2021 Holmiensis 1

nationen
Även om man inser att tiderna är kroniskt
föränderliga och att få säker med självklarhet är facit,
förhindrar det inte att man jämför en tid med en
annan.
- Nationen kunde ha mer kulturliv, bjuda in
samhällsföreträdare för debatter och diskussioner.
Det är mest fest hela tiden. Nationen har en attraktiv
ställning i samhället. Man kan få hit människor. Så
var det när jag var ung, då hade man varje torsdag
en torsdagsklubb där bland andra kulturföreträdare
och politiker bjöds in för diskussioner. De gav ett
föredrag och så diskuterade man. Sedan åt man
middag tillsammans.
Så såg alltså Tordagsklubben ut förr. Det är onekligen
mycket som förändrats.
- Var annars i samhället förutom just
Nobelmiddagarna, har man sådana här banketter
med vita dukar, kandelabrar och servering vid bordet.
Det förekommer inte i något annat sammanhang
utom på nationerna.
”NATIONERNA SOM ORGANI-
SATION HAR EN HELT UNIK ROLL I
SAMHÄLLET. GENERATIONERNA SOM
FOSTRAS HÄR OCH SEDAN GÅR UT I
ARBETSLIVET, DET ÄR HUNDRATALS
ÄMBETSMÄN.”
Inspektor Tord Ekelöf
Så är nationerna väldigt traditionella, men Tord ser
mer som förändrats: efter middagen.
- Plötsligt släcks ljuset, man dånar fram sådan
här discomusik. På min tid släcktes inga ljus efter
middagen, utan det kom in en orkester, det bjöds
upp till pardans och man fortsatte diskutera utan att
behöva skrika. Senare hade man sexa klockan ett på
natten, råbiff med ägg, snaps och sådär. Man fortsatte
ända till tre eller fyra precis som nu, ingen svårighet
för unga människor.
Somliga saker är bevarade, andra inte.
- Nationerna som organisation har en helt unik roll i
samhället. Generationerna som fostras här och sedan
går ut i arbetslivet, det är hundratals Ämbetsmän.
Man kan också undra hur man får unga människor
att klä sig som servitriser och servitörer och servera
vid de här banketterna. Den ersättning de får skulle
på den fria marknaden anses hutlös. Dessutom skulle
man inte kunna få någon att göra det. Sådant är inte
folk intresserade av att göra, men här är man det! Här
till och med strävar folk efter att bli smörgåsnisse och
liknande.
Tord ser i nationsvärlden en attityd som sedan länge
gått förlorad utanför.
- Att vara beredd att tjäna. Man tyckte att det fanns
något värdefullt i det. I dagens samhälle är att tjäna
bara en plåga. Man ska vara fri, oberoende, inte
behöva servera eller ha någon relation till någon.
En märklig blandning av tradition och nymodighet.
Det är väldigt skoj att vara här, även om en del är
främmande för mig.
Han sammanfattar den kanske viktigaste delen av sin
roll:
- Så jag representerar erfarenheten på något sätt och
försöker injicera den. I andra tider och på andra
platser roar man sig på helt andra sätt. Det har sin
betydelse men behöver inte innebära att man inte
kan hålla fast vid sitt sätt att roa sig här och nu. Men
insikten är nyttig att ha, att det är relativt.
Så nu vet vi vad du ser som din kanske viktigaste
plikt, men vad tycker du om den?
- För mig är det en ynnest av flera skäl. Det främsta är
kontakten jag får med unga människor, som jag inte
får vid universitetet. Som ung kunde jag inte gå fram
och prata med en professor utan vidare, tidigare var
det ännu värre, en väldig nivåskillnad socialt mellan
studenter och professorer. Det fanns en tid när en
ung man var tvungen att bli tilltalad av en äldre
person för att kunna konversera, det fick man inte
inleda själv. Så är det inte alls nuförtiden. Folk talar
ju med mig som en kompis i största allmänhet. Men
så fritt och hinderslöst som jag kan diskutera med
unga människor här kan jag fortfarande inte göra på
universitetet. Det finns fortfarande en viss barriär,
även om den sänkts väsentligt. Här kommer jag i
kontakt med unga på ett annat sätt. Och för en äldre
person är det ett privilegium. Var finns det sådana
kontaktytor i samhället annars?
***
Nuvarande Proinspektor Maria Aulén Thomsson är
yrkesverksam kommunikatör i Uppsala kommun.
Vi inleder samtalet med att prata om medie- och
kommunikationsbranschen. Det uppskattas av en
20 20