En_Sueco_april_2021

Benkapellet är ett kapell där väggarna har byggts
av skelettdelar efter människor. Historien berättar
att under pesten, omkring år 1350, dog så många
människor i Évora, att man tvingades begrava
dem i en massgrav. 300 år senare hittades graven
och då bestämde man sig för att använda de
många skelettdelarna som byggmaterial, också
för att det på den tiden var vanligt i religiösa
kretsar att påminna om hur bräckligt livet är.
Detta kan läsas i inskriptionen ovanför dörren
till kapellet: Nós ossos que aqui estamos pelos
vossos esperamos (Vi ben, de som ligger här,
väntar på dina).
Att besöka kapellet är inte alls obehagligt. Det är
fint upplyst och vackert byggt. Till en del väggar
har det använts lårben, till andra kranier och till
ytterligare andra revben osv. Kapellet är relativt
nyrenoverat och i samband med renoveringen
sattes glasväggar upp, för att förhindra att
besökarna rör vid väggarna. Innan glasen hade
det nämligen gått så vilt till att besökarna pillade
på väggarna för att få med sig benbitar som
souvenirer hem. Och så kan man ju inte göra, så
nu gäller ”se men inte röra”.
Inträdet kostar 3,50 euro och i det ingår ett besök
i kyrkan samt inträde till våning 1 och 2, där det
finns en utställning om San Francisco (alltså
helgonet, inte staden), samt världens största
samling av julkrubbor – de som på spanska heter
Belenes. Men de sistnämnda sakerna får vi lov att
titta på senare, och som tur är gäller biljetten hela
dagen (de stänger kl. 17.00).
Vi skyndar vidare och kommer snart fram till en
mycket festlig kyrka, nämligen Igreja de Graca –
Nådens kyrka. Denna kyrka byggdes på 1500-talet
av Kung Joao III, och han var tydligen inte så
förtjust i katolicismen. Därför lät han uppföra
en kyrka som saknar den traditionella katolska
symboliken, så här sitter fyra jättar, två på varje
hörn, och flänger med benen. Över deras huvuden
balanserar jorden, och dessutom är fasaden full
med vapensköldar och ett par krigare. Det är den
underligaste och roligaste kyrka jag någonsin sett.
Den är mycket populär i Évora.
Nu går vi längs en mysig gata med en massa
butiker som erbjuder traditionellt hantverk.
Här säljs varor från hela regionen och det finns
många fina saker.
Vi går sedan förbi den äldsta delen av
universitetet och så står vi framför domkyrkan.
Martin berättar att denna domkyrka är känd för
två saker: en staty av jungfru Maria som gravid,
denna typ av statyer finns det bara några få av
i Portugal – och i hela världen för den delen.
Jag har i alla fall aldrig sett någon tidigare. Det
andra som domkyrkan är känd för är att den
har världens äldsta, spelbara orgel. Denna orgel
byggdes på 1500-talet. Orgeln fungerar alltså
fortfarande i dag, men varje gång den spelas
måste den stämmas om, och det finns bara en
man i hela världen som vet hur den ska stämmas
korrekt, och han kommer bara vart sjunde år. Så
man förstår att orgeln bara spelas ibland.
Domkyrkan är mycket fin och den är byggd
högst upp i staden, ovanpå resterna av en morisk
helgedom. Intill kyrkan ligger en mycket vacker
klostergård med en apelsinträdgård i mitten.
Här uppe i stadens högsta del ligger ytterligare
en topp-sevärdhet: det romerska Dianatemplet,
byggt omkring år 100 e.Kr. Under romartiden
hette staden Liberalitas Iulia och detta var
en fin romersk stad med allt. Men allt
eftersom den ena kulturen efter
den andra sköljde in över staden
”begravdes” den romerska
EN SUECO - APRIL 2021 23