29.03.2021 Views

Hoffmans Katalog 2021

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.



Olivecronas väg 4

113 61 STOCKHOLM

Sweden

info@hoffmansantikhandel.se

+46- (0)707 22 98 20

hoffmansantikhandel.se



Byrå

Ett högklassigt stockholmsarbete av slottsverkstadskvalitet i tidig

rokoko tillskriven Friedrich Kruus (ämbetsmästare i Stockholm

1745-1768), tillverkad omkring 1750.

Byrån har en vacker fanér av valnöt och fruktträ i kryssmönster, så

kallat “en mosaich”.

Byråns stomme är tillverkad av ek, så som många svenska mästarstycken

från 1700-talet.

Beslagen är tillverkade av brännförgylld brons, i ett högklassigt

utförande. Byrån är femlådig, där den översta har en invändig skinnklädd

skrivskiva med två underliggande järnstag att dra ut för stöd.

Byrån kröns med en vackert profilerad skiva av den blonda kolmårdsmarmor

som bröts i Kolmårdens Marmorbruk under 1700-talets

första hälft.

De raka linjerna som följer byråns mittsektion vid sidan om nyckelskyltarna

är en dekor som Kruus använde på flera byråer men med en viss

variation. Även valet av beslag upprepas i olika varianter.

Friedrich Kruus utbildades i det dåvarande svenska Stralsund. Han tog

sig till Stockholm och blev här ämbetsmästare den 5 januari 1745 och

fick sitt burskap den 11 mars 1746 med ett kabinettskåp som

mästarstycke. Kruus verkstad hade som mest 18 lärlingar inskriva, av

dessa blev 9 gesäller. Kruus arbetade även med kyrkoinredningar där

ibland Klara kyrkas predikstol och hade flera kungliga beställningar.

Han var en mycket skicklig och noggrann snickare. Hans produktion

sträckte sig över 23 år från 1746 till 1768, då han sa upp sitt burskap

och av okänd anledning och lämnade Sverige.

Höjd 70,5 cm, bredd 97 cm och djup 55 cm.



Ljusstakar

Högklassiga sengustavianska arbeten, 1800-talets början. Brännförgyllda

bronsmonteringar tillverkade i Carl Ludwig Mangeots art. Blybergsporfyr från

Elfdals Porphyrverk. Fyrkantig fotplatta med rund pelare krönt av kompositkapitäl,

bladhölstrad ljuspipa.

Den franskättade gördelmakaren Carl Ludwig Mangeot (1777-1846) kom att

utbildas hos Fredrik Ludvig Rung, som under den gustavianska tiden var den

främste och som i egenskap av hovciselör i princip hade ensamrätt för tillverkningen

av högklassiga bronsmonteringar av kontinental klass. Rung hade

dessutom genom sitt engagemang i Elfdahls Porphyrverk, som påskyndades av

Gustav III, kunnat leverera flertalet av de bronsmonteringar som

porfyrföremålen försågs med. Det är intressant att konstatera att Rungs elev

Mangeot tog upp en konkurrerande tillverkning av just brännförgyllda monteringar

till porfyrobjekt. Utan tvekan höll de sengustavianska arbetena av både

Rung och Mangeot en så hög kvalitet att man ofta överträffade de bästa samtida

parisarbetena. Ljusstakarnas kompositkapitäl har stora likheter med monteringarna

på den jardinjär som återfinns i Mahognyförstugan på Rosendals slott.

Karl XIV Johan beställde 1825 jardinjären tillverkad i Åsbydiabas från Elfdals

Porphyrverk, med brännförgyllda monteringar av Carl Ludwig Mangeot.

Porfyren hade sedan faraonernas tid varit populär bland härskarna och genom

romarna introducerades den glänsande hårda stenen till Europa, med leveranser

från de egyptiska stenbrotten. Under 300-talet e.Kr. avbröts importen av

egyptisk porfyr till Europa, men efterfrågan fanns fortfarande. Detta ledde till

att man började återanvända äldre porfyr för att tillverka nya föremål. Genom

intresset för antikens konst under den gustavianska eran och de Grand Tour

resor som genomfördes av såväl Gustav III, som adelsmän och konstnärer,

fanns en utmärkt plattform för porfyrutvinning och tillverkning i landet.

I styrelsen för Elfdals Porphyrverk återfanns många namnkunniga personer;

Carl August Ehrensvärd, Louis Masreliez och Johan Tobias Sergel samt Gustav

III:s konstagent i Italien, Carl Fredrik Fredenheim.

Initialt var tillverkningen mycket begränsad och ekonomiskt inte alls den

framgång som man förväntat, porfyren var hård och svårbearbetad, vilket

krävde mycket tålamod och ekonomiska resurser.

Det dröjde fram till Karl XIV Johans tid, då den nya franska kronprinsen låtit

förvärva porfyrverk i sin son Oskars namn, som verksamheten fick sin blomstringsperiod.

Under Bernadotte kom en omfattande export av bearbetad porfyr

igång till Frankrike, i utbyte mot framförallt brännförgylld bronsföremål.

Höjd 25 cm.



Ljuskrona

1790-tal. Högklassigt stockholmsarbete tillskriven Olof Westerberg,

spegelmakare, glasslipare och tillverkare av ljuskronor i Stockholm.

verksam 1769-1811.

Franskinspirerad burformad stomme för sex ljus i brännförgylld

brons. Behängd med slipade prismor av hög kvalitet. Kronans

utförande med en rikare uppsättning av prismor i spindelbindning

förekommer på ljuskronorna i Gustav III:s paviljong på Haga, de s.k.

Hagakronorna.

Med tanke på ljuskronans storlek och exklusiva utförande är det med

stor sannolikhet ett beställningsarbete för en specifik uppdragsgivare

och miljö.

Tillskillnad från traditionella ljuskronor i rokoko, som oftast

har gjutna och slipade lövprismor, så representerar denna Gustavianska

ljuskrona en exklusivare typ med dyrbara slipade klumpar som

sannolikt importerats från kontinenten, troligen Böhmen.

Höjd 120 cm och diameter 65 cm.



Spegel

Ett högklassigt stockholmsarbete av slottsverkstadskvalitet i rokoko,

utförd i hovintendenten Carl Hårlemans art. Bakstycket bär Stockholms

hallstämpel daterad 1760, vilket är ovanligt tidigt och sällan

förekommande.

Spegelns krön och bas har en pikerad botten ymnigt dekorerad med

akantus, rocailler och vingar. Själva ramverkets inre kant har fasettslipade

glas och den yttre kanten har blomgrupperingar och en yvig

dekor av gröna blad à la chinoise.

Det rådande modet på 1760-talet hade starka influenser från Fjärran

Östern och då huvudsakligen Kina. Med djärva färger och exotiska

former inspirerade av naturens växter, djur och mytologi skapades

inredningar och möbler. Vid den här tiden var uppförandet av Kina

slott vid Drottningholm i full gång.

Upphovsmannen bakom ritningarna var arkitekten Carl Fredrik

Adelcrantz, som arbetade nära Carl Hårleman, med inredningar och

möbelformgivning på Stockholms slott och andra kungliga miljöer.

Höjd 175 cm och bredd 75 cm.



Canovalejonen

Italien omkring år 1800. Skulpterade i carraramarmor föreställande

två liggande lejon efter Antonio Canova (1757-1822).

Antonio Canova uppfostrades i Possagno hos sin farfar som var

stenhuggare. Sina första verk som skulptör gjorde han redan 1773

och innan tjugo års ålder hade han imponerat på konstetablisemanget

i Venedig med skicklighet och känsla.

Under ett besök i Rom 1779 bestämde sig Canova för att slå sig ner

där för gott.

Efter att 1792 ha fullbordat monumentet över påven Clemens XIII i

Peterskyrkan i Rom, där dessa två lejon ligger i fronten vann han

internationell berömmelse och beställningar från hela Europa

började strömma in.

Lejonen, det ena sovande och det andra vaksamt, sägs symbolisera

påven Clemens XIII:s karaktär, hans energiska arbete och hans

måttlighet.

Höjd 37, cm längd 75 cm och bredd 27 cm.



Byrå

Stockholmsarbete i rokoko. Tillskriven Christopher Tietze

(ämbetsmästare i Stockholm 1764-1791). Fanerad med amarant och

jakaranda i friser och fält. Brännförgyllda beslag, lådfronter med

naturalistiska handtag samt nyckelskyltar med bevingade drakar.

Skiva av kolmårdsmarmor med konturerad kant.

Christopher Tietze föddes 1727 i Sachsen och kom till Sverige som

gesäll omkring 1753. Arbetade hos Lorentz Nordin. Av gesällanteckningar

på exklusiva möbler från Nordins verkstad så framgår

hans skicklighet och betydelse för tillverkningen.

Många av Tietzes byråar står under starkt inflytande av Nordins

vackra formspråk, samtidigt som hans läroår i Sachsen gett en

gedigen yrkesskicklighet vilket framgår tydligt av möblernas höga

kvalitet.

Höjd 78 cm, bredd 81 cm och djup 46 cm.



Ljuskrona

Italien 1700-talets andra hälft, tillverkad i området kring Piemonte

för sex ljus.

Burformad stomme i bemålat smidesjärn och plåt dekorerad med

blad och polykroma blommor.

Under rokokon inspirerades formgivningen mycket av naturens

former och växtornamentik. Själva ordet rokoko kommer från det

franska ordet rocaille, vilket betyder konstgjort grottverk med

infogade musslor, snäckor, koraller osv. Rocaille är rokokons

viktigaste ornamenttyp, inspirerad av ett fritt och oregelbundet

formförråd. Stilen uppstod i Frankrike och kom att etablera sig i

Sverige kring kring 1700-talets mitt, då inredningen av Stockholms

slott blev avgörande för stilutvecklingen.

Ljuskronor av denna typ är mycket ovanliga idag, vilket tyder på att

tillverkningen var relativt begränsad och ett fåtal har överlevt till våra

dagar.

Höjd 110 cm och diamater 70 cm.



Ljusstakar Retour d'Egypte

Rom 1700-talets slut. Ett par ljusstakar tillverkade i mörkpatinerad

och brännförgylld brons på postament av marmor.

Dessa spektakulära ljusstakar har sitt ursprung i vurmen för det

forntida Egypten, vilket blev en populär motivkrets för ljusstakar,

kandelabrar, arkitektur och skulptur. Napoleon Bonapartes fälttåg

mot Egypten 1798 var helt avgörande för fascinationen av den

forntida kulturen. Detta gav på samma sätt som den romerska

kulturen upphov till fantasifulla skapelser under den franska empiren.

I början på 1800-talet blev L'Egyptomanie ett begrepp i Frankrike.

Samtidigt tillverkades antikiserande bronsföremål i Rom som riktade

sig till resenärer på den Grand Tour som ingick som en etapp i varje

bildad europés utvecklingsväg.

Höjd 40 cm.



Byrå

Sengustavianskt stockholmsarbete. Fanerad med mahogny, brännförgyllda

beslag, lådförstycken med mässingskanter, snedställda hörn

med kanneleringar och linser, avsmalnande ben och fothylsor av

mässing. Byrån kröns av en skiva av carraramarmor med profilerad

kant.

Höjd 84 cm, bredd 112,5 cm och djup 53 cm.



Appliquer

Parisarbeten i empire, tillverkade under 1800-talets första årtionde.

En ovanlig svit om fyra appliquer för två ljus i brännförgylld och

patinerad brons. I centrum på en förgylld rundel dekorerad med

roulettdekor finns ett mörkpatinerat varghuvud med två pilar i

munnen.

Modellen tillhör de ovanligare och finns dokumenterad i slottet

Fontainebleaus inventarieförteckning. Modellen tillverkades också i

S:t Petersburg.

Höjd 10 cm och bredd 33 cm.



Trädgårdsurna

Italien 1800-talets första hälft. Ett högklassigt arbete, modell efter

Medicivasen, av skulpterad carraramarmor.

Medicivasen är först upptagen 1598 i en inventering av Villa Medici, i

närheten av Rom, även om det finns bevis för att den fanns åtminstone

30 år tidigare. 1780 flyttades vasen till Florens och placerades i

Uffizierna där den finns än idag. Vasen var en av de mest populära

reproducerade antika föremål som kopierades i alabaster, biskvi,

brons, gjutjärn, marmor och terrakotta. Medicivasen utfördes

ursprungligen i Aten, under andra halvan av det första århundradet

e.Kr, som en trädgårdsurna för den romerska marknaden.

I samband med Gustav III:s Grand Tour till Italien inköptes liknande

urnor som skulle placeras i Hagaparken. Dessa är numera uppställda

i Logårdsterrassens trädgård på Stockholms slott.

Höjd 65 cm och djup 53 cm.



Tazzor

Empire, 1800-talets början. Ett par tazzor med hänklar krönta av

bevingade lejon utförda i brännförgylld och mörkpatinerad

brons. Socklar med kymationbård, postament i giallo siena marmor.

Ordet tazza kommer ursprungligen från italienskan och betyder kopp

eller bägare. Formen är ett brett men grunt skålliknande kärl på en

fot. Ursprungligen användes tazzor för drycker eller att servera små

rätter i, eller bara för dekoration. Tazzor tillverkades oftast i metall,

glas eller keramik under Antiken. Den hellenistiska s.k. Farnese-tazzan,

tillverkad i Egypten omkring 200 f.Kr., är ett exempel på en

tazza skulpterad i onyx. Begreppet används också för stora

skulpterade fontäner eller dekorativa urnor som den s.k.

Rosendalsvasen, utanför Rosendals slott på Djurgården.

Under empiren blev den klassicerande formen populär som

prydnadsföremål i form av exklusiva brännförgyllda bronser, efter

antika förebilder.

Höjd 27 cm.



Teckning

1800-talets andra hälft. Akademiteckning efter skulpturgruppen

Silenius triumf, skulpterad av Aimé Jules Dalou 1885. Skulpturen

finns uppställd i monumentalformat i Jardin du Luxembourg, Paris.

Silenus var den äldsta följeslagaren och mentor till vinguden Dionysos,

känd för romarna som Bacchus. Han bär en krona av vinblad och

ländkläde. Drucken av stora mängder vin har Silenus svårt att sitta

kvar på sin åsna och behöver satyrernas stöd. Inom den akademiska

konstnärsutbildningen ingick studier av såväl antikens statyer som

samtida viktiga skulpturverk och kroki.



Taburetter

Gustavianska stockholmsarbeten, av Johan Lindgren (stolmakare i

Stockholm 1770-1800), signerade ILG. Ett par taburetter, träskurna

och bemålade i pärlgrått. Dekor av hörnfleuronger, sarger med

bandfläta, avsmalnande kannelerade ben.

Stolmakaren Johan Lindgren är känd för sina gustavianska salsstolar,

hans driftighet och vackert skurna dekor gjorde att efterfrågan var

stor på hans alster. Trots sin blott 54-åriga levnad levererade hans

verkstad en stor mängd sittmöbler under såväl rokokon, transitionstiden,

som den gustavianska eran. Signifikativt för hans sittmöbler är

den kraftfulla modellen, med en enkelhet och elegans som präglar de

höggustavianska sittmöblerna i stor utsträckning.

Höjd 40 cm.



Torchèrer

Tillverkade i Italien under 1700-talets andra hälft.

Ett par för ett ljus vardera, tillverkade av marmor och smidesjärn.

Den vita marmorbasen i form av en romersk tripod centrerad med

en smidd och vriden järnstång, toppen med en avslutande platta för

ett ljus.

Höjd 155 cm.



Keith Haring

Tuschteckning på papper i svart och gult utan titel signerad med

tusch, från omkring 1985.

Keith Haring föddes i Redding Pennsylvania 1958. Utbildade sig vid

School of Visual Arts i New York mellan 1978 – 1979. Han började

sin karriär med att måla med krita på reklamplatser i New Yorks

tunnelbana och blev arresterad vid ett flertal tillfällen.

Haring slog igenom under 1980 talet då nyexpressionismen var som

mest populär och han hade nära samarbete med gatukonstnärer som

han utbytte erfarenheter med.

Karakteristiskt för Haring var hans figurer i olika rörelser ofta i ett

myller. Han målade gärna stort och tillsammans med andra gjorde

han bla ett verk på en tiovåningsfasad.

Keith Haring dog i New York 1990.

Höjd 23 cm och bredd 30,5 cm.


Olivecronas väg 4

113 61 STOCKHOLM

Sweden

info@hoffmansantikhandel.se

+46- (0)707 22 98 20

hoffmansantikhandel.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!