDSTRÖM<br />
Grävmaskin gör två ortolangropar hos SCA,<br />
Medelpad.<br />
näringssök åt ungarna får ingen hona och<br />
häckningen uteblir.<br />
Fem inventerare i BirdLife Sveriges och<br />
länsstyrelsernas regi hittade 2019 cirka<br />
50 ortolanrevir på hyggen i Ångermanland<br />
och Norrbotten. Dessutom finns ett<br />
kärnområde på skogsmark i Västerbotten<br />
väster om Umeå, som inte berördes av<br />
2019 års inventering. Vi tror att genom<br />
kompletterande markberedning på äldre<br />
igenväxande ortolanhyggen kan arten<br />
fortsätta att producera ungar kanske fem<br />
år till. På så sätt förlängs tiden som ett nyupptaget<br />
hygge är ett bra födosökshabitat<br />
med cirka 100 procent.<br />
Sjungande hanne ortolansparv.<br />
DE STORA SKOGSFÖRETAGEN Holmen<br />
Skog, Sveaskog och SCA har kontaktats<br />
och lovat utföra kompletterande markberedning<br />
på av oss anvisade hyggen. Av<br />
de inventerade reviren 2019 fanns hälften<br />
på så igenväxta hyggen att häckningsmöjligheterna<br />
bedömdes starkt begränsade.<br />
Genom att göra 100–200 nya gropar per<br />
revir kan denna trend brytas. Vi räknar<br />
med att innan ortolanen återkommit våren<br />
<strong>2020</strong> ska skogsföretagen ha hunnit åtgärda<br />
10–15 hyggen. Sedan blir det spännande<br />
att undersöka om arten svarar med att<br />
uppträda i större antal där.<br />
Den extra markberedningen görs bara<br />
på hyggen där ortolaner hörs sjunga. Hjälp<br />
gärna till att hitta sådana hyggen och anmäl<br />
dem på Artportalen eller till följande<br />
personer:<br />
◗ I Medelpad och Ångermanland till<br />
Jan Lindström, 070-238 22 38.<br />
◗ I Norrbotten till Tord Gustavsson,<br />
070-516 65 65.<br />
◗ I Västerbotten hoppar vi över det<br />
centrala ortolanområdet (Hössjö med<br />
omnejd) men vill ha uppgifter från<br />
norra och södra delarna av landskapet.<br />
Rapportera på Artportalen eller till<br />
Jan Sondell, 070-318 85 93.<br />
Ange hannens GPS-koordinater och<br />
berätta på ett ungefär hur gammalt hygget<br />
är så vi vet när en extra markberedning<br />
behöver sättas in. Vem som är markägare<br />
är också bra att veta men går att ta reda på<br />
i efterhand.<br />
Det är tänkt att hyggen med ortolansparv<br />
ska kunna registreras i skogsföretagens<br />
databaser för skogsvård. Eftersom<br />
planeraren vet när hygget togs upp och<br />
markbereddes kan hen också räkna ut ungefär<br />
när extra markberedningsgropar bör<br />
göras, då lämpligen placerade intill närliggande<br />
skogsbilvägar. I samband med att<br />
ordinarie markberedning efter avverkning<br />
ska göras kan man också relativt enkelt,<br />
då maskiner finns i närheten, även göra de<br />
extra gropar som förlänger häckningsperioden<br />
för ortolanerna på äldre hyggen.<br />
Jan Sondell<br />
10 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Du har just korsat Sahara och Medelhavet<br />
i ett svep. En bedrift bortom människornas<br />
föreställningsförmåga. Du är helt färdig.<br />
Magen skriker efter smaskiga insekter.<br />
Var landar du?<br />
Törnsångare (Sylvia communis) · Foto Thomas Hildh<br />
Mer växtlighet och fler insekter<br />
– fåglarna mår bra av ekologisk odling<br />
Ekologiska köp gör skillnad, oavsett om du matar dig själv eller dina fåglar.<br />
Genom att välja ekologiskt bidrar du till att öka den biologiska mångfalden.<br />
Då ger du också fåglarna bättre förutsättningar att hitta mat.<br />
Ekologisk odling är ingen universallösning på alla arters problem, men det<br />
är ett enkelt kliv i rätt riktning.<br />
Slåttergubben stödjer<br />
Birdlife Sverige.<br />
Ekologisk apelsingård<br />
Konventionell apelsingård<br />
”Vart jag än vänder blicken<br />
ser jag hur ekologiska gårdar<br />
ger lite större livsutrymme för<br />
fåglar och insekter. Bilderna<br />
på apelsingårdarna tog jag när<br />
jag arbetade på Sicilien 2011.<br />
Det var mars månad och<br />
fåglarna vällde in över ön. Gissa var de landade!”.<br />
Janne Wester, Slåttergubben<br />
Slåttergubbens ekologiska fågelmat: 0738-32 25 59<br />
slattergubben.se
FACEBOOK Fåglar inpå knuten Över 78 000 medlemmar<br />
FOTO: SUSANNE THOMSSON<br />
Den lille kungen<br />
I norra Sverige är kungsfågeln en flyttfågel, medan de som<br />
häckar i södra Sverige stannar kvar under hela året.<br />
FOTO: KURT EMTMAN<br />
Vårkänslor<br />
Det är under våren det händer. Det är nu<br />
fåglarna sjunger, hittar varandra och häckar.<br />
Många fåglar är nyanlända, som strandskator<br />
och de allra flesta bofinkar, även om en del kan<br />
försöka sig på att övervintra. Andra har stannat<br />
i landet under hela vintern, som gröngölingen<br />
som hittar sin mat, myror, året runt. Merparten,<br />
sådär 80–90 procent, av alla fåglar i Sverige är<br />
flyttfåglar. Bilderna kommer från Facebookgruppen<br />
Fåglar inpå knuten med över 78 000<br />
medlemmar.<br />
Niklas Aronsson<br />
Sveriges nationalfågel<br />
Merparten av landets koltrastar flyttar till Västeuropa för att övervintra,<br />
men numera stannar en del kvar i södra Sverige.<br />
12 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FOTO: LISBETH GARDELIUS<br />
FOTO: KIRSTI RISET<br />
Landets näst vanligaste häckfågel<br />
I miljoner återvänder bofinkarna under april månad för att häcka.<br />
Tidig häckare<br />
Grågåsen är en av de allra tidigaste häckfåglarna<br />
att få ut sina ungar. Redan i mitten av mars brukar<br />
de första kullarna av grågås rapporteras i södra<br />
Sverige.<br />
FOTO: JERRY ELLESTAD<br />
FOTO: MATTIAS ELFVING<br />
Åkerdraken<br />
Nu är tiden inne att se tofsvipan försvara sig och sitt revir över ängar och<br />
åkrar. Den påminner då om en flygande drake.<br />
FOTO: CARL VAHLÉN<br />
Ropar om regn<br />
I gamla texter och böcker finns på många håll exempel på hur<br />
gröngölingens ropande har kopplats till regn. Uttalet av franskans<br />
ord för regn, ”pleut”, är heller inte så olikt hackspettens<br />
läte: ”Kly-kly-ky-ky”.<br />
Tjällen är här<br />
Strandskatan har många dialektala namn. På Västkusten har den kallats tjäll,<br />
norr om Koster tjeld. Det är också Färöarnas nationalfågel och på färöiska<br />
heter den tjaldur.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 13
PORTRÄTT<br />
Maria Frenne<br />
16 vår fågelvärld | 3.2019
Argusögon<br />
Hon vakar över 78 000 medlemmar i Facebookgruppen<br />
Fåglar inpå knuten. Är snabb på att<br />
plocka bort övertramp och moderera diskussioner.<br />
text och foto Niklas Aronsson<br />
En flera meter hög tuja utanför radhuset i<br />
Täby signalerar var Maria Frenne sedan<br />
30 år bor. Grönsiskorna visar vägen när<br />
jag kliver ur bilen på parkeringen. På<br />
baksidan av hennes bostad småkivas<br />
talgoxar, blåmesar och pilfinkar vid en<br />
ambitiös fågelmatning. På framsidan hänger ett<br />
insektshotell till synes obebott i väntan på våren.<br />
DET HAR GÅTT lite drygt två år sedan Maria Frenne<br />
blev administratör (admin) i Facebookgruppen<br />
Fåglar inpå knuten, och nästan sex år sedan hon<br />
gick med i den. Under åren har den vuxit enormt<br />
och har nu över 77 000 medlemmar vilket gör den<br />
till den största naturrelaterade svenska gruppen på<br />
Att administrera<br />
gruppen är det<br />
första jag gör på morgonen<br />
och det sista<br />
jag gör på kvällen<br />
Facebook.<br />
– Det är fortfarande lika roligt.<br />
Och en utmaning. Att administrera<br />
gruppen är det första jag<br />
gör på morgonen och det sista<br />
jag gör på kvällen, säger hon.<br />
Maria är inte ensam som<br />
admin, utan delar uppgiften<br />
med fem andra. Det behövs. Bara under den senaste<br />
månaden har det gjorts över 23 000 inlägg, vilket är<br />
766 per dygn i genomsnitt. Ett inlägg har som regel<br />
en bild, text och så ett antal kommentarer som kan<br />
variera från någon enstaka till flera hundra. Bland<br />
dessa smyger det sig ibland in olämpliga kommentarer<br />
som måste plockas bort. Ibland är övertrampen<br />
så grova att också personen bakom dem måste tas<br />
bort ur gruppen. Varje dag ska ett stort antal medlemsansökningar<br />
nagelfaras. Bland seriösa ansökningar<br />
gömmer sig robotar och oseriösa profiler,<br />
vilka måste avslöjas innan de gör skada.<br />
– Konstigt nog blir jag inte trött på det, det blir<br />
som vilket jobb som helst, säger hon.<br />
Men hon medger att särbon inte alltid är överlycklig<br />
och att det händer att hon smyger ut ur<br />
sovrummet på morgonen med den bärbara datorn<br />
under armen för att hinna med lite modererande<br />
innan han vaknar.<br />
SOM PENSIONÄR HAR Maria gott om tid. Hon<br />
gick i pension för sex år sedan. Då hade hon varit<br />
röntgen sjuksköterska på Danderyds sjukhus i 44 år.<br />
– Jag har alltid gillat teknik. Under lång tid, och<br />
fram till pensionen, hade jag ansvaret för datortomograferna<br />
och magnetkameran.<br />
Fast det var en tillfällighet att hon blev just<br />
röntgensköterska. Maria säger att hon inte var den<br />
lydigaste eleven i skolan.<br />
– Jag fick göra ett test efter flickskolan som visade<br />
att jag var tekniskt begåvad.<br />
På kursen för att bli laboratorieassistent<br />
var det fullt, men på<br />
utbildningen till röntgensköterska<br />
fanns det plats.<br />
På den tiden bodde Maria i<br />
Karlstad. Hennes pappa var den<br />
framgångsrike arkitekten Gunnar<br />
Hollström. Han var med och startade Karlstads första<br />
golfbana. Maria fick följa med och lärde sig spela<br />
golf redan som tioåring. Festa kunde hon också.<br />
Som 19-åring körde hon runt i en mörkblå MG.<br />
Manfred Manns Earth Band var i stan och Maria<br />
lyckades plocka med sig sångaren Michael d’Abo.<br />
– Jag hörde av någon att han ville hitta på något<br />
och jag föreslog lite kaxigt golf. Absolut sa han, och<br />
så åkte vi upp till Karlstads golfbana som då var helt<br />
ny. Han fick låna klubbor. Vi gick till första tee och<br />
han slog ut en perfekt drive, rakt och långt. Jag blev<br />
häpen och frågade vad han hade för handicap. Fyra,<br />
svarade han. Han var alltså mycket duktig. Jag hade<br />
inte ens ett handicap, men vi fick en trevlig runda,<br />
säger hon.<br />
MARIA FRENNE<br />
Ålder: 71.<br />
Bor: I Täby norr om Stockholm.<br />
Familj: Särbo och två vuxna<br />
barn.<br />
Gör: Mångsysslande<br />
pensionär.<br />
Det visste du inte: Tycker<br />
om att göra saker med händerna,<br />
snickrar, målar och<br />
har lagt nytt golv i huset.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 15
PORTRÄTT<br />
Maria Frenne<br />
Kattuggleungar. Ett av Marias mest gillade inlägg i Fåglar inpå knuten.<br />
MINA FAVORITER<br />
Jag har<br />
en hel<br />
snickarbod<br />
här utanför full<br />
med verktyg<br />
och diverse<br />
maskiner som<br />
grannarna<br />
brukar få låna<br />
när de<br />
behöver ...<br />
FOTO: MARIA FRENNE<br />
◗ Fåglar: Egentligen alla sorters fåglar, men kungsfåglar, gärdsmyg, samt rovfåglar och<br />
ugglor gillar jag lite extra mycket.”<br />
◗ Fågellokal: ”Norsholmen på Fårö.”<br />
◗ Bästa skådning: ”Hjälstaviken knappt två mil öster om Enköping och Fårö.”<br />
– Sedan följde han med hem till pappa för att<br />
prata om arkitektur. Han ville bygga ett kyrkliknande<br />
hus, vilket han sedan gjorde och skickade bild på.<br />
EFTER TONÅREN FÖLJDE ett närmare 40-årigt uppehåll<br />
med golfen, innan hon tog upp intresset på nytt.<br />
Numera spelar hon en till två gånger per vecka.<br />
Fåglarna har funnits med så länge hon kan minnas.<br />
Hemma stod Fågelboken av Hjalmar Rendahl i<br />
bokhyllan.<br />
– Jag brukade bläddra i den och sen ta med kvarterets<br />
barn upp i skogen på andra sidan Svinbäcken<br />
i stadsdelen Norrstrand i Karlstad för att titta efter<br />
fåglar. Min pappa byggde en jättefin matning som<br />
vi hade utanför fönstret och där jag kunde titta och<br />
jämföra med bilderna i boken, säger hon.<br />
Under studieår och de första som yrkesverksam<br />
sköterska låg intresset för fåglarna i träda, men<br />
väcktes så småningom till liv igen, i samband med<br />
att hon flyttade till hus i Täby och fick barn.<br />
Vid sidan av fåglarna och golfen har även fotograferandet<br />
följt Maria. Som ung lånade hon sin<br />
pappas Rolleiflex och framkallade bilder i kontorets<br />
mörkrum. Därefter följde en rad kompaktkameror,<br />
innan hon för 15 år sedan köpte en systemkamera så<br />
att hon kunde växla mellan olika objektiv.<br />
– Då var jag fast. Även fågelskådandet blev roligare<br />
när jag kunde få bild på det jag såg.<br />
RUNT TÄBY FINNS det gott om trevliga utflyktsmål<br />
för en fågelskådande fotograf. Angarnsjöängen i<br />
Vallentuna är nära, liksom Fysingen. Hagby Ekopark,<br />
som ligger på en gammal soptipp, finns bara<br />
fem minuter bort med bil. Lite längre bort ligger<br />
Hjälstaviken.<br />
– Sedan finns ju även Råstasjön i Solna, men där<br />
tycker jag det är lite tråkigt. Mycket folk som gör<br />
det svårt att komma fåglarna nära. Jag vill ju komma<br />
så nära att jag kan fotografera dem.<br />
Folksamlingar undviker Maria gärna om hon<br />
kan. Hon är inte den som drar iväg på nya kryss<br />
direkt, även om hon kan åka och titta på något i<br />
närheten, som en hökuggla eller svarthalsad trast.<br />
Facebook gick hon med i för att ha koll på barnen.<br />
Och på den sociala plattformen fann hon snart<br />
gruppen Fåglar inpå knuten där hon började lägga<br />
ut bilder.<br />
– Det var roligt att få bekräftelse och det gjorde<br />
mig ännu mer triggad att ta bilder och lägga ut.<br />
Karlstad har hon lämnat bakom sig, men förutom<br />
Stockholm finns det ytterligare en pärla i Marias<br />
liv – Fårö. Föräldrarna köpte en tomt på norra Fårö<br />
och byggde hus nära stranden. Maria är där flera<br />
veckor varje sommar och det har hon varit sedan<br />
hon var två år gammal.<br />
På ”kändisarnas Fårö” har hon stått bakom Ingmar<br />
Bergman i postkön utan att känna igen honom,<br />
inte förrän någon berättade vem det var. Och på<br />
utomhusfesterna brukade Olof Palme stå i ett hörn<br />
med korslagda armar och se butter ut.<br />
– Han var inte särskilt social, säger Maria med<br />
ett skratt.<br />
I Fågelboken har föräldrarna antecknat att de såg<br />
Sveriges och Fårös sista häckande par blåkråka. Det<br />
var 1967.<br />
Maria är både tekniskt lagd och tycker om att<br />
arbeta med händerna. Dessutom en äkta mångsysslare.<br />
– Jag har en hel snickarbod här utanför full med<br />
verktyg och diverse maskiner som grannarna brukar<br />
få låna när de behöver och jag hjälper gärna till om<br />
det behövs. Jag tycker också om att klä om möbler<br />
och har lagt nytt golv i huset.<br />
DET PLINGAR TILL i datorn. Fåglar inpå knuten<br />
pockar på uppmärksamhet. Kommentarer är anmälda<br />
och det är fler nya medlemmar att godkänna.<br />
Gruppen tar aldrig ledigt.<br />
16 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall<br />
Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,6kg<br />
Synfält: 2,0-1,0° Garanti 5 år<br />
Frontlins: 50mm Stativtyp: Kolfiber<br />
Förstoring: 20-40x Totalvikt: 2,5kg<br />
Synfält: 2,3-1,6° Garanti 10 år<br />
Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall<br />
Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,3kg<br />
Synfält: 2,0-1,0° Garanti 5 år<br />
Frontlins: 85mm Stativtyp: Metall<br />
Förstoring: 27-55x Totalvikt: 5,4kg<br />
Synfält: 2,0-1,4° Garanti 10 år<br />
Frontlins: 85mm Stativtyp: Kolfiber<br />
Förstoring: 30-60x Totalvikt: 4,4kg<br />
Synfält: 1,9-1,3° Garanti 10 år<br />
Frontlins: 80mm Stativtyp: Kolfiber<br />
Förstoring: 25-50x Totalvikt: 4,4kg<br />
Synfält: 2,4-1,55° Garanti 10 år
ARTPORTALEN<br />
Ur myndigheternas perspektiv<br />
”Finns fyndet inte i<br />
Artportalen så finns det inte.”<br />
Många fågelskådare och andra naturintresserade<br />
använder Artportalen för att hålla reda på sina<br />
observationer eller utbyta information med andra.<br />
Men Artportalen och de uppgifter som finns där<br />
är också avgörande för flera myndigheter i deras<br />
arbete.<br />
text Jonas Grahn, länsstyrelsen Västerbotten, Helena Lager, länsstyrelsen Kalmar, Peter Nilsson,<br />
länsstyrelsen Västernorrland och Per Flodin, länsstyrelsen Södermanland.<br />
När någon vill göra en exploatering<br />
eller något annat som kan skada<br />
naturmiljön så finns det regler<br />
om att det behövs ett tillstånd,<br />
eller att man åtminstone måste anmäla<br />
vad man vill göra. Beroende på vad det<br />
gäller så kan sådana tillstånd prövas av till<br />
Kartan visar ett verkligt exempel på hur rapporteringen<br />
av en spektakulär häckning kan se<br />
ut i Artportalen. Samtliga punkter på kartan är<br />
olika rapporter av exakt samma häckning. Fem<br />
skådare har rapporterat denna i Artportalen.<br />
Den exakta positionen är vid punkt A och en av<br />
personerna har rapporterat föredömligt här. En<br />
annan person har lagt punkten mitt i en större<br />
sjö (punkt B), två personer har rapporterat<br />
häckningen i närmaste tätort (punkt C) och ytterligare<br />
en person har lagt en punkt i kommunen<br />
(punkt D). Hade vi bara haft punkt B–D att gå på<br />
hade rapporterna varit oanvändbara till exempel<br />
vid en avverkningsanmälan.<br />
exempel kommunen, länsstyrelsen eller<br />
Skogsstyrelsen. Den aktuella myndigheten<br />
utreder då om det är tillåtet enligt gällande<br />
lagstiftning att göra det som den som söker<br />
vill. Det kan vara allt från enkla kontroller<br />
på ren rutin till mycket komplicerade<br />
prövningar för stora projekt. Jämför till<br />
exempel en avverkningsanmälan med att<br />
bygga en helt ny järnväg.<br />
En av de saker som man oftast måste<br />
kontrollera är om det finns några kända<br />
naturvärden som berörs. Här är rapporterna<br />
på Artportalen helt avgörande!<br />
Kommuner och myndigheter som länsstyrelserna<br />
och Skogsstyrelsen använder<br />
dagligen Artportalen för att se om det<br />
finns fynd av arter som har betydelse för<br />
deras bedömningar. Finns det hotade arter<br />
i området eller arter som visar på höga naturvärden<br />
har det betydelse för hur ärendet<br />
hanteras, och i många fall i slutändan<br />
om eller hur det sker exploatering. Finns<br />
inga rapporter så finns det heller ingenting<br />
att ta hänsyn till vid handläggningen av<br />
ärendet.<br />
Vanliga fall kan vara när någon vill<br />
bygga ett vindkraftverk, dra en kraftledning<br />
eller bygga en väg. Det kan också<br />
handla om master, bryggor och nedgrävning<br />
av ledningar.<br />
SÅ HÄR KAN det gå till när en rapport på<br />
Artportalen används när ett ärende behandlas<br />
av en länsstyrelse:<br />
Fågelskådaren NN hittar ett bo med<br />
halvvuxna ungar av kungsörn. Boet ligger i<br />
en tall nedanför branten på ett större berg.<br />
Hen rapporterar detta till Artportalen och<br />
Rapporter av kungsörn i Artportalen kan vara<br />
avgörande för att deras boplats ska kunna<br />
räddas från exploatering.<br />
är särskilt noga med att rapportera det på<br />
rätt plats så att boet ska gå att återfinna.<br />
Med hjälp av GPS:en i telefonen noterar<br />
hen läget med 25 meters noggrannhet –<br />
vilket också är en lämplig noggrannhet för<br />
att rapportera ett bo på Artportalen.<br />
När man rapporterar en skyddsklassad<br />
art med häckningskriteriter döljs fyndet<br />
automatiskt i Artportalen, så att endast<br />
personer med särskild behörighet kan se<br />
det.<br />
Ett par år senare vill ett företag starta<br />
18 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FOTO: FREDRIK ANMARK<br />
en bergtäkt vid berget nära örnboet. Under<br />
handläggningen gör tjänstepersonen<br />
på länsstyrelsen en sökning om några<br />
intressanta arter finns registrerade från<br />
området. Att det häckar kungsörn uppmärksammas<br />
och i det här fallet bidrar det<br />
till att täkten får avslag. Andra utfall hade<br />
också kunnat vara att man justerar den exakta<br />
platsen för täkten, var tillfartsvägarna<br />
ska vara och under vilka tider på året som<br />
brytning får ske.<br />
Hade fågelskådaren NN inte<br />
Exempel på ärenden där en rapport på Artportalen gör skillnad<br />
◗ Vindkraft<br />
◗ Avverkningsanmälningar<br />
◗ Master<br />
◗ Kabelgrävningar<br />
◗ Ledningar<br />
◗ Röjningar i ledningsgator<br />
◗ Vägar och järnvägar<br />
◗ Dispenser från biotopskyddet (alléer, stenmurar, åkerholmar, småvatten med mera)<br />
◗ Täkter<br />
◗ Dikningar<br />
◗ Urval av områden till naturreservat<br />
◗ Hur man sköter naturreservat och andra skyddade områden<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 19
ARTPORTALEN<br />
Ur myndigheternas perspektiv<br />
FOTO: JOHN LARSEN<br />
FOTO: GÖRAN JOHANSSON<br />
Tornuggla som rapporteras med häckningskriterier<br />
får den exakta positionen diffuserad.<br />
Duvhökshona. En observation av duvhök som rapporteras med häckningskriterier kommer att döljas i<br />
Artportalen så att det inte går att hitta exakt var paret häckar.<br />
rapporterat boet är det tyvärr stor risk att<br />
kungsörnarna hade missats. Detsamma<br />
gäller om hen endast rapporterat det på<br />
en närbelägen existerande fågellokal med<br />
dålig noggrannhet, eftersom det då inte<br />
framgått tydligt att boet berördes av bergtäkten.<br />
Om det inte framgått i rapporten<br />
att det var en häckning är det också risk att<br />
örnarna missats.<br />
INTE SÄLLAN ÄR naturintresserade på<br />
besök inom olika skyddade områden för<br />
att få uppleva deras specifika artrikedom.<br />
Rapportering av fynd i Artportalen från<br />
dessa områden sker i regel från så kallade<br />
<strong>publik</strong>a fågellokaler där noggrannheten<br />
är stor för att den ska täcka så mycket av<br />
området som möjligt. Det görs ofta i tron<br />
att området redan är skyddat och att det<br />
inte spelar någon roll.<br />
Det finns dock tillfällen när det kan<br />
vara motiverat att skapa en egen lokal<br />
med noggrann lägesangivelse även inom<br />
skyddade områden. Särskilt inom stora<br />
naturreservat där myndigheterna inte känner<br />
till allt.<br />
Vi har några exempel där det varit<br />
viktigt att få in uppgifter om arters förekomst<br />
eller boplatser för att relativt snabbt<br />
kunna ta nödvändig hänsyn eller anpassa<br />
området för hotade arter.<br />
Vid planering av naturvårdsbränningar<br />
är dessa uppgifter särskilt viktiga för att<br />
man ska kunna styra brandens utbredning<br />
för att undvika att elda upp boträd, bon<br />
eller viktiga skyddszoner kring dem.<br />
Att få människor att röra sig rätt i skyddade<br />
områden genom planering av stigar,<br />
broar et cetera är också exempel där vi<br />
behöver detaljerade uppgifter om vissa<br />
arter.<br />
Det finns också tillfällen då man avser<br />
att bilda nya skyddade områden, utöka<br />
skyddade områden eller revidera skötselplaner<br />
för skyddade områden där förekomst<br />
av vissa arter kan få stor betydelse<br />
för besluten. I ett av norrlandslänen fanns<br />
efter invasionen av vitryggig hackspett<br />
hösten 2015 ett par av dessa inom ett<br />
skyddat område. Området skulle utvidgas<br />
och skötselplanen revideras. Närvaron av<br />
paret hemlighölls till en början och man<br />
uppmanades att inte rapportera dessa i<br />
Artportalen. Paret rapporterades ändå,<br />
men uppgifterna kom länsstyrelsen tillhanda<br />
i ett mycket sent skede då möjligheten<br />
till anpassning för arten nästan inte<br />
var möjlig.<br />
PÅ ARTPORTALEN DÖLJS fynd som man<br />
bedömer är känsliga, som häckningar av<br />
vissa rovfåglar, hackspettar och så vidare.<br />
Grundtanken är att så mycket som möjligt<br />
av fynduppgifter ska kunna visas helt<br />
fritt, men fynduppgifter för ett mindre<br />
antal arter där det finns ett hot ska inte<br />
visas öppet. ArtDatabanken och dess<br />
expertkommittéer har därför tagit fram en<br />
förteckning över dessa känsliga så kallade<br />
skyddsklassade arter. De främsta hoten<br />
som ligger till grund för skyddet är jakt/<br />
förföljelse, insamling eller störning/sli-<br />
20 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Beroende på skyddsklass är diffuseringsytan<br />
olika stor.<br />
tage. För de skyddsklassade arterna anges<br />
vilken hotbild som finns mot dem, och<br />
med vilken precision artförekomsterna<br />
ska visas i Artportalen (så kallad diffusering).<br />
Skyddsklassningen innebär att<br />
fynduppgifter för våra mest känsliga arter<br />
döljs eller diffuseras för att skydda dem<br />
mot olika hot som kan uppstå om de visas<br />
öppet. De skyddsklassade arterna tilldelas<br />
en skyddsklass som motsvarar en viss<br />
diffusering när fynden visas i Artportalen.<br />
För en vanlig användare som inte kan se<br />
arter i skyddsklass 3–5 innebär det att förekomsten<br />
inte anges mer noggrant än i en<br />
ruta med den storlek som diffuseringsgraden<br />
anger. För berguv anges till exempel i<br />
vilken ruta om 25 × 25 kilometer som arten<br />
häckar.<br />
Eftersom de skyddsklassade arterna<br />
ofta är särskilt viktiga att ta hänsyn till i<br />
prövningar eller samhällsplanering finns<br />
på varje länsstyrelse en eller några få<br />
personer som har behörighet att se även<br />
sådana rapporter. De tjänstepersoner<br />
som får den behörigheten är sådana som<br />
behöver uppgifterna i sitt arbete. Myndigheterna<br />
har som policy att hålla antalet<br />
sådana behörigheter så lågt som möjligt.<br />
Allt för att minimera risken att känsliga<br />
uppgifter sprids.<br />
Hur hanterar myndigheterna känslig information?<br />
Fynduppgifter för skyddsklassade arter kan omfattas av sekretess enligt offentlighets- och<br />
sekretesslagen (2009:400), nedan kallad OSL. Vid förfrågan om fynduppgifter görs sekretessprövning<br />
enligt OSL. Den aktuella lagtexten lyder: ”Sekretess gäller för uppgift om en djur- eller<br />
växtart som är i behov av skydd och som det finns ett intresse av att bevara i ett livskraftigt<br />
bestånd, om det kan antas att ett sådant bevarande av arten inom landet eller del av landet<br />
motverkas om uppgiften röjs”. Sekretessprövningen görs alltid från fall till fall.<br />
Uppgifter som omfattas av sekretess får inte röjas vare sig genom att allmän handling lämnas<br />
ut eller genom att de förs vidare muntligen eller på annat sätt. Denna tystnadsplikt gäller alla,<br />
oavsett hur de fått del av uppgifterna. För anställda gäller det även efter det att anställningen<br />
har upphört.<br />
Det händer att handlingar som innehåller känslig information om fågelhäckningar begärs ut<br />
av allmänhet eller företag. I dessa fall maskeras dokumenten innan de lämnas ut och all information<br />
som anger exakta boplatser stryks.<br />
I vissa fall kan myndigheterna tvingas att lämna ut uppgifter om skyddsklassade arter. Det<br />
handlar då om att den som är part i ett mål eller ett ärende har större rätt att få ut uppgifter<br />
som omfattas av sekretess än andra och detta kallas för partsinsyn. Oftast behöver inte exakta<br />
koordinater lämnas utan det kan räcka med uppgifter som till exempel ”tre havsörnsrevir finns<br />
inom tre kilometer från den planerade vindkraftsparken”. När skyddsklassat data lämnas ut på<br />
detta sätt görs det alltid med så kallade förbehåll. Sådana förbehåll kan vara:<br />
◗ Handlingarna får endast användas i det aktuella ärendet.<br />
◗ Handlingarna ska förvaras på sådant sätt att någon annan inte kan ta del av dem.<br />
◗ De sekretessklassade artuppgifterna ska hanteras så att de inte sprids inom den egna<br />
organisationen, eller offentliggörs.<br />
◗ Handlingen och kopior av den ska förstöras när konsulten utfört sitt uppdrag eller senast<br />
åååå–mm–dd.<br />
Beslut med förbehåll ställs alltid till en eller några personer för att minska spridningen. Om<br />
förbehållen inte följs är det ett brott mot tystnadsplikten.<br />
DET FINNS MYCKET Få exakta rapporter på<br />
häckningsplatser av rovfåglar och ugglor i<br />
Artportalen. Det är förståeligt att man tvekar<br />
att rapportera dessa arter, man är helt<br />
enkelt orolig för att så känsliga uppgifter<br />
sprids. På några få länsstyrelser finns en<br />
person som får uppgifter från till exempel<br />
örngrupperna varje år och har egna<br />
system för att hantera dessa delikata data.<br />
Detta fungerar hyfsat så länge det gäller<br />
länsstyrelsens ärenden. Men alla ärenden<br />
hanteras inte av länsstyrelsen; kommuner,<br />
skogsstyrelser, de centrala verken med<br />
flera tar också beslut som i högsta grad<br />
kan påverka häckningsmiljön för skyddsvärda<br />
arter. Om den exakta koordinaten<br />
för boplatsen finns i Artportalen kan man<br />
FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N<br />
ta hänsyn till arten. Vår bedömning är att<br />
man genom att rapportera exakta häckningsplatser<br />
räddar långt fler häckningar<br />
än man riskerar, och detta gäller även<br />
ugglor och rovfåglar. Det man inte känner<br />
till kan man heller inte ta hänsyn till.<br />
DET ÄR BARA rapporter med häckningskriterier<br />
(”Obs i häcktid”, ”lämplig biotop”<br />
och uppåt) som är skyddsklassade. Om<br />
du själv är rapportör eller medobservatör<br />
kommer du att se fyndet.<br />
Skyddsklass 5: fjällgås, fjälluggla,<br />
pilgrimsfalk, jaktfalk.<br />
FOTO: JOHN LARSEN<br />
Jaktfalk som rapporterats med häckningskriterier är placerad i skyddsklass 5, som är den högsta skyddsklassen. Biätare är placerad i skyddsklass 4.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 21
ARTPORTALEN<br />
Ur myndigheternas perspektiv<br />
FOTO: NICLAS AHLBERG/N<br />
Svart stork som rapporteras med häckningskriterier är placerad i skyddsklass 4.<br />
Skyddsklass 4: kungsörn, större<br />
skrikörn, berguv, svart stork, stäpphök,<br />
ängshök, blåkråka, vitryggig hackspett,<br />
havsörn, biätare, tornuggla.<br />
Skyddsklass 3: duvhök, kungsfiskare,<br />
sädgås, jorduggla, fjällvråk, svartbent<br />
strandpipare, blå kärrhök, mellanspett,<br />
stenfalk, aftonfalk, lärkfalk, dubbelbeckasin,<br />
smålom, myrspov, brun glada, röd<br />
glada, fiskgjuse, bivråk, lappuggla, slaguggla,<br />
hökuggla, tjäder, härfågel.<br />
VI HAR OVAN betonat hur viktigt det är<br />
att rapportera exakt position, särskilt för<br />
känsliga arter. Fynd med häckningskriterier<br />
skyddas i många fall automatiskt, men<br />
du kan också skydda fyndet själv.<br />
Du kan skydda ditt fynd genom att rapportera<br />
lokalen som diffuserad (så kallad<br />
obfuskerad lokal). Då visas inte den exakta<br />
positionen. Detta görs genom att du skapar<br />
en ny lokal och anger diffusion.<br />
Du kan också välja att skydda fyndet<br />
från <strong>publik</strong> visning under en tidperiod<br />
som du själv väljer. I första rutan på rapportformuläret<br />
fyller du i ett datum i rutan<br />
”Skydda t.o.m”.<br />
ENLIGT ARTSKYDDSFÖRORDNINGENS 4 §<br />
är samtliga vilda fågelarter fridlysta. Även<br />
om alla fågelarter i grunden omfattas av<br />
förordningen tillämpas inte detta utan<br />
någon form av separat prioritering av varje<br />
art. Hur man ser på de olika fågelarterna<br />
avgörs i regel av dess nationella bevarandestatus.<br />
Är en fågelart klassad till att<br />
vara nationellt hotad enligt den senaste<br />
rödlistan är det ofta skäl till att särskilda<br />
bedömningar görs i samband med olika<br />
prövningar hos myndigheter. Vid vissa<br />
tillfällen räcker det att en art är nära hotad<br />
enligt rödlistan för att detta ska ske. Råder<br />
det ändå en viss osäkerhet kan den globala<br />
rödlistningen, fågeldirektivets bilaga 1 eller<br />
att arten har minskat betydande under<br />
en viss period göra att hänsyn i någon<br />
form kan bli aktuell för att inte påverka<br />
arten ytterligare negativt.<br />
För att underlätta det praktiska<br />
artskyddsarbetet inom skogsbruket har<br />
vissa fågelarter pekats ut som nationellt<br />
prioriterade enligt ovan. Dessa återfinns i<br />
skogsvårdslagens bilaga 4.<br />
Av samma anledning har man hos de<br />
flesta länsstyrelser tagit fram en regional<br />
lista över prioriterade fågelarter för hela<br />
landskapet.<br />
22 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FÅGLAR I FOKUS<br />
ARES 20-60X85 ED<br />
Ett av marknadens mest prisvärda<br />
tubkikarpaket!<br />
14 995 kr<br />
(18 990 kr)<br />
• ED Glas: Reducerar markant kromatiska<br />
aberrationer och förbättrar skärpan och<br />
färgåtergivningen<br />
• Flerlagers multi linsbehandling som gör att<br />
99% av ljuset släpps igenom<br />
• Magnesium Chassi: Ger en 30% lättare tub<br />
• XPL Coating för ökat skydd mot repor och<br />
smuts<br />
• Avancerad Fully Multicoating för ökad<br />
ljustransmission och ljusare bild<br />
• Argongasfyllt för att stå emot både fukt och<br />
väta samt temperaturförändringar.<br />
• Möjlighet att vrida tuben runt sin egna axel<br />
för att möjliggöra<br />
skådning från bilen och gömslen.<br />
• Unik VIP livstidsgaranti<br />
Athlon Ares 20-60x85 ED använder samma<br />
okulärinfattning som Swarovski ATS/<br />
STS-tubkikarna vilket möjliggör senare<br />
uppgradering från en övre mellanklassnivå<br />
till en premiumnivå genom att rusta tuben<br />
med ett Swarovski 25-50x eller 20-60x zoomokulär.<br />
WELCOME TO OUR PASSION<br />
0511-79 81 00<br />
info@astrosweden.se<br />
www.astrosweden.se<br />
Axvallagatan 16, 532 37 Skara
FÅGELSKÅDNING<br />
Laholmsbukten<br />
text Anders Wirdheim<br />
MELANITTORNAS<br />
MECKA<br />
Havet ligger spegelblankt och solen står lågt<br />
bakom oss. Bättre än så kan man inte ha det när<br />
man besöker Melanittornas Mecka, det vill säga<br />
Laholmsbukten i södra Halland. Här övervintrar<br />
varje år flera tusen svärtor och sjöorrar, och bland<br />
dessa gömmer det sig då och då någon ovanlig<br />
Melanitta. Det kan vara en sibirisk knölsvärta,<br />
amerikansk sjöorre eller vitnackad svärta. Men<br />
redan mängden av fåglar är en upplevelse i sig.<br />
36 vår fågelvärld | 1.2016
Sibirisk knölsvärta.<br />
L<br />
aholmsbukten är ganska speciell<br />
eftersom den är grund och domineras<br />
av sand. Det är alltså inte enbart<br />
stränderna med dess dyner som består<br />
av sand. Sanden täcker även bottnarna i<br />
bukten, åtminstone ett par kilometer ut.<br />
Ännu längre ut är det finkornig lera som dominerar.<br />
Det är bara i norr som sandstranden här och där<br />
bryts av klipp- eller stenstränder. Från Båstad och<br />
västerut dominerar också sten genom att den mäktiga<br />
Hallandsåsen når ända fram till havet i form av<br />
Bjärehalvön.<br />
Bristen på stenbottnar är också anledningen<br />
till att det endast är i norr samt längs Bjärehalvön<br />
som man normalt ser flockar med ejdrar. Ejdrarnas<br />
huvudföda är blåmusslor, och blåmusslor behöver<br />
något fast att växa på, exempelvis stenar eller berg.<br />
Sådant saknas utanför sandstränderna förutom<br />
inom ett begränsat område några hundra meter<br />
utanför Skummeslövsstrand där det finns ett undervattensröse.<br />
Alla som någon gång badat vid Laholmsbuktens<br />
stränder vet att de är grunda. Det är verkligen långgrunt,<br />
och man får ofta gå 50 meter eller mer innan<br />
vattnet når över midjan. Vore det inte för vattnet,<br />
skulle nog buktens botten ha uppfattats som en<br />
mycket vidsträckt och nästan helt plan slätt.<br />
Från strandlinjen sänker sig bottnen långsamt så<br />
att djupet når cirka tio meter lite drygt en kilometer<br />
ut. Där utanför planar den ut ytterligare så att det är<br />
först drygt 15 kilometer från stranden som det är 20<br />
meter djupt. Just dessa förhållanden har avgörande<br />
betydelse för Laholmsbuktens dragningskraft på<br />
svärtor och sjöorrar.<br />
ILLUSTRATION: FRIDA NETTELBLADT<br />
Anders Wirdheim vid Skäret i<br />
Påarp, strax söder om Halmstad.<br />
FOTO: PER-MAGNUS ÅHRÉN<br />
DESSA ÄNDERS VIKTIGASTE föda i Laholmsbukten<br />
är nämligen hjärtmusslor. I någon mån äter de<br />
även andra musslor och krabbor, men hjärtmusslor<br />
verkar vara den särklassigt viktigaste födan. Efter<br />
att under larvstadiet ha simmat omkring i vattnet,<br />
lever hjärtmusslorna nedgrävda i bottensedimentet<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 25
FÅGELSKÅDNING<br />
Laholmsbukten<br />
Även<br />
om<br />
fåglarnas<br />
mål ligger<br />
långt åt<br />
norr eller<br />
nordost,<br />
flyger de<br />
alltså söderut.<br />
resten av livet. Själva musslorna ligger oftast runt<br />
fem centimeter ner i sanden och därifrån sticker<br />
de upp sina sifoner till bottnens yta. Sifonen är det<br />
mjuka rör som många musslor och snäckor använder<br />
för att suga in vatten och föda.<br />
I Laholmsbukten har man konstaterat tätheter<br />
av hjärtmusslor på upp till 2 000 individer per kvadratmeter.<br />
Men hjärtmusslorna finns inte överallt i<br />
bukten utan är talrikast på bottnar på omkring fem<br />
meters djup. Det är därför som änderna snart sagt<br />
alltid ligger i ett långt bälte mellan 300 och 600 meter<br />
från stranden. Detta bälte sträcker sig åtskilliga<br />
kilometer i syd-nordlig riktning, från Hemmeslöv<br />
upp till Gullbranna.<br />
Nu invänder kanske någon att just Laholmsbukten<br />
blev känd för återkommande syrebrist och bottendöd<br />
under 1980-talet. Och visst var det så, men<br />
denna bottendöd uppträdde framför allt på djup<br />
större än 15 meter, under det så kallade salthaltssprångskiktet.<br />
Vattnet i bukten är tydligt skiktat genom<br />
påverkan från såväl Östersjön som de halländska<br />
åarna. Från ytan och ner till 15–18 meters djup<br />
är salthalten oftast bara 15 promille, men därunder<br />
är salthalten som i övriga Västerhavet, mellan 30<br />
och 35 promille. Dessa båda vattenmassor blandar<br />
sig inte med varandra, och det är i första hand under<br />
språngskiktet som syrebrist kan uppstå.<br />
FOTO: CRISTOPHER GULLANDER<br />
Sibirisk knölsvärta och svärta.<br />
DET ÄR UNDER VINTERHALVÅRET, från höst till vår<br />
som svärtor och sjöorrar finns i Laholmsbukten.<br />
Mindre mängder, sannolikt i första hand ettåriga<br />
fåglar, översomrar vissa år. Men det är först fram<br />
emot sensommaren som de börjar dyka upp i lite<br />
större antal. Då är det äldre hannar som anländer,<br />
troligen efter att först ha varit någon annanstans<br />
för att rugga. Jämfört med förhållandena i danska<br />
vatten, är det sällan som svärtor och sjöorrar ruggar<br />
i Laholmsbukten. Honor och ungfåglar anländer<br />
normalt under oktober.<br />
Till skillnad från övriga delar av nordvästra<br />
Skånes och Hallands kust kan Laholmsbukten bli<br />
isbelagd under kalla vintrar. Då drar änderna iväg,<br />
men de återkommer så snart isen släpper sitt grepp.<br />
Oftast når antalet änder en topp under andra halvan<br />
av mars. Då anländer fåglar som övervintrat längre<br />
västerut för att rasta och bygga upp förråden innan<br />
flyttningsresan fortsätter.<br />
DE SENASTE ÅRTIONDENA har de övervintrande<br />
änderna lämnat Laholmsbukten allt tidigare. Under<br />
1970–1990-talen fanns stora mängder änder ofta<br />
kvar långt in i maj månad, men numera drar merparten<br />
vidare redan i april. Vid den tiden kan det<br />
också rasta mycket stora mängder sjöorrar (åtskilliga<br />
tusental) långt ut i bukten. Dessa ses normalt<br />
enbart från land när de fram emot kvällen börjar<br />
flyga runt för att vinna höjd, troligen för att dra in<br />
över land när det mörknat.<br />
I detta sammanhang kan det vara värt att påpeka<br />
att många änder beter sig till synes ganska märkligt<br />
längs svenska västkusten. Det synliga sträcket (det<br />
som försiggår under dagtid) går alltid söderut längs<br />
kusten. Även om fåglarnas mål ligger långt åt norr<br />
eller nordost, flyger de alltså söderut. Man får lätt<br />
intrycket att de helt enkelt är rädda för att ge sig in<br />
över land. När de omsider når Laholmsbukten, går<br />
de ner för att rasta. Men så snart mörkret faller, är<br />
det som att de förlorar rädslan för land. Då lyfter<br />
de, tar ansenlig höjd och drar iväg rakt mot målet.<br />
26 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FOTO: ANDERS WIRDHEIM<br />
FOTO: THOMAS HULTQVIST<br />
FOTO: JOHAN TUFVESSON<br />
Bakom sångsvanar, grågäss, kanadagäss, en hybridgås<br />
(grågås x kanadagås) och några knipor skymtar det<br />
mörka bandet med mestadels svärtor.<br />
Sådana kvällar hörs sjöorrarnas kontaktläten från<br />
skyn var man än befinner sig i Hallands inland.<br />
ANSAMLINGARNA AV MELANITTA-ÄNDER i Laholmsbukten<br />
uppmärksammades redan i början av<br />
1960-talet. Därefter har de följts genom de sjöfågelräkningar<br />
som arrangerats i drygt 50 år. Under<br />
en period på 1980-talet sviktade antalen betänkligt,<br />
men de senaste tio åren är trenden snarare den<br />
motsatta. Vid januariräkningen 2019 noterades<br />
exempelvis drygt 7 900 svärtor och 6 300 sjöorrar.<br />
Som nämndes redan inledningsvis händer det<br />
att sällsynta arter från Nordamerika eller Sibirien<br />
dyker upp bland änderna i bukten. Min egen första<br />
erfarenhet av det slaget går så långt tillbaka som till<br />
1976. Vi var då två unga skådare som föresatt oss att<br />
kartlägga sträcket av smålom från Laholmsbukten.<br />
För det ändamålet hade vi hyrt en sommarstuga<br />
så att vi kunde utnyttja morgnarna innan jobbet<br />
kallade. Redan den första morgonen låg en gammal<br />
hanne av vitnackad svärta några hundra meter utanför<br />
vår obsplats. Det var nionde fyndet i Sverige.<br />
Därefter har denna art setts en handfull gånger,<br />
senast under senhösten 2019.<br />
Nästa ovanliga Melanitta i bukten blev amerikansk<br />
sjöorre. Det första fyndet i bukten, tillika<br />
det andra i Sverige, gjordes 21–22 oktober 1996. Därefter<br />
dröjde det ganska många år innan nästa fynd<br />
gjordes, men under senare år har den blivit mer<br />
regelbunden, om än inte årlig.<br />
DEN TREDJE SÄLLSYNTHETEN blev sibirisk knölsvärta.<br />
Mars 2018 var ovanligt kall, dock utan att<br />
vattnet i Laholmsbukten frös till. En klar morgon<br />
tog jag mig till Skummeslövsstrand, faktiskt i akt<br />
och mening att leta efter denna art. Ett par veckor<br />
tidigare hade det nämligen setts en sådan cirka 100<br />
kilometer västerut, utanför Själlands nordkust. Döm<br />
om min förvåning när jag redan efter tio minuter<br />
fick syn på en svärthanne med ovanligt bister<br />
uppsyn och en näbb med rejäl knöl. Därefter sågs<br />
möjligen samma hanne även i mars 2019 och senast<br />
nu i december.<br />
Nu är det inte enbart Melanittor som rastar och<br />
övervintrar i Laholmsbukten. Under senare år har<br />
en för västkusten stor flock (upp till cirka 1 000)<br />
bergänder övervintrat. Vidare ligger det ofta en<br />
hel del smålommar och skäggdoppingar lite längre<br />
ut. Närmare land, och till synes associerade med<br />
Melanittorna, finns det nästan alltid en del svarthakedoppingar.<br />
Möjligen drar dessa nytta av ändernas<br />
rotande efter musslor i sedimenten eftersom de ofta<br />
ligger alldeles intill änderna och dyker tillsammans<br />
med dessa. Kan det vara så att änderna rör upp inte<br />
bara sand utan även havsborstmaskar och annat<br />
som kan vara ätbart för en svarthakedopping?<br />
Näst sist i flocken av sjöorrar<br />
på den övre bilden flyger<br />
en vitnackad svärta, en<br />
ovanlig gäst från Nordamerika.<br />
På den nedre lyser den<br />
stora solgula näbben på en<br />
amerikansk sjöorre, längst<br />
till höger i bilden.<br />
FOTO: ANDERS WIRDHEIM<br />
Melanittornas favoritmat –<br />
hjärtmussla.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 27
FOKUS<br />
Fåglar som försöksdjur<br />
text Lotta Berg och Adriaan de Jong<br />
FÅGLARNA<br />
I VÅR TJÄNST<br />
Fågelforskning. Vad är det för<br />
skillnad på ringmärkning och<br />
fåglar som försöksdjur? Får<br />
den som har licens att ringmärka<br />
också plocka en fjäder<br />
för DNA-bestämning? Forskarna<br />
Lotta Berg och Adriaan<br />
de Jong reder ut vilka regelverk<br />
det är som styr och vilka<br />
tillstånd som krävs.<br />
Vad är egentligen ett försöksdjur?<br />
Många av oss tänker<br />
nog på råttor, möss, kaniner<br />
och apor, men desto färre på<br />
vilda fåglar, trots att även de<br />
faktiskt kan vara det.<br />
Den svenska definitionen<br />
av försöksdjur är, om man<br />
jämför internationellt, väldigt bred. Det är syftet<br />
som avgör och inte nivån på djurets lidande. Även<br />
begreppet forskningssyfte tolkas brett.<br />
I praktiken räcker det med att en verksamhet<br />
planeras och dokumenteras utifrån en mer eller<br />
mindre tydlig frågeställning. Vem som gör det spelar<br />
ingen roll, inte heller huruvida resultaten publiceras<br />
vetenskapligt eller ej. Fåglar som fångas och<br />
hanteras i forskningssyfte är försöksdjur. Det krävs<br />
varken att man håller fast fågeln särskilt länge eller<br />
gör något plågsamt med den; det är syftet som styr.<br />
Att enbart betrakta vilda djur som rör sig fritt i<br />
naturen är däremot inte djurförsök, även om syftet<br />
är forskning. Verksamheter inom miljöövervakning<br />
och viltförvaltning räknas heller inte som djurförsök,<br />
såvida det inte finns något vetenskapligt syfte<br />
med verksamheterna.<br />
Gränsdragningen mellan forskning och förvaltning<br />
i frågan om hantering av vilda djur diskuteras<br />
dock flitigt och förändringar av regelverket kan<br />
komma att ske på både kort och lång sikt.<br />
I ETT NYLIGEN avslutat regeringsuppdrag har Jordbruksverket<br />
i samråd med Naturvårdsverket samt<br />
Havs- och vattenmyndigheten föreslagit en ändring<br />
i djurskyddslagen som ska förtydliga att åtgärder<br />
kring förvaltning eller övervakning av vilda djurpopulationer<br />
inte omfattas av försöksdjursreglerna.<br />
Så fort något klassas som djurförsök (och djuren<br />
därmed blivit försöksdjur) ska en mängd olika djurskyddsregler<br />
tillämpas. Det är Jordbruksverket som<br />
är ansvarig myndighet för regelverket ifråga, och<br />
28 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
på deras webbplats finns förstås en hel del information<br />
om detta för den som vill fördjupa sig (www.<br />
jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/forsoksdjur).<br />
Om djurförsök ska utföras behövs ett antal olika<br />
tillstånd – från övergripande verksamhetstillstånd<br />
till ett specifikt etiskt godkännande för just den<br />
aktuella forskningsstudien. Dessa djur försöksetiska<br />
tillstånd är kanske vad som diskuteras flitigast.<br />
Det är de djurförsöksetiska nämnderna som fattar<br />
beslut och i dessa sitter jurister, professionella forskare,<br />
djurskötare, politiker samt representanter för<br />
djurskydds- eller djurrättsföreningar.<br />
Förenklat kan sägas att nämnderna ska väga<br />
nyttan av försöket mot lidandet för djuren. Det är en<br />
avvägning som vi alla, forskare såväl som skådare,<br />
har anledning att fundera över. Alla dessa tillstånd<br />
är rätt komplicerade att få, och kostar därtill en hel<br />
del pengar. Inget man ger sig på som privatperson<br />
således, utan vanligen något som sköts av universitet,<br />
läkemedelsföretag, forskningsinstitut och<br />
liknande.<br />
Utöver tillstånden ska alla som är inblandade<br />
i djurförsök ha särskild utbildning för ändamålet,<br />
även de som ”bara” är frivilliga medhjälpare.<br />
Nattskärra som hanteras av<br />
Ottenby fågelstations personal.<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 29
FOKUS<br />
Fåglar som försöksdjur<br />
MEN RINGMÄRKNING DÅ, undrar någon. Enligt<br />
ovanstående resonemang borde ju ringmärkning<br />
betraktas som djurförsök. Men just vanlig ringmärkning<br />
har ett generellt undantag i försöksdjursföreskrifterna.<br />
Fångande av fågel och montering<br />
av vanliga fotringar, (metall + eventuella färgringar<br />
som sätts på tarsen eller underbenet) får man därför<br />
göra utan verksamhetstillstånd, etisk prövning eller<br />
specialutbildning i försöksdjurskunskap. Därmed<br />
inte sagt att det bara är för vem som helst att sätta<br />
ut nät eller vittja holkarna och börja ringmärka.<br />
Även ringmärkningen omgärdas förstås av olika<br />
tillståndskrav, dock inte samma som för djurförsöken.<br />
För att ringmärka fåglar måste man ha<br />
ringmärkarlicens från Ringmärkningscentralen<br />
på Naturhistoriska riksmuseet. Även den fångstutrustning<br />
man använder (nät, fällor och så vidare)<br />
måste vara godkänd. Detsamma gäller om man vill<br />
använda ljudinspelningar för att locka fåglarna.<br />
Ringmärkarlicenser är dessutom ofta begränsade<br />
till vissa arter. Undantaget från försöksdjurskraven<br />
gäller också sådant som betraktas som normalt vid<br />
ringmärkning, det vill säga all manuell hantering<br />
som behövs för art-, ålders- och könsbestämning,<br />
såsom mätande av vingar, näbbar och tarser, vägning,<br />
fotografering och så vidare.<br />
Vanlig ringmärkning är alltså undantagen från<br />
försöksdjurskraven, men bara om man inte vill göra<br />
mer med de infångade fåglarna än så. Om man vill<br />
sätta en halsring, ljuslogg eller sändare på fågeln<br />
blir verksamheten ett djurförsök med allt vad det<br />
innebär. Detsamma gäller om man vill ta en fjäder<br />
för DNA-prov, eller plocka loss fästingar för analys<br />
av exempelvis olika parasiter, virus eller bakterier.<br />
Den här typen av projekt förekommer likväl vid<br />
många av våra fågelstationer och också i samarbete<br />
med enskilda privata ringmärkare.<br />
Hur går då detta ihop? Jo, sådan forskning är<br />
det sällan fågelstationerna eller ringmärkarna<br />
själva som är huvudansvariga för; den sker vanligen<br />
i nära samarbete med ett universitet eller en<br />
högskola, som då står för både verksamhetstillstånd<br />
och djurförsöksetisk ansökan. I dessa tillstånd ska<br />
inte bara själva försöket (montering av sändare,<br />
ryckande av fjäder och så vidare) beskrivas, utan till<br />
KRAV PÅ UTBILDNING<br />
Inga fågelstationer eller enskilda ringmärkare<br />
eller assistenter får medverka vid djurförsök,<br />
inklusive fångst och hantering, om de inte har den<br />
utbildning de måste ha enligt djurskyddslagstiftningen.<br />
Sådan utbildning kan man antingen skaffa sig genom<br />
betalkurser online (den teoretiska delen, och sedan<br />
kunna uppvisa även praktisk kompetens) eller vid de<br />
kombinerade teoretisk-praktiska kurser som ibland<br />
anordnas vid olika fågelstationer.<br />
GPS/GSM-sändare ger<br />
tusentals positionsdata för<br />
fågelns hela årscykel utan<br />
behov av observatör/rapportör.<br />
exempel fångstutrustningen ha specificerats, och<br />
likaså hur hanteringen kommer att ske, hur länge<br />
fåglarna hålls innan de släpps, och ifall läten ska<br />
spelas vid infångning. Men det är inte klart i och<br />
med detta! Fågelstationen eller märkaren behöver<br />
likväl tillstånd från Ringmärkningscentralen för<br />
vanlig ringmärkning och för ljuduppspelning (om<br />
detta görs), samt från Naturvårdsverket vad gäller<br />
fångstutrustningen.<br />
Det senare kan tyckas minst sagt onödigt, eftersom<br />
den etiska nämnden redan gjort en sådan bedömning<br />
av fångstutrustningen och processen kring<br />
infångandet när de granskat den djurförsöksetiska<br />
ansökan, men så ser regelverket ut i dagsläget.<br />
VID ALLA TYPER av djurförsök gäller att 3R-principen<br />
ska tillämpas. 3R står för Replace, Reduce,<br />
Refine, det vill säga ersätta, minska och förfina.<br />
3R-principen innebär att när så är möjligt ska försöksdjur<br />
ersättas med djurfria metoder, att antalet<br />
30 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Denna pärluggla ringmärktes<br />
på vanligt sätt, men ingår i en<br />
forskningsstudie som berör<br />
dess bytesdjur, smågnagarna.<br />
Då behöver ansvariga forskare<br />
fundera över vilka tillstånd<br />
som krävs.<br />
FOTO: LOTTA BERG<br />
FOTO: LOTTA BERG<br />
FOTO: ANITA NORMAN, SLU<br />
inblandade djur ska vara så litet som möjligt och att<br />
skötsel, inhysning och hantering ordnas så att djurens<br />
välfärd blir så god som möjlig. När det gäller<br />
studier av vilda djur är det i viss mån svårt att komma<br />
så långt med Replace, eftersom det till exempel<br />
är svårt att studera fåglarnas flyttning i provrör.<br />
Däremot kan datorsimuleringar hjälpa oss mycket<br />
och ersätta en del studier på levande djur. Det finns<br />
även många i grunden ”icke-invasiva” metoder, till<br />
exempel kan DNA studeras i insamlade ruggfjädrar<br />
istället för i fjädrar som rycks från infångade fåglar.<br />
Kravet på Reduce kan tillgodoses genom att på förhand<br />
beräkna och bestämma hur många djur som<br />
behövs för att uppnå önskat resultat. Då gäller dock<br />
att man både har tillräcklig fångstkapacitet och tydliga<br />
rutiner för att sluta fånga när det nödvändiga<br />
antalet har uppnåtts. Refine kan uppnås genom att<br />
exempelvis använda små och lätta sändare istället<br />
för tyngre, eftersom fåglarna då påverkas mindre<br />
negativt. Eventuella blodprover, svalgprover eller<br />
När änder ska fångas för provtagning inom ramen för forskningsstudier gällande fågelinfluensa<br />
krävs utbildning i försöksdjurskunskap för de personer som fångar, hanterar och<br />
provtar fåglarna.<br />
kloakprover ska tas på ett så skonsamt sätt som möjligt<br />
och i så små volymer som möjligt, och man ska<br />
rent allmänt inte hantera och mäta mer på fåglarna<br />
än vad som verkligen behövs, innan de släpps ut i<br />
det fria igen. Det gäller således för den ansvariga<br />
forskaren att kritiskt granska hela sitt försöksupplägg<br />
ur 3R-perspektiv.<br />
PÅVERKAR DÅ DET här regelverket den vanliga<br />
naturintresserade fågelskådaren? Nej, knappast. Att<br />
för skojs skull titta på fåglar är inte forskning, och<br />
att räkna och inventera dem utan att driva samman<br />
eller ta fast dem är inte heller djurförsök. Den<br />
FOTO: ADRIAAN DE JONG<br />
Att provocera häckande<br />
fåglar i boets omedelbara<br />
närhet räknas inte som en<br />
enkel observationsstudie<br />
utan kräver tillstånd av<br />
försöksdjursetisk nämnd.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 31
FOKUS<br />
Fåglar som försöksdjur<br />
FOTO: LOTTA BERG<br />
När blodprov ska tas, som<br />
på denna rödhake, är det<br />
viktigt att provtagaren är<br />
kunnig vad gäller fågelns<br />
anatomi och metoden som<br />
används, och är noggrann<br />
med hygienen så att ingen<br />
infektion uppstår.<br />
som snabbt öppnar holken hemma i trädgården för<br />
att kolla om några ägg har kläckts ägnar sig inte åt<br />
forskning, om inte detta görs just i vetenskapligt<br />
syfte. Den som är ringmärkare ska ha licens, ansvara<br />
för att assistenterna hanterar fåglarna korrekt, och<br />
se till att Ringmärkningscentralens regelverk för<br />
fågelfångst och ringmärkning alltid följs.<br />
Att plocka bort en fästing som sitter dumt till<br />
och stör fågeln är inte forskning, så länge syftet inte<br />
är att undersöka fästingen. Den som medverkar i<br />
fågelfångst, fågelhantering med mera i forskningssyfte<br />
utöver vanlig ringmärkning måste ha gått de<br />
kurser som behövs, och se till att de försöksdjurstillstånd<br />
som krävs finns på plats. Det finns gott om<br />
erfarna och kunniga amatörforskare i vår förening<br />
(ordet ”amatör” syftar här enbart på att man inte<br />
får betalt, det vill säga att verksamheten inte sker<br />
yrkesmässigt utan ideellt, och har alltså inte med<br />
några begränsningar i kompetensen att göra).<br />
Amatörforskare bidrar verkligen till kunskapen<br />
om vår fågelfauna! Men det är samtidigt viktigt att<br />
våra goda syften inte gör att vi glömmer bort de<br />
regelverk som vi likväl har att följa.<br />
UR REGELVERKET<br />
Utdrag ur regelverket SJ<strong>VF</strong>S 2019:9, Statens<br />
jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om<br />
försöksdjur (saknr L150), 2 kap.<br />
19 § Observationsstudier på fritt levande vilda djur<br />
eller förvildade tamdjur får utföras utan etiskt godkännande<br />
av djurförsök under förutsättning att djuren inte<br />
fångas, avlivas, drivs, eller utsätts för andra åtgärder<br />
som kan medföra lidande för djuret.<br />
20 § Ringmärkning av vilda fåglar får utföras utan<br />
verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av djurförsök<br />
under förutsättning att märkningen inte omfattar<br />
andra moment än att fåglarna fångas, mäts, vägs,<br />
ringmärks med fotringar och därefter släpps fria, samt<br />
ringmärkningen sker med ringmärkarlicens utfärdad av<br />
Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska riksmuseet.<br />
32 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Costa Rica & Panama<br />
– unik djur och naturkryssning<br />
FÖLJ MED VÅRA KUNNIGA BIOLOGER ANDERS ELMFORS OCH HASSE BERGLUND<br />
på en vacker och bekväm naturkryssning. Vi börjar med världsarvet Casco Viejo och<br />
Panamakanalen, fortsätter sedan hela vägen till det vackra, gröna och rika – COSTA<br />
RICA. Med segelfartyget M/S PANORAMA gör vi strandhugg och snorklar bland<br />
färggranna fiskar och havssköldpaddor. Vi spanar efter valar och delfiner i Stilla havet<br />
och går iland i Costa Ricas mest avlägsna hörn – nationalparken CORCOVADO. Här<br />
hjälper våra kunniga guider oss att finna tapirer,<br />
sengångare, trädmyrslokar, tukaner, tukanetter,<br />
mot-moter och kolibrier.<br />
EFTER VÅR VECKA OMBORD fortsätter vi upp<br />
mot MONTEVERDES molnregnskog för att söka<br />
efter den skimrande quetzalen och avslutar vår<br />
resa vid den höga vulkanen ARENAL. Här blir det<br />
vandring på hängbroar i trädkronorna och bad i<br />
varma källor.<br />
En specialkomponerad och unik resa där vi får<br />
uppleva ett oerhört rikt djur- och fågelliv.<br />
Upplev allt detta<br />
n ✔ En veckas unik naturkryssning med M/S Panorama<br />
n ✔ Fem dagar i Monteverde, Arenal och Panama City<br />
n ✔ Lokala expertguider som känner platserna vi besöker<br />
n ✔ Besök i de bästa och viktigaste nationalparkerna i Costa Rica<br />
n ✔ Flera dagars besök i Costa Ricas molnregnskogar<br />
n ✔Snorkling, delfinspaning och valskådning<br />
VI KLIMATKOMPENSERAR<br />
DATUM: 29 jan – 10 feb 2021, 13 dagar.<br />
SE ALLA RESOR PÅ: www.aventyrsresor.se<br />
MER INFO: Ring 08-5560 69 00 eller<br />
resor@aventyrsresor.se<br />
Anmäl dig till våra nyhetsbrev på aventyrsresor.se<br />
Följ oss på Facebook och Instagram<br />
STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984<br />
Kikare & Tubkikare<br />
DBA VHD+<br />
Kompakt 42 mm serie med vårat Very High Definition<br />
optiska system. Oöverträffad kvalitet, komfort och<br />
ergonomi. 8x42, 10x42 Priser från 8150:-<br />
MM4 77 Fieldscopes<br />
En ny era i kompakta, lätta och högpresterande tubkikare.<br />
Finns i rak och 45 ° vinklad modell. Priser från 8795:-<br />
Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se<br />
För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 33
FÅGELSKYDD<br />
Projekt Vitrygg<br />
Åtgärder börjar ge<br />
resultat för vitryggen<br />
Under lång tid gick en av landets mest hotade<br />
arter – den vitryggiga hackspetten – kräftgång.<br />
Men nu ser utvecklingen ut att ha vänt i en<br />
försiktigt positiv riktning.<br />
text Kristoffer Stighäll, Michael Tydén, Magnus Liljefors, Stig Holmstedt och Seppo Haavisto<br />
foto Michael Tydén<br />
Skarsnön frasar under stövlarna, när<br />
vi genar över den frusna myren ut<br />
mot älvstranden. Det har varit en<br />
kall natt och det är lätt att gå på<br />
den hårda skaren. Nu ljusnar det och orrar<br />
pyser och kuttrar i alla riktningar. Flockar<br />
med sångsvanar drar trumpetande norrut.<br />
Lärkor, bofinkar och enstaka sävsparvar<br />
lockar från skyarna. Det börjar våras vid<br />
älven.<br />
Vi når älven precis när solen går upp<br />
och snart börjar hackspettarna trumma.<br />
De större hackspettarna duellerar med<br />
korta, hårda trumningar. Gråspett och<br />
gröngöling ropar. Gråspetten vekt och gällt,<br />
medan gröngölingen gapskrattar. Fler och<br />
fler trummande spettar lägger sig i och det<br />
börjar bli svårt att räkna antalet individer.<br />
Avlägset brakar det till när en spillkråka<br />
lägger av sin praktvirvel. Så smyger sig en<br />
längre trumvirvel in, nästan slingrande, i<br />
de intensiva trumningarna från de större<br />
Det första observerade vildfödda vitryggiga<br />
hackspetten i området, 2K-hona.<br />
hackspettarna. Så kommer den igen och nu<br />
är det ingen tvekan, det är en vitrygg! Vi<br />
tittar på varandra och brister ut i ett spontant<br />
skratt – vi har hittat en ny vitryggig<br />
hackspett.<br />
Lite senare kan vi konstatera att det är<br />
en omärkt hanne. Det är den nionde fågeln<br />
för säsongen som vi hittar i Dalälvsområdet,<br />
och det är en tidigare okänd individ.<br />
DEN VITRYGGIGA HACKSPETTEN är fortfarande<br />
en av landets mest hotade skogsarter.<br />
Från att ha funnits över stora delar<br />
av landet så finns den nu bara kvar i tre<br />
från varandra skilda trakter; i Värmland,<br />
vid nedre Dalälven och i Västerbottens<br />
kustland. En rad olika åtgärder har genomförts<br />
i många län och av många olika<br />
aktörer, men hittills har resultatet varit<br />
magert. Naturskyddsföreningens Projekt<br />
vitryggig hackspett ser dock att det finns<br />
ljusglimtar för vitryggen. I Sverige har<br />
vi åtta hackspettarter och fyra av dessa<br />
är brokspettar det vill säga spettar som<br />
har svartvit fjäderdräkt. Den största av<br />
dessa är den vitryggiga hackspetten som<br />
är klassificerad som akut hotad enligt den<br />
svenska rödlistan.<br />
Den vitryggiga hackspetten är en så<br />
kallad paraplyart vilket innebär att den<br />
lever i en skogsmiljö som ytterligare cirka<br />
200 andra hotade och rödlistade växt-och<br />
djurarter är beroende av. Den vitryggiga<br />
hackspetten kan därför ses som en viktig<br />
värdemätare för biologisk mångfald. Sedan<br />
En hanne vitryggig hackspett<br />
utplacerad av projektet 2017.<br />
Projekt vitryggig hackspett startade har de<br />
flesta vitryggarna funnits i Värmland och<br />
Dalsland, Uppland och Gästrikland samt<br />
utefter övre Norrlandskusten.<br />
I början av 1990-talet anslöts skogsbolaget,<br />
som då hette Stora Skog, till bevarandeprojektet.<br />
Bolaget hade merparten<br />
av sitt innehav i det som historiskt varit<br />
artens viktigaste utbredning i landet, och<br />
man ville bidra med att ge förutsättning<br />
för 100 par vitryggar att bo i bolagets skogar.<br />
100 revir på vardera cirka en kvadratkilometer<br />
avsattes i ett bälte mellan norska<br />
gränsen i väster och Gävlebukten i öster.<br />
Även skogsbolaget Sveaskog har avsatt<br />
flera stora ekoparker i för vitryggen viktiga<br />
områden, både i Västmanland, Uppland<br />
och Småland.<br />
Men trots skogsbolagens avsättningar<br />
och åtgärdsplaner så är det fortfarande de<br />
av staten skyddade skogsområdena som<br />
idag har störst betydelse för många av<br />
hackspettarna. Genom riktade åtgärder i<br />
form av skydd, restaurering, stödutfodring<br />
och utplantering så börjar vi nu se positiva<br />
34 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
esultat. De fysiska förutsättningarna för<br />
att återskapa tillräckligt stora områden<br />
med tillräckligt mycket gamla lövträd och<br />
död ved skiljer sig åt i olika delar av landet.<br />
Förutom själva häckningsrevirens storlek<br />
är andelen lövskog i det omgivande landskapet<br />
en begränsande faktor på många<br />
platser. Vi kan nu se att ju större sammanhängande<br />
områden som restaureras och ju<br />
mer löv i omgivningen, desto större chans<br />
är det att lyckas. Likaså är kontinuiteten<br />
på äldre löv viktig för att garantera bra<br />
populationer av de vedinsekter som vitryggen<br />
lever av.<br />
Ett tydligt exempel på detta är de<br />
stora lövskogsrestaureringar som har<br />
genomförts i trakten av nedre Dalälven<br />
under senare år. Det är skogsbolagen Stora<br />
Enso, Billerud-Korsnäs och Sveaskog,<br />
Länsstyrelsen i Uppsala, Gävleborg och<br />
Dalarnas län samt Naturskyddsföreningens<br />
vitryggsprojekt som har medverkat i<br />
restaureringarna. Åtgärderna har varit att<br />
i lövrika blandskogar hugga ut gran och<br />
ringbarka träd för att skapa död och dö-<br />
ende lövved. Resultatet har blivit ljusa och<br />
olikåldriga lövskogar med varierad mängd<br />
död ved. Naturskyddsföreningen samarbetar<br />
med ett antal djurparker för att bedriva<br />
avel på vitryggig hackspett. De ungar som<br />
föds släpps ut i de restaurerade områden<br />
som bedömts vara de bästa reviren. Vi ser<br />
nu med tillförsikt att de platser där omfattande<br />
insatser genomförts är de trakter<br />
där fåglarna ofta väljer att stanna kvar och<br />
till och med häcka.<br />
VI (IDEELLT ENGAGERADE I PROJEKTET)<br />
har under många år inventerat vitryggig<br />
hackspett vid nedre Dalälven. Vi börjar<br />
besöka området redan i januari och då bevakar<br />
vi även de utplacerade talgkorgarna<br />
där stödutfodring utförs. Fåglarna är vid<br />
denna tidpunkt generellt tystlåtna. Den<br />
vitryggiga hackspetten är som nämnts den<br />
största av våra brokspettar, och har den<br />
kraftigaste näbben. Hacken vid födosök är<br />
därför väsentligt kraftfullare, och även om<br />
den kan småhacka likt större hackspett,<br />
så avslöjar den sig alltid med några tyngre<br />
Den mest produktiva honan vid bohålet 2015.<br />
Hon har haft två hannar samtidigt (vilka nu<br />
dessvärre är döda) och nu fått ihop det med ytterligare<br />
en hanne, som är vildfödd.<br />
och glesare hack. Väldigt ofta är hackspettarna<br />
svåra att hitta. De döljer sig gärna<br />
likt en kurragömmalek bakom stammarna<br />
och är väl medvetna om den mänskliga<br />
närvaron. Ofta måste man besöka området<br />
vid flera tillfällen för att lyckas. Den optimala<br />
tiden då hackspettarna trummar är<br />
kort både vad avser tid på morgonen och<br />
på året.<br />
Fallgroparna vid artbestämning av<br />
hackspettar enbart utifrån trumningar<br />
eller kontaktläten är många. Det är alltid<br />
bäst att försöka få syn på fågeln, vilket för<br />
oss också har varit en självklarhet, eftersom<br />
vi alltid försöker fastställa identiteten.<br />
Avläsning av de ringmärkta fåglarna har<br />
underlättats väsentligt av den nya digitala<br />
kameratekniken.<br />
Flera av paren som häckat i mellersta<br />
delen av Sverige under senare år får generellt<br />
många ungar. Ett av paren har flera<br />
år i rad fått fyra ungar på vingarna, vilket<br />
jämfört med häckande par i både Norge<br />
och Finland är över snittet. Det handlar<br />
ofta om revir i skyddade områden där skogen<br />
har lång kontinuitet och de restaureringar<br />
som gjorts har gynnat lövträden och<br />
de vedinsekter som lever i dessa.<br />
Finlands positiva populationstrend,<br />
som beror på en kombination av tillgång<br />
på lövskog i landskapet, biotoprestaurering<br />
samt invandring österifrån, ser vi som<br />
möjlig även i Sverige, om än i en långsammare<br />
takt. Den stora utmaningen nu blir<br />
att åstadkomma ett tillräckligt lövrikt<br />
landskap och tillräckligt många, bra revir<br />
för de nya vitryggar som föds i våra skogar.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 35
FÅGELSKYDD<br />
Projekt vitrygg<br />
2014 skedde äntligen<br />
ett genombrott<br />
vid nedre Dalälven då en<br />
lyckad häckning genomförts<br />
i området, vilket inte<br />
skett sedan 1995.<br />
Här åligger ett stort ansvar på skogsägarna<br />
och naturvårdsmyndigheterna. Vi från den<br />
ideella naturvården står i startblocken.<br />
NEDRE DALÄLVEN DE SENASTE ÅREN:<br />
2014 skedde äntligen ett genombrott vid<br />
nedre Dalälven då en lyckad häckning genomförts<br />
i området, vilket inte skett sedan<br />
1995. Under 2014 sågs sex olika individer<br />
i trakten.<br />
2015 blev ett än mer spännande år eftersom<br />
det släpptes ut ytterligare projektfåglar<br />
2014. Totalt sågs fem olika individer<br />
men två häckningar genomfördes! Två<br />
hannar konstaterades efter viss förvirring<br />
ha samma hona! Den ena hannen var<br />
dessutom en 2K-fågel.<br />
2016 hoppades vi med tanke på nytillskotten<br />
(utplanteringarna och de vildfödda<br />
fåglarna) att ytterligare häckningar skulle<br />
ske. Men resultatet blev fortfarande ”bara”<br />
två även om ett nytt par hittades. Ännu en<br />
viktig milstolpe uppnåddes då vi i februari<br />
kunde se den första vildfödda ungen i<br />
området. Den naturliga överlevnaden för<br />
ungfåglar är ungefär 20 procent första<br />
året, så bortfallet är stort.<br />
2017 var utgångspunkten mycket god och<br />
vi var alla förväntansfulla. Redan tidigt på<br />
förvintern fick vi kontakt med ytterligare<br />
en vildfödd unge” som också valt att stanna<br />
i området. Under 2017 såg vi tio olika<br />
individer och två häckningar konstaterades.<br />
Två av individerna var omärkta honor.<br />
Sex vildfödda ungar tillfördes till området<br />
och ytterligare åtta fåglar placerades ut<br />
av projektet. Nu fanns ännu fler spettar i<br />
markerna och förutsättningarna ökade för<br />
ytterligare parbildning och ett spännande<br />
nytt år.<br />
En sällsynt syn – revirstrid mellan två vitryggiga hackspettar! En omärkt hona (okänt ursprung) och en<br />
gammal trogen projektfågel hona.<br />
2018 fortsatte inventeringsarbetet men<br />
antalet observerade individer minskade<br />
något, från tio till sju individer. En bidragande<br />
orsak till detta kan ha varit ovanligt<br />
besvärliga is- och snöförhållanden, vilket<br />
försvårade inventeringarna. Vår förhoppning<br />
om nya häckningar grusades också,<br />
utgångspunkten var ju bättre än någonsin,<br />
men ännu en hanne som häckat i flera år<br />
försvann. Året gav därför endast ett med<br />
säkerhet häckande par.<br />
2019 skulle bli genombrottsåret som vi<br />
längtat efter och där antalet konstaterade<br />
häckningar i nedre dalälvsområdet blev<br />
fyra och vi kunde se tvåsiffrigt antal (elva<br />
till tolv exemplar) med vitryggiga hackspettar.<br />
Året inleddes helt oväntat med att<br />
ytterligare en vildfödd ung hanne (född<br />
2017) från ett helt annat område hittades<br />
tillsammans med en hona utsläppt 2017,<br />
således ett nytt par. Fantastiskt att fåglarna<br />
hittar varandra trots stora avstånd. Tidigt<br />
hittar vi fyra bon och vi tror därmed att<br />
vårt inventeringsarbete är över. Men<br />
tyvärr så är alla fyra bon övergivna något<br />
senare och då bebodda av starar. Men fåglarna<br />
finns kvar och skam den som ger sig.<br />
Det ena efter det andra boet hittas ännu en<br />
gång! Slutresultatet blir fyra lyckade häckningar<br />
– tre nya par och ett gammalt.<br />
Träden står i skir grönska. Grönsångare<br />
och svartvit flugsnappare sjunger intensivt<br />
i den tidiga morgonstunden. Vi får kontakt<br />
med vitryggarna och beteendet tyder på<br />
att de häckar i närheten, men vi vill få det<br />
bekräftat. Plötsligt trummar honan ett par<br />
En viltfödd hanne som nu lyckosamt häckar med<br />
en projekthona.<br />
gånger helt nära oss och strax passerar<br />
hannen flygande med mat i näbben. Vi följer<br />
efter i riktningen och efter ytterligare ett<br />
par timmars letande hittar vi äntligen boet.<br />
Nu sitter vi, lyckliga och lite rörda, och ser<br />
hur honan och hennes make, som dök upp<br />
i våras och som är född vilt några mil bort<br />
längs älven, flitigt kommer med mat till<br />
sina ungar i hålet högt upp i en grov asp.<br />
Det är riktigt stort och tillfället störs inte<br />
på något sätt av att det samtidigt hittats en<br />
gulgrå sparv på Gotland.<br />
Det är med en känsla av lycka och tillfredsställelse<br />
vi så småningom lämnar platsen.<br />
Inte bara för att vi, efter att ha lagt ned<br />
mycket tid på just detta par, har lyckats<br />
hitta ännu en häckning, utan också för att<br />
de åtgärder som vidtagits, och alltjämt<br />
vidtas, i Projekt vitryggig hackspett faktiskt<br />
har effekt och bevarar den biologiska mångfalden.<br />
Senare ringmärks fyra ungar i detta<br />
bo. Dem ska vi leta efter nästa vår …<br />
36 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
-bring our amazing world<br />
into clear view<br />
Razor HD<br />
Från 8x42 till 12x50<br />
Pris från 11 990:-<br />
Viper HD<br />
Från 8x42 till 12x50<br />
Pris från 6 490:-<br />
Diamondback HD<br />
Från 8x28 till 12x50<br />
Pris från 2 490:-<br />
Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - www.nordik.se<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 37
FÅGELSKYDD<br />
Vitryggig hackspett<br />
Norrlandsträff om vitrygg<br />
Helgen den 7–9 februari i år<br />
samlades 15 fågelskådare i<br />
Boden med ett gemensamt<br />
intresse, vitryggig hackspett.<br />
Sedan i höstas har ett 30-tal<br />
”vitryggar” hittats i Norrlandslänen, framför<br />
allt i den norra delen och företrädesvis<br />
på fågelmatningar med talg eller späck.<br />
Många extra matplatser har iordningställts<br />
i vinter av intresserade fågelskådare<br />
som stödutfodring för dessa vitryggar.<br />
Förhoppningsvis kan matningarna leda till<br />
att några fåglar stannar kvar och häckar.<br />
I detta skede med ett flertal vitryggiga<br />
hackspettar i Norrlandslänen kände<br />
Berth-Ove Lindström från Boden att det<br />
var angeläget med en Norrlandsträff för<br />
att tillsammans fundera över ett eventuellt<br />
gemensamt arbete med arten. På regionalträffen<br />
i höstas i Sundsvall togs frågeställningen<br />
upp och en ansökan skickades in<br />
till BirdLife Sveriges styrelse om ekonomiskt<br />
stöd för en helg i vitryggsmarkerna i<br />
norr. Styrelsen beviljade ekonomiskt stöd<br />
till träffen med syfte att diskutera förutsättningar<br />
för ett kommande arbete med<br />
arten i norr, dra upp riktlinjer för arbetet<br />
och etablera ett nätverk mellan intresserade<br />
regionalföreningar.<br />
HELGEN BÖRJADE PÅ lördagen med exkursioner<br />
kring Luleå till platser där vitryggig<br />
hackspett har häckat eller vistats länge,<br />
samt till biotoper som har tillräckliga kvaliteter<br />
för att kunna hysa ett häckande par.<br />
Gemensamt för dessa miljöer är att det<br />
är landhöjningsskogar av gråal som efter<br />
30–40 år börjar självdö och därmed skapar<br />
god tillgång på död ved. Kunnig guide var<br />
Jan Bergström som i flera år inventerat<br />
möjliga vitryggsskogar i kustområdet åt<br />
länsstyrelsen.<br />
Mötesdeltagarna fortsatte upp längs<br />
Luleälven till Bodens skjutfält för fältlunch<br />
och möjlighet att få se en lappmes<br />
som varit flitig besökare på en fågelmatning.<br />
Tyvärr tog lappmesen liksom vi<br />
lunchsiesta, utom synhåll.<br />
Nästa stopp blev Degerbäcken några<br />
mil uppströms Luleälven. Där har hela två<br />
honor av vitryggig hackspett hållit till hela<br />
En av två vitryggiga hackspettshonor vid Conny Viklunds matning i Degerbäcken.<br />
vintern vid en fågelmatning, tillsammans<br />
med bland annat fyra större hackspettar<br />
och ett par gråspettar. En vitryggshona<br />
hade besökt stället bara 15 minuter innan<br />
vårt besök, men sedan höll sig hon och<br />
artfränden nogsamt borta, men sådan är ju<br />
nu en gång fågelskådningen …!<br />
FOTO: CONNY VIKLUND<br />
På eftermiddagen var det samling i<br />
byalokalen i Smedsbyn en bit nordöst om<br />
Boden, för ett föredrag av Christer Olsson.<br />
Christer är en välkänd skådarprofil från<br />
Umeå som har ägnat väldigt mycket tid<br />
åt hackspettar, inte minst vitryggen. Han<br />
höll ett föredrag om arten i Västerbotten –<br />
38 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FOTO: BERTH-OVE LINDSTRÖM<br />
Thomas Birkö, Lars-Erik Nilsson, Lotta Berg, Eva Mattsson, Jonas Konradsson, Staffan Müller, Christer Olsson, Lena Bondestad, Lars-Göran Ek, Thomas<br />
Granfeldt, Gabriel Emanuelsson, Elias Forsberg, Roger Olofsson och Peter Berglund.<br />
historik, häckningsmiljöer, beteende och<br />
mycket mer. I Västerbottens län känner<br />
man i nuläget till tio ställen med vitryggig<br />
hackspett, där det ena hyser ett par och<br />
övriga ensamma fåglar. Lokalen var fullsatt,<br />
och den kunskap och det engagemang<br />
som Christer visade upp inför ornitologer<br />
och byabefolkningen medförde att församlingen<br />
INTE ville ha fika efter en timme –<br />
en stor eloge till Christer med andra ord!<br />
Berth-Ove följde därför kortfattat upp<br />
med nuläget i Norrbotten – fyra lokaler<br />
med stationära fåglar. Därefter smörgåsfika<br />
som sponsrats av BirdLife Sverige.<br />
Fågelskådarsällskapet fortsatte därefter<br />
till Sörby vid Råneälven för middag och<br />
övernattning i vackert vintriga omgivningar.<br />
UNDER SÖNDAGSFÖRMIDDAGEN BLEV det<br />
exkursioner till lämpliga vitryggsmiljöer<br />
vid Råneälven och vid kusten, det första<br />
bestående av igenväxande odlingsmarker<br />
med en rikedom av levande och död<br />
lövved. Fyra strömstarar i bråk om bästa<br />
matställe i Prästholmsforsen underhöll de<br />
roade deltagarna.<br />
Lunch blev det i Gemträsk i sällskap av<br />
två gråspettar ute på fågelmatningen.<br />
Eftermiddagen ägnades åt fortsatta<br />
diskussioner om framtida arbete med den<br />
vitryggiga hackspetten. Deltagarna enades<br />
om att bilda en informell arbetsgrupp och<br />
kontaktnät, under våren satsa på utökade<br />
matningar och inventeringar och att samlas<br />
igen under hösten för ett nytt möte.<br />
Lena Bondestad<br />
FOTO: BERTH-OVE LINDSTRÖM<br />
Vitryggig hackspettshanne vid Gemträsk.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 39
JUBILEUM<br />
BirdLife Sverige – SOF 75 år<br />
Fågelskydd –<br />
ett av tre ben<br />
BirdLife Sverige vilar idag på tre ben:<br />
fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning.<br />
När föreningen nu fyller 75 år tittar vi närmare<br />
på hur arbetet med fågelskydd har utvecklats<br />
under de gångna åren liksom vad som har krävt<br />
föreningens insatser från tid till annan.<br />
text Anders Wirdheim<br />
FOTO: GUSTAV DANIELSSON<br />
Det var många som satt med svaret på förra numrets<br />
undran om vilka personerna på bilden är. Bilden är<br />
publicerad i boken Ölands södra udde – klassisk fågelmark<br />
av Boris Engström. Stående Arne Orvelius, sittande Tore<br />
Andersson och Gunnar Svärdson. Vid tubkikarna Boris<br />
Engström och Sven Armington.<br />
Det tog sin tid innan fågelskyddet<br />
blev en viktig del i föreningens<br />
verksamhet. Det var å andra sidan<br />
inte så konstigt. Dels gällde det<br />
för den unga föreningen att få ordentligt<br />
fäste och utveckla arbetet vid Ottenby<br />
fågelstation, dels hade frågor om skydd<br />
av fåglar och natur ingen stark ställning i<br />
samhället. Fram till 1968 var exempelvis<br />
alla fåglar jaktbara förutom de som enligt<br />
beslut blivit fridlysta (och de var en minoritet).<br />
Först då ändrades jaktlagstiftningen<br />
till det omvända: Fåglarna var i princip<br />
fredade såvida det inte beslutats om jakttid.<br />
Men det ska också sägas att duvhök<br />
och sparvhök fortfarande var i stort sett<br />
fredlösa och att arter som jaktfalk, lappuggla<br />
och fjälluggla fick jagas.<br />
Det kom att dröja åtta år efter grundandet<br />
1945 innan det bildades en särskild<br />
fågelskyddskommitté. Fram till dess var<br />
ärendena som rörde fågelskydd få, liksom<br />
artiklar i ämnet i Vår Fågelvärld (<strong>VF</strong>). Den<br />
första publicerades 1947 och var något av<br />
ett försvarstal för hägern eftersom ”fiskare<br />
och fiskodlare kommit att betrakta hägern<br />
som fiende”. Året därpå refererades ett<br />
möte i Stockholm om den ”brännande<br />
frågan om våra rovfåglars roll i markerna”.<br />
Flera namnkunniga ornitologer, bland<br />
andra Gustaf Rudebeck, försvarade rovfåglarna,<br />
men jägmästaren Bertil Haglund ansåg<br />
att totalskydd av sparvhök och duvhök<br />
vore olyckligt – ”folk vill ha möjlighet att<br />
försvara sina höns och småvilt”.<br />
För att bättre kunna verka för ”skyddet<br />
av vårt lands fågelfauna” tillsatte föreningens<br />
styrelse en fågelskyddskommitté<br />
1953. De kommande åren dominerade<br />
jaktfrågorna. Svenska Jägareförbundet<br />
hade sedan 1938 ett ”allmänt uppdrag”<br />
att leda jakten i Sverige, och det var också<br />
Jägareförbundet som tog fram förslag till<br />
jakttider. I processen ingick att dåvarande<br />
SOF fick förslagen på remiss.<br />
Från mitten av 1950-talet blev föreningen<br />
remissinstans även i andra sammanhang,<br />
vilket nog kan ses som att den blivit<br />
en faktor att ta hänsyn till.<br />
En artikel Vår Fågelvärld om omfattande dödlighet<br />
hos starar i Krankesjön blev upptakten till debatten<br />
om gifter i jordbruket.<br />
I MITTEN AV 1950-talet började SOF även<br />
agera när det gällde skydd av viktiga<br />
fågellokaler som hotades. Det gällde bland<br />
annat Getterön, Asköviken och Lina myr.<br />
I en del fall nåddes framgång, i andra<br />
förlorade man.<br />
Mot slutet av 1950-talet seglade två<br />
stora fågelskyddsfrågor upp, oljeutsläpp<br />
i haven och användningen av gifter i<br />
jordbruket. En internationell konvention<br />
mot oljeutsläpp hade antagits 1954, men<br />
den innebar inget totalförbud mot utsläpp.<br />
I ett större område söder om Gotland<br />
var det fortfarande tillåtet att släppa ut<br />
olja. Till detta kom omfattande illegala<br />
utsläpp även i andra svenska farvatten.<br />
Dessa utsläpp innebar att det årligen dog<br />
tiotusentals sjöfåglar i svenska vatten, och<br />
det var först mot slutet av 1900-talet som<br />
vi kunde se riktigt påtagliga minskningar<br />
av oljedöden.<br />
EN FÖRSTA ARTIKEL SOM antyder att jordbruksgifter<br />
påverkar fåglarna publicerades<br />
i <strong>VF</strong> i slutet av 1958 och handlar om en<br />
omfattande dödlighet bland starar runt<br />
Krankesjön i Skåne. Man misstänker starkt<br />
40 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
att bruk av DDT och andra gifter bidragit,<br />
och artikeln avslutas med ”Förgiftningar<br />
som härjar i smyg i småfågelbestånden kan<br />
icke tolereras”.<br />
Frågan om jordbruksgifter var även<br />
uppe till diskussion vid en internationell<br />
konferens i Helsingfors samma år, där det<br />
konstaterades att situationen i<br />
flertalet länder är kaotisk och<br />
att problemet måste ges större<br />
uppmärksamhet.<br />
Läget för fåglarna fortsatte<br />
att förvärras, men det var<br />
först några år in på 1960-talet<br />
som användningen av gifter<br />
började ifrågasättas på allvar.<br />
Hösten 1962 publicerades<br />
Rachel Carsons bok Silent<br />
Spring i USA. Några månadersenare,<br />
våren 1963, kom den i<br />
svensk översättning med titeln Tyst vår.<br />
Trots att boken angreps häftigt av den<br />
kemisk-tekniska industrin, inte minst<br />
i USA, fick den mycket stor betydelse.<br />
Boken handlade i första hand om DDT<br />
och andra insektsgifter, men i Sverige och<br />
övriga Europa kom det även att handla om<br />
Rachel Carsons bok<br />
Silent Spring.<br />
FOTO: JOHN LARSEN<br />
den betning av utsäde som gjordes med<br />
kvicksilverpreparat.<br />
Den svenska debatten tog fart under<br />
hösten 1963, men företrädare för både<br />
jordbruket och den kemiska industrin<br />
bagatelliserade problemen: ”Om det dör<br />
fåglar på grund av växtskyddsmedel, är<br />
det er uppgift att bevisa det”,<br />
sades det bland annat. Frågan<br />
gavs stort utrymme inom både<br />
SOF och i <strong>VF</strong>, och i januari 1964<br />
sände föreningen ut ett upprop<br />
om iakttagelser som kunde sättas<br />
i samband med giftanvändningen<br />
(döda eller förlamade fåglar,<br />
påverkan på häckning, minskande<br />
antal med mera). Svar begärdes<br />
inom tio dagar eftersom underlaget<br />
behövdes för en begäran om<br />
åtgärder från statsmakternas sida.<br />
Gensvaret blev mycket stort, och redan<br />
efter några dagar hade cirka 100 rapporter<br />
kommit in. Den bild som redovisades i <strong>VF</strong><br />
nummer 4 1964 var mycket dyster. Negativa<br />
effekter rapporterades från hela landet<br />
och för många arter var läget kritiskt.<br />
Trots motståndet från både industri<br />
Reklam för DDT. Vilka medel görs det reklam för<br />
idag som blir morgondagens giftskandaler?<br />
och jordbruk fick debatten effekt. Det blev<br />
förbjudet att behandla utsäde med metylkvicksilver<br />
1966, och 1969 var Sverige först<br />
i världen med att förbjuda DDT. Men då<br />
hade också följderna för många fågelarter<br />
blivit påtagliga. Många jordbruksfåglar,<br />
som tidigare varit vanliga, hade försvunnit<br />
från stora områden och flera rovfåglar<br />
stod nära utrotningens gräns. Hos många<br />
människor fanns en uppgivenhet om att<br />
det var för sent att vända utvecklingen.<br />
Med dagens facit i hand, ser vi att det ändå<br />
gick!<br />
TVEKLÖST HADE DENNA biocidkatastrof<br />
även stor betydelse för miljöfrågornas<br />
framväxt i samhällsdebatten. Allt sedan<br />
dess dagar har fågelskyddsfrågorna också<br />
haft en framträdande plats inom BirdLife<br />
Sverige. De senaste årtiondena har det<br />
handlat mer om effekterna av industrialiserat<br />
jordbruk och skogsbruk, även om det<br />
också dykt upp nya giftfrågor, till exempel<br />
så kallade neonikotinoider inom jordbruket.<br />
En sak är sig dock lik: Våra varningar<br />
om negativ påverkan bemöts fortfarande<br />
av förnekande eller bagatelliserande.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 41
RESULTAT Vinterfåglar Inpå Knuten <strong>2020</strong><br />
Grönsiska årets raket<br />
En utebliven vinter gav<br />
svenska folket något<br />
att bita i när det återigen<br />
var dags för årets<br />
största fågelräkning att<br />
gå av stapeln. Antalet<br />
fåglar beräknades bli<br />
färre vid matningarna<br />
och resultatet visar att<br />
farhågorna stämde.<br />
text Maria Strömberg<br />
Trots en fjärdedels minskning av<br />
antalet rapportörer i årets omgång<br />
var det ändå över 15 000 hängivna<br />
fågelentusiaster som deltog i årets<br />
upplaga av Vinterfåglar Inpå Knuten.<br />
Att vi bor i ett avlångt land var något<br />
som blev tydligt i år, då antalet rapportörer<br />
från de snötäckta norra regionerna var<br />
betydligt fler än i det milda Sydsverige<br />
jämfört med i fjol.<br />
Resultatet av årets räkning visar både<br />
FOTO: LOUISE OSBECK<br />
Fågelskådning på olika sätt är en avkopplande<br />
hobby, och dit räknas Vinterfåglar Inpå Knuten.<br />
FOTO: FREDRIK ANMARK<br />
Efter den varma sommaren 2018 rekordblommade alen under våren 2019, vilket gjorde att många<br />
grönsiskor stannade kvar och mumsade alkottar under vintern 2019/<strong>2020</strong>. När kottarna var slut blev<br />
fågelmatningarna populära tillhåll för stora flockar grönsiskor.<br />
välbekanta och överraskande inslag. Efter<br />
14 års raka segrar ser vi återigen den oövervinnerliga<br />
talgoxen i topp och på plats<br />
nummer två hittar vi den tveklöst största<br />
överraskningen: grönsiskan. Denna lilla<br />
gröngula tätting slår dessutom personligt<br />
rekord: hela 84 380 individer räknades in<br />
under de tre dagar som räkningen pågick<br />
– en ökning med mer än 400 procent från<br />
föregående år.<br />
Grönsiskan tillhör en kategori som brukar<br />
gå under titeln invasionsfåglar – arter<br />
som rör sig i stora flockar till områden där<br />
det finns gott om mat, men som stannar<br />
kvar i häckningsområdet när födotillgången<br />
är god.<br />
EN ANNAN INVASIONSART som hamnar på<br />
topplistan i år den sällan skådade tallbiten.<br />
Många har fått ett efterlängtat tillfälle att<br />
se den norrländska arten i vinter då årets<br />
tallbitsinvasion är den största på 20 år.<br />
Sidensvansen är också en art som bör<br />
nämnas i sammanhanget. Den dök upp i<br />
enorma flockar på många platser runt om<br />
i landet och klättrar upp på plats tio på<br />
årets lista.<br />
Några slitstarka arter håller sig precis i<br />
närheten av placeringarna från föregående<br />
år, exempel på dessa är nötkråka, blåmes,<br />
större hackspett och pilfink.<br />
KOLTRASTEN STÅR FÖR en dramatisk<br />
minskning vid årets matningar, vilket mer<br />
stor sannolikhet beror på att de har haft<br />
god tillgång till naturlig föda i form av<br />
mask, bär och insekter. Vid det här laget<br />
vet vi att väder och vind har stor inverkan<br />
på fåglarnas beteenden.<br />
I år är det många räknare som vittnar<br />
om att det har varit få gäster vid fågelborden<br />
under hela vinterhalvåret. Anders<br />
Wirdheim, projektledare för Vinterfåglar<br />
Inpå Knuten, menar dock att det säkerligen<br />
var fler fåglar än vanligt som befann<br />
sig i landet under vintern.<br />
– Man kan säga att det var lite av en<br />
fågelräkning med förhinder just på grund<br />
42 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
FOTO: MAGNUS OLOFSSON LINDH<br />
FOTO: MIA CORNELIUSSON<br />
FOTO: MATS BOSTRÖM<br />
FOTO: BENNY RANEBJER<br />
Några bilder hämtade från Facebookgruppen<br />
Fåglar inpå knuten från<br />
vinterns fågelmatningar. Pilfink längst<br />
upp till vänster som äter jordnötter. Till<br />
höger en större hackspettshanne som<br />
tar för sig av skalade solrosfrön. Nere<br />
till vänster en nötkråka som är en regelbunden<br />
besökare vid vissa matningar i<br />
framför allt norra Sverige, och till sist två<br />
klängande blåmesar kring ett rör fyllt<br />
med jordnötter.<br />
av det milda vädret och rikedomen på mat<br />
i naturen. Under hösten 2019 hade träd<br />
och buskar en fantastisk frösättning. Detta<br />
gjorde att även om vi säkert hade betydligt<br />
fler fåglar som var kvar i Sverige i år än<br />
föregående vintrar, så var det helt enkelt så<br />
att färre fåglar kom fram till matningarna,<br />
säger Anders Wirdheim.<br />
DET ÄR FÖRSTÅS glädjande att vintern<br />
har varit så pass mild att våra bevingade<br />
vänner haft god tillgång till föda, men det<br />
är också viktigt att så många som möjligt<br />
fortsätter att delta i Vinterfåglar Inpå<br />
Knuten. Dels för uppskattningen av fågelarternas<br />
utbredningsområden i landet,<br />
men också för att räkningen bidrar till ett<br />
ökat intresse hos allmänheten för fåglar<br />
under vinterhalvåret.<br />
VINTERFÅGLAR INPÅ KNUTEN Talgoxen i topp som vanligt<br />
Resultat (antal fåglar)<br />
1. Talgoxe 103 564<br />
2. Grönsiska 84 380<br />
3. Blåmes 83 507<br />
4. Pilfink 82 899<br />
5. Domherre 48 803<br />
6. Skata 37 082<br />
7. Kaja 33 064<br />
8. Grönfink 30 665<br />
9. Gråsparv 26 511<br />
10. Sidensvans 26 406<br />
11. Koltrast 21 356<br />
12, Nötväcka 20 567<br />
13. Gulsparv 18 178<br />
14. Steglits 17 151<br />
15. Bergfink 16 437<br />
Kommuntoppen (antal rapportörer)<br />
1. Uppsala 16 269<br />
2. Norrtälje 14 214<br />
3. Stockholm 10 247<br />
4. Göteborg 10 220<br />
5. Falun 9 761<br />
6. Gotland 9 472<br />
7. Sundsvall 9 458<br />
8. Linköping 9 386<br />
9. Umeå 9 033<br />
10. Växjö 8 309<br />
11. Örebro 8 255<br />
12. Jönköping 8 170<br />
13. Leksand 8 088<br />
14. Hässleholm 7 700<br />
15. Borås 7 569<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 43
FÖRSVUNNA FÅGLAR Paradisparakit text och foto Torgny Nordin<br />
illustration Jonna Hallberg<br />
Glimt av en<br />
förlorad värld<br />
I<br />
hjärtat av Sydney, strax intill Hyde Park<br />
och Robert Burns staty, ligger S:t James<br />
anglikanska kyrka vars dörrar just nu<br />
står på vid gavel så att psalmsången<br />
flödar ut över nejden och King streets förbipasserande<br />
söndagsflanörer och vidare<br />
ner mot finanskvarteren där den slutligen<br />
dränks i trafiken.<br />
Jag går in. Den sjungande församlingen<br />
står upp i bänkarna och tar ingen notis när<br />
jag går fram till väggen med minnestavlan<br />
över den engelske ornitologen John<br />
Gilbert som under en expedition till Kap<br />
York år 1845 stupade av ett spjut i nacken,<br />
trettiotre år gammal. Texten lyder: Dulce<br />
et decorum est pro scientia mori – ”Skönt<br />
och ärorikt är att dö för vetenskapen”.<br />
John Gilbert arbetade på uppdrag av<br />
en annan engelsman, John Gould, vilken<br />
brukar räknas som den australiska ornitologins<br />
fader. Tillsammans med John Gould<br />
och hans hustru Elizabeth Gould, som<br />
var en av viktorianska erans skickligaste<br />
vetenskapliga illustratörer, hade han genomfört<br />
en lång expedition till Tasmanien<br />
samt de södra delarna av sydkontinenten.<br />
Gilbert återvände några år senare för att<br />
fortsätta insamlingen av fåglar och naturalier<br />
åt Gould som vid tidpunkten var mitt<br />
inne i sitt arbete med sjubandverket Birds<br />
of Australia.<br />
Ensam inledde Gilbert sin andra resa i<br />
Västaustralien som han genomfor under<br />
svåra umbäranden. Åtskilliga månader<br />
försenad lyckades han ta sig till Sydney varifrån<br />
han efter diverse missöden fortsatte<br />
norrut, upp mot Darling Downs, väster om<br />
Brisbane i Queensland. Vid Condaminefloden<br />
stöter han på en sällsamt vacker och<br />
dittills okänd papegoja. I brev till Gould<br />
Paradisparakit Psephotus pulcherrimus kallades tidigare paradispapegoja efter engelskans Paradise<br />
Parrot. Fågeln på bilden är en adult hanne och finns i Göteborgs naturhistoriska museums samling.<br />
berättar Gilbert ingående om fyndet; hur<br />
han i juni 1844 sköt en praktfull papegoja<br />
– ”utan undantag vackrare än alla andra<br />
i sitt följe i Australien” – varefter han<br />
vädjar till Gould att uppkalla den efter<br />
honom. Så snart Gilberts brev når England<br />
beskriver Gould i februari 1845, inför ett<br />
sammanträde i Royal Zoological Society<br />
of London, den nya arten utifrån Gilberts<br />
anteckningar. Fågeln får namnet Beautiful<br />
Parrakeet Platycercus pulcherrimus.<br />
NÄR JOHN GILBERTS insamlade papegoja<br />
småningom nådde fram till London<br />
insåg Gould att Platycercus, släktnamnet<br />
för rosellorna, knappast kunde stämma.<br />
Sålunda ändrades det till Psephotus. Det<br />
nya släktnamnets etymologi går tillbaka<br />
på ett grekiskt begrepp som i överförd mening<br />
avser mosaik, syftande på papegojans<br />
skimrande färgfläckar. Artnamnet betyder<br />
kort och gott vacker. Fast det var inte slut<br />
där, för Gould upptäckte att trivialnamnet<br />
Beautiful Parrakeet redan var tingat,<br />
varför Gilberts papegoja från mitten av<br />
artonhundratalet kom att benämnas Paradise<br />
Parrot, Psephotus pulcherrimus. Det<br />
svenska namnet, vilket kom i bruk långt<br />
senare, är paradisparakit.<br />
I John Goulds praktbok om Australiens<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 45
FÖRSVUNNA FÅGLAR<br />
Paradisparakit<br />
Endast i museer kan man idag se paradisparakit. Fågeln på bilden är samma individ som på föregående sida. Runt etthundrafemtio skinn finns i samlingar<br />
världen över. Arten har inte setts sedan 1928 och anses utdöd.<br />
fåglar illustrerades de flesta arter parvis,<br />
paradisparakiten utgjorde dock ett undantag.<br />
Visserligen avbildades två individer,<br />
men bägge var hannar. Hur honorna såg ut<br />
visste ännu ingen. Snart nog steg intresset<br />
och nyfikenheten växte för allt som hade<br />
med paradisparakiten att göra; fågelparker<br />
samt privata burfågelidkare och samlare<br />
trånade hett efter paradisparakiter till sina<br />
voljärer samtidigt som den var en gåta för<br />
ornitologerna.<br />
Det tog en tid och under ett par decennier<br />
anlöpte fartygen Europa lastade med<br />
bland annat paradisparakiter. De allra<br />
flesta försmäktade emellertid under den<br />
flera månader långa sjöresan, och dog<br />
de inte till sjöss gjorde de det snart nog i<br />
fuktiga och kalla burar fulla av andra och<br />
för dem främmande arter. Så blev de allt<br />
sällsyntare och berättelserna om paradisets<br />
papegoja förvandlades långsamt från<br />
hågkomster och minnen till legender och<br />
myter. Sanning och sägen sammanflätades<br />
och i början av nittonhundratalet hade<br />
paradisparakiten blivit den australiska<br />
fågelvärldens mest eftersökta och gåtfulla<br />
art.<br />
FÖRSTA GÅNGEN PARADISPARAKITEN<br />
omnämns i svenskt sammanhang är, såvitt<br />
jag känner till, i norske etnografen och<br />
naturforskaren Carl Lumholtz reseskildring<br />
Bland menniskoätare – Fyra års resa<br />
i Australien vilken samtidigt utkom i<br />
engelsk, fransk, tysk och svensk upplaga<br />
år 1889. Lumholtz resa pågick mellan 1880<br />
och 1884 och spenderades huvudsakligen<br />
i Queensland. Tidstypisk och nattstånden<br />
etnografi står i centrum, men boken<br />
rymmer även åtskilligt av biologiskt och<br />
ornitologiskt värde. Upptäckten av en ny<br />
art trädkänguru hör tveklöst dit liksom<br />
hans lika anmärkningsvärda som gripande<br />
skildring av paradisparakiter. Lumholtz<br />
berättelse från Nogoafloden är inget<br />
mindre än en klassisk passage i australisk<br />
ornitologi och värd att citera i sin helhet:<br />
”I denna trakt sköt jag två exemplar af<br />
46 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
den vackra papegojan Platycercus pulcherrimus<br />
under följande märkvärdiga omständigheter:<br />
en timme före solnedgången lemnade<br />
jag lägret med min bössa och fick snart<br />
sigte på ett par af dessa eleganta papegojor,<br />
en hane och en hona, som spatserade<br />
omkring strax bredvid en termithög och åto<br />
gräsfrö. Sedan jag skjutit hanen, flög honan<br />
upp i ett närstående träd. Jag gick icke<br />
strax fram för att upptaga den döda fogeln;<br />
undergumpens fina, skarlakansfärgade<br />
fjädrar, som lyste i den sjunkande solens<br />
sista strålar, kunde tydligt ses på afstånd.<br />
Strax derefter kom honan flygande ned<br />
till sin döda make. Med näbben lyfte hon<br />
upprepade gånger den dödes hufvud upp<br />
från jorden, gick fram och tillbaka på den<br />
döda kroppen, liksom för att trampa lif i den<br />
igen. Derpå flög hon bort, men vände strax<br />
tillbaka med några torra grässtrån i näbben<br />
och lade dem framför den döda fogeln, förmodligen<br />
för att få den att äta af fröna. Då<br />
äfven detta var förgäfves, började hon åter<br />
lyfta på sin makes hufvud, spatserade ännu<br />
en gång öfver dess kropp och flög sedan bort<br />
i ett träd just då skymningen föll på. Jag<br />
närmade mig trädet, och ett skott gjorde<br />
slut på det trofasta djurets sorg.”<br />
NÄR LUMHOLTZ SKREV detta hade han<br />
ännu inte fått klart för sig att Gould ändrat<br />
släktnamnet till Psephotus. Fast förvirring<br />
och osäkerhet har präglat åtskilligt av vår<br />
kunskap om paradisparakiten, från släktskap<br />
med andra arter till samevolution<br />
med nattfjärilar inuti bohålet. Museerna<br />
slarvade dessutom med etiketterna på insamlade<br />
paradisparakiter vilket stundom<br />
gjort det svårt att säkerställa datum och<br />
proveniens. Länge var det en vedertagen<br />
uppfattning att den förekom, om än glest,<br />
från norra New South Wales till Kap York.<br />
Numera är uppfattningen att paradisparakitens<br />
kärnland utgjordes av Queenslands<br />
en gång frodiga gräsmarker, ungefär från<br />
dagens Rockhampton vid Korallhavet bort<br />
mot Diamantinafloden i väst.<br />
Som Lumholtz noterar höll paradisparakiterna<br />
till vid termitstackar i vilka de<br />
även byggde sina bon, något som också är<br />
utmärkande för två av dess närmaste släktingar:<br />
Hooded Parrot Psephotus dissimilis<br />
samt Golden-shouldered Parrot Psephotus<br />
chrysopterygius. Den förra är sällsynt förekommande<br />
i Northern Territory och kallas<br />
på svenska svarthätteparakit, den senare,<br />
gulskuldrad parakit, är idag akut hotad<br />
och har en ytterst begränsad utbredning<br />
på norra Kap York. De två återstående<br />
arterna i det endemiska papegojsläktet är<br />
Mulga Parrot Psephotus varius, mulgaparakit,<br />
samt Red-rumped Parrot Psephotus<br />
haematonotus, sångparakit, vilka bägge<br />
har en sydligare utbredning samt häckar i<br />
ihåliga träd.<br />
Psephotus-systematiken var i princip<br />
stabil under hela nittonhundratalet, men<br />
härom året framfördes åsikten, efter en<br />
molekylärstudie, att endast sångparakiten<br />
borde bli kvar i det släktet medan de fyra<br />
andra, alltså även paradispapegojan, skulle<br />
överföras till nygamla Psephotellus. Värt<br />
att notera i sammanhanget är att hybrider<br />
mellan sångparakiter och paradisparakiter<br />
inte var helt ovanliga under burfågelindustrins<br />
glansdagar runt förrförra sekelskiftet.<br />
MAN FÖRSTOD SIG inte på paradisparakiten.<br />
Dess suggestiva skönhet liksom<br />
förstärktes av namnet vilket i sin tur<br />
antydde metafysiska dimensioner. Att ha<br />
en uppstoppad paradisparakit i salongen<br />
blev följaktligen ännu en mättad symbol<br />
som viktoriansk överklass gärna omgav sig<br />
med. Men levande exemplar dukade alltid<br />
under – vilket sannerligen inte var fallet<br />
med en annan liten papegoja, undulaten<br />
Melopsittacus undulatus, som paret Gould<br />
tagit med sig hem från Australien 1840<br />
efter första resan ihop med John Gilbert.<br />
Fast det är en annan historia.<br />
Lumholtz och Gilbert var, skulle man<br />
kunna säga, ett slags tidsmässiga riktkarlar<br />
med avseende på exploateringen av<br />
Queenslands inre och paradisparakitens<br />
slutgiltiga undergång. Den senare genomfor<br />
ett ännu jungfruligt land med böljande<br />
slätter bevuxna av ursprungliga, perenna<br />
gräsarter och glesa skogar. Visst svedjebruk<br />
bedrevs av urbefolkningen vilket<br />
förstärkte landskapets parkkaraktär och<br />
förmodligen var till fromma för paradisparakiterna.<br />
Den förre, vår norske resenär, mötte en<br />
natur vilken var mitt i en genomgripande<br />
förändring. Skogarna föll, ängsmarkerna<br />
brändes, klövar från tiotusentals råmande<br />
biffkor rev upp marken och hundratusentals<br />
får tuggade sig igenom landskapet<br />
vilket snart nog förändrades till oigenkännlighet.<br />
Den forna paradisiska naturen<br />
transformerades till beteslandskap som<br />
visserligen hade stor produktionspotential,<br />
men vars motståndskraft reducerades<br />
av förlorad förmåga att stå emot långvarig<br />
torka. Föga överraskande blev den biologiska<br />
mångfalden reducerad till enfald.<br />
Och paradisparakitens dagar var snart till<br />
ända.<br />
Den sista insamlingen av paradisparakiter<br />
inträffade troligen mot slutet av<br />
artonhundratalet. Runt första världskriget<br />
började australiska ornitologer artikulera<br />
den obekväma tanken att arten inte längre<br />
existerade i sinnevärlden. Misstanken<br />
grundades främst på att inga paradisparakiter<br />
längre fanns i fångenskap samt att<br />
inte ett enda exemplar gick att uppbringa<br />
trots att skyhöga belopp erbjöds av burfågelhandlare<br />
och ivriga samlare.<br />
IN I HISTORIEN stiger nu Alec Chisholm,<br />
australisk journalist och ornitolog som<br />
bland annat var redaktör för tidskriften<br />
The Emu under en tid. Som artonåring<br />
hade han rasat mot hattindustrins användning<br />
av granna fågelfjädrar och tio år<br />
senare, 1918, publicerar han ett allmänt<br />
upprop i The Emu om paradisparakiten.<br />
Han är helt övertygad om att den inte<br />
försvunnit – och ber nu läsarna om hjälp<br />
med att bevisa saken. I likhet med anslag<br />
om upphittade plånböcker eller bud om<br />
ubåtar i ytterskärgården vällde svaren<br />
in. Hur många falsklarm Chisholm fick<br />
motta är inte känt, men några föranledde<br />
rejäla utryckningar till alltid lika tvärsäkra<br />
uppgiftslämnare. Rödvingad papegoja<br />
Aprosmictus erythropterus, en nordlig art<br />
som även förekommer på Nya Guinea,<br />
hörde till de fåglar som paradisparakiten<br />
ofta blandades ihop med.<br />
Så en sommardag i december 1921 får<br />
Chisholm svar från ornitologen och amatörfotografen<br />
Cyril Jerrard vilken på en så<br />
kallad station i bushen vid Burnett Valley<br />
upptäckt paradisparakiter. Och inte nog<br />
med det! Jerrard hade även hittat ett häckande<br />
par och satt upp sitt gömsle framför<br />
termitstacken. Han får flera utmärkta<br />
svartvita fotografier, men häckningen<br />
misslyckas och hans förhoppning om att<br />
dokumentera när ungarna kikar ut ur hålet<br />
uteblir. Efter en tid gräver han ur termitstacken<br />
och det visar sig då att äggen är<br />
sterila.<br />
Cyril Jerrards fotografier var de första<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 47
FÖRSVUNNA FÅGLAR<br />
Paradisparakit<br />
som någonsin tagits av levande paradisparakiter<br />
– och de skulle även bli de sista.<br />
Från och till observerar Cyril Jerrard paradisparakiter<br />
i området, men trots att det i<br />
flera fall rör sig om par finner han inga fler<br />
termitstackar med bon. I november 1927<br />
noterar Jerrard en hanne som visslande<br />
flög mellan några eukalyptusar och akaciaträd.<br />
Vad han då inte vet är att han aldrig<br />
mer ska se någon paradisparakit. Ett år<br />
senare, alltså 1928, rapporterar grannen en<br />
fågel, men därefter försvinner paradisparakiten<br />
bortom synranden – och vad som<br />
sedan följer, under trettio- och fyrtiotalen<br />
– ja, under återstoden av nittonhundratalet<br />
– är bara en lång räcka med overifierade<br />
observationer.<br />
ALEC CHISHOLM GER sig emellertid inte,<br />
utan skriver 1936 ånyo ett upprop vilket<br />
dock inte mottas med samma entusiasm<br />
som tidigare. Två år senare beger han<br />
sig till England där hans sökande ger ett<br />
annat slags utdelning; hemma hos John<br />
Goulds släktingar hittar han nämligen en<br />
stor mängd bortglömda dokument och<br />
dagböcker som tillhört John Gilbert. I dem<br />
finns åtskilligt att läsa om paradisparakiter<br />
och vad som låg bakom Gilberts dramatiska<br />
död uppe vid Carpentariaviken.<br />
Chisholm publicerade materialet i den i<br />
sammanhanget viktiga boken Strange New<br />
World 1941. Att Chisholm övertolkade en<br />
del av innehållet, som till exempel Gilberts<br />
uppgifter om häckande paradisparakiter<br />
på Kap York, har dock skickligt påvisats<br />
av ornitologen och vetenskapsskribenten<br />
Penny Olsen i hennes lysande och synnerligen<br />
klargörande bok Glimpses of Paradise<br />
från 2007.<br />
Föreställningen att paradisparakiten<br />
levde kvar i någon oupptäckt och undanskymd<br />
vrå i det innersta av Queensland<br />
blev för åtskilliga, inte minst Alec Chisholm<br />
och hans vänner, till en romantisk<br />
tankefigur. Att paradispapegojan skulle<br />
vara utrotad framstod för dem som ett<br />
outhärdligt påstående.<br />
Med den moderna, bilburna fältornitologins<br />
genombrott under sextiotalet<br />
genomfördes otaliga expeditioner i Gilbert<br />
och Lumholtz fotspår, men alla var förgäves.<br />
Emellanåt flammar dock intresset upp<br />
igen och då enligt en logik som känns igen<br />
från förmenta observationer av exempelvis<br />
pungvarg Thylacinus cynocephalus och<br />
Den sällsynta svarhätteparakiten Psephotus dissimilis, Hooded Parrot, häckar i termitstackar i likhet<br />
med paradisparakiten samt akut hotade gulskuldrade parakiten P. chrysopterygius. Northern Territory,<br />
Australien.<br />
nattpapegoja Pezoporus occidentalis; det<br />
är ett hemlighetsmakeri av guds nåde med<br />
visning av oskarpa bilder i slutna församlingar<br />
mot uppgivande av tysthetslöfte och<br />
viskningar till pressen som blixtsnabbt<br />
blåser upp allt till gigantiska proportioner.<br />
Sedan tystnad.<br />
I MUSEER RUNT om i världen finns runt etthundrafemtio<br />
bevarade paradisparakiter,<br />
två av dem i Sverige. Riksmuseet äger en<br />
hanne som insamlades i Queensland under<br />
artonhundrasextiotalet och som sändes till<br />
Stockholm 1902. På Naturhistoriska museet<br />
i Göteborg ligger det andra exemplaret,<br />
också det en hanne, vilken insamlades<br />
några decennier senare, möjligen som en<br />
av de allra sista individerna. Insamlingslokalen<br />
anges som Gympie, cirka tio mil<br />
söder om Burnett Valley där Cyril Jerrard<br />
fotograferade och observerade den sista<br />
paradisparakiten.<br />
Och nu ligger den framför mig, på en<br />
bänk i museets källare, och jag inte låta bli<br />
att kippa efter andan när den glänsande,<br />
juvelskimrande fjäderdräkten blir fri från<br />
sitt skyddande plasthölje. Det är en märklig<br />
skönhet och jag kommer på mig själv<br />
med att viska – som i S:t James kyrka i<br />
Sydney framför John Gilberts minnestavla.<br />
Hans önskan var ju att paradisparakiten<br />
skulle uppkallas efter honom, men så blev<br />
det alltså inte. Istället är han hågkommen<br />
i namnet på Australiens sällsyntaste däggdjur,<br />
det lilla pungdjuret Gilbert’s Potoroo<br />
Potorous gilbertii.<br />
Paradisparakiten finns inte mer. För<br />
den levde i ett landskap som också det är<br />
borta. Vad som sist och slutligen knäckte<br />
den är emellertid oklart. Säkert är att<br />
européernas ankomst förändrade allt i<br />
grunden. Darling Downs, där Gilbert först<br />
upptäckte paradisparakiten, var före exploateringen<br />
ett enastående område – rent<br />
av paradisiskt – med högt gräs av olika<br />
torktåliga arter där finkar och trappar och<br />
48 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Mulgaparakiten Psephotus varius, Mulga Parrot, är en av paradisparakitens tre närmaste släktingar. Till skillnad från de andra är den<br />
inte lika bunden till termitstackar. Gluepot, South Australia.<br />
papegojor och mängder med andra fåglar<br />
trivdes. Så var det runt om i Queensland.<br />
Med européerna följde biffkor, bränning,<br />
fårhjordar, skogsskövling och allehanda<br />
invasiva arter, fikonkaktus Opuntia vulgaris<br />
är bara ett exempel.<br />
Intresset för den märkvärdiga och<br />
vackra papegojan resulterade i omfattande<br />
insamlingar till burfågelparker medan<br />
samlarna höll tillgodo med skjutna fåglar,<br />
företrädesvis av utfärgade hannar. Som<br />
om inte det var nog inleddes industriell<br />
utvinning av termitstackar vilka användes<br />
till golv samt, inte minst, anläggning av<br />
tennisbanor – varefter kolonisternas katter<br />
smörjde kråset med det fåtal fåglar som<br />
återstod.<br />
Villkoren blev tillslut omöjliga för<br />
paradisparakiten. Det gick aldrig att samförverkliga<br />
de hårt arbetande nybyggarnas<br />
dröm om ett lyckligt Australien med en rik<br />
och oförstörd natur. Av det forna paradiset<br />
är det bara namnet som finns kvar.<br />
Sångparakiten Psephotus haematonotus, Red-rumped Parrot, är vanligast i gruppen färggranna<br />
gräspapegojor. I ny systematik är den ensam i släktet Psephotus medan paradisparakiten är en av fyra i<br />
släktet Psephotellus. Riverland, South Australia.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 49
TÅGSKÅDA<br />
Storlien<br />
Kartorna är hämtade ur böckerna Götalands bästa fågellokaler, Svealands<br />
bästa fågellokaler och Norrlands bästa fågellokaler (Magnus Ullman) där<br />
nedanstående och andra fågellokaler behandlas utförligare.<br />
Storlien<br />
Som på räls<br />
Bilen är ofta ett helt överflödigt transportmedel, men för<br />
fågelskådaren ibland det lämpligaste på grund av faktorer<br />
som tidiga morgnar, otillgängliga observationsplatser och<br />
snabba förflyttningar. Men det finns också ett antal förstklassiga<br />
fågellokaler som man kan resa till med tåg.<br />
text, foto och grafik Magnus Ullman<br />
Storliens fågelskyddsområde erbjuder fina miljer för vadare. Dessutom vacker<br />
utsikt över Åsvallmyren från ett väderskydd.<br />
Blåhake, de svenska fjällens näktergal. Vanlig i videbestånden runt Storlien.<br />
Sången är lika vidunderlig som färgerna.<br />
Skurdalshöjden<br />
2 km<br />
VAR: Jämtland. Tåg via Östersund–Ånn.<br />
VÄGBESKRIVNING: Det är gångavstånd mellan järnvägsstationen<br />
och Storliens fågelskyddsområde: 1,4 kilometer.<br />
FÅGLAR: Dubbelbeckasin och andra vadare, sjöorre, bergand,<br />
dalripa, smålom, svarthakedopping, blåhake, lappsparv, gråsiska.<br />
Chans på fjällabb.<br />
BÄSTA TID: Maj–juli. Av intresse främst april–augusti.<br />
PLATSER ATT BESÖKA: Ytterst trivsam skådning med flera områden<br />
på bekvämt gångavstånd. Storliens fågelskyddsområde är<br />
en ljuvlig miljö med änder, smålom, spelande småspov och flera<br />
andra vadare; härlig utsikt över Åsvallmyren från ett väderskydd.<br />
Ett midnattsbesök på Skurdalshöjden kan ge spelande dubbelbeckasin<br />
med chans på fler fjällarter om man vandrar vidare<br />
uppför. Man kan också följa en stig mot väster till det spektakulära<br />
vattenfallet Brudslöjan på gränsen till Norge (3,4 kilometer<br />
från järnvägsstationen); chans på tretåig hackspett, ringtrast,<br />
forsärla och lavskrika. Blåhake är vanlig i hela området. Två till<br />
fyra dagars skådning i området kan vara lämpligt.<br />
BOENDE: Hotell i Storlien.<br />
Blomsterstigen<br />
Norder-<br />
Slam-<br />
Åsvalltjärnen<br />
damm-<br />
arna<br />
Slalombackarna<br />
J<br />
Norder-<br />
Sandtjärnen<br />
Sönner-<br />
Sandtjärnen<br />
STORLIEN<br />
Stallsjön<br />
Topptjärnen<br />
Storliens<br />
Bergtjärnen<br />
fågelskyddsområde<br />
Svarttjärnarna<br />
Björnklyftan<br />
Åsvallmyren<br />
50 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
VÄLKOMMEN TILL<br />
GRÖNHÖGENS STUGBY<br />
Prisvärt boende på södra Öland!<br />
10 stugor i vacker omgivning i samhället Grönhögen<br />
på södra Öland. Stugorna har 3–5 bäddar på 26 m 2<br />
och är utrustade för självhushåll.<br />
För mer information och bokning<br />
www.gronhogensstugby.se<br />
070-387 62 62<br />
Studera biologi till hösten?<br />
Ta del av och tillämpa den senaste forskningen<br />
om hur klimatet påverkar livet i<br />
Östersjön, från mikroorganismer och alger<br />
till fiskar och fåglar.<br />
Närheten till Öland och<br />
dess rika fågelliv gör<br />
Linnéuniversitetet till<br />
ett självklart val för dig<br />
som är fågelintresserad!<br />
Mer information<br />
En helg med fåglar i Siljansbygden<br />
Datum: 8–10 maj samt 15–17 maj<br />
Hackspettar, hönsfåglar och ugglor samt god mat och trevlig<br />
samvaro står främst på menyn!<br />
Insjöns Hotell är en pittoresk anläggning som erbjuder helpension i<br />
mysig miljö.<br />
Ciceron under helgerna är Staffan Müller från Leksands<br />
Fågelklubb som tar oss med till bland annat lapp- och slagugglans<br />
marker, gråspettens och den tretåiga hackspettens revir, samt besök<br />
vid de restaurerade våtmarkerna Limsjön och Dragsängarna samt<br />
”lövskogsdjungeln” Hundhagen, med mera …<br />
Pris: 4 325 kronor (helpension, guidning och transporter)<br />
Välkommen!<br />
Insjöns Hotell telefon 0247 – 410 50<br />
info@insjonshotell.se<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 51
ORNITOLOGISKA TIDSBILDER<br />
Tofslärka<br />
text Reino Andersson<br />
Järnvägslärkan som<br />
trotsade prognoserna<br />
DÅ<br />
FOTO: REINO ANDERSSON<br />
Tofslärkan expanderade norrut<br />
under 1800-talet och nådde Skåne i<br />
vid omfattning under andra halvan<br />
av detta århundrade. Expansionen<br />
fortsatte och arten etablerade sig efterhand<br />
som häckfågel i Halland, Småland, Bohuslän,<br />
i viss mån Västergötland samt Öland.<br />
Spridda häckningar rapporterades även<br />
från landskap som Närke och Uppland.<br />
Men expansionen ersattes av en reträtt och<br />
de nordliga landskapen övergavs successivt<br />
under 1900-talet… Danmark erövrades<br />
ungefär samtidigt och även i vårt grannland<br />
har det successivt gått utför under senare<br />
decennier.” (Skånes Fågelatlas, 2013).<br />
FÖRST ETABLERING PÅ bred front sedan<br />
kraftig tillbakagång igen, allt inom loppet<br />
av ett drygt sekel. Detta mönster går igen<br />
för en rad fågelarter som hos oss befinner<br />
sig i periferin av sitt utbredningsområde.<br />
Några svenska exempel är brunanden som<br />
invandrade i mitten av 1800-talet samt<br />
turkduva och rosenfink vars inträde i den<br />
svenska faunan ägde rum nästan hundra år<br />
senare. I vår tid har de åter minskat, ibland<br />
anar vi varför, oftast inte. Men förändringarna<br />
sker sällan isolerat, utan sammanhänger<br />
med skeenden längre söder- eller<br />
österut i arternas kärnområden. Vilka de<br />
bakomliggande orsakerna där kan vara vet<br />
vi över huvud taget väldigt lite om.<br />
När det gäller tofslärkan var den kraftiga<br />
expansionen kanske särskilt förvånande,<br />
då den länge ansågs vara extremt<br />
stationär i sina ursprungliga häckningsområden<br />
kring Medelhavet. Spridningen<br />
norrut är väl belagd inte minst i Tyskland,<br />
där man kunde följa artens erövring av det<br />
ena området efter det andra. I mitten av<br />
1800-talet tog spridningen fart i Danmark<br />
och mot slutet av seklet återfanns den över<br />
hela Jylland och på öarna. Under 1860-talet<br />
ökade även det skånska beståndet och<br />
Tofslärka på Malmö godsbangård 1978.<br />
några decennier senare var tofslärkan<br />
relativt vanlig i hela landskapet. Den<br />
fick under sin fortsatta spridning norrut<br />
viktiga brohuvuden en bra bit upp i södra<br />
Sverige. Göteborg var ett sådant liksom<br />
Örebro, där den lär ha varit ganska talrik<br />
på 1920-talet.<br />
Tofslärkan var intimt förknippad med<br />
bangårdarna, de skräpiga, ogräsbevuxna<br />
lastplatserna och hamnupplagen och det<br />
var inte utan fog den gick under namnet<br />
järnvägslärka. I sekelskiftets Göteborg och<br />
långt fram på 1950-talet, var tofslärkan en<br />
välkänd och omtyckt följeslagare bland<br />
järnvägspersonalen. Den fågelintresserade<br />
lokföraren Per Olof Slättberg berättade<br />
1979 om sitt förhållande till lärkorna; ”Jag<br />
minns tofslärkan från min barndom i början<br />
av 1920-talet som en mycket vanlig fågel<br />
nästan överallt på södra Hisingen, exempelvis<br />
i Frihamnen. Jag kan tyvärr inte ange<br />
närmare detaljer om förekomsten, eftersom<br />
man då aldrig reflekterade över denna<br />
dagligen sedda fågel. Förutom Frihamnen<br />
minns jag den speciellt från bangårdarna<br />
vid Kville och Sannegården och kvarnen Tre<br />
Kronor, samt att man ofta såg dem lite<br />
varstans utmed hamngatorna. Allmännast<br />
verkar den ha varit någon gång under<br />
1920-1930-talen. Det var först under mitten<br />
av 1940-talet som jag började märka en<br />
minskning och reflektera över orsakerna.”<br />
DESS SKANDINAVISKA GLANSPERIOD och<br />
den inledande nedgången i beståndet<br />
tycks tidsmässigt sammanfalla väl med Per<br />
Olof Slättbergs iakttagelser i Göteborg. I<br />
slutet av 1960-talet återstod cirka 30¬40<br />
par i en handfull skånska städer, och de<br />
dokumenterades ganska ingående av<br />
lokala ornitologer. Även i Danmark ägde<br />
en tillbakagång rum, men med avsevärt<br />
högre numerär var populationen fortfarande<br />
livskraftig med cirka 250 par bara<br />
på Nordjylland. Så sent som 1979 deltog<br />
jag själv i en inventering av Fredrikshamn<br />
som resulterade i inte mindre än 20–21<br />
par. Bona som var lätta att hitta låg tätt på<br />
de många ogräsytorna kring hamn- och<br />
färjeterminaler. Med dagens ögon tillhör<br />
52 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
TOFSLÄRKA<br />
Tofslärkan är sedan tre decennier<br />
utgången som svensk<br />
häckfågel. Numera ses bara<br />
enstaka exemplar.<br />
30–40 PAR<br />
Antalet kvarvarande häckande par av tofslärka i slutet av<br />
1960-talet. Dessa fanns då i en handfull skånska städer.<br />
Tidigare under 1900-talet hade tofslärkan varit relativt<br />
vanlig i städer som Göteborg och Örebro.<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
UR HUNTLEYS BOK A CLIMATE ATLAS OF EUROPEAN BREEDING BIRDS<br />
dock tofslärkan en svunnen fågelvärld,<br />
då den redan varit utgången som svensk<br />
häckfågel i tre decennier. Den sista danska<br />
utposten 2019 återfanns vid Hirtshals med<br />
ett enda häckande par. Det har naturligtvis<br />
spekulerats kring orsakerna till nedgången.<br />
Hästarnas försvinnande ur stadsbilden,<br />
städning av hamnmiljöer, ökad trafik och<br />
kalla vintrar har ofta anförts som förklaringar.<br />
En del av de ornitologer som<br />
studerat tofslärkor har dock ställt sig tveksamma<br />
såväl till hästarna som trafiken och<br />
vintrarna. Uppröjningen av stadsmiljöerna<br />
skedde inte heller i någon större omfattning<br />
förrän senare, då lärkorna redan hade<br />
minskat påtagligt.<br />
NU<br />
Tillbakagången för tofslärkan överensstämmer<br />
dåligt även med de<br />
klimatprognoser som på senare tid<br />
tagits fram för europeiska häckfåglar.<br />
Huntleys omfattande klimatatlas från<br />
2007 presenterar simuleringar för slutet<br />
av detta sekel. Av den framgår att tofslärkans<br />
förväntade utbredning då skulle<br />
omfatta stora delar av Skandinavien, tvärt<br />
emot den verkliga utvecklingen. Sannolikheten<br />
för ett sådant scenario förefaller<br />
knappast särskilt troligt. Vid en närmare<br />
granskning finner man förvånansvärt<br />
många ”felande arter” i dessa klimatprognoser.<br />
Arter som prognostiserats med en<br />
framtida ökning men likt tofslärkan gått<br />
tillbaka kraftigt, utgörs exempelvis av<br />
fältpiplärka, höksångare, ortolansparv och<br />
kornsparv. Andra fågelarter som varit synnerligen<br />
framgångsrika i de skandinaviska<br />
randområdena har istället framställts som<br />
förlorare i klimatprognoserna, med en<br />
förutspådd tillbakagång. Sådana exempel<br />
kan vara skedstork, ägretthäger och svarthuvad<br />
mås. Man kan onekligen slå fast<br />
att ingenting i vår fågelvärld är statiskt,<br />
snarare dynamiskt och komplext.<br />
Tofslärkans tänkta utbredning vid slutet av 2000-talet.<br />
Järnvägslärkorna trotsade hur som<br />
helst våra prognoser, både när de vandrade<br />
in i landet och då de drog sig tillbaka. Men<br />
under den tid de fanns här hann de ge<br />
stads- och hamnmiljöerna liv och säregna<br />
ornitologiska upplevelser. Kärleksförklaringarna<br />
till lärkorna var många, här gestaltat<br />
av Erik Rosenberg 1942; ”För ett par<br />
år sedan kom jag i rykande snöstorm med<br />
buss över Lundaslätten i Skåne. När bussen<br />
lyckats ta sig fram och jag kunde stiga av<br />
just på torget i lärdomsstadens ärevördiga<br />
centrum, löpte ett par små knubbiga, skulderbreda,<br />
gråbruna fågelskepnader undan<br />
framför fötterna på mig. Snön virvlade om<br />
deras kroppar, så att de nästan försvunno i<br />
ilarna. Undra på om jag blev stående ett tag,<br />
fångande dem med blicken och undra på om<br />
det blev varmt någonstädes inne i barmen,<br />
när jag såg ett par avkomlingar efter barnoch<br />
ungdomens avhållna sällskapsfåglar,<br />
sådana de ännu trippade omkring i en ny<br />
och vansklig tid.”.<br />
Referenser<br />
Holmström, C.T., Henrici, P., Rosenberg, E. &<br />
Söderberg, R. 1942. Våra fåglar i Norden.<br />
Natur och kultur, Stockholm.<br />
Huntley, B., Green, R. E., Collingham,Y.C. & Willis,<br />
S.G. 2007. A Climatic Atlas of European<br />
Breeding Birds. Lynx, Barcelona.<br />
Högstedt, G. 1972. Tofslärkan i sydvästra Skåne<br />
1971–1972. Medd. Skof 11:61–64.<br />
Möller, A.P. 1978. Toplaerkens Galerida cristata<br />
bestandsstörrelse og- aendringer i Nordjylland,<br />
med bemaerkninger om bestandsregulerende<br />
faktorer. Dansk Orn. Foren. Tidsskr.<br />
72:189–196.<br />
Nyegaard, T., Meltofte, H., Tofft, J. & Grell, M.B.<br />
2014. Truede og sjaeldne ynglefugle i Danmark<br />
1998–2012. Dansk Orn. Foren. Tidsskr.<br />
108:1–144.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 53
BÖCKER<br />
ESSÄBOK<br />
Insiktsfullt om artutdöende<br />
Strålande essäer om kärleken till<br />
fåglar och kryssande. Insiktsfullt<br />
om artdöden och hur den<br />
kan stoppas. Franzen möter<br />
hänsynslösa gyllingjägare i Egypten, och<br />
en machokultur som hotar rastande gäss i<br />
Albanien, i sin nya essäbok. Men han möter<br />
också hängivna amerikanska biologer<br />
som skapat stora arealer skyddad regnskog<br />
i Costa Rica. Och utan lokala beskyddare<br />
på Chatham utanför Nya Zeeland skulle vi<br />
varken ha magentapetrellen (”taiko”) eller<br />
chathampetrellen som möjliga drömarter.<br />
FOTO: BJØRN OPSAHL<br />
FÖRFATTAREN ÄR EN hårdskådande kryssare<br />
med världs- och årslistor. Han försvarar<br />
sitt resande men erkänner samtidigt<br />
sin klimatskam och undviker att ta bilen<br />
till stormarknaden när han är hemma.<br />
Denna livsbejakande hållning är inte en<br />
bekväm åsikt på den politiska antingen-eller-skalan.<br />
Han har råkat i luven på USA:s<br />
fågelskydds- och miljöorganisation ”National<br />
Audubon Society” som han tycker har<br />
svikit fåglarna genom att alltför ensidigt<br />
fokusera på det diffusa<br />
och långsiktiga hotet av<br />
klimatförändringar. Just<br />
nu dör fåglar av att de<br />
flyger in i glasbyggnader<br />
och vindkraftverk, och<br />
deras miljöer hotas av<br />
människors konkreta<br />
aktiviteter. ”Så länge som insatser mot<br />
klimatförändringarna står över alla andra<br />
miljöåtgärder går inget landskap på jorden<br />
säkert. Klimatismen alienerar, precis som<br />
globalismen”, skriver han.<br />
”RÄDDA DET DU ÄLSKAR” är en enkel men<br />
tung sanning som blir uppenbar i essän<br />
med samma namn: ekoturism till sydamerikanska<br />
länder kan rädda enskilda arter<br />
från utrotning. Vikten av de infödda fågelguidernas<br />
samarbete med lokalbefolkningen<br />
beskrivs fint när författaren reser i<br />
Karibien. En skjuten papegoja får inte vara<br />
värd mer än vad fågelskådarnas turistande<br />
... en tilltalande<br />
sak med skådandet<br />
är att misslyckanden<br />
är oundvikliga ...<br />
Den amerikanske författaren och fågelskådaren Jonathan Franzen är aktuell med en essäbok.<br />
inbringar. På Jamaica dippade Franzen<br />
förvisso två endemer av öns 28: jamaicaödlegöken<br />
och tofsvaktelduvan. Men han<br />
sörjer inte nämnvärt<br />
för ”en tilltalande<br />
sak med skådandet är<br />
att misslyckanden är<br />
oundvikliga (...) spel<br />
där framgången är säker<br />
från början är inte<br />
värda att spela”.<br />
UNDER PRESIDENTVALET i november 2016<br />
skådar Franzen i Ghana för att göra sitt<br />
bästa big year någonsin – hans tidigare rekord<br />
var 1 286 arter. När han slår på radion<br />
och inser att han låtit sig vaggas in i tron<br />
att Trump, ”den kortfingrade grobianen”,<br />
inte kunde vinna valet, tröstar han sig med<br />
att åka ut och skåda krokodilväktare, karminbiätare,<br />
vimpelnattskärra, dysterspett<br />
och dvärgnäshornsfåglar.<br />
TITELESSÄN HANDLAR OM en resa till Antarktis<br />
och Sydgeorgien. Det ger en märkvärdig<br />
närvarokänsla att följa med ut ur<br />
Titel: Här slutar världens ände Författare: Jonathan<br />
Franzen Översättare: Johan Nilsson Förlag:<br />
Brombergs Pris: Cirka 300 kronor<br />
fartyget, till kejsarpingvinen, där den håller<br />
hov på isen. Ett ädelkryss för Franzen.<br />
Som läsare deltar man även helhjärtat i<br />
den oblandade lyckan vid firandet ombord<br />
på kvällen.<br />
Ida Westin<br />
54 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
Titel: Birds of Bhutan and the Eastern Himalayas<br />
Text: Richard Grimmett, Carol Inskipp,<br />
Tim Inskipp och Sherub Förlag: Helm Field<br />
Guides Pris: 359 kronor (Naturbokhandeln)<br />
FÄLTHANDBOK<br />
Relevant och välillustrerad guide<br />
ÖSTRA HIMALAYA ÄR ett sägenomspunnet<br />
område i såväl biologiskt som kulturellt<br />
avseende. Främst botanister, inte minst<br />
orkidéjägare, har genomströvat regionen,<br />
men även i ornitologisk mening handlar<br />
det om ett område utan motstycke. Till<br />
skillnad från Anderna är visserligen endemismen<br />
låg vilket beror på att Himalaya<br />
är unga berg, men den biotopmässiga<br />
variationen – från tropisk regnskog till<br />
karg fjällvegetation runt världens högsta<br />
berg – har givit upphov till en märkligt rik<br />
fågelfauna.<br />
GEOGRAFISKT STRÄCKER SIG området från<br />
Sikkim över Bhutan till Arunachal Pradesh<br />
och dess politiskt känsliga gräns till<br />
Tibet i öst. Vissa delar är helt stängda för<br />
besökare och de flesta är svåråtkomliga.<br />
Drygt åttahundra arter förekommer. Den<br />
första specialinriktade fågelboken över<br />
området var Salim Alis Birds of Sikkim<br />
från 1962 följd av samme författares Field<br />
Guide to the Birds of Eastern Himalayas,<br />
1977. Senare fältguider över Indien hade<br />
ambitionen att täcka hela indiska subkontinenten,<br />
med resultatet att även de<br />
mest kortfattade böckerna blev tämligen<br />
omfångsrika. Den nya Birds of Bhutan and<br />
the Eastern Himalayas (Helm) av R. Grimmett,<br />
C. Inskipp, T. Inskipp och Sherub är<br />
en nerkortad variant av samma författares<br />
Birds of the Indian Subcontinent från 2011.<br />
BIRDS OF BHUTAN and the Eastern Himalayas<br />
ansluter till den trend bland<br />
fågelboksförlagen som går ut på att bryta<br />
ner större, befintliga verk till mindre och<br />
mer hanterbara. Syftet torde främst vara<br />
kommersiellt, men för den som är lycklig<br />
nog att kunna besöka östra Himalaya och<br />
inte ämnar utforska Indien vidare är den<br />
utmärkt. Texten är relevant om än kortfattad.<br />
Och illustrationerna, utförda av en<br />
lång räcka tecknare, håller hög klass.<br />
Torgny Nordin<br />
ORNITOLOGI<br />
Utökad upplaga av klassiskt<br />
verk om fåglars ruggning<br />
Titel: Moult and Ageing of European Passerines<br />
Författare: Lukas Jenni och Raffael Winkler Förlag:<br />
Helm Pris: 1 150 kronor (Naturbokhandeln)<br />
I mitten av 1990-talet kom<br />
den första upplagan av det<br />
här klassiska verket om ett<br />
antal tättingars ruggningsmönster<br />
och hur de kan åldersbestämmas.<br />
Nu kommer<br />
en kraftigt omarbetad och<br />
utökad version av samma<br />
författare. Den nya boken<br />
innehåller cirka 100 sidor fler än den första och<br />
16 fler arter så att den nu omfattar 74. Formatet<br />
är stort (24 centimeter x 30,5) och är på 322<br />
sidor med fler än 600 fotografier av utbredda<br />
vingar. Boken riktar sig framför allt till ringmärkare,<br />
men även till den som är mer intresserad<br />
av åldersbestämning än den genomsnittlige<br />
fågelskådaren, även om priset kanske kan uppfattas<br />
som avskräckande. Boken är pedagogiskt<br />
uppbyggd med tydlig typografi som känns<br />
harmonisk.<br />
Niklas Aronsson<br />
JAKT<br />
Kritisk bok om jakt på fåglar<br />
och andra djur<br />
Titel: Jaktkritik – kritiska tankar om vårt förhållande<br />
till de vilda djuren Författare: Hans Ryttman<br />
Förlag: Vulkan Pris: 249 kronor (Bokus)<br />
Jakt är inte sällan minerad<br />
mark, inte minst när det gäller<br />
fåglar. BirdLife Sveriges<br />
ståndpunkt är att acceptera<br />
sådan jakt där bytet tas tillvara,<br />
men det finns också en omfattande<br />
jakt på fågelarter som<br />
föreningen tar avstånd från. I<br />
Hans Ryttmans nya upplaga av boken Jaktkritik<br />
tar författaren upp och ifrågasätter all sorts<br />
jakt. Han kritiserar dess grymhet, skadeskjutningar<br />
och lidande. Hans genomgång är både<br />
personlig och tendentiös, men den presenteras<br />
på ett ärligt sätt och har rikligt med referenser.<br />
Han knyter an till samma moralfilosofiska<br />
skola som Peter Singer som menar att djurens<br />
rättigheter är jämställda med våra egna. Vi har<br />
helt enkelt inte rätt att döda andra djur. Hans<br />
Ryttman menar att jakten är vårt lands största<br />
djurskyddsproblem. <br />
Niklas Aronsson<br />
TRÄDGÅRD<br />
Så får du trädgården att<br />
sjuda av fågelliv<br />
Titel: RSPB Garden Birds Författare: Marianne<br />
Taylor Förlag: Bloomsbury Pris: Cirka 260 kronor<br />
(Bokus)<br />
Det finns förvånansvärt få<br />
böcker som handlar om hur<br />
man kan förändra sin trädgård<br />
till att passa fåglar och därigenom<br />
även andra djur. BirdLife<br />
Sveriges systerorganisation i<br />
Storbritannien, RSPB, har nu<br />
gett ut en omfattande guide<br />
till trädgårdens fåglar. Britterna älskar sina<br />
trädgårdar men också livet där. Bokens huvuddel<br />
är en genomgång av 47 vanliga trädgårdsfåglar.<br />
Varenda en av dessa fungerar lika bra<br />
för svenska förhållanden. I den sista delen<br />
tar författaren upp ytterligare ett tjog arter,<br />
där egentligen bara tornuggla känns som en<br />
smula mindre vanlig som trädgårdsart hos oss.<br />
I bokens introduktionsdel berättas en del om<br />
fågelmatning, holkar och vilka trädgårdsväxter<br />
som kan vara lämpliga. Mer om det finns sedan<br />
att läsa i varje arttext. Boken finns bara utgiven<br />
på engelska.<br />
Niklas Aronsson<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 55
BREV<br />
Skriv till Vår Fågelvärld!<br />
niklas.aronsson@birdlife.se<br />
SKOGEN<br />
För skogsfåglarnas skull –<br />
miljömärk hyggesfritt skogsbruk<br />
MÅNGA AV SKOGENS vanliga fågelarter<br />
minskar kraftigt. För att motverka detta<br />
borde BirdLife Sverige börja verka för att<br />
en miljömärkning av hyggesfritt skogsbruk<br />
med stor miljöhänsyn införs. Kanske en<br />
svart stork istället för en falk? Det räcker<br />
inte längre att förlita sig på reservat i skogar<br />
med höga naturvärden. Ett hyggesfritt,<br />
miljövänligt skogsbruk skulle kunna<br />
motverka de storskaliga negativa konsekvenserna<br />
av det nuvarande kalhyggesbruket<br />
genom att stödja ett mindre brutalt<br />
skogsbruk, så småningom förhoppningsvis<br />
över större delen av skogsmarken. Kalhyggesbruket<br />
omvandlar hela landets yta då<br />
skogen kalavverkas, marken såras allvarligt<br />
genom så kallad markberedning och<br />
hygget omvandlas därefter oftast till en<br />
plantage med bara ett trädslag, ofta gran.<br />
Detta är i längden katastrofalt för fåglar<br />
och övrigt liv, för miljön och för klimatet.<br />
En sådan miljömärkning av virke skulle<br />
också kunna vara ett stöd till de många<br />
små skogsbrukare som redan idag driver<br />
ett miljövänligt hyggesfritt skogsbruk.<br />
EN SKOG ÄR inte bara en massa träd. Det är<br />
ett helt ekosystem med träd i olika åldrar,<br />
buskar, ris, kärlväxter, mossor, lavar,<br />
svampar, insekter, maskar, däggdjur och<br />
fåglar. Alla dessa delar hänger ihop och<br />
stora delar av skogsekosystemet dör vid<br />
kalhuggning.<br />
Nästan all skogsmark i Sverige kalhuggs<br />
idag med 50–100 års intervaller. Kalhuggningen<br />
innebär att i stort sett hela det<br />
lokala ekosystemet dör. De flesta träd fälls,<br />
marken körs ofta sönder och blir både<br />
mera uttorkad och mera försumpad. Erosion<br />
och urlakning av både näring och giftiga<br />
ämnen, till exempel kvicksilver, ökar<br />
liksom förorening av vattendrag och sjöar<br />
nedströms hyggena. Nästan inga arter<br />
som vi förknippar med en rik mogen skog<br />
överlever på ett kalhygge. Intrikata vävar<br />
av samverkande organismer nödvändiga<br />
för skogens tillväxt och stabilitet förstörs<br />
Dagens skogsbruk domineras av kalhyggesbruk,<br />
vilket brevskrivaren vänder sig emot.<br />
för lång tid framåt. I nästa steg kan många<br />
arter inte leva i de ensartade planteringar<br />
som oftast följer efter kalhygget. Istället<br />
får vi en tillfällig massutveckling av arter<br />
anpassade till hyggets och plantagens extrema<br />
miljö. Massutveckling av skadedjur<br />
ges goda förutsättningar. Skogsmarkens<br />
produktivitet riskerar att efter ett antal generationer<br />
av plantageskogsbruk utarmas<br />
så att återbeskogning försvåras.<br />
KALHYGGENAS EKOSYSTEM DEMOLERAS<br />
ytterligare före plantering genom att så<br />
kallad markberedning görs på cirka 90<br />
procent av kalhyggena. Efter stormen<br />
Gudrun planterades bortåt 90 procent av<br />
den förstörda arealen med gran trots de<br />
ökade risker för stormskador, brand och<br />
skadedjursangrepp som sådana monokulturer<br />
medför. Eftersom omloppstiden<br />
på plantagerna är relativt kort kommer<br />
bortåt hälften av vår skogsmark att bestå<br />
av hyggen, nyplanteringar, täta bestånd<br />
av smågranar eller ensartad tät ungskog.<br />
Mogna blandskogar med äldre träd och<br />
någorlunda intakta ekosystem kommer<br />
med nuvarande utveckling, förutom i re-<br />
FOTO: WIKIMEDIA COMMONS<br />
servat, bara att finnas kvar på en liten del<br />
av skogsmarken.<br />
Vi håller på att istället för skogar få plantager,<br />
mest av gran, med en mycket fattig<br />
flora och fauna. Många mindre skogsägare<br />
som på ett förtjänstfullt sätt driver ett hyggesfritt<br />
naturnära skogsbruk behöver ett<br />
bättre stöd från oss som uppskattar deras<br />
arbete. Större delen av Sveriges skogsbruk<br />
är miljömässigt ohållbart även om det till<br />
stora delar är miljöcertifierat av FSC eller<br />
PEFC. I de nya FSC-reglerna ska minst tio<br />
procent av arealen undantas från hyggesbruk.<br />
Gott så, men fortfarande kalhuggs<br />
90 procent. Proportionerna borde vara<br />
omvända.<br />
Detta skogsbruk är skadligt såväl för fågelskydd<br />
som för ett hållbart resursutnyttjande,<br />
biologisk mångfald och klimathänsyn.<br />
Det kan ifrågasättas om det ens är det<br />
bästa alternativet ur ekonomisk synvinkel.<br />
De negativa effekterna har redan börjat<br />
synas då det gäller ett antal skogslevande<br />
fågelarters populationer. När börjar<br />
negativ inverkan på virkesproduktionen<br />
synas på grund av ökad känslighet för<br />
torka, skogsbränder, stormar, utarmning<br />
av skogsmarkens näringsförråd och kraftig<br />
minskning av den viktiga mykorrhizan?<br />
Sveriges skogar måste börja brukas med<br />
hyggesfria metoder som tar större hänsyn<br />
till naturens förutsättningar och kontinuitet.<br />
FÖR ATT PÅVERKA utvecklingen i skogen<br />
i en bättre riktning än idag är det kanske<br />
dags för BirdLife Sverige att börja<br />
arbeta för en miljömärkning av hyggesfritt<br />
miljöanpassat skogsbruk av typ Falken/<br />
Bra miljöval till exempel i samarbete med<br />
Naturskyddsföreningen?<br />
Kan BirdLife Sverige tänka sig att verka<br />
för att vi får en Falken-/Bra miljövalsmärkning<br />
av hyggesfritt miljöanpassat<br />
skogsbruk till exempel i samarbete med<br />
Naturskyddsföreningen?<br />
PER MUHR<br />
56 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
KNIVIGT<br />
Stor- och småspov<br />
SMÅSPOV<br />
2<br />
3<br />
FOTO: NIKLAS ARONSSON<br />
STORSPOV<br />
2<br />
FOTO:TOMAS LUNDQUIST/N<br />
1<br />
1<br />
3<br />
1 Kortare näbb med tydlig nedåtkrök.<br />
2 Distinkt ansiktsteckning med tydligt ögonbrynsstreck och ljus mittbena.<br />
3 Ger ett relativt mörkt intryck.<br />
1<br />
Mycket lång näbb.<br />
2 Jämn ansiktsteckning utan tydliga streck eller markeringar.<br />
3 Större kropp och upplevs ofta ljusare än småspoven.<br />
ISverige häckar fyra arter spovar,<br />
småspov, storspov, myrspov och rödspov.<br />
Man kan utseendemässigt dela<br />
in arterna i två grupper där de två<br />
förstnämnda (släktet Numenius) är lika<br />
varandra och de två sistnämnda (släktet<br />
Limosa) likaså. De två sistnämnda är<br />
mycket ovanliga häckfåglar.<br />
I DEN HÄR texten ska vi fokusera på släktet<br />
Numenius. Storspoven är en typisk kulturlandskapsfågel.<br />
Den förekommer framförallt<br />
i jordbruksbygd och på strandängar<br />
över hela landet förutom i de inre och<br />
norra delarna av Norrland.<br />
Från att ha varit en allmän häckfågel<br />
har den minskat kraftigt de senaste<br />
decennierna och den starkaste stammen<br />
återfinns numera i Norrbotten och Västerbotten.<br />
Storspoven flyttar inte så långt,<br />
de flesta övervintrar i Europa, och enstaka<br />
individer kan ses övervintra i sydligaste<br />
Sverige. De återkommer i mars–april och<br />
inleder häckningen tämligen direkt. Redan<br />
i början av juni börjar de första honorna<br />
dra söderut igen och lämnar uppfostran<br />
av ungarna till hannen, men även han drar<br />
snart vidare och ungarna klarar sig då<br />
själva. Från oktober har de flesta storspovarna<br />
lämnat landet.<br />
Småspoven ersätter storspoven i Norrlands<br />
inland och i fjälltrakterna. Den är en<br />
karaktärsfågel på lågfjäll, myrar, hyggen<br />
och andra torra och höglänta marker. Till<br />
skillnad från storspoven är småspoven<br />
en långflyttare som övervintrar i Afrika.<br />
I slutet av april–maj återvänder den och<br />
återsträcket sker från mitten/slutet av juli<br />
till början av september.<br />
TILL UTSEENDET ÄR de båda mycket lika<br />
varandra, och mycket av bestämningen bär<br />
karaktär av relativitet. Storspoven är precis<br />
som namnet antyder den större. Hela<br />
dräkten är på ovansidan gråbrun, undersidan<br />
är mattvit med täta prickar. Ansiktsteckningen<br />
är rätt diffus. Den har en lång,<br />
eller till och med mycket lång, näbb som<br />
är tydligt nedåtböjd. Honan har tydligt<br />
längre näbb än hannen och vissa kortnäbbade<br />
hannar eller ungfåglar med inte fullt<br />
utvuxen näbb kan i detta avseende vara<br />
lika småspovar. Det enda som sticker ut i<br />
dräkten är en vit kil på bakryggen.<br />
Småspoven har i princip samma<br />
färgsättning som storspoven, men ger ett<br />
överlag mörkare intryck. Speciellt vingundersidorna<br />
är mörkare än storspovens<br />
vilket kan vara en bra karaktär på en flygande<br />
flock. Småspovens näbb är betydligt<br />
kortare än storspovens och variationen i<br />
näbblängd är inte lika stor som hos storpoven.<br />
Den kortare näbben ger ett intryck<br />
att vara kraftigare krökt nedåt jämfört med<br />
storspovens. Även detta kan vara en bra<br />
ledtråd, fåglar med genomgående korta<br />
och kraftigt nedåtkrökta näbbar är med<br />
stor sannolikhet småspovar. Småspoven<br />
har en mer distinkt ansiktsteckning än<br />
storspoven med mer markerad mörk tygel,<br />
tydligare ögonbrynsstreck och en tydlig<br />
ljus mittbena. Observera att storspoven<br />
har en liknande teckning men småspovens<br />
är betydligt mer framträdande.<br />
SPOVAR ÄR GANSKA ljudliga av sig, och om<br />
de är lika till utseendet så skiljer sig lätena<br />
desto mer. Ofta upptäcker man sträckande<br />
spovflockar med hjälp av lätet, båda arternas<br />
läten hörs långt. Storspoven har en<br />
krökt vissling, ofta två eller tre visslingar<br />
på rad. Småspoven har en vibrerande eller<br />
trippande vissling som påminner en hel<br />
del om gökhonans bubblande läte.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 57
FRÅGA EXPERTEN<br />
Har du en fråga till våra experter?<br />
Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se<br />
FÅGELPARASITER<br />
Oklart vad som hänt med<br />
fjädrarna på talgoxen<br />
Jag hittade en konstig talgoxe vid en fågelmatning<br />
i Linköping i helgen. Vad tror<br />
ni har hänt med den här?<br />
ANDERS FÅK, LINKÖPING<br />
DANIEL R. GUSTAFSSON: Det dyker då<br />
och då upp bilder på fåglar som fått delar<br />
av sin fjäderdräkt förstörd. Ofta rör det<br />
sig om talgoxar, som förlorat mycket av<br />
det gula på bröst och mage, och bara har<br />
svarta tufsar kvar.<br />
Standardsvaret är ofta att detta beror<br />
på ”fjäderätare”, det vill säga löss av gruppen<br />
Ischnocera, eller smalhorniga löss.<br />
Dessa lever nästan uteslutande på att äta<br />
fjädrar. I Sverige är det främst tre grupper<br />
av fjäderätare som parasiterar tättingar.<br />
Löss i Philopterus- och Penenirmus-grupperna<br />
är relativt stora och lätta för fågeln<br />
att putsa bort. De förekommer därför<br />
uteslutande på fågelns huvud, nacke, och<br />
hals, där fågeln har svårt att putsa sig. Den<br />
sista gruppen är Brueelia-gruppen, som<br />
innehåller flera släkten av löss som lever<br />
på fågelns rygg, bröst och mage och äter<br />
fjädrarna där.<br />
Är det då löss i Brueelia-gruppen som<br />
ligger bakom de här fjäderskadorna?<br />
Svaret måste bli att det verkar osannolikt.<br />
Löss i den här gruppen tycks vara<br />
mycket sällsynta i Nordeuropa. Checklistan<br />
över svenska löss (Gustafsson et al. 2019)<br />
inkluderar bara 18 arter av löss i Brueeliagruppen,<br />
de flesta från gamla källor, och<br />
Talgoxen ser ut att ha tappat fjädrar eller fått dem förstörda av någon anledning. Vad som<br />
ligger bakom är oklart.<br />
inga från de fågelarter som oftast tycks<br />
vara drabbade av detta. Bland de tusentals<br />
fåglar jag själv undersökt i Sverige har löss<br />
i den här gruppen varit oerhört sällsynta<br />
Dessutom ser inte fåglar som har löss<br />
ut så här, inte ens i de fall där jag hittat<br />
över hundra löss på en fågel. Det beror på<br />
att löss framför allt äter de duniga inre de-<br />
FOTO: ANDERS FÅK<br />
VÅRA EXPERTER<br />
SJUKDOMAR & ETOLOGI<br />
LOTTA BERG<br />
Professor i husdjurens<br />
miljö och hälsa på Sveriges<br />
lantbruksuniversitet<br />
(SLU) i Skara. Ordförande<br />
i BirdLife Sverige. Svarar<br />
på sjukdomar och etologi,<br />
läran om djurs beteenden.<br />
ALLMÄNEXPERT<br />
ANDERS WIRDHEIM<br />
Erfaren fältornitolog som kan<br />
det mesta som är värt att<br />
veta om fåglar. Driver podcasten<br />
”Pippipodden”. Var<br />
tidigare informationsansvarig<br />
för BirdLife Sverige och<br />
redaktör på Vår Fågelvärld.<br />
FÅGELPARASITER<br />
DANIEL R. GUSTAFSSON<br />
Är Vår Fågelvärlds expert<br />
på fågellöss och relaterade<br />
ämnen. Forskar på fågel löss<br />
på Guangdong Institute of<br />
Applied Biological Resources<br />
i Guangzhou i Kina.<br />
58 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
larna av fjädrarna, men på frågeställarens<br />
fågel är det de yttre delarna av fjädrarna<br />
som angripits. Detta är dessutom delar av<br />
fjädrarna där lössen skulle vara enklare<br />
att plocka bort när fågeln putsar sig, och<br />
det är svårare för lössen att gå på de yttre<br />
delarna av fjädrarna än på de inre.<br />
Jag har frågat kollegor som jobbar med<br />
parasitiska kvalster om de tror att det kan<br />
vara orsaken, men även de har sagt att<br />
det verkar osannolikt. Flera rapporter om<br />
fjädernedbrytande bakterier på levande<br />
fåglar har rapporterats (till exempel Burtt<br />
& Ichida 1999), och dessa tycks vara vanligare<br />
på undersidan av fåglar. Möjligen kan<br />
det vara någon sådan som ligger bakom de<br />
förstörda fjädrarna, men det tycks i nuläget<br />
vara dåligt känt (Gunderson 2008).<br />
Hur som helst tror jag att vi helt kan<br />
utesluta fjäderätare som orsaken. Men<br />
om fåglar som uppvisar de här symtomen<br />
fångas in vid ringmärkning vore det väldigt<br />
intressant att få det bekräftat om de<br />
har stora mängder löss eller inte. De borde<br />
i så fall vara enkla att se.<br />
PIGMENTFEL<br />
Mörk talgoxe<br />
förbryllade<br />
Vad har hänt med den här märkligt<br />
färgade talgoxen. Den har varit vid min<br />
fågelmatning i Ödsmål en tid nu.<br />
KATARINA LENANDER, ÖDSMÅL<br />
ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Oj, vilken<br />
fin bild på en melanistisk talgoxe! Med<br />
melanism i dessa sammanhang avses att<br />
en fågelindivid har överskott på de mörka<br />
pigmenten (melaniner). En melanistisk<br />
fågel kan antingen bli helt mörk (svart<br />
eller mörkbrun) eller se ut som denna<br />
talgoxe. Hos denna individ har de fjädrar<br />
som normalt är gula, gröna eller blå blivit<br />
betydligt mörkare och de som normalt är<br />
opigmenterade (vita) blivit helt svarta.<br />
Även om kontrasterna mellan undersida<br />
och bröstband respektive vingar och rygg<br />
blir betydligt otydligare hos en melanistisk<br />
talgoxe av detta slag, så går de att skönja.<br />
Däremot försvinner de annars så typiska<br />
kontrasterna i form av en vit kind och ett<br />
vitt vingband. Dessa partier blir helsvarta.<br />
Något förenklat skulle det hela kunna<br />
beskrivas som att talgoxens normala färger<br />
Den melanistiska talgoxen utanför Ödsmål, strax norr om Stenungsund.<br />
blandats ut med svart, men det bör då<br />
poängteras att de normalt vita partierna<br />
saknar pigment. De blir alltså inte grå utan<br />
svarta.<br />
NÄBBDEFORMATION<br />
Borde vi klippt<br />
näbben på den?<br />
Denna talgoxe fångades i februari i<br />
Boden. Deformerade näbbar har vi ju sett<br />
på en del fåglar genom åren, men denna<br />
individ var något utöver det vanliga. Fågeln<br />
var i utmärkt skick och verkade välmående.<br />
Men hur får den i sig tillräckligt<br />
med föda? Fortsätter näbben att växa?<br />
Skulle vi ha friserat näbben med en tång<br />
när vi ändå hade fångat den?<br />
JAN ANDERSSON OCH<br />
ÖRJAN NORDMARK, BODEN<br />
FOTO: SVEN LENANDER<br />
FOTO: JAN ANDERSSON<br />
Deformerade näbbar på fåglar är inte alldeles<br />
ovanligt, men att de är så här långa och sneda är<br />
däremot inte så vanligt förekommande.<br />
ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Nej, ni skulle<br />
inte ha klippt näbben på talgoxen. Det<br />
hade nog gjort mer skada än nytta. Inuti<br />
en fågels näbb finns ben i form av utskott<br />
från skallen respektive underkäken. Benstrukturerna<br />
är täckta av ett ganska tunt<br />
keratinrikt lager (näbbslidorna). Detta<br />
lager växer kontinuerligt under en fågels<br />
livstid, men i normala fall slits eller putsas<br />
det ner så att näbben bibehåller sin form.<br />
Men det förekommer att tillväxten av<br />
keratinlagret är större än slitaget. Detta<br />
kan drabba antingen den ena eller båda<br />
näbbhalvorna.<br />
Problemet beror på en störning i keratinproduktionen,<br />
vilket innebär att näbben<br />
växer mer än den slits. De studier som<br />
gjorts pekar mot att störningen orsakas av<br />
ett virus, men det kan även finnas andra<br />
orsaker.<br />
Rimligtvis borde en fågel med en så här<br />
deformerad näbb ha svårt att söka föda.<br />
Men denna talgoxe var uppenbarligen i<br />
god kondition, och det finns andra exempel<br />
på fågelindivider som levt länge med<br />
förvuxna näbbar. Förutom hos talgoxar<br />
och blåmesar ses deformerade näbbar<br />
relativt regelbundet hos kråkfåglar och<br />
måsfåglar. Gemensamt för dessa grupper<br />
är att de är generalister. Möjligen har de så<br />
brett födoval och är så anpassningsbara att<br />
de hittar tillräckligt med föda trots skadan.<br />
Att vi sällan ser deformerade näbbar hos<br />
andra fågelgrupper skulle kunna bero på<br />
att de snabbt dukar under.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 59
KRÖNIKA<br />
”Allra helst ska vi ha tillgång<br />
till grönt, träd och fågel ...”<br />
Vår krönikör Maja Aase ser tecken i tiden på att<br />
intresset för fåglar bland allmänheten ökar, vilket inte minst<br />
är bra för befolkningens hälsa i stort.<br />
Succé? Succé! Allt fler vill gå Linnéuniversitetets<br />
7,5 poängskurs ”Ornitologi –<br />
artkunskap och ekologi”, så pass många<br />
söker att platserna inte räcker till. Något<br />
att vara glad för, så klart, nu när mediernas<br />
rapportering om natur, miljö och klimat mest<br />
skapar eko-ångest, som lätt förvandlas till apatisk<br />
eko-sorg över det som redan gått förlorat.<br />
Men kurssuccén i Kalmar visar att svensken inte<br />
bara sitter och sörjer utan stövlar runt utomhus med<br />
sitt växande naturintresse, samtidigt som synen på<br />
fågelskådning svänger i allmänhet: från töntigt till<br />
trendigt.<br />
Inte för att ni bryr er, kära läsare,<br />
eftersom ni säkerligen tycker<br />
att ”ute” alltid är ballare än ”inne”,<br />
eller hur? Antagligen bryr ni er inte<br />
heller om att det svenska och extravaganta<br />
pryl- och parfymmärket<br />
Byredo tillsammans med Swarowski<br />
har lanserat en ”lyxversion av<br />
kikaren EL 42 i limegrön samlarutgåva med matchande<br />
läderbag och rem”. För att säkra exklusiviteten<br />
är kikaren gjord i endast 15 exemplar och enligt<br />
modetidningen Elle, som glatt rapporterar om kikarnyheten<br />
under rubriken ”Fashion & Fågelskådning”,<br />
kostar den limegröna skapelsen hela 51 300 kronor.<br />
TILLBAKA TILL NATURGLÄDJEN: de som söker kursen<br />
för att lära sig att känna igen fler svenska, vanliga<br />
fågelarter är mellan 20 och 75 år; en del är biologistudenter<br />
som vill kunna svara ”talgoxe” när grannen<br />
undrar ”vaeredärförnåt?”, andra ingår i den köttbergiga<br />
efterkrigsgenerationen, som verkar att i valet<br />
mellan golf och gärdsmyg allt oftare välja gärdsmyg.<br />
Bredden är alltså bred, och jag kan samtidigt ana<br />
en attitydförändring bland de mer professionellt,<br />
miljöpolitiskt engagerade, som börjar gå från att i<br />
första hand vara intresserade av miljö i teorin till att<br />
kunna tänka sig att gå en tur med termos och kikare<br />
i skogen.<br />
Tydligen kan<br />
fågelsång<br />
sänka stressnivåerna<br />
hos de flesta, även<br />
hos den som ligger i<br />
narkos.<br />
Det finns också de som talar om tubkikaren som<br />
det nya hundtricket. Testa själva: ställ er någonstans<br />
där det brukar finnas både fågel och människor, kolla<br />
i tuben och vips – nyktra och trevliga skattebetalare<br />
stannar till och viskar i förundran ”har du sett nåt?”.<br />
Fett najs, som vi medelålders brukar säga.<br />
Andra talar mer om den trendande fågelskådningens<br />
hälsofördelar. Tydligen kan fågelsång sänka<br />
stressnivåerna hos de flesta, även hos den som ligger<br />
i narkos. För att inte tala om ledsna, deprimerade<br />
och utmattade som vittnar om effekten av att se och<br />
höra fågel under skogsbad och promenader: dåliga<br />
värden blir bättre och lugn ersätter<br />
destruktiva tankar.<br />
ALLRA HELST SKA vi ha tillgång till<br />
grönt, träd och fågel i vår vardag –<br />
på väg till och från jobbet, skolan,<br />
affären, biblioteket. Enligt Mare<br />
Löhmus Sundström, fågelintresserad<br />
forskare i miljömedicin vid<br />
Karolinska institutet, behöver vi grönska precis där<br />
vi är, där vi bor och där vi hör hemma – det gör oss<br />
friskare. Bland alla studier som pekar på detta finns<br />
det en där tio extra träd i ett bostadskvarter visade sig<br />
få de boende att känna sig i snitt sju år yngre. Åtminstone<br />
de som svarade.<br />
Världen är med andra ord inte helt galen: fågelskådning<br />
är bevisligen en av de bästa sysslor som<br />
människan kan ägna sig åt.<br />
Men det visste ni förstås.<br />
Maja Aase är frilansjournalist,<br />
spanare i P1 och kommunikationsstrateg<br />
för organisationen<br />
Union to Union. Stolt över att<br />
vara en ”dålig fågelskådare”.<br />
60 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>
mycket små<br />
fälthöns<br />
då sågs<br />
archaeopteryx<br />
slutstation<br />
för<br />
sagohäxa<br />
korroderade<br />
sjöfåglar?<br />
sädesärlans<br />
artepitet<br />
gör tid till<br />
ständigt<br />
i den världen<br />
finns<br />
kolibrier<br />
KORSORD<br />
BEVINGADE ORD<br />
gör vårfåglar<br />
sig<br />
förstadium<br />
till antik<br />
pappersbild<br />
drabbar<br />
ofta<br />
hybrider<br />
kan ha<br />
flingform<br />
inget för en<br />
med flygskam<br />
den blev<br />
skrivdon<br />
blir svångrem<br />
ett oår<br />
i salagrund<br />
förr en<br />
havsfågels<br />
namn<br />
busunge<br />
som<br />
finkmat<br />
bildel<br />
med av<br />
gör väl<br />
andliga<br />
?<br />
lång<br />
och blå<br />
i 3d<br />
har gott<br />
om toapapper<br />
kreaturshindret<br />
fågelbur med<br />
gott om plats<br />
juveltrast<br />
början<br />
till tallbit,<br />
domherre,<br />
steglits,<br />
m.fl.<br />
har du<br />
kanske<br />
gåva<br />
seglares<br />
är imponerande<br />
rävepitet<br />
ung man<br />
i dallas?<br />
kritas<br />
snurra<br />
förgiftade<br />
litivinenko<br />
2006<br />
invasiv<br />
egyptisk<br />
andfågel<br />
ankunge<br />
sägs<br />
flänga<br />
omkring<br />
nattryttare<br />
gör gol<br />
till avrättnings<br />
plats<br />
bokar<br />
varan<br />
en tvåbyggare<br />
en stor<br />
med<br />
ståtliga<br />
steg<br />
kan sluta<br />
i snara<br />
expressen<br />
i götet<br />
ses<br />
orrtuppar<br />
den<br />
skumma<br />
drycken?<br />
populärt<br />
boträd<br />
för hålbyggare<br />
utfördes<br />
av<br />
mara<br />
1 spett<br />
har<br />
bara 3<br />
kycklings<br />
kan bli<br />
grillat<br />
vkonstruktör & illustratör: anne thorsell <strong>2020</strong>-03-10<br />
BEVINGADE ORD<br />
skär om<br />
magen i<br />
arktis<br />
med lavar<br />
b<br />
b<br />
luddiga<br />
och oerfarna<br />
snacksalig<br />
tätting<br />
gör<br />
tall till<br />
dumsnutar<br />
s<br />
kan<br />
mjäll på<br />
krage<br />
g<br />
gjorde<br />
väckande<br />
tupp<br />
ragdoll<br />
j<br />
r<br />
a<br />
t<br />
i<br />
d<br />
e<br />
n<br />
över axlar<br />
o<br />
k<br />
tar flyttande<br />
tranor<br />
vädrat<br />
o<br />
s<br />
a<br />
t<br />
ljudligt<br />
bearbeta<br />
får stilton<br />
göra<br />
m<br />
ö<br />
g<br />
l<br />
a<br />
k<br />
verkar väl<br />
vovvar<br />
med vattuskräck<br />
roffar åt<br />
sig längs<br />
stranden<br />
åsiktslös<br />
e<br />
n<br />
kurort<br />
brukar<br />
piercas<br />
n<br />
engelsk<br />
morgon<br />
d u n u n g a r<br />
s<br />
t<br />
l<br />
a<br />
b<br />
b<br />
a<br />
r<br />
t<br />
u<br />
t<br />
r<br />
a<br />
l<br />
ä<br />
r<br />
t<br />
u<br />
r<br />
a<br />
v<br />
l<br />
a<br />
r<br />
m<br />
kan lappar<br />
ordna<br />
gavs liv<br />
av oden<br />
a<br />
s<br />
k<br />
a<br />
l<br />
b<br />
a<br />
k<br />
å<br />
k<br />
s<br />
p<br />
a<br />
r<br />
k<br />
med enorm<br />
näbb<br />
kräver gt<br />
i<br />
s<br />
HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE:<br />
1:a pris 500 kr: Eleonora Petzäll, Mölnlycke.<br />
2:a pris 300 kr: Lars Bergqvist, Örebro.<br />
3:e–5:e pris 100 kr: Gunilla Holmér, Dalby.<br />
Gunn Johansson, Vikingstad. Birgit Jacobsson,<br />
Borås. Grattis!<br />
är väl<br />
kycklingar<br />
s<br />
ö<br />
t<br />
a<br />
när<br />
tuppen<br />
är<br />
uppe<br />
o<br />
t<br />
t<br />
är stund<br />
med guld<br />
i mund<br />
vill<br />
sig<br />
mussla<br />
s<br />
l<br />
u<br />
t<br />
a<br />
a t a<br />
a<br />
s<br />
k<br />
r<br />
gör de i<br />
vasaloppet<br />
tillfaller<br />
vinnare<br />
ä<br />
r<br />
a<br />
är brushanens<br />
krage<br />
l<br />
fyller<br />
bobalen<br />
med dun<br />
n<br />
n<br />
å<br />
d<br />
a<br />
trallord<br />
är skrikig<br />
fjäderdräkt<br />
äts av<br />
praktfågel<br />
madrassunderlägg<br />
mytologisk<br />
trädkvinna<br />
såna vippstjärtar<br />
ljuger ej?<br />
tesla<br />
e<br />
l<br />
b<br />
y v i<br />
a<br />
l<br />
ä<br />
r<br />
l<br />
i<br />
g<br />
a<br />
konstruktör & illustratör: anne thorsell <strong>2020</strong>-01-01<br />
Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss<br />
VINNARE<br />
1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln<br />
2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln<br />
3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln<br />
Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna<br />
på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld,<br />
Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37<br />
Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl<br />
och skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den<br />
20 maj vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i<br />
utlottningen av de fina priserna. Naturbokhandeln är<br />
BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går<br />
till fågelskydd.<br />
Emaljmugg, för 169 kronor.<br />
Finns med flera olika motiv på<br />
www.naturbokhandeln.se.<br />
vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong> 61
RETROSPEKTIV<br />
av Niklas Aronsson<br />
När tornsvalan blev<br />
tornseglare<br />
1978<br />
UNDER VINJETTEN AKTUELLT i nummer<br />
3 1978 skriver Lars Svensson och Sören<br />
Svensson en gemensam artikel. I artikeln<br />
med rubriken Nytt fågelnamn: tornseglare,<br />
framgår att de företräder SOF:s namnkommitté.<br />
De skriver: ”Att byta ett gammalt<br />
och och invant fågelnamn mot ett nytt är en<br />
delikat procedur som kan möta starkt känslomässigt<br />
motstånd. I vårt land har vi till<br />
skillnad mot flera andra länder varit förskonade<br />
från särskilt många namnbyten under<br />
senare decennier. Ett fåtal namnbyten har<br />
skett: gråärla till forsärla, bastardnäktergal<br />
via gulsångare till härmsångare, mindre<br />
kärrhök till ängshök, dvärgfalk till stenfalk,<br />
gulnäbbad hämpling till vinterhämpling<br />
samt halvenkel beckasin till dvärgbeckasin.<br />
Och nu står tornsvalan i tur. SOF har beslutat<br />
att i stället rekommendera tornseglare<br />
som officiellt svenskt namn”... ”Det nya<br />
namnet konstruerats för att tornseglaren<br />
skall ha ett namn som stämmer med sina<br />
släktingars, de övriga seglarfåglarnas, samt<br />
för att markera att tornseglaren inte är<br />
någon svala, som det gamla namnet kunde<br />
ge anledning att tro. Mot ett namnbyte av<br />
dessa skäl kan man givetvis anföra, att om<br />
man skulle vara konsekvent bleve det nödvändigt<br />
med namnändringar för ytterligare<br />
en del vanliga fåglar med etablerade namn:<br />
spillkråka till spillspett, talgoxe till talgmes<br />
och sjöorre till svartand, för att ta tre<br />
exempel. Men när det gäller dessa arter är<br />
skälen inte särskilt starka för att ändra eftersom<br />
det knappast föreligger några större<br />
risker att ta spillkråkan för en kråkfågel<br />
eller talgoxen för ett kreatur. Tornseglaren<br />
uppfattas ofta även av naturintresserade<br />
Omslaget till Vår Fågelvärlds nummer 3 1978, i inbunden version, som innehåller texten som<br />
förkunnande att tornsvalans namn skulle ändras.<br />
människor som en äkta svala. Införandet<br />
av tornseglare är alltså inte början till en<br />
serie namnändringar av vanliga fåglar”...<br />
”Slutligen vill vi också betona att det inte är<br />
av klåfingrighet vi arbetar med namnändringar,<br />
utan i ärligt uppsåt att åstadkomma<br />
något som är bättre än det som nu finns.<br />
Vi kan bara hoppas att Sveriges ornitologer<br />
tycker som vi och nu närmast försöker<br />
vänja sig vid tornseglare i stället för det<br />
invanda tornsvala.” Över 40 år senare får<br />
redaktionen för Vår Fågelvärld fortfarande<br />
brev och mejl med synpunkter som tar det<br />
gamla namnet tornsvala i försvar. Många<br />
upplevde nog det som just ”klåfingrighet”,<br />
men det var inte Lars Svensson som<br />
agerade på egen hand som det ofta har<br />
påståtts, utan det var ett i högsta grad av<br />
SOF sanktionerat namnbyte.<br />
62 vår fågelvärld | 2.<strong>2020</strong>