Psykologer - Västra Götalandsregionen

PSYKOLOGIN OCH DET GODA LIVET 

PSYKOLOGERS ARBETE I VÄSTRA GÖTALANDSREGIONEN

Förord 

Västra Götalandsregionen som en kunskapsorganisation är för sin verksamhet beroende av ett stort antal professionella 

yrkesgrupper. Frågor som kompetensförsörjning, kompetensplanering och kompetensutveckling är angelägna. 

En av dessa yrkesgrupper är legitimerade psykologer. Procentuellt utgör de en liten andel, cirka 1,5 procent av de 

anställda men deras insatser betyder mycket i de verksamheter som är berörda. 

Kompetensrådet för psykologer i Västra Götalandsregionen (bilaga 1) är ett övergripande beredningsorgan som arbetar 

med psykologkompetensfrågor på uppdrag av personalstrategiska avdelningen, regionkansliet. 

Rådet har med hjälp av ett stort antal psykologer från olika verksamheter inom Västra Götalandsregionen gjort en 

sammanställning som beskriver psykologprofessionen, flertalet av psykologers arbetsområden i nuläget och även 

gjort utblickar mot utmaningar och möjligheter. Specifika statistikuppgifter hänför sig till 2008 och får ses som en 

ögonblicksbild. Dessutom gäller att det fortlöpande sker organisatoriska förändringar som påverkar verksamheternas 

placering i Västra Götalandsregionen. 

Kompetensrådet och personalstrategiska avdelningen vill tacka alla; psykologer och andra inblandade som lagt ner ett 

stort arbete på att förverkliga rapporten som även ges ut i en kortversion. 

Göteborg 2009-02-16 

Lena Larsson Inger Ericsson 

Personaldirektör Ordförande i Kompetensrådet för Psykologer 

1 

Redaktion : Inger Ericsson, inger.m.ericsson@vgregion.se 

Åsa Gustavsson, asa.maria.gustavsson@vgregion.se 

Katarina Malmqvist, katarina.malmqvist@vgregion.se 

Antonia Reuter, toni.reuter@vgregion.se

Sammanfattning 

Syftet med rapporten är att ge en beskrivning av hur 

psykologers kompetens används inom Västra Götalandsregionen. 

Den visar på psykologarbetets omfattning 

och spridning, klargör hur det bedrivs samt pekar 

på utmaningar och möjligheter utifrån befolkningens 

behov och kunskapsområdets utveckling. 

En beskrivning av professionen och utbildningsgrunden 

ges. Förhoppningen är att rapporten ökar kunskapen 

om den psykologiska dimensionen inom vården, 

hur den används och skulle kunna användas utifrån mål 

som beskrivs i Vision Västra Götaland- Det Goda Livet (1). 

I Västra Götalandsregionen arbetar cirka 800 psykologer 

(2008) inom olika verksamheter. Omräknat till 

heltidsmått blir det cirka 650 tjänster för legitimerade 

psykologer. De flesta finns inom hälso- och sjukvård 

och habilitering. Några psykologer finns på strategisk 

nivå och inom företagshälsovård. 

Nästan 80 procent av psykologerna finns inom områden 

som har en direkt koppling till psykisk hälso- och 

sjukvård. Drygt 20 procent av psykologtjänsterna ligger 

inom primärvården. Tillgängligheten till psykolog varierar 

inom Västra Götalandsregionen. Inom Primärvården 

Göteborg finns exempelvis 1 psykolog per 12 500 

vuxna invånare, medan det i övriga länet i genomsnitt 

finns 1 psykolog per 39 000 vuxna invånare. Fördelningen 

mellan könen när det gäller psykologer i Västra 

Götalandsregionen är 25 procent män och 75 procent 

kvinnor. 

Psykologer är en yrkesgrupp som i sin utbildning 

särskilt skolas i att utreda, bedöma, diagnosticera och 

behandla inom området psykisk hälsa och ohälsa. Den 

legitimerade psykologen har en sexårig utbildning. 

Denna innefattar en femårig högskoleutbildning på 

mastersnivå plus ett års godkänd praktisk tjänstgöring 

som psykolog (PTP). Det finns en treårig specialistutbildning 

för legitimerade psykologer. Flera av psykologerna 

är även legitimerade psykoterapeuter. 

En generationsväxling pågår vad det gäller psykologer. 

Västra Götalandsregionen har genom en systematisk 

och långsiktig satsning på PTP- tjänster skapat förutsättningar 

för en långsiktig kompetensförsörjning. Av de 

psykologer som genomgått PTP-programmet fortsät- 

2 

ter 80 procent att arbeta som legitimerade psykologer 

i olika verksamheter inom Västra Götalandsregionen 

(19). 

Psykologer verkar främjande, förebyggande, utredande 

och behandlande i patient- och klientarbete på alla plan 

och bidrar till att förverkliga Vision Västra Götaland 

- Det Goda Livet (1). Psykologarbete innefattar: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Direktkontakter med patienter och klienter 

Konsultation, handledning och utbildning 

Förebyggande arbete, utbildning och rådgivning till 

befolkningsgrupper 

Forskning, utveckling och utvärdering 

Yrkesutveckling och samordning 

Chefs- och ledarskap 

Psykologen använder olika metoder i sitt arbete. Individen 

eller gruppen, aktuell situation och tillgängliga 

resurser är betydelsefulla faktorer för val av metod och 

för resultat. 

Psykologin som vetenskap är mångfacetterad då den 

sträcker sig från biologi till samhällskunskap och humaniora. 

Forskning idag handlar om att hitta vilken metod 

som passar bäst för vilken problematik, vilken patient 

och i vilket sammanhang. 

En stor utmaning för hälso- och sjukvården är att förena 

olika slags kunskap och förhållningssätt så att befolkningen 

får del av den samlade kompetens som finns. 

En modern, professionell hälso- och sjukvård ser 

människan som helhet och tillämpar flera synsätt och 

infallsvinklar. Det förutsätter en tvärprofessionell kompetensstruktur, 

ett gott samarbetsklimat och lyhördhet 

för den vårdsökande och dennes närstående. 

Behoven av psykologisk vägledning, utredning och behandling 

är stora hos befolkningen. Det finns gott om 

utvärderingar som påvisar evidens för att psykologiska 

behandlingsinsatser av olika slag gör nytta vid många 

sjukdomar, ohälsotillstånd och funktionsnedsättningar. 

Genom att göra psykologiska insatser tillgängliga och 

erbjuda dessa till individer, familjer och grupper stärks 

förutsättningarna att närma sig visionen om ett gott liv i 

Västra Götaland.

Sammanfattning av utmaningar och 

möjligheter 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Övergripande samordning och planering av psykologiska 

kompetensfrågor kan utvecklas och ge 

mervärde exempelvis när det gäller att samordna 

utbildningar, föreläsningar och arbetsgrupper. 

Psykologisk expertis behöver komma till uttryck 

inom övergripande planering av hälso- och sjukvård 

på motsvarande sätt som den medicinska gör via 

exempelvis de medicinska rådgivarna. 

Kompetensförsörjning och kompetensplanering 

behöver bygga på en matchning av intresset för att 

fördjupa sitt yrkeskunnande och verksamhetens 

behov av kompetens. De individuella kompetensutvecklingsplanerna 

sätts då i ett sammanhang. Ett 

sätt är att erbjuda specialistutbildning och specialisttjänster 

som stämmer med kompetensbehov i 

verksamheten. 

Klinisk forskning och kvalitets- och verksamhetsutveckling 

ses i Västra Götalandsregionen (23) som 

framgångsfaktorer. Psykologer har forskningsförankring 

i grundutbildningen och i delar av klinisk 

tjänstgöring. System behövs som underlättar för utvecklingsarbete, 

klinisk forskning och adjungerade 

professurer eller lektorat; kombinationstjänster. 

Kompetenscentra avseende specifika diagnoser 

där det psykologiska kunskapsområdet är relevant 

behöver innehålla psykologisk kompetens. 

Preventionspsykologi är ett utvecklingsområde. 

Psykologer bidrar till beteende- och attitydförändringar. 

Detta arbete kan intensifieras i vården. Psykologisk 

kompetens behövs för att förstärka arbetet 

med livsstilsrelaterad ohälsa och i det övergripande 

folkhälsoarbetet. 

Tillgängligheten till psykologisk behandling behöver 

öka. Det är angeläget att den kunskap och kompetens 

som finns används så att befolkningen får del av 

fungerande psykologiska metoder vid psykisk ohälsa 

(12). Teknisk utveckling ger nya möjligheter till ökad 

tillgänglighet och patientsäker vård och behandling. 

Behov av och möjlighet att på olika sätt få kontakt 

med psykolog direkt bör utredas. 

3 

• 

• 

• 

• 

Neuropsykologiska frågeställningar är aktuella 

inom flera områden av vården. Kunskapstillväxten 

inom neuropsykologi och neurobiologi är snabb 

och tillämpningen av kunskapen behöver intensifieras 

inom primärvård, psykiatri, somatisk vård och 

handikappverksamhet. Behoven av utredning och 

behandling ökar. 

Barn och ungdomars hälsa och utveckling behöver 

ytterligare uppmärksammas. Utveckling av metoder 

och förhållningssätt för det hälsofrämjande 

och preventiva arbetet, av samverkansformer och 

kunskapsstöd för insatser avseende psykisk hälsa 

hos barn och ungdomar är angeläget. Kunskap om 

hälsans bestämningsfaktorer (risk- och frisk/skyddsfaktorer), 

om betydelsen av tidiga insatser och 

om tidiga tecken på psykisk ohälsa och avvikande 

utveckling ska genomsyra arbetet. 

En utmaning inom området är att forma en 

första linjens hälso- och sjukvård avseende psykisk 

hälsa för barn och unga. Psykologens uppdrag som 

metodutvecklare, utbildare, konsult, bedömare 

och behandlare med inriktning på mer avgränsad 

problematik kommer att vara än mer central. 

Primärvårdens uppdrag innefattar insatser vid 

psykisk ohälsa. En utmaning är att medborgarna 

vid alla primärvårdsenheter inom Västra Götalandsregionen 

får träffa psykolog vid behov för att få 

hjälp med psykologisk bedömning och behandling. 

Primärvården möter hela befolkningen; barn, ungdomar 

och vuxna. Vid satsning på psykologkompetens 

inom primärvården bör man uppmärksamma 

behovet av subspecialisering för olika åldersgrupper. 

Psykiatrin behöver bli ett attraktivt arbetsområde 

för såväl psykologer som andra yrkesgrupper så att 

den kunskap som finns om behandling av psykisk 

ohälsa kommer till maximal nytta. Ett bättre 

tillvaratagande av professionernas kompetens och 

en organisation som avspeglar områdets sammansatta 

karaktär är led i detta. En utmaning för den 

svenska psykiatrin är att använda sig av psykologers 

specialistkompetens som man gör i Norge(19).

Innehållsförteckning 

Förord 1 

Sammanfattning 2 

Sammanfattning av utmaningar och möjligheter 3 

Innehållsförteckning 4 

Inledning 6 

Bakgrund 7 

Syfte och målgrupp 8 

Värdegrund och etik 9 

Förhållnings- och arbetssätt- ett salutogent perspektiv 10 

Fokus- och arbetsområden 11 

Vetenskap och kunskapsbaserade metoder 12 

Psykologutbildning och specialisering 15 

Psykologer inom Västra Götalandsregionen 18 

Översiktsbild, psykologer i Västra Götalandsregionen 20 

Primärvård och tandvård 21 

Föräldrar och små barn 22 

Mödra- och barnhälsovården 22 

Barn och ungdomar 24 

Psykisk hälsovård för barn- och ungdomar 24 

Barn - och ungdomsmedicinska mottagningar 25 

Ungdomar och unga vuxna 26 

Ungdomsmottagningar 26 

Vuxna 27 

Riktade mottagningar inom Primärvården 28 

Kris- och traumaenheten 28 

Primärvårdsrehabilitering 29 

Sexualmedicinskt centrum (SMC) 30 

KoM- mottagningar 31 

Enheten för tandvårdsrädslebehandling 32 

Specialistvård - Läns- och regionsjukvård för barn och ungdomar 35 

Barn och ungdomar med psykiska besvär, störningar och funktionsnedsättningar 36 

Barn - och ungdomspsykiatrisk verksamhet (BUP) 36 

Barnneuropsykiatriska enheten (BNK) 37 

Barn och ungdomar inom somatisk vård, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 38 

Psykologmottagningen 38 

Barnneurologen 39 

Regionhabiliteringen 39 

Barn- och ungdomsmedicinska kliniker på övriga sjukhus 40 

Specialistvård - Läns- och regionsjukvård för unga vuxna, vuxna med 

psykiska besvär och störningar och för äldre vuxna 43 

Unga vuxna med psykiska och störningar 44 

Behandlingshem 44 

Ungdomsteamen inom beroendevården 45 

4

Vuxna med psykiska besvär, störningar och funktionsnedsättningar 46 

Vuxenpsykiatrisk verksamhet 46 

Äldre vuxna och personer med minnesrelaterade störningar, 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset 53 

Äldrepsykiatri 53 

Minnesmottagningen 53 

Geriatrisk klinik 54 

Specialistvård - Läns- och regionsjukvård för vuxna med kroppsliga 

sjukdomar och skador 57 

Rehabiliteringsmedicin i Västra Götalandsregionen 58 

Inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset enbart: 60 

Neurologkliniken 60 

Medicinmottagning 60 

Smärtenhet 61 

Diabetessektionen 61 

Hjärtmottagningen 62 

Reproduktionsmedicin 63 

Avdelning för klinisk genetik 65 

Enheten för fördjupad hörselrehabilitering och teknik 65 

Kliniken för dermatologi och venereologi 66 

Obesitasmottagningen 67 

Handikappförvaltningen - Funktionsnedsättningar och habilitering 69 

Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar 

Vuxna med funktionsnedsättningar 

Hörsel - och dövverksamhet 

Strategiskt arbete, Arbetsmiljöarbete 73 

Folkhälsoarbete 74 

Avdelningen för funktionshinder och delaktighet 75 

Intern företagshälsovård - Hälsan& arbetslivet 76 

Institutet för stressmedicin (ISM) 77 

Arbets- och miljömedicin (AMM), Sahlgrenska Universitetssjukhuset 78 

Psykologisk och psykiatrisk katastrofledningsgrupp (PKL) 79 

Utmaningar och möjligheter 81 

Slutord 87 

Referenslista 88 

Bilagor 90 

5

Inledning 

Hälsa är ett centralt värde i Vision Västra Götaland 

- Det Goda Livet, regionens övergripande visionsdokument 

från 2005 (1) liksom i budgethandlingarna åren 

därefter (2). 

I En region öppen mot omvärlden, Västra Götalansregionens 

budgetdokument för 2009 formuleras den 

strategiska inriktningen ” Invånarna ska ges goda förutsättningar 

att leva ett liv i hälsa och få sjukvård efter 

behov” (3). 

Hälsa är således ett centralt värde och fortlöpande ett 

prioriterat område. Västa Götalandsregionen pekar på 

att olika faktorer har betydelse för och samverkar med 

hälsan och betonar sitt ansvar för att stödja invånarna i 

att ta aktiv del i och ansvar för sin egen hälsa via information 

och sjukvårdens insatser. 

För att nå upp till bästa möjliga hälsa och vård krävs 

ett systematiskt arbete med att säkerställa och utveckla 

vårdens kvalitet och säkerhet. Västra Götalandsregionen 

använder sig av kunskapsbaserad och ändamålsenlig 

hälso- och sjukvård som utformas för att möta den 

individuella patientens behov på bästa sätt. 

6 

Att motverka och behandla psykisk ohälsa är ett av de 

prioriterade utvecklingsområdena. Arbetet för psykisk 

hälsa skall kännetecknas av en helhetssyn kring patienten 

och dennes situation. Tidiga och förebyggande 

insatser bedöms som viktiga för att förebygga psykisk 

ohälsa och minska riskerna för psykiska och andra sjukdomar 

senare i livet. 

Beskrivningar av de olika professionernas uppdrag 

och uppgifter är ett sätt att bidra till att säkerställa 

vårdens kvalitet. I denna rapport beskrivs hur psykologers 

kompetens används i arbetet för en god hälsa hos 

befolkningen i Västra Götaland. Rapporten beskriver 

flertalet av de områden där psykologer verkar men är 

inte heltäckande. 

Rapporten lyfter även fram möjligheter och utmaningar 

utifrån befolkningens behov och psykologins kunskapstillväxt.

Bakgrund 

Hälso- och sjukvård och habilitering inom Västra Götalandsregionen 

är differentierade och högt utvecklade 

verksamheter som syftar till att betjäna befolkningen 

när det gäller att främja hälsa, förebygga ohälsa, bota, 

lindra och vårda vid sjukdom och underlätta vid funktionsnedsättningar. 

Vid nästan all slags sjukdom och ohälsa finns inslag som 

har med den enskildes reaktioner och handlingsmönster 

liksom med den sociala omgivningen att göra. Det 

finns inget entydigt samband mellan de påfrestningar 

som människor utsätts för och hur sjukdom och skada 

drabbar. 

En del förklaras av våra gener, en del av påverkan 

från den miljö vi lever i, olyckor och påfrestningar av 

olika slag vi utsätts för, en hel del sammanhänger med 

våra levnadsvanor och en del också med det sociala 

sammanhang vi har och med hur vi förhåller oss till oss 

själva och omvärlden (4,5). 

På senare år har förekomsten av livsstilsrelaterad ohälsa 

och stressbetingade åkommor blivit vanligare och mer 

uppmärksammade och sambanden mellan hälsa, ohälsa 

och psykologiska faktorer har blivit uppenbar. 

Folkhälsoinstitutet beskriver i sina årliga undersökningar 

av folkhälsan en ökande andel av psykisk ohälsa 

och då särskilt bland yngre kvinnor (6). 

Västra Götalandsregionen betonar också i sin budget 

2009 insatser för att främja, förebygga och behandla 

psykisk ohälsa hos den yngre delen av befolkningen. 

I regeringens proposition för folkhälsa (prop. 2007/08: 

110), En förnyad folkhälsopolitik (7) vill man uppmuntra 

individens goda hälsoutveckling genom att ge 

stöd för kloka egna hälsoval och utveckla hälsofrämjande 

metoder utifrån en vetenskaplig grund. 

Man betonar landstingens roll för att stödja människor 

i att få en bra hälsa och att utveckla och förbättra 

sina metoder i det arbetet. 

Man betonar särskilt vikten av att stödja föräldrar i 

sitt föräldraskap, att intensifiera självmordsförebyggande 

arbete, att främja kostvanor, fysisk aktivitet och att 

minska tobaksbruket. Individens integritet och valmöjligheter 

betonas också. 

7 

Hälso- och sjukvården håller på att vidga den arsenal av 

kunskapsområden som tas i anspråk. Det kroppsliga, 

det psykologiska och det sociala perspektivet kompletterar 

varandra och man närmar sig ett synsätt på människan 

som en psykobiosocial person i ett sammanhang. 

För att förstå och kunna hjälpa till med de ohälsoproblem 

och sjukdomar som finns behövs olika kunskap 

och kompetenser. 

Tillämpning av ett komplext systemorienterat synsätt 

behövs liksom förståelse för hur helheten och delarna 

samspelar (4). På grund av bland annat fördjupad och 

vidgad kunskap om människan, förändrade värderingar 

samt av resursskäl är det angeläget att underlätta för 

människor att mobilisera egna resurser i riktning mot 

bättre hälsa och funktion. Vision Västra Götaland- Det 

Goda Livet (1) och de årliga budgetdokumenten fokuserar 

på vikten av förebyggande arbete inom vården och 

av folkhälsoarbete. De betonar också människan som en 

helhet, de betonar det egna ansvaret och rätten att få bra 

och ändamålenliga insatser. 

De medicinska sektorsrådens rapport, Medicinsk 

utveckling 2002-2012 (8) beskriver ökande behov av 

insatser när det gäller livsstilsrelaterad ohälsa, psykisk 

ohälsa och rehabilitering vilket medför ökat behov av 

bland annat psykologinsatser. 

Psykologer arbetar hälsofrämjande med människor 

utifrån ett helhetsperspektiv inom många olika delar av 

samhället som exempelvis inom arbetslivet, förskola- 

skola, kriminalvården, statens behandlingsinstitutioner, 

företagshälsovård, habilitering och inom hälso- och 

sjukvård. 

Med olika fokus utifrån verksamheternas inriktning 

verkar psykologer för att individer och grupper skall 

kunna må och fungera väl och med största möjliga 

självständighet och lärande. 

En lyckad psykologinsats innebär att individen eller 

gruppen inte bara fått hjälp i den aktuella situationen 

utan också har lärt sig något som kommer till vidare 

nytta; har fått flera verktyg att lösa kommande problem. 

Inom Västra Götalandsregionen handlar psykologarbetet 

till övervägande del om psykologiskt arbete inom 

hälso- och sjukvård och habilitering men även företagshälsovård, 

arbetsmiljöarbete och övergripande arbete 

med planering av folkhälsa och handikappinsatser.

Syfte och målgrupp 

Syfte 

Syftet med rapporten är att ge en orientering om och 

en beskrivning av hur psykologers kompetens används 

inom Västra Götalandsregionen. Den vill visa på omfattning, 

spridning och klargöra hur psykologarbetet 

bedrivs idag samt peka på utmaningar och möjligheter 

utifrån befolkningens behov och kunskapsområdets 

utveckling. Sammanställningen görs utifrån att psykologerna 

är en numerärt liten del i verksamheten. En 

beskrivning av professionen och utbildningsbakgrunden 

ges också. 

Förhoppningen är att rapporten skall lyfta fram hur 

psykologkompetensen bidrar till målen i Vision Västra 

Götaland - Det Goda Livet (1). Den avser att bidra till 

att öka kunskapen om den psykologiska dimensionen 

inom vården och hur man använder och skulle kunna 

använda psykologisk kunskap utifrån de mål som beskrivs 

i budget- och verksamhetsplaner. 

8 

Målgrupp 

Rapporten riktar sig till politiker, tjänstemän, chefer 

och medarbetare inom Västra Götalandsregionen. Den 

vänder sig också till psykologer och psykologstuderande. 

Den kan även vara av intresse för utbildningsanordnare 

när det gäller att utforma psykologutbildningen.

Värdegrund och etik 

Det finns en stor överensstämmelse mellan den värdegrund 

som Västra Götalandsregionen omfattar (9) och 

de etiska riktlinjer som Sveriges Psykologförbund har 

fastställt för sina medlemmar (10). 

Regionens plattform beskriver och sammanfattar den 

gemensamma värdegrunden. Denna ska prägla all 

verksamhet och utveckling inom regionorganisationen. 

Värdegrunden handlar om de grundvärderingar och 

förhållningssätt som slagits fast i olika övergripande 

regionbeslut. Västra Götalandsregionens gemensamma 

värdegrund är: 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi bidrar till att medborgarna i regionen känner 

trygghet, framtidstro och delaktighet. 

Vi bemöter individen med omtanke, inlevelse och 

respekt och har en helhetssyn på människan. 

Våra verksamheter präglas av kvalitet, tillgänglighet, 

nytänkande och effektivitet. 

Vårt arbetssätt präglas av öppenhet, ansvarstagande, 

samarbete och delaktighet. 

Vi utgår från den enskilda invånarens/brukarens 

perspektiv. 

Psykologers arbetsuppgifter innebär möjlighet till en 

djupgående påverkan av andra människor. Det ställer 

stora krav på yrkesetik och har bidragit till formulering 

av yrkesetiska principer. 

Sveriges Psykologförbunds yrkesetiska principer är 

bindande för alla medlemmar i utövning av varje form 

av psykologisk yrkesverksamhet och passar väl ihop med 

Västra Götalandsregionens värdegrund. De yrkesetiska 

principerna för psykologer återfinns under följande 

rubriker: 

• 

• 

• 

• 

Rättigheter och värdighet 

Yrkesmässig kompetens 

Ansvar 

Yrkesmässig integritet 

9 

Bland annat ingår under rättigheter och värdighet att 

psykologen respekterar och främjar utvecklingen av 

varje människas grundläggande rättigheter, värdighet 

och värde. Han/hon respekterar individens rätt till 

privatliv, förtrolighet, självbestämmande och autonomi i 

överensstämmelse med psykologens andra professionella 

skyldigheter och enligt gällande lag. 

Yrkesmässig kompetens innebär att psykologen strävar 

efter att utveckla och behålla hög yrkesmässig kompetens 

i sitt arbete. Man ska vara medveten om sina 

personliga och kompetensmässiga styrkor och svagheter 

och endast åta sig uppgifter man är kvalificerad för. 

Vad det gäller ansvar innebär det medvetenhet om det 

professionella och vetenskapliga ansvar man har inför 

klienter och organisation. Psykologen ser till att psykologisk 

kunskap eller tillämpning inte missbrukas. 

Psykologen har en hög yrkesmässig integritet som innebär 

ärligt uppträdande, opartiskhet och respektfullhet 

mot andra samt att synliggöra och klargöra sin roll för 

andra relevanta parter och lämna adekvata uppgifter om 

sina kvalifikationer.

Förhållnings- och arbetssätt 

ett salutogent (hälsofrämjande) perspektiv 

Påfrestningar, sjukdomar och olyckor drabbar olika 

beroende på hur man förhåller sig till och hanterar de 

situationer som uppstår. Det handlar inte bara om hur 

man har det utan också om hur man tar det. 

Psykologer arbetar med människors sätt att tänka, 

uppleva och handla det vill säga med människan som 

person och agent i sitt liv. I dialog och samarbete skapas 

förutsättningar för människor att själva lösa problem, 

hantera upplevelser, att handla konstruktivt och långsiktigt. 

Psykologarbetet utgår från kartläggning, beskrivning 

och bedömning av de problem som föreligger. Möjligheter 

att komma till rätta med dem inventeras och 

lösningar föreslås. 

I de fall där psykologisk behandling är aktuell etableras 

ett samarbete mellan psykologen och individen. 

Det blir en inlärningssituation där individen är aktiv 

för att kunna må och fungera bättre utifrån de mål man 

tillsammans sätter upp. Även i de fall där psykologens 

insats är mer utredande så förutsätts en samarbetssituation. 

Genomgående i psykologers förhållnings- och arbetssätt 

är en strävan att aktivera människors egna resurser, 

att stärka självkänsla, självständighet och egenkontroll. 

Forskning visar hur viktigt det är för vår hälsa att uppleva 

tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull 

(5). 

Detta syn- och arbetssätt blir mer och mer framträdande 

inom vården. Historiskt sett har man mestadels 

betonat att man ”får behandling”, ”genomgår ingrepp”, 

”medicineras” ; det vill säga är föremål för insatser som 

kräver mindre av aktivt egenarbete eller förändring av 

beteendemönster. 

Språkbruket speglar olika förhållningssätt och faser 

inom vården genom aktivt och passivt språk; man 

medverkar och handlar respektive behandlas och vårdas. 

Inom delar av vården, eller snarare i vissa skeden vårdas 

och behandlas man medan det i andra delar och skeden 

behövs mer av aktivt deltagande och samarbete. 

En god vård förenar på ett professionellt och humant 

sätt vårdgivande, ansvarstagande och deltagande. Egenaktivitet 

och lärande hos patienten utifrån situation och 

möjligheter är en resurs att ta tillvara. 

10 

Man kan se en förändring generellt mot ett större 

ansvarstagande och krav på egenkontroll från dagens 

vårdsökande som själva informerar sig om olika möjligheter 

och som aktivt väljer bland olika behandlingsmöjligheter. 

Detta sätt att förhålla sig stämmer väl med 

grunden för psykologers arbets- och förhållningssätt att 

möta människor som behöver hjälp med bibehållandet 

av mesta möjliga autonomi. 

Genom LOV att välja - Lag Om Valfrihetssystem, 

SOU 2008:15(11) markerar staten också medborgarnas 

inflytande över vården. 

Problem, störningar, funktionsnedsättningar innebär 

begränsningar, ofta stora sådana hos patienter inom 

vården. I det psykologiska och hälsobefrämjande förhållningssättet 

ligger att arbeta processinriktat utifrån de 

möjligheter till utvecklig och förändring som finns. 

Diagnoser ses som hjälpmedel att beskriva aktuella 

tillstånd och situationer och som i varierande grad är 

föränderliga. Det är särskilt viktigt att beakta vid arbete 

med barn och ungdomar.

Fokus- och arbetsområden 

Psykologer tillämpar den psykologiska kunskapen 

tillsammans med enskilda individer, med grupper och 

på organisatoriska nivåer. Fokus ligger på olika aspekter 

av individens sätt att fungera; i känslor, tankar och 

beteende och ibland görs även kopplingar till neurobiologiska 

mönster. Individen ses i sitt sociala och praktiska 

sammanhang. 

Mänskligt beteende är mångfacetterat, komplext 

och unikt och generella modeller, teorier och metoder 

ses som hjälpmedel. Det som verkar hjälpande för en 

person i ett läge behöver inte fungera bra för en annan 

person eller i en annan situation. 

Psykologins möjligheter ligger just i att på ett unikt, 

flexibelt sätt tillämpa generell kunskap i det enskilda 

fallet och i samarbete med den/de hjälpsökande. 

Direktkontakter med patienter och klienter 

Inom vården arbetar psykologer i stor utsträckning 

direkt med enskilda patienter, familjer och grupper. 

Uppgifterna handlar om utredning, bedömning och 

diagnostik avseende psykisk hälsa/ohälsa och psykologiska 

funktioner. De handlar om psykologisk behandling 

och behandlingsrekommendationer. Utbildning 

och rådgivning till patienter- och anhöriga ingår också. 

Konsultation, handledning och utbildning 

Ett arbete görs också indirekt via konsultation, utbildning 

och handledning till andra personalgrupper inom 

och utanför vården. 

Syftet är att sprida och öka den psykologiska kunskapen 

i olika sammanhang. Inom mödra- och barnhälsovården 

har konsultationen en lång tradition och 

är ett tydliggjort uppdrag. Handledning är ett etablerat 

arbetssätt inom exempelvis psykiatrin. 

11 

Förebyggande arbete, utbildning och rådgivning 

till befolkningsgrupper 

Psykologer utövar i ökande utsträckning möjligheter till 

information och utbildning av olika målgrupper och i 

olika livsstilsfrågor som exempelvis sömn, kost, rökning 

och alkohol. 

Förebyggande arbete med blivande föräldrar och föräldrar 

har en lång tradition. 

Forskning, utveckling och utvärdering 

Psykologisk kompetens lämpar sig för forskning, utvärdering, 

utveckling, metodutveckling och kvalitetsarbete. 

Verksamheterna inom Västra Götalandsregionen tar 

tillvara denna kompetens i varierande utsträckning. 

Yrkesutvecklare och samordnare 

Psykologer har uppgifter när det gäller att utveckla och 

samordna det psykologiska arbetet på verksamhetsnivå. 

Chefs- och ledarskap 

Psykologer har som andra yrkesgrupper möjlighet att gå 

in i chefskap på olika nivåer och har redan genom sin 

grundutbildning relevant utbildning för detta.

Vetenskap och kunskapsbaserade 

metoder 

Vetenskaplig grund, utvärdering och 

evidens 

Psykologverksamhet grundar sig på vetenskaplig metodik 

och är resultat av mångårig psykologisk forskning. 

Psykologin som vetenskap är mångfacetterad då den 

sträcker sig från biologi till samhällskunskap och humaniora. 

Psykologin har många olika infallsvinklar och sätt 

att studera de fenomen man vill få kunskap om. Man 

använder sig vid forskning av kvalitativ och kvantitativ 

metodik för att samla och analysera information. 

Kraven på evidens och specifik forskningsförankring 

av olika psykologiska behandlingsmetoder ökar. När en 

behandlingsmetod beskrivs som evidensbaserad innebär 

det att den har vetenskapligt stöd. 

Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) 

ger randomiserade kontrollerade studier stort värde 

men väger in även andra aspekter i sin värdering (12). 

Forskning visar att psykologisk behandling gör nytta 

(12,13,14,15 ). 

Ett ökande antal studier visar med tillförlitlighet att 

specifika metoder, exempelvis kognitiv beteendeterapi, 

interpersonell psykoterapi och psykodynamisk psykoterapi 

har god effekt för vissa typer av psykiska problem. 

Utredning, bedömning och diagnostik 

På samma sätt som vid forskning använder den kliniskt 

verksamma psykologen olika typer av information för 

datainsamling för att utreda, bedöma och diagnosticera 

psykisk ohälsa och psykologiska funktioner. Några 

vanliga sätt att samla information är genom: 

• 

• 

• 

• 

• 

Klinisk och/eller strukturerad intervju 

Frågeformulär 

Direkta observationer 

Psykologiska test både vad det gäller kognitiva 

(tankemässiga) funktioner och mera sammansatta 

personlighetsmässiga och känslomässiga funktioner. 

Andra typer av data, exempelvis genomgång av 

journaluppgifter, samtal med andra vårdgivare och 

med närstående 

Vårdens resurser 

Personen som vårdar 

12 

EBM 

Patienten 

behov 

Evidens för olika åtgärder 

preferenser 

Det forskas också kring hur andra aspekter än metod 

har betydelse för resultatet, till exempel samarbetet mellan 

psykolog och patient. SBU påpekar också komplexiteten 

i det enskilda fallet, ” inte ens den bästa metoden 

passar för alla” (16). 

I det dagliga arbetet innebär evidensbaserad psykologisk 

behandling en integrering av vetenskapligt underlag 

för behandlingsmetoden, behandlarens erfarenhet 

och skicklighet och den enskilde patientens situation, 

önskemål och värderingar. Det motsvaras väl av SBU:s 

definition av evidensbaserad vård (12). 

Informationen ligger till grund för bedömningar och 

diagnostiska uttalanden. Psykologiska test baseras på 

psykometri, vilket innebär att testmetodiken är standardiserad 

och att testresultaten kan jämföras med en 

genomsnittlig normalprestation (normvärden) på ett 

statistiskt säkerställt sätt. 

Psykometrin som arbetsmetod är en specifik psykologkompetens 

och har en lång forskningstradition inom 

den psykologiska vetenskapen. När det är bättre lämpat 

för situationen använder psykologen även kvalitativa 

test, som ger information av en annan typ. 

Psykologen har kunskap om de olika redskapens värde 

och tillförlitlighet och hur man omsätter de resultat 

man får till en beskrivning av individens funktionssätt. 

Utifrån testprofiler och annan information beskrivs 

hur personen kan förväntas fungera i verkliga situationer. 

Användningen av psykologiska test förutsätter att 

man har psykologkompetens. 

• 

• 

evidence based medicine, 

evidensbaserad medicin, 

www.sbu.se

Neuropsykologi är ett växande kunskapsfält inom 

psykologin som utifrån neurobiologisk och kognitiv 

kunskap fokuserar på sambandet mellan såväl: 

• 

• 

den friska hjärnans funktioner, utveckling och 

beteende som: 

skada/sjukdom i hjärnan alternativt en annorlunda 

och atypisk utveckling av hjärnfunktioner redan 

från födseln och hur detta påverkar beteendet. 

Att arbeta utifrån neuropsykologiska metoder kräver 

en djupgående kunskap rörande både den normalfungerande 

och den sjuka eller atypiska hjärnans sätt att 

fungera i tankefunktioner, känslomässigt och när det 

gäller motivation. 

Omfattande kunskaper i kvantitativ och kvalitativ 

testmetodik krävs dessutom för att genomföra en 

analys av de beteendemässiga fynd, som förekommer i 

samband med skador och medfödda funktionsnedsättningar. 

Psykologiska behandlingsmetoder 

Psykologen har i sin verktygslåda en rad metoder för 

psykologisk behandling och anpassar sin metodik utifrån 

de frågeställningar som föreligger, vilka förutsättningar 

personerna har liksom deras önskningar och de 

ramar som organisationen sätter. Psykologisk behandling 

använder sig i olika hög grad av: 

• 

• 

• 

• 

språket som instrument 

relationen mellan behandlare och behandlad 

aktiviteter i syfte att förändra det direkta beteendet 

inlärningsmoment som en central del i behandlingen 

Man kan bedriva korta behandlingsinsatser som avser 

att komma till rätta med avgränsade tydliga problemställningar 

eller längre insatser som avser mer omfattande 

förändringar i handlingsmönster. 

Det finns metoder som betonar olika teoretiska modeller 

och kunskapsfält inom psykologin och där det 

praktiska tillvägagångssättet kan variera. 

En modell för förståelse av mänskliga processer är en 

13 

sak och praktiska metoder för behandling kan bli en annan. 

Många gånger behövs en kombination av metoder 

och kunskap från psykologins alla områden. Patienten 

måste mötas där han/hon är, den aktuella situationen 

och med de resurser som finns. 

Psykologisk behandling syftar till att förändra tankar, 

känslor och beteende och/eller att acceptera och förhålla 

sig till oundvikliga skeden, händelser och ibland sjukdomar 

och funktionsnedsättningar. De vanliga psykologiska 

behandlingsmodellerna kan hänföras till följande 

grupper: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Kognitiv psykoterapi (KPT) 

Kognitiv beteendeterapi (KBT) 

Psykodynamiskt orienterad psykoterapi (t.ex. 

Psykodynamisk terapi -PDT, Mentaliseringsbaserad 

terapi - MBT) 

Familjeterapi/Systemisk psykoterapi 

Humanistisk psykoterapi (olika former av stödjande- 

uttryckande- och, existentiell psykoterapi) 

Barn- och ungdomspsykoterapi 

Interpersonell psykoterapi 

Psykoterapi kan bedrivas enskilt, i grupp, med par 

och med familj. I arbete med familjer har man ofta ett 

systemiskt synsätt där man ser familjen som en helhet, 

ett socialt system. 

Det finns också hjälptekniker inom de olika modellerna 

där man använder sig av bild, rörelse och musik. 

Det finns också specifika tekniker som exempelvis 

EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing), 

biofeedback, avslappning, hypnos och mindfulness 

(medveten närvaro). 

Motiverande samtal (MI) är en strukturerad metod som 

används av såväl psykologer som andra yrkesgrupper 

inom exempelvis beroendevården och behandling som 

tar sikte på livsstilsfrågor. Metoden är användbar som 

del i även andra områden och behandlingsinsatser. 

Det finns också behandlingsmetoder inom ramen för 

området neurokognitiv träning och rehabilitering. Det 

psykologiska behandlingsarbetet kan också ha ett psykopedagogiskt 

inslag.

Ett lovande sätt att arbeta är att använda den psykologiska 

utredningen som ett verktyg i behandlingen (17). 

Metoden, Therapeutic Assessement (TA) är patientfokuserad 

och tar fasta på de frågor patienten har och som 

sedan belyses med hjälp av den psykologiska utredningen. 

Detta har visat sig ha en lärande och terapeutisk 

effekt som varar över tid. 

Arbetssättet ger möjlighet till att den information 

som kommer fram vid psykologisk utredning kommer 

till maximal användning direkt för patienten själv och 

blir ett led i en positiv förändring. 

Den tekniska utvecklingen ger nya möjligheter till ökad 

tillgänglighet och patientsäker vård. Assisterad självhjälp 

via internet öppnar för nya sätt att nå ut med information 

och behandling. Till exempel vid fobier och ångest 

har behandling via nätet visat sig vara en framkomlig 

väg. 

Psykologisk rådgivning och vägledning per telefon är 

ett enkelt sätt att öka medborgarnas tillgång till psykologisk 

expertis. Likaså kan frågor och svar via internet 

vara ett sätt att öka tillgängligheten. 

Konsultation och handledning 

Psykologisk kunskap förmedlas bland annat genom 

konsultation och handledning till olika professioner. 

Konsultation är vanligtvis en kortare eller tidsbegränsad 

insats där en annan yrkesgrupp söker psykologens 

hjälp i ett problematiskt patientärende. Konsultationen 

kan ges till andra psykologer eller till andra yrkesgrupper. 

Dess syfte är att ge ökad kunskap, ökad skicklighet 

samt ökat självförtroende för att, inom ramen för yrkesrollen 

och verksamhetsområdet, på olika sätt främja 

psykisk hälsa eller beakta psykologiska aspekter på hälsa 

och sjukdom. 

Fokus vid konsultationen ligger dels på patientens 

problem och behov dels på den yrkesmässiga uppgiften 

att handskas med dessa. Konsultationen är ett betydelsefullt 

forum för att till exempel stärka det förebyggande 

arbetet, bedöma behovet av insatser i en familj och 

inventera möjliga samverkanspartners. Konsultationen 

som arbetssätt är väl utvecklat och ett angeläget arbets- 

14 

område inom mödra- och barnhälsovårdens psykologverksamhet. 

Med handledning avses vanligtvis en kunskapsförmedlande 

insats som sker över en längre tid och med en 

viss regelbundenhet. Vanliga former av handledning är 

utbildningshandledning i psykoterapi, klinisk psykoterapihandledning, 

bemötandehandledning i andra 

vårdsituationer än psykoterapi, samt yrkesrollshandledning 

till studenter eller nyutbildade. 

Klinisk psykoterapihandledning syftar till att befästa, 

bredda och kontinuerligt utveckla psykoterapiskicklighet. 

Psykologen kan även fungera som handledare 

inom områden där medarbetare, i en annan profession, 

önskar ökad kunskap och kompetens. 

Yrkesrollshandledning är en betydelsefull metod för 

att förvärva yrkesidentitet, yrkeskunnande och yrkesskicklighet. 

Handledaren tillhör i regel samma yrkeskategori 

som den handledde. En viktig funktion för 

handledaren är att vara en förebild för yrkesrollen. 

Sammansatta insatser, teamarbete, 

tvärprofessionellt arbete 

Psykologisk behandling är ofta en av flera insatser med 

exempelvis medicinering, olika former av praktiska och 

sociala stödinsatser och träningsprogram. 

Psykologen liksom andra inom vården arbetar i 

nära samarbete med den vårdsökande (och ofta dennes 

närmaste) och i team. Inom exempelvis barn- och 

ungdomspsykiatrin finns en lång tradition när det gäller 

samordning mellan olika insatser, på samma sätt är det 

inom habilitering.

Psykologutbildning och specialisering 

Psykologer är den yrkesgrupp som i hela sin utbildning 

särskilt skolas i att utreda, bedöma, diagnosticera och 

behandla psykisk hälsa och ohälsa. De skolas också i att 

kartlägga och dra slutsatser utifrån individens psykologiska 

funktioner; kognitiva, emotionella och sociala 

funktioner och färdigheter. 

Yrkesgruppen bidrar till att förstå och förändra människors 

psykologiska fungerande och beteende i hela 

perspektivet från normalfungerande till allvarlig psykisk 

störning. 

Utbildning 

Utbildningen ges på universitet eller högskolor i landet 

på psykologprogram som är femåriga (300 högskolepoäng) 

varvid en psykologexamen på mastersnivå erhålls. 

Efter fullgjord examen fordras ett års godkänd praktisk 

tjänstgöring som psykolog (PTP) för att få legitimation. 

Det betyder att den legitimerade psykologen 

bakom sig har sex års utbildning inkluderande teori och 

praktisk tjänstgöring. 

För att komma in på psykologprogrammet erfordras 

utifrån det stora antalet sökande höga poäng. Ett års 

arbetslivserfarenhet på minst halvtid krävs också. 

Utbildningen ges inom samhällsvetenskaplig fakultet 

utom vid Karolinska Institutet där den ges inom ramen 

för medicinsk fakultet. Psykologutbildningen vid Göteborgs 

Universitet tar in cirka 40 studerande per termin. 

Utbildningen är en generalistutbildning inom psykologin 

som vetenskap och ger grund för att arbeta med 

människor inom alla samhällssektorer. 

Psykologer som arbetar med vård och behandling 

skall inneha legitimation och de har då en skyddad 

yrkestitel inom hälso- och sjukvårdens område och är 

hälso- och sjukvårdspersonal med eget yrkesansvar och 

står under Socialstyrelsens tillsyn. 

Utbildningens innehåll 

Kognitiv och biologisk psykologi 

Kunskap om människans varseblivning, tänkande, inlärning, 

minne, informationsbearbetning och sambanden 

mellan mänskligt beteende och hjärnas funktioner 

inhämtas. Här ingår också att lära sig utreda, bedöma 

15 

och diagnosticera psykologiska funktioner. Neuropsykologiska 

frågeställningar studeras. 

Utvecklings- och pedagogisk psykologi 

Här studeras människans utveckling ur ett livsperspektiv. 

Man studerar spädbarnets utveckling med anknytningslära, 

utveckling av motorik, kognition (tänkande), 

emotionell (känslomässig) och social utveckling, språk 

med mera. 

Man lär sig om barn, ungdomar och deras speciella 

utveckling och frågeställningar. Man studerar vuxna 

och äldrepsykologi och åldrandet. Utbildning ges i att 

utreda, bedöma och diagnosticera utifrån ett utvecklingsperspektiv. 

Samhälls-, arbets-, organisations- och gruppsykologi 

Avsnittet fokuserar på psykologens arbete i och för 

organisationer. Det rör exempelvis team- och ledarkonsultation 

och man lär sig förstå arbetets betydelse för 

psykologisk hälsa och utveckling. 

Personlighetspsykologi, psykopatologi och psykologisk 

behandling 

Här handlar det om personlighetens uppbyggnad och 

olika personlighetsstrukturer. Det handlar om diagnostik 

och behandling av psykologiska problem och 

störningar. 

Man tillägnar sig olika psykoterapeutiska metoder. 

och arbetar med psykologisk behandling under handledning. 

Utbildningen inkluderar nivån grundläggande 

psykoterapikompetens (tidigare benämnt steg ett). 

De studerande genomför under utbildningstiden 

med handledning ett antal psykologiska behandlingar 

med olika typer av metodik. 

Den blivande psykologen genomgår egen psykoterapi 

som ett led i utbildningen och för att lära känna egna 

sätt att fungera. 

Verksamhetsförlagd praktik 

De studerande tar del av praktiskt psykologarbete i 

olika verksamheter. Det kan exempelvis vara 15 veckors 

verksamhetsförlagd praktik i en regional verksamhet 

(BUP, vuxenpsykiatri etcetera).

Forskningsmetod och examensarbete 

Man fördjupar sig i vetenskaplig metod och vetenskapligt 

förhållningssätt dels genom att studera vetenskapsteori 

och forskningsmetodik dels genom att genomföra 

ett vetenskapligt arbete. 

Utbildningen sträcker sig över olika delar av psykologins 

vida vetenskapsfält från den biologiska psykologin 

till det mer samhällsvetenskapliga gränsområdet liksom 

det språkvetenskapliga och humanistiska. 

Kunskapen om kopplingen mellan hjärnans funktion 

och psykologiska funktioner är i kraftig utveckling 

och användningsområdet för den typen av kunskap är 

uppenbart mycket stort inom hälso- och sjukvårdens 

område. 

Grundutbildningen ger god kunskap om psykologiska 

funktioner allt från det normala till det mer 

annorlunda och hur det kan kopplas till människans utvecklingsstadier. 

Utbildningens omfattning och karaktär 

ger förutsättningar för att fortlöpande tillägna sig nya 

metoder och tekniker. 

Utbildningen ger förutsättningar för arbete med människor 

individuellt, i grupp och på organisationsnivå. 

Psykologen har en gedigen vetenskaplig förankring och 

skolning. Utbildningen var ursprungligen en forskningsutbildning 

som senare utvecklades till att också 

vara en tillämpningsutbildning; en yrkesutbildning. 

Under studietiden ges förberedelse för yrkesutövning 

genom eget behandlingsarbete och praktik (verksamhetsförlagd 

utbildning). 

Praktisk tjänstgöring för psykologlegitimation 

(PTP) 

Den slutgiltiga inskolningen i yrket sker efter yrkesexamen 

via ett års PTP- tjänstgöring som innebär självständig 

yrkesutövning med tillgång till handledare och 

utbildningsinslag. Västra Götalandsregionen har ett väl 

inarbetat och kvalitetssäkrat program kring PTP och 

PTP-handledning (18) vilket ger goda förutsättningar 

för att rekrytera nya psykologer. 

16 

Legtimation 

Genom att psykologyrket är förenat med en av Socialstyrelsen 

utfärdad legitimation har psykologen ett 

särskilt ansvar för diagnos och behandling inom sitt 

kompetensområde. 

Psykologen arbetar självständigt utifrån vetenskap 

och beprövad erfarenhet och tillägnar sig och tillämpar 

ny kunskap, utredningsmetoder och psykologiska 

behandlingsmetoder som en del av det som naturligt 

ligger i en professions karaktär. 

I legitimationsansvaret ligger också som för andra 

yrkesgrupper med legitimation att vid behov konsultera 

andra yrkesgrupper, kollegor och att avgränsa sina uppgifter 

utifrån gränserna för den egna kunskapen. 

Specialistutbildning 

Den legitimerade psykologen specialiserar sig ofta inom 

något område och det finns en formaliserad specialistordning 

omfattande minst tre år. Tre huvudområden 

med olika inriktningar finns; 

• 

• 

• 

Klinisk psykologi 

Pedagogisk psykologi 

Arbetslivets psykologi 

Specialiseringen kan påbörjas direkt efter legitimationen. 

Inom hälso- och sjukvårdens område handlar 

det oftast om specialisering inom klinisk psykologi; 

exempelvis vuxenpsykiatri, barn och ungdomspsykiatri, 

neuropsykologi, habilitering, psykoterapi och forensisk 

psykologi men det kan också vara pedagogisk psykologi 

(exempelvis inom mödra- och barnhälsovård). 

Specialistutbildningen omfattar; 

• 

• 

• 

• 

• 

Kliniskt psykologarbete inom aktuellt område 

omfattande tre år (motsvarande heltid) 

Deltagande i kollegier med erfaren specialist- 

psykolog 

Teoretisk fördjupning inom verksamhetsområde 

och målgrupp; sex specialistkurser, (vardera motsvarande 

cirka 7,5 högskolepoäng) med examination. 

Professionskunskap 

Vetenskapligt arbete som skall vara publicerbart.

Specialistbehörighet efter genomgången och godkänd 

utbildning utfärdas av Specialistrådet som är tillsatt via 

Sveriges Psykologförbund. 

Psykoterapeututbildning och handledarutbildning 

Psykologutbildningen ger en grundläggande psykoterapikompetens 

som ger möjligheter för psykologer att 

bedriva psykoterapi och att vidareutveckla sig inom 

detta fält. 

För dem som särskilt ägnar sig åt psykoterapeutiskt 

arbete finns fördjupningsutbildningar med olika 

17 

psykoterapeutiska inriktningar vilka leder till legitimation 

även som psykoterapeut. 

Psykoterapeututbildningen sker vanligtvis parallellt 

med kliniskt arbete under tre år (90 högskolepoäng). 

Utbildningen ges av högskolor och av privata institut. 

Genom psykologernas nya specialistutbildning kan 

psykologerna komma att använda psykoterapeututbildningen 

som en del i en psykoterapiinriktad specialisering 

förutsatt att examination och forskningsarbete 

håller tillräcklig kvalitet. 

En vidareutbildning till handledare i psykoterapi 

finns också för psykologer med psykoterapeututbildning.

Psykologer i Västra Götalandsregionen 

Totalt arbetar cirka 800 psykologer inom Västra 

Götalandsregionen (antal personer inkluderar tillsvidareanställda, 

vikarier, projektanställda, PTP- psykologer, 

chefer och andra med psykologyrket som grund). 

Räknat på antalet tjänster för legitimerade psykologer 

med heltidsmått under budgetåret 2008 är det cirka 

650 psykologer. Utöver detta finns ett litet antal psykologer 

som arbetar inom verksamheter som har vårdavtal 

med Västra Götalandsregionen. De 650 tjänsterna inom 

regionen fördelar sig enligt följande (avrundade till 

heltal): 

Primärvård 

Primärvård vuxna 63 

Mödra- och barnhälsovård (MBHV) 57 

Barn, ungdomar, unga vuxna, 

ungdomsmottagning 

Barn- och ungdomsmedicin 

(BUM inom PV) 

13 

10 

Summa: 143 

Handikappförvaltningen 

Barn- och ungdomshabilitering 39 

Vuxenhabilitering 23 

Hörsel- och dövverksamhet 3 

Summa: 65 

Specialiserad vård 

Vuxenpsykiatri (inklusive beroendevård 

och rättspsykiatri) 

227 

Barn- och ungdomspsykiatri 147 

Somatisk vård, vuxna 36 

Somatisk vård barn och ungdomar 21 

Summa: 431 

Hälsan&arbetslivet Summa: 8 

Övriga verksamheter Summa: 3 

18 

Fördelningen av psykologtjänster inom primärvården 

respektive inom den specialiserade psykiatrin visas i 

bilaga 2. 

Räknar man ihop antalet psykologer för alla åldrar 

inom primärvården så blir det 0,93 psykolog på 10 000 

invånare med ett avvikande värde nedåt inom FyrBoDal 

(HSN områdena 1,2,3) på 0,48. 

Fördelningen av resurserna mellan olika åldersgrupper 

varierar. Sålunda saknas i Göteborgsområdet psykologer 

för barn och ungdomar inom den allmänna primärvården 

medan man har resurser inom barnmedicin 

(BUM). Inom FyrBoDal saknas psykologresurser helt 

inom primärvården för barn- och ungdomar över sex år. 

Inom MBHV finns inom Västra Götaland i genomsnitt 

en psykolog på 2000 barn (0-6 år). För vuxna 

inom primärvården finns i genomsnitt en på 20 000 

invånare. Där har Göteborg 1 psykolog på 12 500 

invånare medan genomsnittet för övriga länet är 1 

psykolog på 39 000 invånare. Det lägsta antalet finns 

inom Fyrbodal. 

Inom vuxenpsykiatrin finns per 10 000 invånare i 

genomsnitt 1,86 psykolog. Där avviker NU-sjukvården 

nedåt med 1,54. Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

(som också har regionövergripande uppdrag) har 2,04 

psykolog per 10 000 invånare. 

Inom barn- och ungdomspsykiatrin finns i genomsnitt 

4,52 psykologer per 10 000 invånare (mellan 0- 18 år). 

Här är det Skaraborgs Sjukhus som avviker mest nedåt 

med 3,31 medan NU sjukvården har 6,21 (att jämföras 

med låga siffror inom motsvarande primärvård). Variationen 

mellan sjukhusområdena är förhållandevis stor. 

Nästan 80 procent av psykologtjänsterna placerar sig 

inom områden som har en direkt koppling till psykisk 

hälso- och sjukvård (primärvården och den specialiserade 

psykiatrin). Drygt 20 procent av alla psykologtjänsterna 

ligger inom primärvården och cirka 66 procent 

inom sjukhusvården. Cirka 10 procent av psykologerna 

arbetar inom den somatiska vården. Se vidare bilaga 3.

Kompetensprofiler 

Inom Västra Götalandsregionens verksamheter finns: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

PTP - psykologer 

Legitimerade psykologer 

Legitimerade psykologer med psykoterapeut- 

legitimation ( ibland dessutom handledar- 

utbildning i psykoterapi) 

Legitimerade psykologer med annan vidare 

utbildning 

Specialistutbildade psykologer oftast kliniska 

specialister. Ett trettiotal av dessa innehar uppdrag 

med specialistfunktion. 

Disputerade psykologer. Det finns i dagsläget cirka 

20-talet psykologer som är disputerade och ett 15- 

tal som är doktorander inom Psykologiska Institutionen 

eller inom medicinsk fakultet. 

En generationsväxling pågår och i nuläget och som för 

många andra yrkesgrupper finns en relativt stor grupp i 

åldrar över 50 år och sedan en växande grupp nyutbildade. 

Fördelningen av psykologer mellan könen är cirka 

25 procent män och 75 procent kvinnor. 

PTP-tjänster 

Genom en långsiktig och systematisk satsning på 

PTP- tjänster har förutsättningar för en långsiktig och 

kvalitativt bra kompetensförsörjning skapats. 

Sedan 2001 har cirka 220 PTP- psykologer deltagit 

i ett regionalt PTP- program. Cirka 130 av dessa har 

utgjorts av PTP- tjänster via en regional satsning och 

resten har gjort sin PTP på vakanta psykologtjänster 

eller vikariat. 

En undersökning som bygger på uppgifter till och 

med 2007 visar att cirka 80 procent av dem som gjort 

sin PTP inom programmet fortsätter att arbeta som 

psykologer inom Västra Götalandsregionen efter legitimationen 

(19). 

19 

Specialistutbildning och specialisttjänster 

I dagsläget finns inget system för specialistutbildning 

av psykologer (specialiseringstjänster) inom Västra Götalandsregionen. 

Enskilda psykologer får själva på olika 

sätt arrangera förutsättningar för att genomgå specialistutbildning. 

Det förekommer att psykologer har möjlighet att 

lägga upp en specialistutbildning som ett led i sin individuella 

kompetensutvecklingsplan. 

Idag finns ett 30- tal befattningar som specialistpsykolog 

inom Västra Götalandsregionen och ytterligare ett 

tiotal under inrättande medan det finns ett större antal 

psykologer som har den formella kompetensen. 

I Norge har genom Psykisk helsevernsloven (20) 

specialistpsykologernas kompetens kommit att användas 

i stor utsträckning med ett mer formellt tydliggjort 

ansvar och större befogenheter än vad som är fallet i 

Sverige. Här finns outnyttjade kompetensresurser i 

Sverige i en tid då det psykiatriska området lider brist 

på kompetens.

Översiktsbild 

Psykologer i Västra Götalandsregionen 

Merparten av de verksamheter i Västra Götalandsregionen där psykologer arbetar. 

20

Primärvård och tandvård 

Föräldrar och små barn 

• 

Mödra- och barnhälsovården 

Barn och ungdomar 

• 

• 

Psykisk hälsovård för barn- och ungdomar 

Barn - och ungdomsmedicinska mottagningar 

Ungdomar och unga vuxna 

• 

Vuxna 

Ungdomsmottagningen 

Riktade mottagningar inom primärvården 

• 

• 

• 

• 

Kris- och traumaenheten 

Primärvårdsrehabilitering 

Sexualmedicinskt centrum (SMC) 

Mottagningar för kvinnor och män (KoM) 

Enheten för tandvårdsrädslebehandling 

21

Föräldrar och små barn 

Mödra- och barnhälsovården 

Uppdrag 

Mödrahälsovården (MHV) och barnhälsovården (BHV) 

har i sin egenskap av en generell resurs för blivande 

föräldrar, föräldrar och barn (0-6 år) en viktig roll i 

folkhälsoarbetet. I takt med en allmänt förbättrad fysisk 

hälsa parallellt med tecken på en ökad psykisk ohälsa 

hos barn och ungdomar, har en förskjutning ägt rum 

mot tilltagande betoning av hälsofrämjande insatser för 

psykisk hälsa och förebyggande insatser mot psykisk 

ohälsa. 

I utvecklingen av mödra- och barnhälsovårdens 

uppdrag har psykologisk kompetens kommit att få en 

alltmer framträdande plats. Vikten av tillgång till psykologisk 

kunskap och kompetens liksom en utveckling 

av förebyggande insatser avseende psykisk ohälsa påtalas 

återkommande i utredningar av MHVs och BHVs 

uppdrag och arbetssätt. 

Psykologer 

I Västra Götaland är hälsovårdspsykologarbetet organiserat 

i kombinerade mödra- och barnhälsovårdstjänster. 

Behovet är beräknat till 40 veckotimmar/ 2000 barn 

och 300-400 gravida kvinnor. 

Inom området finns 57 psykologer i Västra Götalandsregionen 

(bilaga 2). Psykologerna kan ha sin arbetsplats 

på en barnmorskemottagning, barnavårdscentral, 

vårdcentral, familjecentral eller i en psykologenhet. 

Psykologens uppdrag och arbetssätt 

Psykologen inom mödra- och barnhälsovården 

(MBHV- psykolog) verkar i en sammanhållen vårdkedja 

under graviditet, förlossning, spädbarnstid och förskoleåren 

(0-6 år). En successivt ökad andel av arbetsinsatserna 

sker under graviditet och spädbarnsåret, vilket ligger 

i linje med kunskapen om vikten av tidig upptäckt av 

barn och föräldrar i risk och vikten av tidiga insatser. 

Psykologen säkerställer den psykologiska kompetensen 

inom verksamheterna och ska tillsammans med och via 

övrig personal arbeta för att främja psykisk hälsa och 

stå för psykiskt förebyggande och behandlande insatser. 

Fokus för arbetet är att stödja föräldrarnas egen kompetens 

i föräldraskapet och främjandet av barnens psykiska 

22 

hälsa. Utgångspunkt är ett salutogent förhållningssätt 

där friskfaktorer stärks genom hög tillgänglighet med 

tidiga och korta insatser. Metod och inriktning ska vara 

i nära samklang med övrig mödra- och barnhälsovård 

och arbetet karaktäriseras i hög grad av ett eklektiskt 

förhållningssätt. Psykologens uppdrag innefattar: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

konsultation 

fortbildning 

metodutveckling 

individuella kontakter med blivande föräldrar, 

barn och föräldrar som bedömning, behandling, 

krisbearbetning 

föräldrakonsultation 

barnutredningar på BVC-nivå 

deltagande i olika föräldrastödsformer. 

Psykologen har särskilt goda kunskaper i konsultationsmetodik, 

utvecklingspsykologi, graviditetspsykologi, 

anknytningsteori samt teorier om föräldraskap och 

familjeliv (21). 

Fallbeskrivning 

En 32-årig kvinna som väntar sitt första barn. Söker för oro och 

nedstämdhet. Kommer via sin barnmorska till psykologmottagningen 

i graviditetsvecka 22 tillsammans med sin man. Beskriver 

oro inför förlossningen samt att det skall vara något fel med bar- 

net i magen. Oron gör det svårt att glädjas över graviditeten och 

det väntade barnet. Är mycket ledsen och gråter under samtalet. 

Mannen känner inte samma oro och tycker det är svårt att veta 

hur han skall hantera situationen. 

Psykologen kommer tillsammans med de blivande föräldrarna 

överens om att kvinnan kommer själv för ett antal samtal och att 

de sedan träffas tillsammans alla tre för att samtala om förlossningen 

och hur mannen kan stötta kvinnan under förlossningen. 

Paret ska också tillsammans gå på en förlossningsförberedande 

kurs. 

Under resten av graviditeten arbetar kvinnan i samtalen dels med 

sin förlossningsoro dels med sina funderingar kring hur hon kommer 

att klara av att vara förälder. Hon kommer under samtalen 

in på relationen till sin egen mamma, som hon upplever som 

alltför dominant och kontrollerande. De har idag en ganska ytlig 

och sporadisk kontakt. Kvinnan säger att hon känner en stor 

rädsla för att bli en likadan mamma. I takt med att hon börjar

sätta ord på relationen till sin egen mamma och tankar och rädslor 

inför sitt eget föräldraskap minskar nedstämdheten och hon 

börjar kunna glädjas åt det väntade barnet. Hon kan beskriva 

hur barnet sparkar och ger uttryck för en positiv föreställning om 

och positiv känsla för det väntade barnet. 

Några veckor innan beräknat förlossningsdatum kommer 

mannen med på samtal då tankar inför förlossningen tas upp. 

Paret känner sig nu väl förberedda tillsammans och får tid för 

ett uppföljande samtal några veckor efter beräknat förlossningsdatum. 

Vid det samtalet visar det sig att förlossningen gått bra 

och att amningen fungerar bra. Kvinnan känner sig glad och har 

en god kontakt med barnet även om hon fortfarande känner sig 

trött och lite skör. Kontakten avslutas men paret är välkomna att 

återuppta kontakten om förnyat behov skulle uppstå. 


En pojke som är 3,5 år aktualiseras för en psykologkontakt 

efter 3-årsbesöket på BVC. Han har svårigheter att klara flera 

av uppgifterna och föräldrarna tar under besöket upp sin oro för 

sonen och hans sätt att vara. Remitteras till psykolog för bedömning, 

i första hand av hans utvecklingsålder. 

Vid första samtalet med föräldrarna framkommer att de 

funderar mycket kring pojkens utveckling. Han har varit sen med 

talet och det blir ofta konflikter vid lek med andra barn. Han 

har svårt vid övergångar mellan olika aktiviteter. Föräldrarna 

jämför honom också med hans lillasyster som nu är 1,5 år gammal 

och tycker att barnen är olika. De upplever att de får bättre 

kontakt med lillasyster. 

Psykologen träffar pojken för en utvecklingsbedömning. Han 

får resultat som ligger i nedre delen av normalvariationen samt 

uppvisar i utredningssituationen tydlig avvikelse gällande kontakt 

och samspel. Resultatet återges till föräldrarna och efter några 

fortsatta samtal kring sonen och föräldrarnas egna tankar och 

känslor beslutas det om vidare remittering till BNK (barnneurokliniken) 

via läkaren på BVC. 

Psykologen och föräldrarna har ett gemensamt samtal med 

personal på förskolan, i syfte att stötta föräldrarna och personalen i 

att hitta strategier i vardagen för pojken. Kontakt etableras 

inom två månader med BNK och ärendet avslutas då på psykologmottagningen. 

23 

Utmaningar och möjligheter 

Mödra- och barnhälsovårdens psykologverksamhet representerar 

ett brett kunskapsområde i ett expanderande 

kunskapsfält, vilket leder till behov av ett successivt 

förändrat arbetssätt och inriktning. 

Det gäller framför allt livsstilsfrågor, tidig upptäckt 

och tidiga insatser för barn och familjer i riskmiljöer 

och olika former för generellt och riktat föräldrastöd. 

Det finns förväntningar på psykologverksamheten att 

i ökad utsträckning utveckla arbetssätt och innehåll i 

verksamheterna. Ett exempel är medverkan i utvecklingen 

av metoder och förhållningssätt för det hälsofrämjande 

och preventiva arbetet. Detta sker utifrån kunskapen 

om hälsans bestämningsfaktorer (risk- och frisk/skyddsfaktorer) 

som får konsekvenser i tidig barndom och i 

relationen föräldrar och barn. 

Utmaningar finns också i mötet med nya reproduktiva 

möjligheter som väcker existentiella och etiska 

dilemman, konsekvenser av barn- och vuxenpsykiatrins 

tydligare specialisering, mötet med ett jämställt föräldraskap 

och nya familjebildningar i ett genusperspektiv 

och utvecklingen av ett brett och kunskapsbaserat 

föräldrastöd. 

Det finns förutsättningar att utveckla det tvärprofessionella 

arbetet inom mödra- och barnhälsovården. 

Att utveckla team arbetet och en fortsatt utveckling av 

samverkan är i högsta grad angeläget. 

Väsentligt är att diskutera psykologverksamhetens 

uppdrag, organisation, arbetssätt, kunskaps- och kompetensutveckling. 

Viss profilering av arbetsuppgifter 

inom psykologgruppen bör övervägas då kunskapsområde 

och arbetsfält är omfattande. 

För att möjliggöra en fortsatt sammanhållen vårdkedja 

inom mödra- och barnhälsovården för psykologverksamheten 

och en specialisering inom professionen 

bör psykologverksamheten drivas i sådan regi att insatserna 

erbjuds på lika villkor inom såväl mödrahälsovård 

som barnhälsovård oavsett vårdgivare.

Barn och ungdomar 

Psykisk hälsovård för barn- och 

ungdomar 

Uppdrag 

Psykisk hälsovård för barn, ungdomar och unga vuxna 

på vårdcentral, primärvård har hittills funnits i en 

begränsad utsträckning. Verksamheten fyller den lucka 

som funnits mellan BVC- psykologernas arbete med 

barnen upp till skolstart och fram tills vuxenpsykologer 

har kunnat ta över. Ungdomsmottagningar har även 

tidigare i viss mån kunnat möta de äldre tonåringarna. 

Hälso- och sjukvårdslagen betonar alla medborgares 

rätt till sjukvård, inklusive insatser för att främja psykisk 

hälsa för barn och ungdom. Vi ser nu början till utformande 

av en första linjens hälso- och sjukvård på detta 

område. 

Målgruppen 

När det gäller de yngre barnen dominerar relativt 

avgränsade fobiska problem, nedstämdhet och depressioner, 

begynnande tvångsproblematik samt psykosomatiska 

problem till exempel i form av magont och illamående. 

En annan frekvent anledning till att söka hjälp är 

i samband med traumatiska dödsfall inom familjen där 

både barnet och föräldrarna kan behöva stöd. 

Ungdomarna kommer ofta för problem i form av 

kriser under adolescensutvecklingen (sena tonåren, övergången 

till att bli vuxen). En bakomliggande central 

frågeställning är ofta att hitta rätt i vuxenblivandet. 

Ofta kan utvecklingskriser i detta åldersintervall ta 

sig dramatiska uttryck i form av ätstörningar, panikångestattacker, 

suicidala tankar samt innehålla självskadande 

inslag i form av skärande eller allmänt utagerande 

beteende. 

Antalet psykologer 

Inom primärvård finns i dagsläget drygt 13 psykologtjänster 

för barn och ungdomar(bilaga 2). Det är i 

Skaraborg, Södra Bohuslän och i Södra Älvsborg man 

satsat på detta. 

Psykologernas uppgifter och arbetssätt 

Ett viktigt inslag när man vill stödja det friska och ha 

ett lärandeperspektiv är att stödja föräldrar att själva bli 

tryggare i att lära sina barn bemästra svårigheter. Olika 

24 

rådgivnings - och konsultationsformer för föräldrar till 

barn mellan 6 och 18 år utgör ett inslag i psykologens 

arbete. 

Primärvårdspsykologens uppgift att slussa vidare när 

mer omfattande familje- och psykoterapeutiska insatser 

behövs kräver god diagnostisk kompetens. I annat fall 

ska man kunna erbjuda en snabb kontakt för handfast 

hjälp för den unge och dennes familj. Flertalet insatser 

sker i samråd med föräldrar även om själva behandlingen 

oftast riktar sig specifikt till den unge. 

Arbetet med unga kräver goda nätverkskontakter 

för eventuella kompletterande insatser från socialtjänst, 

skola och barnpsykiatrin. En överenskommelse (Västbus) 

mellan kommunerna i Västra Götaland och Västra 

Götalandsregionen (22) ger riktlinjer för hur ansvaret är 

fördelat mellan kommun och BUP vad gäller testningar 

och utredningar. 


En utmaning för psykologer är att vara med och forma 

en första linjens hälso- och sjukvård avseende psykisk 

hälsa för barn och unga. Behovet av psykologisk kunskap 

är stort för att tidigt fånga upp dem med omfattande 

behov, skilja traumatiska kriser från mer normala 

påfrestningar samt till föräldrar och de unga själva 

kunna förmedla betydelsen av psykologiska faktorer vid 

uppkomsten av ohälsa. Andra utmaningar är: 

• 

• 

• 

att bidra till utveckling av behandlingsmetoder som 

ligger i linje med primärvårdsuppdraget. 

att vidareutveckla former för föräldrars aktiva deltagande 

i sina barns behandling utan att ge sig in i 

mer omfattande familjeterapeutiska program. 

att ge utrymme för och vidareutveckla nätverksformer 

i enighet med Västbus riktlinjer. 

På sikt behövs mer baspersonal som med hjälp av 

kunskap och goda instrument med ökad känslighet kan 

uppmärksamma många av de barn och ungdomar som 

är i behov av stöd och som med relativt små medel kan 

erbjuda dem riktade och tidiga insatser. Psykologen 

behöver utbilda och vara konsult till övrig vårdpersonal 

förutom att vara behandlare med inriktning på mer 

avgränsad problematik. Psykologens roll som bedömare 

kommer även fortsättningsvis att vara central.

En väl utbyggd första linjens sjukvård för åldersgruppen 

kan komplettera befintliga insatser inom elevhälsa, 

socialtjänst samt ungdomsmottagningar för att begränsa 

antalet barn och ungdom som blir i behov av psykiatriska 

insatser. Sannolikt har primärvården större möjlighet 

att hålla fast vid ett hälsofrämjande 

perspektiv vilket också 

är till gagn för de terapeutiska 

insatserna. 

Barn- och ungdomsmedicinska 

mottagningar 

Uppdrag och målgrupper för barn- och ungdomsmedicinska 

mottagningar 

Inom några av primärvårdsförvaltningarna finns Barn- 

och ungdomsmedicinska mottagningar (BUM) med 

tillgång till psykolog. Man har i Göteborg exempelvis 

fem mottagningar med tillgång till psykolog. Även i 

Södra Älvsborg och Södra Bohuslän har sådana enheter 

byggts upp. 

Under de senaste åren har möjligheterna att ta hand 

om sjuka barn inom öppenvården ökat och alltfler 

patienter som tidigare skötts på sjukhus har kommit att 

tas om hand via BUM inom primärvården. Strävan är 

att alltmer vård ska ske i barnets närmiljö. 

Behandling och uppföljning av barn med kronisk 

sjukdom (allergi- och astmasjuka barn, barn med celiaki 

m.m.) sker alltmer inom öppenvården. En grupp som 

remitteras till BUM i allt större utsträckning är de som 

kommer för behandling av livsstilsrelaterade hälsoproblem, 

till exempel barn med fetma, ätstörningar, 

stressrelaterad ohälsa. Dessutom strävar man efter ett 

utvecklat omhändertagande och stöd till barn med utvecklings- 

och beteendeavvikelser via ett individanpassat 

nätverk av specialister. Förskjutning av vården från 

25 

sjukhus till öppenvård har inneburit en efterfrågan på 

kompetenser såsom logoped, dietist och psykolog. Inom 

barn- och ungdomspsykiatrin sker en ökad specialisering 

vilket medför ökade krav på att barnpsykiatrisk 

och barnpsykologisk kompetens även skall finnas inom 

BUM. 

Antalet psykologtjänster 

Totalt finns i dagsläget 9,60 psykologtjänster inom 

BUM. I Göteborg finns 3 tjänster, inom Södra Älvsborg 

2, 25 och inom Södra Bohuslän 4,35. 

Psykologernas uppdrag 

Psykologens uppdrag innebär att vara en av resurserna i 

teamet vid omhändertagandet av det sjuka barnet och 

familjen. Psykologen har en viktig roll i samverkan med 

andra vårdinrättningar, såsom habilitering, BUP, socialtjänst, 

sluten vård, försäkringskassa och med ansvariga i 

de miljöer där barnet vistas dagtid (förskola och skola). 

I psykologernas arbete ingår bedömning, utredning 

och behandling av barn och ungdomar som har 

läkarkontakt på mottagningen. Konsultation och 

handledning till övrig personal liksom utbildning och 

föreläsningsuppdrag ingår också i arbetsuppgifterna. I 

samarbete med Barnneuropsykiatriska enheten (BNK) 

har tvärvetenskapliga team bildats för att förbättra 

utredning och omhändertagande av yngre barn med 

utvecklingsavvikelser. 

Det psykologiska arbetet inleds med kartläggning i 

form av klinisk intervju, psykologisk bedömning och 

psykologutredning. Psykoterapeutiska metoder väljs 

därefter utifrån frågeställning och psykologisk bedömning. 

Det psykoterapeutiska arbetet är ofta av kris- och 

korttidskaraktär och kan vara riktat till barnet eller 

ungdomen och eller till deras föräldrar. Utöver psykoterapi 

erbjuds också psykoedukativa (psykopedagogiska), 

rådgivande och motiverande samtal. 

Problemområden hos målgruppen 

Symtom som är typiska bland de patienter som remitteras 

till BUM- psykologen är psykologiska reaktioner på 

en kronisk sjukdom, psykosomatiska symtom, undervikt, 

övervikt, ätstörningar, smärtproblematik, enures, 

enkopres, ångest, oro och sömnsvårigheter.

Ungdomar och unga vuxna 

Psykologen kommer även i kontakt med barn som far 

illa och barn som har upplevelser av kris eller trauma. 

Neuropsykiatriska frågeställningar kan också föranleda 

kontakt. 


Psykologtjänsterna inom BUM utgör en nyligen etablerad 

funktion vilket innebär behov av fortlöpande arbete 

med att tydliggöra ansvarsgränser gentemot verksamhetens 

samarbetspartners. Behovet av psykologkompetens 

är omfattande och fler tjänster kommer 

att behövas. 

Ungdomsmottagningen 

Uppdrag 

Till Ungdomsmottagningen är ungdomar 

mellan 13 – 24 år välkomna 

med frågor och problem rörande 

ungdomsåren. Verksamheten är hälsofrämjande, 

förebyggande och behandlande och möter 

ungdomar på både individ- och gruppnivå. 

Det övergripande målet är att främja fysisk och 

psykisk hälsa, stärka ungdomar i identitetsutvecklingen 

så att de kan hantera sin sexualitet samt att förebygga 

oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner. 

Arbetet sker mycket i samverkan med andra aktörer 

i samhället, både offentliga och privata. Ungdomarna 

söker själva och frivillighet råder huruvida man vill 

komma eller inte. Mottagningen skall vara lättillgänglig 

och ungdomar skall kunna erbjudas besök inom skälig 

tid. 

På mottagningen arbetar barnmorskor, kuratorer, 

psykolog, gynekolog, allmänläkare samt undersköterska 

för att på bästa sätt tillgodose ungdomarnas besöksorsaker. 

Bemanning och organisation kan se olika ut inom 

länet. 

Målgrupp 

Ungdomsåren är en intensiv utvecklingstid, präglad av 

sökande där stora möjligheter ges att hämta upp och 

26 

bearbeta tidigare upplevelser och eventuella konflikter. 

De stora fysiska och psykiska förändringarna leder till 

många existentiella funderingar och kan även ge upphov 

till oro. Kriser under denna period är vanligt förekommande 

men ger möjlighet till växande och bör därför 

inte sjukförklaras. 

Den unga människan skall bygga upp en egen 

identitet för att så småningom kunna fungera som en 

vuxen individ i samhället. Föräldrainflytandet minskar 

och påverkan från kamrater och samhälle blir allt större. 

Frigörelseprocessen kan skapa en känsla av ensamhet 

och utanförskap och självkänslan kan komma i gungning 

(från Policyprogram för Sveriges Ungdomsmottagningar, 

www.fsum.org). 

Ungdomarna söker för akuta krisreaktioner, frågor 

kring relationer och sexualitet, nedstämdhet, självskadebeteende, 

ätstörningar, ambivalens kring graviditet, 

samt många andra bekymmer som kan prägla tonårstiden 

och utvecklingen till vuxenlivet. Existentiella 

funderingar är vanliga samt stressrelaterade tillstånd, 

ofta präglade av både ångest och depression. 

Psykologens arbetsuppgifter 

Psykologiska behandlingsinsatser på ungdomsmottagningen 

görs i form av kortare eller längre psykoterapier 

av kris-, stöd, och/eller insiktsbetonad karaktär. Bra 

ungdomsterapier är ett sätt att bryta destruktiva livsmönster, 

som kanske funnits i generationer bakåt. 

Psykologens arbete syftar till att stödja ungdomar i 

att se sina möjligheter, använda sina resurser, utveckla 

självtillit och att vända hopplöshet till hoppfullhet. 

Mycket av det individualpsykoterapeutiska arbetet innebär 

en bearbetning av tidigare traumatiska upplevelser, 

som orsakat hinder i utvecklingen. 

Ungdomsmottagningens lättillgänglighet innebär att 

även ungdomar med svår och tung psykiatrisk problematik 

söker sig dit. Att det finns tillgång till psykolog 

är av särskilt stor vikt då det gäller dessa ungdomar, 

eftersom det ofta handlar om att göra kvalificerade diagnostiska 

bedömningar, för att de ska få adekvat hjälp. 

Tillsammans med övrig personal har psykologen 

också en viktig roll i det utåtriktade arbetet (från Policyprogram 

för Sveriges Ungdomsmottagningar, www. 

fsum.org).

Vuxna 

Primärvårdens uppdrag 

Primärvården svarar för befolkningens behov av sådan 

grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, 

rehabilitering och förebyggande arbete som inte kräver 

sjukhusens medicinska eller tekniska resurser eller annan 

särskild kompetens. 

Hos 30-40 procent av de patienter som primärvården 

möter finns en psykisk problemkomponent. 

Ångest, oro, depression av lindrig och måttlig karaktär, 

utmattningsdepressioner, komplicerade krisreaktioner, 

PTSD (Post Traumatisk Stress Disorder) och trauma 

som aktualiserats av olika grunder är de vanligaste 

kontaktorsakerna. 

Antalet primärvårdspsykologer 

Det pågår en utbyggnad av primärvårdens resurser när 

det gäller psykologer. Av de 143 psykologtjänster som 

finns inom primärvården arbetar 63 med den vuxna 

befolkningen. Utbyggnaden av psykologtillgänglighet 

för vuxna inom primärvården har nått olika långt i de 

olika primärvårdsområdena (bilaga 2). Göteborg når i 

dagsläget upp till en psykolog på 12500 invånare medan 

övriga i genomsnitt har en psykolog på 39000 invånare. 

Arbetssätt 

Psykologens arbete inom primärvården varierar mellan 

de olika områdena beroende på hur verksamheterna är 

utformade, vilka traditioner som finns och hur befolkningsprofilerna 

ser ut. Inriktningen på arbetet kan 

beskrivas med några allmänna begrepp; 

• 

• 

• 

Normalitetsperspektiv Utgångspunkten är ett 

salutogent perspektiv vilket bland annat innebär 

att undvika att sjukförklara utifrån de problem 

man möter. 

Tidig insats Grundtanken är att erbjuda hjälp så 

tidigt som möjligt så att en bestående funktionsnedsättning 

kan undvikas. 

Korta behandlingsinsatser Målet är att vara lätttillgänglig, 

ha korta väntetider, hög genomströmning 

och därmed korta behandlingstider. Längre 

terapikontakter erbjuds inte. 

Psykologen tillför den snävt biologiska modellen kunskap 

om den roll som handlingsmönster, tankar, käns- 

27 

lor, förväntningar, rädslor och stress spelar för hälsan 

och kunskap om hur man kan förändra och förbättra 

med hjälp av psykologiska metoder. 

Normalitetsbegreppet, patientens motivation och 

en livssituation som möjliggör ett förändringsarbete är 

grundläggande förutsättningar för patientarbetet. 

Insatserna är av korttidskaraktär med mål att 

patienten ska nå en ökad förståelse av sig själv, ökad 

kompetens att förstå omgivningen samt ökad förmåga 

att hantera sin livssituation. Det handlar om hjälp till 

självhjälp. Exempel på insatser: 

• 

• 

• 

• 

konsultation i form av klarläggande, motiverande 

och vägledande samtal 

kristerapi för att nå ökad kunskap om de psykologiska 

processer som uppkommer och därmed få 

bättre förståelse för livssituationen 

tidsbegränsad psykoterapi i form av fokuserat 

arbete utifrån en definierad problemställning 

stödjande insatser. 

Primärvårdspsykologen har en stor bredd i sin verksamhet 

och arbetar inte bara med traditionell psykoterapeutisk 

behandling. Variationen är dock stor mellan 

olika primärvårdenheter i vad mån man använder sig 

av psykologens bredd i yrkesutövningen. Exempel på 

övergripande arbetsuppgifter: 

• 

• 

• 

• 

• 

konsultation till övriga personalgrupper 

utbildningsinsatser inom den egna organisationen 

spridande av psykologisk kunskap 

samverkan och samarbete med interna och externa 

vårdgivare 

ansvar när det gäller psykologiskt utvecklingsarbete, 

till exempel metodutveckling och organisationsutveckling. 

Bedömningar inför behandling, behandlingsrekommendationer, 

hänvisning förekommer också; dock inte 

mer omfattande psykologiska utredningar. Inom en del 

verksamheter gör psykologen även bedömningar och 

insatser som har med rehabilitering och arbetsförmåga 

att göra.

Riktade mottagningar inom 

primärvården 


Den psykiska ohälsan bland äldre behöver lyftas fram. 

Många äldre människor har någon form av psykiatrisk 

diagnos och behov finns att stärka insatserna för äldre 

med psykisk ohälsa. Detta kräver en utökad kompetens 

både när det gäller diagnos och behandlingsinsatser. 

De tre parter som företrädesvis möter personer med 

psykisk ohälsa; kommun, primärvård och vuxenpsykiatri 

behöver samfasas och vårdsamverkan behöver 

förstärkas och tydliggöras. 

Psykologens roll i det tvärprofessionella behandlingsteamet 

utifrån ett biopsykosocialt synsätt behöver 

förstärkas. 

Kris- och traumaenheten 

Kris- och traumaenhetens 

uppdrag och målgrupp 

Kris och traumaenheten är en specialistresurs 

inom Primärvården Göteborg. 

Mottagningen vänder sig till 

människor som är traumatiserade av 

krig och eller tortyr. Detta innebär 

att nästan alla enhetens patienter har 

kommit till Sverige som flyktingar. 

Upptagningsområdet är i första hand Göteborgs kommun, 

men även personer från andra kommuner inom 

länet tas emot. 

Huvuduppgiften är att utreda, behandla och rehabilitera 

den drabbade individen och dennes familj. Uppdraget 

omfattar även att tillhandahålla konsultationer till 

andra vårdenheter, handledning, metodutveckling och 

utbildning inom kunskapsorådet. 

Arbetet bedrivs i ett sammanhållet team där olika yrkeskompetenser 

bidrar med sin speciella kompetens. 

Kris och traumaenheten har en humanistisk värdegrund, 

som utgår från FN:s deklaration om mänskliga 

rättigheter och barnkonventionen. Verksamheten har 

under flera år även fått medel från FN. 


Av teamets nio medarbetare/behandlare är tre psykologer 

fördelade på 2.40 tjänster. 

28 

Psykologens uppgifter 

Psykologens arbetsuppgifter är att göra nybesöksutredningar, 

bedömningar, vårdplaneringar och behandlingar 

med patienter och ibland deras familjer. Arbetet kan ske 

både som ensambehandlare och i samarbete med andra 

i teamet. Psykologen deltar i teamarbetet och bistår 

med sin psykologiska kompetens. Två av psykologerna 

är vuxenkliniskt inriktade medan en har kompetens att 

även arbeta med barn och ungdomar. 

Psykologen deltar i nätverksarbete kring patienten 

när detta behövs. Det kan gälla möten och kontakter 

med anhöriga, sociala myndigheter, arbetsgivare och 

försäkringskassa. Vid behov och på begäran utfärdar 

psykologen intyg och utlåtanden. 

Psykologen kan fungera som konsult till andra enheter 

inom primärvården vilka möter människor traumatiserad 

av krig och eller tortyr. Man ger även handledning 

internt och externt samt medverkar vid verksamhetens 

utbildningsuppdrag. 

Psykologens arbetssätt 

Nybesöksutredningar och bedömningar utförs i första 

hand med hjälp av djupintervjuer. Man tar även hjälp 

av skattningsskalor och frågeformulär. Behandlingsarbetet 

sker i de flesta fall individuellt, men kan även 

ske i grupp tillsammans med andra patienter eller med 

familjen. 

Behandlingarna är psykoterapeutiska med fokus på 

traumabearbetning. Behandlingarna har även pedagogiska 

inslag. Kring många patienter sker ett samarbete 

i teamet med konsultinsatser från exempelvis psykiater 

eller kompletterande behandling av sjukgymnast. En 

stor del av arbetet sker med hjälp av tolk. 


Kunskapsfältet om extrem traumatisering och dess 

följdverkningar för individen och dennes familj och 

samhället i stort erbjuder stora utvecklingsmöjligheter 

såväl avseende själva kunskapsområdet som det metodologiska 

och praktiska arbetet med svårt traumatiserade 

människor. 

Enhetens vision är att bli ett kunskaps- och forskningscentrum 

med grund i kliniskt arbete.

Primärvårdsrehabilitering 

Primärvårdens rehabiliteringsuppdrag 

Primärvårdens rehabiliteringsenheter arbetar utifrån 

ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv. 

Insatserna bygger på evidensbaserad kunskap 

och utformas för att möta den individuella patientens 

behov. Vårdgivaren ska tillhandahålla rehabilitering 

för personer som drabbats av funktions - och aktivitetsnedsättning/förlust 

förorsakad av sjukdom eller 

skada. Rehabiliteringsverksamheten bedrivs i samverkan 

mellan olika yrkeskategorier anställda inom enheten, 

andra vårdgivare och andra aktörer som är involverade i 

rehabiliteringsprocessen. 

Samverkan ska ge kontinuitet och säkerhet för patienten, 

och en genom sitt helhetsperspektiv, effektivare 

rehabilitering. Inom Göteborgs Primärvård finns flera 

rehabiliteringsenheter varav den i Angered, vars psykologverksamhet 

beskrivs här, är en av dem. Den stora 

delen av rehabiliteringsverksamheten utgörs av arbetsterapi 

och sjukgymnastik. 

Enheten omfattar drygt 40 000 invånare i Nordost 

och 3-5 vårdcentraler i området (antalet varierar alltefter 

sammanslagningar och isärgående). Inom enheten finns 

tre psykologer som arbetar i det som kallas teamsam och 

resursteam. 

Målgrupp för psykologens arbete 

I de rehabiliteringsärenden där man ser att psykiska 

och sociala processer samverkar med kroppsliga på ett 

för sjukdomen (och således också för rehabiliteringen) 

avgörande sätt kopplas psykolog in. Det kan handla om 

psykiatriska och neuropsykiatriska tillstånd som finns i 

bakgrunden till långvarigt socialbidragsberoende och till 

smärta som varit rehabiliteringsresistent. 

Dessa tillstånd utreds och bedöms och remitteras 

ibland vidare. Man utreder och behandlar även 

kris- och traumatillstånd efter fysisk skada eller oklar 

sådan. Vanligast är ett generellt smärt- och ångest och 

depressions tillstånd efter långvarig stress – så som svår 

akulturation, tunga arbets- eller livsförhållanden. Likaså 

är personer med ej tidigare diagnosticerad PTSD (Post 

Traumatisk Stress Disorder) och omfattande smärtproblematik 

vanliga. 

29 

Psykologens uppgifter och arbetssätt 

Psykologen utreder, diagnostiserar och behandlar 

genom pedagogiska insatser, konsultativa samtal, 

genom psykoterapi så som bild, hypnos, symboldrama 

och samtal. Man utvärderar annan behandling utifrån 

psykologiska aspekter. Psykologen samverkar även med 

för patienten viktiga andra vårdinstanser eller myndigheter. 

Behandling bedrivs enskilt och i grupp. Psykologen 

är utöver de enskilda terapisessioner som erbjuds 

patienterna bland annat involverad i smärtskola, kurser 

utifrån mindfulness (medveten närvaro), bildgrupp och 

projekt så som Grön Rehab (rehabiliteringsverksamhet 

inom Västra Götalandsregionen). 

Styrkan med rehabilitering är teamarbetet och att ha 

fokus på personen som agent i sitt eget liv och expert 

på sig själv. Många av patienterna har snurrat runt i 

systemet och upplevt sig kränkta och utkastade. Att mötas 

med respekt, kontinuitet och ett utifrån dem själva 

anpassat och resursaktiverande behandlingsprogram 

är avgörande. Erbjudande av metoder som inte bara 

baseras på samtal är värdefullt dels på grund av problematikens 

art dels på grund av hög invandrartäthet i 

området och bristfällig språkförståelse hos många. Cirka 

70 procent av dem som kommer till psykologen har 

utländsk bakgrund eller flyktingbakgrund. Målet är en 

bättre livskvalitet. I vissa fall innebär detta en återgång i 

arbete i andra att klara av sin dagliga egenvård. 

Psykologen bidrar även med sin kunskap om psykologiska 

processers inverkan vid hälsa/ohälsa genom 

kunskapsförmedling och handledning till personal. 

På enheten finns psykologen som resurs både i mottagningsverksamheten 

och i det förebyggande och hälsofrämjande 

arbetet. 

Hälsofrämjande arbete 

Psykologen håller även i grupper på Hälsoteket (ett 

samverkansprojekt där Västra Götalandsregionen deltar) 

och ger föreläsningar och workshops (oftast rörande 

stress) för anställda inom hälso- sjukvården och kommunal 

verksamhet i området. Under 2008 har även 

samarbete med Angereds Närsjukhus, smärtcentrum 

inletts och psykolog från rehabenheten finns med som 

psykologkonsult på smärtcentrum.

Sexualmedicinskt centrum (SMC) 

Beskrivning av verksamhet och uppdrag 

Den bärande tanken bakom tillskapandet av SMC 

inom Primärvården Göteborg är visionen om en mottagning 

med klinisk behandlingsverksamhet i kombination 

med ett kunskapscentrum inom området sexuell 

och reproduktiv hälsa. 

Syftet är att vara ett komplement till redan befintliga 

verksamheter i Västra Götalandsregionen. SMC invigdes 

under våren 2008 och befinner sig i ett uppbyggnads- 

och inledningsskede. 

Teamet består av läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, 

sekreterare, socionom och psykoterapeut samt psykolog. 

Samspelet mellan olika yrkesgruppers specifika 

kompetens resulterar i att helheten blir mer än summan 

av delarna. Samtliga medarbetare har utöver sin 

grundprofession såväl teoretiska kunskaper som klinisk 

erfarenhet inom det sexologiska fältet och dess tillämpningsområden. 

Det finns en gemensam kunskapsbas 

inom relevanta områden såsom andrologi, gynekologi, 

preventivmedelsrådgivning, smittspårning, kompetens 

i HBT- frågor och medvetenhet kring queer- och genusperspektiv. 

Både den kognitiva och den psykodynamiska 

inriktningen finns representerade i det samtalsterapeutiska 

utbudet. Knutet till teamet finns också ett 

projekt kring riskutsatta grupper. 

På patienters eget initiativ eller på remiss från vårdgrannar 

erbjuds sexualrådgivning, terapeutiska samtal, 

provtagning för sexuellt överförbara infektioner samt 

genomförande av sexologisk-, andrologisk- och gynekologisk- 

undersökning, utredning och behandling. 

Målgrupp 

SMC har Västra Götalandsregionen som upptagningsområde 

och riktar sig i första hand till unga vuxna 

– personer över 23 år. Mottagningen är anpassad för 

män, kvinnor och transpersoner och det finns beredskap 

att arbeta på ett jämlikt sätt med såväl hetero-, homo-, 

bi- som andra sexualiteter. 

Stor vikt läggs vid att utforma och fortlöpande 

anpassa verksamheten så att alla oavsett sexualitet, 

könsidentitet, genusuttryck, klasstillhörighet/socioeko- 

30 

nomisk status, funktionsnivå och etnisk, kulturell eller 

religiös bakgrund och tillhörighet känner sig tilltalade 

och professionellt bemötta. Att eftersträva förståelse för 

skillnader i förutsättningar och livsvillkor mellan olika 

individer och grupper i samhället, att uppvisa kompetens 

och känslighet inför olikhet, mångfald samt att 

uppmärksamma behov av särskilda insatser är av yttersta 

vikt. 


Psykologen ansvarar för att ge psykologiska perspektiv 

på alla nivåer i SMC:s verksamhet, såväl i det direkta 

kliniska behandlingsarbetet som i team-, grupp- och 

organisationsutveckling. 

Arbetsuppgifter består av att i samspel med övriga 

SMC-medarbetare värdera och hantera sexologiska 

frågeställningar av olika karaktär och uppkomst – att 

bedöma, utreda, diagnosticera, såväl som behandla, följa 

upp och utvärdera. Psykologen har även delaktighet och 

ansvar i verksamhetsutvecklingsfrågor, internt processtöd 

i teamarbetet, samt medverkar kontinuerligt i 

utåtriktade kunskapsförmedlande insatser och kompetensutvecklande 

inslag. 

I behandlingsarbetet ligger fokus på frågeställningar 

som har med sexualitet i vid bemärkelse att göra. Sexualiteten 

betraktas utifrån en multifaktoriell förståelseram 

och ses som en integrerad del av individens livssituation. 

Utifrån en utforskande och undersökande hållning 

eftersträvas en ökad grad av medvetet reflekterande i 

förhållande till det egna psykologiska fungerandet och 

den aktuella situationen. 

Detta kan innebära arbete med att normalisera och 

validera, såväl som att ifrågasätta och kritiskt granska 

tankar, känslor, handlingar och kroppsliga förnimmelser 

samt öka förståelsen för det komplexa samspelet dem 

emellan. Ofta innebär arbetet även färdighetsträning i 

syfte att förstärka och vidareutveckla befintliga-, eller 

öva upp nya hanteringsmöjligheter och bemästringsstrategier. 

Andra behandlingsinterventioner syftar till att 

vidga beteenderepertoaren eller förbättra förmågan till 

känslomässig reglering. 

Arbetet kan ske individuellt eller i par, och kan i vissa 

fall inbegripa samspel med andra betydelsefulla personer 

i patientens nätverk. Det finns en erfarenhet av att

arbeta med såväl samkönade och olikkönade relationer 

och en beredskap att möta alternativa relations- eller 

familjekonstellationer. 


Ambitionen är att SMC kontinuerligt ska arbeta med 

kunskapsproduktion och metodutveckling inom området 

sexuell och reproduktiv hälsa. 

Förverkligandet av planerna på att fungera som ett 

kunskapscentrum där den specialistkompetens som 

finns inom teamet ska kunna kanaliseras i utåtriktad 

verksamhet i form av till exempel utbildningsinsatser 

och konsultativa uppdrag i preventiva och hälsofrämjande 

syften är av yttersta vikt. 

Det är en ambition att verksamheten ska få en 

forskningsanknuten prägel så att kliniknära fynd och 

behandlingsmässig metodutveckling kan systematiseras 

på vetenskapligt sätt. 

Mottagningar för kvinnor och män 

(KoM Mottagningar) * 

KoM- mottagningarnas uppdrag 

I Trollhättan och Uddevalla finns inom Primärvården 

FyrBoDal samtalsmottagningar vid livs- och relationsproblem. 

KoM - mottagningarna är samtalsmottagningar 

för kvinnor och män. Mottagningarna är ett 

komplement inom primärvården för att förebygga och 

behandla psykisk ohälsa. 

Arbetssättet är nätverksinriktat och bygger på samtal 

utifrån ett systemteoretiskt perspektiv och ett psykologiskt 

och socialt förhållningssätt. Det innebär: Alla 

människor ingår i system och nätverk. Hela systemet 

kring individen medverkar till att situationen just nu är 

besvärlig för den enskilde individen och för dem som 

ingår i systemet/nätverket. En av förutsättningarna för 

att behandlingen skall lyckas är att individens nätverk 

involveras i samtalet och används i förändringsarbetet. 

Målsättningen är att minst 30 procent av individerna 

som söker vård ska involvera nätverket i samtalen. 

KoM Mottagningarna erbjuder hög tillgänglighet 

geografiskt såväl som tidsmässigt. Kvällstider skall 

kunna erbjudas. 

31 

Psykologernas uppgifter 

Tre psykologer (deltid) arbetar inom KoM- mottagningarna. 

De bedriver kliniskt arbete, med det systemiska/ 

nätverksorienterade synsättet som grund. Även utvecklings- 

och utvärderingsarbete bedrivs. Klientarbetet 

berör i stort fyra områden: 

• 

• 

• 

• 

Parsamtal mellan människor som lever i någon 

form av relation med varandra och som behöver 

rådgivning eller mer parterapeutiska insatser. 

Det kan vara att bearbeta och hitta strategier att 

fortsätta leva tillsammans men ibland hur man 

ska kunna separera på bra sätt. Samtalen kan vara 

samarbetssamtal mellan separerade föräldrar. Ibland 

deltar barn i samtal. 

Familje- och relationssamtal kan handla om relationsproblem 

mellan vuxna syskon, mellan vuxna 

barn och deras föräldrar (låsta familjekonflikter), 

mellan vänner/väninnor och mellan arbetsgivare/arbetstagare/kollegor. 

Här kan det handla om 

konfliktlösning. 

Barn/föräldrasamtal kommer till stånd då föräldrar 

söker hjälp för att svårigheter i relation till sitt barn. 

Inriktningen är att ge stöd under tonårstiden, till 

såväl föräldrar som barn, men även små barn kan 

delta i samtal av det här slaget. 

Individuella samtal ges vid livskriser, stress, depression, 

ångesttillstånd, ensamhet med mera. Uppgiften 

är att ge stöd och hjälp till människor för att 

förebygga och att behandla psykisk ohälsa. Psykologerna 

har även samtal där problem med sexualitet 

och närhet är sökorsaken. 

Mindfulness- perspektivet är användbart och tillämpas 

framför allt när det gäller tydlig stressproblematik hos 

individer, hos par eller i familjer. I parsamtal används 

även EFT (Emotional Focused Therapy) parterapeutiska 

modell vid långvariga relationssvårigheter. Lösningsfokuserade 

inslag i behandlingen används framför allt i 

arbetet med familjer och vid konflikter i nätverken.


KoM Mottagningarna fyller ett behov inom befintlig 

primärvård. De är unika i det tydliga uppdraget att 

arbeta systemiskt och nätverksinriktat. 

På senare år märks att fler unga män (under och 

omkring 30 år) söker för att få hjälp med relationssvårigheter 

och/eller sitt psykiska mående. Det finns ett 

ökande antal som söker för att hantera våldsbenägenhet 

i relationer. 

Psykologarbetet vid KoM- mottagningarna ger ett 

primärvårdsalternativ vid psykisk ohälsa hos barn och 

i familjer som inte kräver den specialistvård som BUP 

erbjuder. Behovet hos föräldrar idag angående detta 

är mycket stort. Lättillgängligheten ger familjer med 

lätta till medelsvåra symtom och problem möjlighet att 

snabbt få handfast hjälp. 

Ofta styrs primärvårdens arbetsmetoder och synsätt vad 

det gäller psykisk ohälsa av individperspektivet. Det 

behövs fler alternativ och ett större utbud. 

En utmaning för psykologerna inom KoM Mottagningen 

är att visa på nyttan av att arbeta med individen 

i sitt sammanhang. En utmaning för det psykologiska 

arbetet finns även i att ytterligare utveckla och följa upp 

anknytnings- och utvecklingsteori med metoder som 

är adekvata och hållbara för vuxenlivets psykologi och 

som sätter människans behov av fungerande relationer 

i fokus. 

* Mottagningarna fick under senhösten 2008 besked om 

att nedläggning ska ske 2009. 

32 

Enheten för tandvårdsrädslebehandling 

Enhetens uppdrag och målgrupp 

Enheten ingår i Kliniken för Oral Medicin, Odontologen, 

Göteborg. Verksamhetens är organiserad inom 

Specialisttandvården i Folktandvården Västra Götaland 

(FTV-VGR) Verksamhetens uppdrag är att behandla 

vuxna patienter med svår tandvårdsrädsla, med mål att 

patienterna ska bli av med sin svåra tandvårdsrädsla och 

klara vanlig konventionell tandvård. Patienterna kommer 

på remiss eller söker själva (egenremiss). 

Tandvårdsrädsla förekommer hos 5-10 % av alla 

vuxna. Symtomen stark rädsla, behandlingssvårigheter 

och olika grad av undvikande utgör hörnpelare i 

den definition av tandvårdsrädsla som tillämpas i den 

kliniska situationen. 

Sedan mer än 30 år sedan finns i Göteborg ett 

samarbete mellan de Odontologiska och Psykologiska 

Institutionerna och Folktandvården i syfte att förbättra 

omhändertagandet av patienter med grav tandvårdsrädsla. 

En psykologisk behandlingsmetod har utarbetats 

med målsättningen att patienterna efter avslutad 

behandling ska klara vanlig tandvård inom den öppna 

allmänna tandvården. 

Den psykologiska behandlingen av vuxna extremt 

tandvårdsrädda patienter enligt Göteborgsmodellen har 

vid utvärderingar visats ge goda behandlingsresultat. 


Två psykologer arbetar deltid, på sammantaget en 

heltidstjänst. 


Psykologen utreder och behandlar vuxna patienter med 

svår tandvårdsrädsla, i samarbete med tandvårdspersonal. 

Man medverkar i kvalitetssäkring, metodutveckling 

och forskningsprojekt. Undervisning bland annat på 

tandläkarprogrammet och tandhygienistprogrammet 

ingår också. 

Arbetsmetoder 

Psykologen utför sin verksamhet på tandvårdskliniken, 

vilket underlättar för patienterna då all vård ges på 

samma ställe, det underlättar samarbetet mellan psykologer 

och tandvårdspersonalen, och medför att den

exponeringsbaserade behandlingen kan utföras effektivt. 

Patienten utreds av både psykolog och tandläkare, som 

därefter gör en gemensam terapiplanering som förankras 

hos patienten. Patienterna har oftast ett eftersatt 

odontologiskt behandlingsbehov och det är nödvändigt 

att rädslebehandling och tandbehandling samordnas. 

Behandlingen mot svår tandvårdsrädsla är en form 

av Kognitiv Beteendeterapi, och finns beskriven i en 

behandlingsmanual. Behandlingsmanualen och psykologens 

bedömning av den enskilda patienten ligger till 

grund för terapiplaneringen. Psykologbehandlingen ges 

på tandkliniken i ett särskilt inrett tandbehandlingsrum, 

behandlingen är individuell och omfattar vanligen 5-7 

sessioner. 

Viktiga interventioner är: exponering/ systematisk 

desensibilisering, tillämpad avslappning, kognitiv omstrukturering, 

psykoedukation, vid behov: självhävdelseträning 

och tillämpad spänning. Efter behandling hos 

psykolog fortsätter patienten med träningsbehandling 

och tandvård hos tandläkare. 

33 


Anders, 40 år, har inte varit hos tandläkaren på 20 år, 

förutom ett akutbesök då tandläkaren gjorde en provisorisk 

lagning. Blotta tanken på att gå till tandläkaren väcker 

kraftiga ångestreaktioner hos Anders (oro, magont, svettningar), 

och han har därför i det längsta försökt undvika 

tandläkarebesök eller att ens tänka på det. Nu har han 

fått tandvärk igen och sett på tandvårdens hemsida att det 

finns en klinik för patienter med svår tandvårdsrädsla. Efter 

mycket tvekan har han tagit kontakt och placerats i kö. 

Anders var som barn med om smärtsam och hårdhänt 

tandvård, och tyckte inte att tandvårdspersonalen behandlade 

honom väl. Förutom sin svåra tandvårdsrädsla har 

Anders inga särskilda bekymmer eller problem i livet, han 

har ett jobb han trivs med, har familj och barn och en 

aktiv fritid. Oron för hur han ska kunna ta hand om sina 

tänder nu och på sikt har dock börjat påverka honom allt 

mer, han skäms och känner sig misslyckad, och tandvärken 

gör det svårare att äta. Han drar sig undan och känner sig 

ofta nedstämd. Anders får nu psykologkontakt och tandvårdsrädslebehandling 

påbörjas. 


Patienter med skiftande problembild kommer till verksamheten, 

hur ska behandlingen bättre individanpassas 

efter patientens övriga förutsättningar och problem? 

Återkommande fortbildning behövs.

Specialistvård - 

Läns- och regionsjukvård för barn och ungdomar 

Barn och ungdomar med psykiska besvär, störningar och funktionsnedsättningar 

• 

• 

Barn - och ungdomspsykiatrisk verksamhet 

Barnneuropsykiatriska enheten (BNK) 

Barn och ungdomar med kroppsliga sjukdomar och skador, 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

• 

• 

• 

Psykologmottagningen 

Barnneurologen 

Regionhabiliteringen 

Barn- och ungdomsmedicinska kliniker på övriga sjukhus 

35

Barn och ungdomar med psykiska besvär, 

störningar och funktionsnedsättningar 

Barn - och ungdomspsykiatrisk 

verksamhet (BUP) 

Mål och uppdrag för barn- och ungdomspsykiatrin 

Barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet är en specialistresurs 

inom hälso- och sjukvården. Dess målsättning 

är att känna igen, bota, lindra och förebygga psykisk 

sjukdom och störning, som utgör hinder för personlig 

tillväxt och mognad. 

I målsättningen ingår också att verka för att barns 

intressen tillvaratas i samhället. Barns och ungdomars 

behov av hjälp och stöd skall i första hand tillgodoses 

av föräldrar, skola, socialtjänst och primärvård. När det 

finns behov av vidare insatser skall BUP vara en resurs. 

Målgrupper 

Målgrupp är barn och ungdomar i åldern 0-18 år (till 

och med 17 år) som har psykiska problem och psykisk 

sjukdom av sådan art att det hindrar den personliga 

utvecklingen. Vanliga patientgrupper är barn och ungdomar 

som är: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Oroliga och rädda och har till exempel ångest, 

ätstörningar, tvångstankar eller fobier 

Ledsna, är deprimerade, har självmordstankar 

eller är självdestruktiva 

Överaktiva och impulsiva som ofta har problem 

med uppmärksamhet, koncentration och ut- 

agerande 

Arga och bråkiga och uppför sig på ett sätt som 

ligger klart utanför normerna eller uppvisar svåra 

trotsreaktioner 

Avvikande i sitt sätt att tänka, till exempel vid 

psykos eller maniska tillstånd, eller lider av kontaktstörning 

i form av autismspektrumstörning 

Utsatta på något sätt till exempel genom psykiskt 

trauma i form av misshandel, sexuella övergrepp 

eller mobbing. 

36 

Antal psykologtjänster 

Inom barn- och ungdomspsykiatrin i Västra Götalandsregionen 

finns 147 psykologtjänster fördelade på: 


Kungälvs Sjukhus 13 (13,5) 

NU-sjukvården 35 

Skaraborgs Sjukhus 18 

Södra Älvsborgs Sjukhus 23 

Samtliga 147 

Det betyder att det finns skillnader i psykologtäthet 

inom olika geografiska delar av länet när det gäller den 

barn- och ungdomspsykiatriska verksamheter (bilaga2). 

Skaraborg har en låg tillgång till psykolog utifrån 

befolkningsunderlaget medan NU-sjukvården har en 

hög tillgång relativt sett (att jämföras med små resurser i 

området i övrigt) 


Bredden och djupet i verksamheten innebär att psykologens 

arbete kan ha olika fokus och inriktning beroende 

på var i verksamheten han/hon verkar. Basen i barn- 

och ungdomspsykiatrin är öppenvårdsmottagningar dit 

patienter söker på eget initiativ. 

Dessutom finns akutenheter och ibland specialmottagningar 

som till exempel för anorexi/bulimi, enhet för 

tvång, ångest och bipolär sjukdom, familjeavdelning, 

korttids behandlingsavdelning. Det finns också enstaka 

verksamheter som bedrivs i samverkan, terapiskolor 

där kommunen är huvudman men där psykologer från 

BUP arbetar. 

Psykologen arbetar vanligen inom ramen för ett 

barnpsykiatriskt team bestående av olika yrkesgrupper. 

Det barn- och ungdomspsykiatriska arbetet innebär att 

man arbetar aktivt för god samverkan med skola, socialtjänst, 

barnmedicin och vuxenpsykiatrin. 

Psykologen gör akuta och planerade bedömningar vid 

patientbesök. Genom att psykologyrket är förenat med 

en av Socialstyrelsen utfärdad legitimation har psykologen 

ett särskilt ansvar för diagnos och behandling. 

I behandlingsteamet tar man beslut om fortsatta insatser.

Psykologen har kunskap om metoder för utredning 

bland annat via olika psykologiska testmetoder. Valet 

av utredningsmetod görs utifrån frågeställning och 

problembild. Vid psykologbedömning av barn och 

ungdomar måste man alltid ta hänsyn till den sociala 

situationen, hur samspelet mellan barn och föräldrar 

ser ut och hur barnet påverkas av situationen i förskola/ 

skola. Patientens kognitiva och emotionella styrkor och 

svårigheter beskrivs och ligger till grund för diagnos, behandling 

samt vidare insatser i hemmet och eller skolan. 

Psykologisk behandling är en väsentlig del av psykologens 

arbete. Barn och ungdomspsykiatrin är en 

av de få verksamheter som kan erbjuda specialiserad 

psykoterapeutisk behandling. Denna sker individuellt, 

i familjekonstellation, eller – i ökande grad – i grupp. 

Val avseende form, metod och innehåll i en behandling 

grundas på den barnpsykiatriska bedömningen där 

psykologbedömning utgör en viktig del. 

Samverkan med andra sjukvårdsenheter, socialtjänst 

och skola, utgör ett viktigt inslag i det barnpsykiatriska 

arbetet, då patientens och familjens problematik 

ofta är mångfasetterad och kräver insatser inom flera 

områden. En allt viktigare uppgift för psykologerna 

inom barnpsykiatrin är därför såväl direkt samarbete i 

enskilda patientärenden, som indirekt samverkan i form 

av konsultation och handledning. 

Övergripande uppgifter 

Utvecklingen inom det barn- och ungdomspsykiatriska 

fältet kräver att kunskaperna uppdateras kontinuerligt. 

Det handlar om att bevaka, utveckla och introducera 

nya arbetsmetoder och bedömningsinstrument. Psykologer 

deltar aktivt och bidrar med nödvändig psykologisk 

kunskap i detta arbete. 

Psykologer deltar ofta i forsknings- och utvecklingsarbete 

och i olika forskningsprojekt. Flera psykologer 

inom verksamheten innehar ledande befattningar. 

Enheterna har någon form av kvalitetssäkringsmetod 

som innebär uppföljning och utvärdering av verksamhetens 

arbetsmetoder. Det är en självklarhet att psykologer 

är engagerade i detta arbete. Psykologer är också efterfrågade 

som handledare för andra yrkesgrupper såväl 

internt som externt. 

37 


Forskning inom området öppnar nya möjligheter att 

förstå och behandla psykiska problem hos barn och 

unga och att få evidens beträffande behandlingsmetoder. 

Ett spännande forskningsområde som kommer att 

få stor betydelse är den ökade kunskapen om hjärnans 

funktion och utveckling beroende på den anknytning 

som kommer till stånd mellan barn och föräldrar. En 

angeläget kunskapsområde är även hur psykiska trauman 

och långvarig stress kan inverka negativt på hjärnans 

utveckling och för det växande barnets förmåga 

att bland annat kunna lära sig reglera sina känslor. 

Barnneuropsykiatriska enheten (BNK) 

Inom Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus, 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset finns BNK som 

arbetar särskilt med barn- och ungdomar med neuropsykiatriska 

symtom och som är en regionövergripande 

specialistinstans. 

Uppdrag för BNK 

Enheten utför specialiserad utredning, diagnostik och 

behandlings/habiliteringsplanering samt i begränsad 

omfattning behandlingsinsatser för barn och ungdomar 

med neuropsykiatriska problematik och funktionsnedsättningar. 

Man informerar anhöriga, arbetar med 

föreläsningar, kurser och konsultationer och sprider 

kunskap om den här typen av svårigheter till andra 

vårdgivare, till skolor, socialtjänst med flera. Man 

bedriver också forsknings- och utvecklingsarbete och 

har som särskild uppgift att utveckla vården för dessa 

grupper inom Västra Götalandsregionen. 


Inom BNK arbetar nio psykologer (6,5 tjänster) och 

flera av dem är också engagerade i olika forsknings- och 

utvecklingsprojekt. 

Psykologerna ansvarar för den neuropsykologiska 

utredningen, för samspelsobservationer och diagnostisk 

intervju i den omfattande utredningskedja som görs 

och psykologen tar del i diagnosticeringen. Psykologen

Barn och ungdomar med kroppsliga 

sjukdomar och skador 

överför och förklarar utredningens resultat till barn 

och föräldrar och nätverk och rekommenderar insatser 

utifrån utredningens resultat. I viss utsträckning bedrivs 

också behandling med kognitiv beteendeterapi. 


Det pågår en intensiv utveckling av både neuropsykologiska 

utredningsmetoder och kognitiva behandlingsmetoder 

och det är angeläget att följa, införa och 

fortlöpande kvalitetssäkra dessa metoder i den kliniska 

verksamheten. 

Barn och ungdomar med kroppsliga sjukdomar 

och skador inom Drottning Silvias Barn- och 

Ungdomssjukhus (DSBUS), Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset 

Psykologmottagningen 

Mottagningens uppdrag 

Inom psykologenheten arbetar fem psykologer (4,75 

psykologtjänster). De är organiserade under verksamhetsområdet 

kardiologi och är en resurs för sluten- och 

öppenvård inom barnsjukhuset. Verksamheten bedrivs 

inom de flesta av barnsjukhusets verksamhetsområden 

såsom barnmedicin, kardiologi, onkologi, kirurgi, neonatalvård, 

neurologi och intensivvård. 

Många uppdrag inleds med remisser från olika 

vårdenheter eller att familjer på eget initiativ tar kontakt 

med psykologmottagningen. Utrymme finns även för 

skyndsam kontakt med akutpatienter på vårdavdelningar 

och mottagningar. 


Ett barn eller en ungdom med sjukdom innebär extra 

påfrestning för hela familjen. Familjer kommer i kontakt 

med psykologerna av olika anledningar. Det kan 

handla om akuta skeden, vid olycksfall eller när barnet 

efter utredning har fått en sjukdom som kräver fortsatt 

behandling. 

Akuta kontakter kan innebära intensiv kontakt under 

en kort tid, medan det vid kroniska sjukdomar är möjligt 

att ha en kontinuerlig kontakt efter behov. En stor 

del av arbetet är med familjer vars barn har en kronisk 

38 

sjukdom. Psykologerna står för en psykologisk kompetens 

inom den medicinska vården, som bedrivs tvärprofessionellt. 

Psykologiskt och socialt omhändertagande 

av familjerna sker tillsammans med barnsjukhusets 

kuratorsenhet. 

Förutom att psykologerna samarbetar med vårdpersonal 

bedrivs även samarbete med dietister, sjukgymnaster 

och arbetsterapeuter. Samverkan över yrkesgränserna är 

nödvändigt och psykologen tillägnar sig den kunskap 

som behövs för att förstå sjukdomens förlopp, prognos, 

krav på behandling och vilka begränsningar i barnets eller 

ungdomens livsföring sjukdomen ger. För patienten 

innebär det att man i behandlingen har en helhetssyn 

där patientens/familjens hela situation får utrymme. 

Patientarbete 

På barnsjukhuset finns en mängd olika medicinska verksamheter. 

Behovet av psykologinsatser påverkas av hur 

sjukdom yttrar sig. Psykologens insats beskrivs så långt 

möjligt i utarbetade vårdprogram. Psykoterapeutiska 

metoder väljs utifrån frågeställning och den psykologiska 

bedömningen/kartläggningen. 

Psykologens arbete med patienter består bland annat 

av kartläggning/klinisk intervju, psykologiska bedömningar 

och psykologutredningar. Det behandlande arbetet 

består av olika psykoterapeutiska metoder utifrån 

frågeställning: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

krissamtal, akuta och uppföljande samtal 

psykoedukativa samtal, rådgivande samtal, föräldraträning 

familjesamtal 

individuella samtal med barn/ungdom/förälder 

återkommande uppföljningar som rutiner i ett 

medicinskt vårdprogram 

motiverande samtal i förhållande till behandlingsföljsamhet. 

Det preventiva arbetet sker genom barn- och ungdomsgrupper 

och föräldragrupper.

Övergripande arbete 

Psykologerna ger konsultation, rådgivning eller personalhandledning 

till vårdpersonal i olika frågeställningar. 

Psykologer ger även undervisning och deltar i av 

patientutbildningar inom de olika medicinska verksamhetsområdena. 

I arbetsuppgifterna ingår forskning, 

kvalitetssäkring och metodutveckling. 

En väsentlig del i psykologens egen vidareutbildning 

är möjligheten att delta i forskningsprojekt samt att ha 

utbyte med andra psykologer på nationell och internationell 

nivå. I vissa patientärenden krävs samverkan med 

annan myndighet som socialtjänst och skola. 

Barnneurologen 

Verksamhetens uppdrag 

Neurologmottagningens målsättning är att verka för 

bästa möjliga livskvalitet för barn och unga med neurologiska 

(och psykiatriska) funktionshinder. Uppgiften är 

att utreda och behandla barn med neurologiska svårigheter 

genom insatser i samverkan och delaktighet med 

barn och föräldrar (samt övriga aktuella enheter vid och 

utom sjukhuset). Forskning, utveckling och utbildning 

ingår i mottagningens verksamhet. 


Inom neurologmottagningen finns två psykologtjänster. 

I neuropsykologens uppgifter ingår neuropsykologiskt 

utredningsarbete, konsultation, forsknings- och 

utvecklingsarbete, utbildningsuppdrag samt att tillföra 

verksamheten psykologisk kunskap och kompetens. 

Neuropsykologerna vid mottagningen ska tillgodose 

hela barnsjukhusets behov av kvalificerade neuropsykologiska 

utredningar, de flesta inom neurologmottagningen. 

Utredningen är ett komplement till de 

neurologiska, neurofysiologiska och neuroradiologiska 

utredningarna och sker i samarbete med övriga utredande 

och behandlande yrkesgrupper som är aktuella 

(läkare, logopeder, sjukgymnaster, kuratorer med flera). 

Neuropsykologiska metoder används för att beskriva 

förhållandet mellan hjärna och beteende i dess vidaste 

bemärkelse och man försöker genom den neuropsykolo- 

39 

giska kunskapen överbrygga gapet mellan neurologiska 

och psykologiska begrepp och fenomen. 

Utredningen kan påvisa vilka och i vilken grad 

kognitiva och mentala funktioner är drabbade samt 

beskriva konsekvenserna av strukturella skador och 

störda hjärnfunktioner. I vissa kliniska sammanhang 

är målsättningen att lokalisera funktionsstörningar till 

bestämda hjärnstrukturer. 

Den kunskap utredningen ger är till stor nytta för 

planering av fortsatta stödinsatser, i kontakten med föräldrar, 

förskola/skola och inte minst som en uppföljning 

av den medicinska behandlingen. 

Inom ramen för den neuropsykologiska utredningen 

ingår många olika kontakter med personer i barnets 

närmiljö. Överföring av utredningsresultat kan ske 

genom konferenser på mottagningen, på skolan eller via 

telefonkontakt. Överföring och rekommendationer görs 

till habiliteringsteam eller andra instanser där fortsatt 

uppföljning sker. 

Psykologen konsulteras då neuropsykologiska frågeställningar 

finns runt enskilda barn och samarbetar med 

andra enheter inom sjukhuset som exempelvis medicin-, 

onkolog-, neonatal och hjärtenheten och utom sjukhuset. 

Man ingår i specialistteam som är uppbyggda kring 

olika diagnosgrupper, till exempel epilepsikirurgiteam, 

epilepsi team och metabolteam. Man deltar i uppbyggandet 

av vårdprogram för olika diagnosgrupper. Inom 

ramen för uppdraget ligger också forsknings- och 

utvecklingsarbete. Psykologerna har forskningsuppdrag 

och deltar i forskningsprojekt på nationell och på lokal 

nivå. 

Regionhabiliteringen 

Regionhabiliteringens uppdrag 

Regionhabiliteringen är ett regionalt specialiserat 

komplement till barn – och ungdomshabiliteringarna i 

Västra Götalandregionen och Halland. 

Insatserna riktar sig till barn och ungdomar (0-18 år) 

med svåra neurologiska funktionsnedsättningar samt till 

deras familjer och andra personer i närmiljön. 

Arbetet består av grundliga och koncentrerade 

utrednings – och behandlingsinsatser under 2-6 veckor

eroende på intagningsindikation och problemställning. 

Remiss utfärdas av barnets behandlande läkare. 

Ett tvärprofessionellt kompetensteam arbetar under 

intagningsperioden med barnets specifika frågeställningar. 

Målsättningen är att barnet ska kunna fungera 

optimalt utifrån sina förutsättningar. Teamet kartlägger, 

beskriver och förklarar barnets resurser och svårigheter. 

Utifrån denna kunskap ges rekommendationer på förhållningssätt 

och lämpliga anpassningar i vardagsmiljön. 

Antal psykologer 

Fyra psykologer arbetar på två enheter, Habiliteringsenheten 

för barn och ungdomar med medfödda hjärnskador 

samt på Rehabiliteringsenheten för barn och 

ungdomar i skolåldern med förvärvade hjärnskador. 

Uppgifter 

Psykologerna ansvarar för de neuropsykologiska utredningarna 

samt föräldrasamtal under intagningsperioden 

tillsammans med kurator. Vid behov sker samtal med 

barnet eller tonåringen. På Rehabiliteringsenheten ansvarar 

psykologerna också för planering och utförande 

av kognitiv rehabilitering. 

Psykologerna är med och utvecklar teamarbetet i de 

olika team som finns inom verksamheten samt fungerar 

som teamsamordnare vid vissa intagningsindikationer. 

Handledning och verksamhetsutveckling ingår i arbetsuppgifterna. 

Barn- och ungdomsmedicinska kliniker 

på övriga sjukhus 

Barnmedicinska kliniker har som målgrupp barn och 

ungdomar inom pediatriken, i åldrarna 0-18 år. Arbetet 

inkluderar även barnets familj då barns och ungdomars 

hälsa i stort även påverkas av den närmiljö barnet växer 

och utvecklas i. 

40 

Psykologtjänster 

Inom barnmedicinska kliniker finns sex psykologtjänster 

varav på: 

Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS) 2 




Uppdraget för psykologen inom barn- och ungdomssjukvården 

består i att beskriva, tydliggöra och påvisa 

psykologiska faktorers inverkan på barnets utveckling 

och hälsa samt ansvara för den psykologiska kompetensen 

i det barnmedicinska behandlingsarbetet. 

Psykologens arbete innefattar patientarbete, konsultationer, 

handledning och utbildning till personal inom 

verksamheten. De metoder som psykologen använder 

är framför allt psykoterapeutiska tekniker av skilda slag, 

stödjande insatser, krisinterventioner och psykoedukation. 

Patientarbetet innefattar även utredning och 

diagnosticering. 

Arbetet inom barn- och ungdomsmedicin sker till 

stor del genom teamarbete som innefattar psykologiska, 

medicinska och sociala kompetenser. Teamarbete är 

mycket viktigt och efterfrågat inom barnsjukvården 

och behovet av att få till kompletta team kring många 

diagnosgrupper är mycket stort. 


Alva 8 år, har precis kommit in till sjukhuset eftersom 

föräldrarna märkt att hon blivit väldigt törstig och trött 

den senaste tiden. Hon får träffa en läkare som berättar att 

hon har diabetes. Alva och hennes familj får nu träffa alla 

medlemmar i diabetesteamet. 

När psykologen första gången träffar Alva är det för 

att informera om vad en psykolog kan hjälpa till med i 

den situation familjen befinner sig. En beskrivning ges till 

Alva och hennes föräldrar om hur det kan kännas att få 

ett sjukdomsbesked. Efter ett par dagar ber mamma och 

pappa att få träffa psykologen igen. De är väldigt ledsna 

över att deras dotter har fått en kronisk sjukdom. De oroar 

sig mycket över hur det skall bli. Allting känns som att det 

ställs på ända i familjen. Ingenting är som vanligt längre. 

Psykologen hjälper dem med deras krisbearbetning.

Efter några veckor kommer föräldrarna tillbaka eftersom 

Alva inte tar sin medicin. Föräldrarna är både oroliga och 

ledsna över detta. Hon får då tillsammans med sina föräldrar 

träffa psykologen igen. Man samtalar nu kring vad det 

är som gör att Alva inte tar sin medicin. 

Hon tycker det är jobbigt att ta medicinen i skolan när 

alla ser. Psykologen pratar med Alva om att det kan vara 

jobbigt att ha något som gör en annorlunda och pratar 

med föräldrarna hur de kan hjälpa Alva att acceptera sin 

sjukdom. Det har också framkommit att familjen inte 

har regelbundna mattider då föräldrarna jobbar skift. 

Nu måste de lägga om sin vardag för att Alvas blodsocker 

skall hållas på en bra nivå. Känslor och tankar inför detta 

diskuterar de med psykologen – vilket hjälper dem att hitta 

en lösning som fungerar för hela familjen. 


Isak 10 år, har sedan en tid tillbaka haft ont i magen. 

Han har träffat en läkare och man har gjort undersökningar 

men inte hittat något som är fel i hans mage. Läkaren 

föreslår då för Isak och hans familj att de skulle kunna 

träffa psykologen för att se om det kanske är något annat 

än det rent kroppsliga som gör att Isak har ont. Föräldrarna 

tycker att det kan vara värt ett försök även om pappa 

är litet skeptisk. 

Första gången de träffar psykologen berättar hon vad 

hon vet om Isak och hör sig för litet med föräldrarna om 

hur det varit tidigare för Isak. De berättar att han alltid 

varit litet ängslig vid terminens början men det har brukat 

gå över ganska fort. Föräldrarna berättar också att Isak den 

41 

sista tiden har fått svårare att sova. De kommer på att det 

nog varit så ungefär lika länge som han haft ont i magen. 

De är frustrerade eftersom de inte vet riktigt vad de skall 

göra för att hjälpa honom. 

Mamma är orolig för att det kanske trots allt är något 

allvarligt fel på Isaks mage, och uttrycker en stor frustration 

över att läkarna inte hittat något fel. Psykologen berättar 

nu för föräldrarna och Isak att många 9-10 åringar kan 

känna precis som Isak gör. Att man kan bli mer orolig i 

den åldern och att oron kan sätta sig i magen. Hon talar 

om för Isak att det då är bra att prata med mamma eller 

pappa om vad det är man tänker på och vad det är som 

oroar en, för då flyttar man oron från magen till orden som 

kommer ut. 

Föräldrarna får också hjälp att tillsammans med 

psykologen komma fram till ett sätt som fungerar för dem 

att hjälpa Isak på. Efter att de träffat psykologen några 

gånger har Isaks mage blivit mycket bättre och han sover 

nu bättre på nätterna. Föräldrarna är glada för hans skull 

och väldigt nöjda med att de kunnat hjälpa honom till ett 

större lugn. 


Utvecklingen går mot ett utökat teamarbete och efterfrågas 

av både personal inom sjukvården och patienten 

och dess familj. Dock är det i nuläget omöjligt för psykologerna 

att täcka de behov som finns av deltagande i 

teamarbete då psykologresurserna är otillräckliga.


Läns- och regionsjukvård för unga vuxna, 

vuxna med psykiska besvär och störningar och 

för äldre vuxna 

Unga vuxna med psykiska besvär och störningar 

• 

• 

Behandlingshem 

Ungdomsteamen inom beroendevården 

Vuxna med psykiska besvär, störningar och funktionsnedsättningar 

• 

Vuxenpsykiatrisk verksamhet 

Äldre vuxna och personer med minnesrelaterade störningar, 


• 

• 

• 

Äldrepsykiatri 

Minnesmottagningen 

Geriatrisk klinik 

43

Unga vuxna med psykiska besvär 

och störningar 

Personer mellan 18-25 år har kommit att benämnas 

unga vuxna inom vården. Vid psykisk ohälsa är det 

personer som ofta behöver insatser som är gränsöverskridande 

vad det gäller sjukvårdens organisatoriska 

gränser och arbetssätt. Vården behöver läggas upp 

särskilt mycket utifrån de ungas egna villkor och kunna 

fungera med stor flexibilitet vad gäller arbetsformer, 

tidsperspektiv och lokaler. Förutom nedanstående finns 

även ett par behandlingshem ytterligare och enstaka 

mottagningar inom vuxenpsykiatrin med inriktning 

mot målgruppen. 

Behandlingshem 

Uppdrag och målgrupp 

Inom Skaraborgs Sjukhus finns två utrednings- och 

behandlingsverksamheter innefattande behandlingshem 

för unga personer med allvarlig och djupgående 

psykiatrisk problematik. Behandlingshemmen heter 

Snäckan och Pejas Hus och är belägna i villafastigheter i 

Falköping. 

Många patienter har ätstörningsproblematik och 

eller personlighetsstörningar med eller utan självskadebeteende 

och det handlar om unga människor mellan 

16 och 25 år. Varje behandlingshem har platser för både 

slutenvård (boende) och öppenvård. Det är vanligt att 

behandlingen påbörjas inkluderande heldygnsvård och 

sedan fasas ut via öppenvårdsbehandling. 

I en miljöterapeutisk omgivning tillhandahålles stabila 

relationer, daglig färdighetsträning samt fortlöpande 

psykoterapi. Även medicinering behövs oftast. Stor vikt 

läggs på kontaktsmannaskapets relationella aspekter. 

Huvudmålsättningen är att med miljöterapeutisk 

struktur och moderna behandlingsmetoder höja patientens 

livskompetens. Detta innebär att såväl psykodynamiska 

som kognitiva eller beteendeinriktade metoder 

tillämpas. 

Verksamheten präglas av ett helhetstänkande kring 

patienten, vilket kräver, i dess olika delar, ett tätt personalsamarbete. 

Exempel på problem hos många unga patienter 

Många har en bristfällig förmåga att etablera och 

behålla ömsesidiga relationer och har negativa förvänt- 

44 

ningar på andra människor. De har svårt att bygga upp 

och behålla stabila sociala och praktiska funktioner. 

Ofta har man ett dåligt samband mellan känsla, tanke 

och handling. 

Självbilden är otydlig eller förvirrad och det finns 

många gånger en avsaknad av ord för upplevelser och 

eller svårigheter att tolerera och stå ut med känslor och 

erfarenheter. Man kan ha svårt att skilja på fantasi och 

verklighet. Stark ångestproblematik förekommer och 

utifrån patienternas bristande psykologiska resurser 

resulterar det i allvarliga psykiatriska symptom. 


Tre psykologtjänster finns knutna till de två behandlingshemmen. 

Utifrån frågeställning och remiss görs en grundlig 

utredning av patienten med hjälp av intervjuer, psykologisk 

testning och andra uppgifter. Detta görs för att 

kartlägga motivation, hjälpbehov, personlighet, resurser 

och begränsningar. Psykologerna träffar också de sökandes 

anhöriga; oftast rör det sig om föräldrarna. 

Psykologisk behandling, främst individuell psykoterapi 

är en central del i behandlingsprogrammet. 

Psykologerna initierar och ansvarar även för olika gruppverksamheter 

till exempel samtalsgrupper. Familjestöd 

och familjeterapi är viktiga delar i behandlingen. 

Handledning och utbildning, både inom och utom den 

egna verksamheten sker. Utvärdering och metodutveckling 

som innebär kunskapsfördjupning inom området 

mänskligt beteende och diagnostik utövas fortlöpande. 

Resultatuppföljning och kvalitetssäkringsarbete ingår 

också. 


Ökade öppenvårdsinsatser behövs samt dagbehandlingsverksamhet 

som anpassas till gruppen unga vuxna. Det 

är mycket angeläget att satsa på unga människor när 

det gäller att få tillgång till en kvalificerad behandling. 

Det behövs kontinuitet över tid och några få behandlare 

som utgör en resurs för patienterna och deras anhöriga 

under längre tid och där behandlings- och stödinsatser 

kan fasas ut i den takt som patienternas utveckling 

medger. 

Det gör stor skillnad, ibland livsavgörande, för unga 

människor med svår problematik i en ömtålig och

utsatt livsfas att få hjälp att bygga sin psykologiska inre 

struktur liksom sociala- och praktiska färdigheter som 

fungerar och håller på sikt. 

Ungdomsteamen inom beroendevården 

Ungdomsvårdskedjans uppdrag och förutsättningar 

Inom Ungdomsvårdskedjan finns idag en avgiftningsenhet 

vid Östra Sjukhuset, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

och fyra lokala öppenvårdsmottagningar, 

Ungdomsteamen Mini Maria. Dessa är till för unga 

människor i riskzonen för missbruk, eller med missbruk 

av alkohol och/eller narkotika och för deras anhöriga. 

Verksamheten bedrivs i samverkan med kommunen. 

Det finns psykologer knutna till samtliga enheter. 

Ungdomsteamen Mini Marias uppdrag är att: 

• Erbjuda rådgivning och behandling i öppna former, 

utifrån den unges behov 

• Utveckla arbetsformer för tidiga insatser 

• Utveckla arbetsformer för att möta ungdomarnas 

familjer och sociala nätverk 

• Komplettera befintliga resurser hos huvudmännen 

och arbeta i nära samverkan med dessa 

• Förmedla samlad kunskap (till ungdomar, föräldrar 

och professionella), om bland annat droger, trender 

i missbruksmönster och erfarenheter av rådgivnings- 

och behandlingsinsatser 

En viktig utgångspunkt är att nå unga människor i ett 

tidigt skede av missbruket för att förhindra att detta utvecklas 

till ett beroende samt att arbeta hälsofrämjande. 

Missbrukskompetens och ett beroende/-psykiatriperspektiv 

är nödvändigt för att förstå den grundläggande 

problematiken. Medicinska, psykologiska och 

sociala aspekter på tonårsutveckling och interaktionen 

mellan individ, familj och samhälle är viktiga för att 

förstå den unga människans situation och förutsättning 

för utveckling och hälsa. Dessutom finns kunskap om 

preventionsarbete i varje team. 


Psykologiska behandlingsinsatser på Ungdomsteamen 

kan göras i form av kortare eller längre samtalskontakter 

45 

av kris, stöd- och/eller insiktsbetonad karaktär. Samtalskontakterna 

syftar till att bryta destruktiva livsmönster 

för den unge samt att stödja ungdomen i att se sina 

möjligheter, använda sina resurser, utveckla självtillit 

och att vända hopplöshet till hoppfullhet. 

Utgångspunkten för arbetet är det gemensamma teamet. 

Förståelsen av en individs problematik går oftast ej 

att söka i någon enskild faktor. Psykologen bidrar med 

sin kunskap om utveckling, psykologiska funktioner 

med mera. En viktig uppgift för psykologen är att stödja 

arbetet kring och utvecklingen av utredningsmetoder 

och bedömning av den enskilde unga individen. Detta 

kan gälla exempelvis förståelsen av medfödda funktionsnedsättningar 

eller differentialdiagnostik inför planering 

av insats. Utredningar kan utföras som en del av en 

grundläggande kartläggning av patientens funktionsnivå 

och funktionsprofil. 

Att ta fasta på den utvecklingspsykologiska kunskapen 

vid arbete med yngre personer är centralt för psykologen 

i teamarbetet. Psykologen lyssnar speciellt efter 

hur den unges inre värld gestaltas i verkligheten, vilka 

uttryck tar den unges inre svårigheter (kognitiva och 

emotionella) sig i samspelet med omvärlden. 

Finns det exempelvis några tecken som tyder på svårigheter 

hos den unge att kunna se hur olika händelser 

hänger ihop, på ett sätt som ej motiveras av utvecklingsnivå 

eller aktuellt missbruk. 

Det kan behövas en inledande period, i kontakten 

med den unge, för att stödja utvecklingen att klara av 

att se sig i ett sammanhang där man har eget ansvar. 

Det psykoterapeutiska samtalet används för att stödja 

eller möjliggöra förutsättningar att själv klara av att hantera 

sin vardag och den sociala samvaron. Den energi 

som krävs till detta är ibland instängd och går åt till att 

på olika sätt hantera psykisk smärta. Ungdomar som 

möter en vuxens fulla uppmärksamhet i samtal, i lugn 

och ro, får möjlighet att möta och förstå sig själv. 

Aktuella konflikter och svårigheter kan bearbetas 

samt tidigare traumatiska händelser. Förutsättningar 

skapas för att förstå eget destruktivt beteende och eller 

en psykiskt ohanterlig situation och att kunna förändra 

sina handlingsmönster, och därmed må och fungera 

bättre.

Vuxna med psykiska besvär, störningar 

och funktionsnedsättningar 

Vuxenpsykiatrisk verksamhet 

Den vuxenpsykiatriska verksamheten är omfattande och 

komplex och där finns också det största antalet psykologer. 

Beskrivningen har gjorts översiktlig och med fokus 

på gemensamma drag i hur arbetet sker. 


Den vuxenpsykiatriska verksamheten har som uppdrag 

att erbjuda invånarna i Västra Götalandsregionen en 

specialiserad psykiatrisk vård. Detta innebär att utifrån 

ett tvärvetenskapligt perspektiv utreda, diagnostisera, 

behandla och vårda patienter med psykiska störningar 

inom ramen för en patientsäker vård präglad av kontinuitet 

och tillgänglighet. 

I specialistpsykiatrins uppdrag ingår att vara konsult 

till vårdgrannar, kommun och andra myndigheter med 

ansvar att bedriva psykiatrisk verksamhet. Det är komplexiteten 

i problematiken och patientens funktionsnivå 

som avgör om patienten får kontakt med kommunpsykiatrin, 

primärvården eller specialistpsykiatrin. Många 

patienter har samtidig kontakt med fler än en instans. 

I uppdraget ingår även att ha kunskapsansvar för 

området psykiska störningar/psykisk ohälsa. 

Målgruppen 

De invånare som kommer i kontakt med specialistpsykiatrin 

har en psykiatrisk problematik som är betydande 

och djupgående. Det kan röra sig om personer med: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Ångest – tvångstillstånd 

Affektiva tillstånd (depressioner och manier) 

Psykossjukdomar 

Personlighetsstörningar 

Ätstörningsproblematik 

Neuropsykiatriska tillstånd 

Post Traumatiskt Stress Syndrom (PTSD) 

Beroendeproblematik, så kallade dubbeldiagnoser, 

det vill säga psykiatrisk diagnos + missbruk. 

I många fall ses också personer med blandad problematik. 

Den vuxenpsykiatriska verksamheten är 

organiserad på olika sätt 

Oavsett organisation är det den psykiatriska öppenvården 

som är basen i det fortlöpande arbetet. I vissa 

46 

skeden kan akutvård/slutenvård behövas, frivilligt eller 

under tvång; tvångsvård enligt Lagen om psykiatrisk 

tvångsvård (LPT) eller Lagen om rättspsykiatrisk vård 

(LRV). Vid behov av intensiv och långvarig behandling 

kan vården ske inom behandlingshem. Inom vissa kliniker 

finns möjlighet till en vårdform som är en integrering 

av sluten och öppen vård, så kallad SLÖP. 

Ofta har man organiserat sin verksamhet så att behandling 

av specifika diagnosgrupper sker på specialistmottagningar 

eller kliniker; 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Allmänpsykiatri 

Psykosvård 

Beroendevården för personer med olika former av 

missbruk och samtidig psykisk störning. 

Rättspsykiatrisk verksamhet 

Omsorgspsykiatri 


Minnesmottagning 

Psykiatrisk mottagning för personer med hörselhandikapp 

Verksamhet för personlighetsstörningsproblematik 

Anorexiverksamhet 

Mottagning för könsidentitetsutredningar med flera. 


Psykologer återfinns inom de flesta verksamheter inom 

specialistpsykiatrin. Det stora flertalet har dock sin 

arbetsplats förlagd till den psykiatriska öppenvården. 

Inom vuxenpsykiatrin finns omkring 227 psykologtjänster 

i nuläget. 


Kungälvs Sjukhus 15 



Södra Älvsborgs Sjukhus 41 

Samtliga 227 

Inom Sahlgrenska Universitetsjukhuset finns cirka 18 

av tjänsterna inom Beroendekliniken. Inom Södra 

Älvsborgs Sjukhus finns tre psykologtjänster inom beroendevården, 

inom Skaraborgs Sjukhus och Kungälvs

Sjukhus finns vardera en tjänst inom beroendevården. 

NU-sjukvården saknar särskild enhet för beroende. 

Totalt finns sju psykologtjänster inom den rättspsykiatriska 

vården (Göteborg, Vänersborg och Falköping). Av 

tabellen bilaga 2 kan man utläsa att det finns skillnader 

i psykologtäthet inom länet när det gäller vuxenpsykiatrin. 

NU-sjukvården har exempelvis en lägre tillgång 

till psykolog utifrån befolkningsunderlaget än övriga 

områden. 

B E D Ö M N IN G 

S a m verkan 

R e m iss t ill a n n a n v å rd g ivare 

B e h a n d lin g h o s a n n a n 

yrkeskate g o ri i t e a m e t 

A vslu t 

U T R E D N IN G 

B E H A N D LIN G 

Psykologernas uppdrag och arbetssätt inom 

vuxenpsykiatrisk verksamhet 

Man kan i stort dela in psykologens arbetsuppgifter i 

direkt och indirekt patientarbete. I det direkta patientarbetet 

gör psykologen en bedömning av patientens 

symtom och dess orsaker samt av kognitiva och personlighetsmässiga 

resurser. Denna bedömning ger en uppfattning 

om patientens förutsättningar och lämplighet 

för bland annat psykologisk behandling och ligger också 

till grund för val av behandlingsmetod och eventuellt 

andra insatser. 

-N e u ro p s ykolo g isk u tre d n in g 

-P e rsonlig h e tsb e d öm n in g 

-D iffe re n tia ld ia g n o stik u tre d n in g 

o c h b e d ö m n in g 

P S Y K O T E R A P I t ill e xe m p e l: 

-K o g n itiv p s yk o te ra p i 

-K o g n itiv b e te e n d e te ra p i 

-P s yko d yn a m is k p s ykote ra p i 

-D ia le ktisk b e te e n d e te ra p i 

K R IS S A M T A L 

P S Y K O P E D A G O G IS K A 

IN S A T S E R 

A N N A T 

Modell för psykologens utredande och behandlande arbete. 

47

Det indirekta psykologarbetet innefattar många olika 

arbetsområden. Det kan röra sig om administrativa och 

samverkande åtgärder kring patienterna liksom bidrag 

med det psykologiska perspektivet i team eller avdelningsarbetet. 

Psykologens både breda och djupa utbildning gör att 

kunskaperna kan appliceras i många olika situationer 

inom psykiatrin. För att nämna några uppgifter så kan 

det handla om; 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Stå för den psykologiska expertkunskapen inom 

teamet eller enheten 

Fördjupa förståelsen för psykologiska processer i patientens 

problematik och därigenom höja kvaliteten 

i bemötandet 

Ge psykologisk expertkunskap om olika psykiatriska 

tillstånd och personlighetsstörningar vid 

teamdiskussioner och genom undervisning 

Öka kunskapen om gruppdynamik och hur den 

yttrar sig bland patienter och personal 

Handledning av och konsultation till andra personalkategorier 

och enheter. Det gäller också till 

vårdgrannar och samverkanspartners 

Psykologisk kunskapsspridning inom verksamheten 

och utanför 

Psykologisk genomgång för personal vid extraordinära 

händelser 

Psykologen kan informellt använda sin kompetens 

till att underlätta för arbetskamrater att hantera 

emotionellt påfrestande situationer i arbetet. 

Den psykologiska kompetensen kan användas både vid 

metod- och organisationsutveckling; till exempel vid 

införandet av nya behandlingssätt, utveckling av vårdprogram 

samt vid förändringar inom organisationen. 

Psykologarbete vid allmänpsykiatriska problem. 

Det mesta vuxenpsykiatriska psykologarbetet sker inom 

allmänpsykiatrin. De största patientgrupperna där är 

de som söker för olika ångesttillstånd och för affektiva 

tillstånd (som depressioner och maniska reaktioner). 

Inom specialistpsykiatrin är lidandet för patienterna 

ofta mycket stort och handikappande. Själmordstankar 

och självmordshandlingar är svåra konsekvenser av detta 

lidande. Dessutom har många patienter varit med om 

48 

olika slag av såväl fysiska som psykiska trauman. En del 

har sociala problem som komplicerar behandlingen. 

Psykologerna har en viktig funktion som behandlare 

inom allmänpsykiatrin, där hänsyn måste tas till hela 

den komplexitet som finns i patienternas problematik. 

Psykologen genomför också personlighetsbedömningar 

och i ökande utsträckning neuropsykologiska utredningar. 

Psykologarbete vid neuropsykiatriska problem 

Under det senaste årtiondet har insikten vuxit om att 

tillstånd som ADHD och Aspergers syndrom är vanliga 

och kräver anpassade behandlingsmetoder. Nyligen 

publicerad forskning (23) visar att drygt 20% av vuxenpsykiatrins 

patienter kan ha ADHD samtidigt med andra, 

mer traditionella psykiatriska problem. Forskning 

och metodutveckling inom området har precis börjat 

och vi kan förvänta oss en mängd nya kunskaper inom 

den kommande tioårsperioden. 

En del gäller anpassning av psykoterapi för att mer 

effektivt kunna behandla vanliga allmänpsykiatriska 

problem, som till exempel ångest, depression eller 

tvångsproblem, hos vuxna som också har ADHD eller 

Aspergers syndrom. 

En annan del gäller psykoterapi som är särskilt 

inriktad på att mildra och bättre hantera själva grundsymtomen 

vid neuropsykiatriska tillstånd. En del psykoterapiforskningsstudier 

tyder på att det kan vara möjligt 

vid åtminstone ADHD. 

En tredje del gäller neuropsykologiskt grundade 

behandlingsmetoder, där man genom neurokognitiv 

träning förbättrar och mildrar grundsymtomen. Till 

exempel finns det studier som tyder på att datorbaserad 

träning av arbetsminnet kan förbättra ADHD- symptom. 


Anders är 35 år gammal. Han var ett livligt barn under 

hela uppväxten. Som vuxen har han aldrig lyckats få ett 

riktigt jobb. Han är gift sedan några år tillbaka och har 

en dotter på 15 år från tidigare förhållande. Anders söker 

hjälp vid en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eftersom 

han ofta får utbrott av ilska som går ut över hustrun, 

särskilt när han känner sig deppig över att vara arbetslös. 

Han säger vid första besöket, där han får träffa en psyko-

log, att han tror han har ADHD, men man kommer ändå 

överens om att först jobba med hans ilska i stödsamtal med 

arbetsterapeut. Efter ett år remitteras Anders till en annan 

mottagning för ny bedömning av psykolog, som ordnar med 

remiss till det Neuropsykiatriska utredningsteamet. Väntetiden 

till neuropsykiatrisk utredning är två år. 

Den neuropsykiatriska utredningen pågår i nästan ett år. 

Anders får träffa en psykiater, det vill säga en läkare med 

psykiatrispecialisering, och får ingående berätta om sina 

beteendesvårigheter under barndomen och i vuxenlivet. 

Även vissa kroppsliga undersökningar görs. Neuropsykologen 

gör en grundlig utredning med test av begåvning, 

minne, uppmärksamhet, organisationsförmåga och 

personlighet. Anders mamma och pappa blir intervjuade 

av teamets socionom om exempel på barndomsbeteenden 

som talar för eller emot ADHD. Utredningsteamet sammanställer 

genom en gemensam diskussion vad man anser 

i diagnosfrågan. 

Nästan fyra år efter sin första kontakt med psykiatrin 

får Anders i ett avslutningssamtal beskedet att han har 

ADHD. För Anders känns det först som något av en chock, 

även om han själv redan tidigare misstänkt det. Han 

funderar på om det gör honom till en udda figur, stämplad 

som annorlunda. Han märker dock att medicineringen 

han får hjälper honom att hinna tänka innan han handlar 

och att koncentrera tankarna bättre. 

I psykoterapi med psykolog får han möjlighet att bena 

ut hur de särskilda svårigheterna inverkar i just hans liv. 

En arbetsterapeut hjälper honom att få en handdator, 

som till exempel kan påminna honom om tider att passa. 

Anders känner sig fortfarande arg för att just han ska behöva 

ha ADHD, men han tycker mer och mer att han kan 

använda kunskapen om sitt funktionshinder för att klara 

sin vardag bättre. 

Psykologarbete inom beroendevård 

Beskrivningen hänför sig främst till beroendekliniken 

inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Psykologarbete inom beroendevården innebär 

samtidigt fokus på människors psykiska ohälsa och på 

missbruksproblematik. Båda perspektiven är närvarande 

i bedömnings- utrednings- och behandlingsarbetet. 

Människor med missbruksproblematik är en stor och 

sammansatt grupp som behöver differentierade hjälp- 

49 

insatser. Kunskap om psykisk ohälsa är av stor betydelse. 

En frågeställning är vilken funktion det fyller att 

bemästra sina svårigheter genom alkohol, tabletter eller 

droger. I dialog med patienten kartläggs missbrukets 

uppkomst, dess konsekvenser och hur detta relaterar till 

psykologiska problem och funktioner som ofta beskrivs 

parallellt. Man sätter ord på och urskiljer olika aspekter 

av patientens känsloliv, tankar och handlande för att 

underlätta utveckling av eller återtagande av förmåga att 

leva utan att missbruka. 

Ibland kvarstår psykiska problem efter att missbruk 

har upphört och då fortsätter arbetet med de psykiska 

problemen för undvikande av återfall i missbruk. Samtalen 

kan till exempel ha motiverande, stödjande eller 

psykoterapeutisk karaktär beroende på problematik, 

aktuella omständigheter, motivation och resurser. 

Psykologarbete inom psykosvård 

När en person som har en stor sårbarhet, brister och 

hinder i sin känslomässiga utveckling utsätts för påfrestningar 

kan ett psykosgenombrott ske. De psykotiska 

symtomen fungerar som en alternativ meningsstruktur 

som i början kan skänka någon form av trygghet i en i 

övrigt kaotisk värld. I en sådan situation behövs hjälp 

att se och hitta tillbaka till en känsla av sammanhang, 

där inre och yttre skeenden åter hänger ihop. Man behöver 

hjälp att se sin plats i tillvaron och förstå vad som 

påverkar på gott och ont. Det psykologiska samtalet i 

olika former är mycket viktigt för att uppnå detta. 

Val av behandlingsmetod avgörs utifrån patientens 

individuella behov. Kontinuiteten när det gäller behandlare 

är särskilt viktig för dessa patienter. Det kan röra sig 

om krisbearbetning, stödsamtal, jagstödjande behandling. 

Det kan röra sig både om korttidspsykoterapi och 

långtidspsykoterapi. Det akuta skedet, närheten till ett 

trauma och kvaliteten i patientens sätt att förmedla sin 

livsproblematik är av betydelse för valet av behandlingsmetod. 

Krisbehandling bör ges vid alla tillfällen då en person 

för första gången upplever ett psykotiskt tillstånd. Det 

är viktigt att alla inblandade ser patientens upplevelser 

som en kris och bemöter dem som en sådan. 

Krisbehandling är en speciell behandlingsform, men 

den kan integreras i annan psykologisk behandling.

Vid psykosvård arbetar psykologen också med utredningar. 

Syftet kan vara att utreda tankemässiga funktioner. 

Den neuropsykologiska utredningen är också 

en viktig del om man misstänker en neuropsykiatrisk 

samsjuklighet. Likaså kan frågeställningar om differentialdiagnostik 

förekomma. En personlighetsbedömning 

kan ge en fördjupad och mer komplett förståelse av 

patienten och hans/hennes sätt att förhålla sig till sig 

själv och omvärlden. 

Psykologer inom psykosvården arbetar även pedagogiskt 

med patienter, med anhörigstöd, konsultationer, utbildning 

och gruppverksamhet. Inriktning och omfattning 

av psykologers arbete varierar mellan de olika sjukhusen 

utifrån skillnader i verksamheternas utformning och 

tillgång till psykolog. 


En arbetskamrat har kontaktat mottagningen och varit 

orolig, då Alexander verkar deprimerad, beter sig underligt 

och håller sig undan. När man försöker få kontakt med 

honom avböjer han. Några veckor senare kommer meddelande 

från den psykiatriska slutenvårdsavdelningen att han 

blivit inlagd. En granne har kontaktat polis sedan Alexander 

uppträtt hotfullt. Han är övertygad om att grannarna 

filmar honom. Psykologen besöker honom på avdelningen 

för en första bedömning. Alexander är drygt 20 år och 

har arbetat på ett lager sedan gymnasiet men varit mycket 

frånvarande den sista tiden, han har mest hållit sig hemma 

i sin lägenhet. 

Alexander själv upplever inte att han har några problem 

men kan väl tänka sig att träffa psykologen, om hon nu 

vill det. Då han är en ung person som för första gången 

insjuknat i psykos är han en prioriterad patient. 

Tillsammans med övriga teamet påbörjas arbetet för att 

utreda och behandla Alexander. Han erbjuds familjesamtal, 

stödkontakt, läkarkontakt och medicinering, gruppverksamhet 

samt psykiatrisk sjukgymnastik. Psykologen 

gör först en personlighetsbedömning och inleder därefter 

psykologsamtal. 

När tillståndet är lite stabilare gör en annan psykolog en 

utredning för att se vilka kognitiva resurser Alexander har 

och avgöra om det finns behov av en utvidgad neuropsy- 

50 

kologisk utredning. Eftersom han inte är motiverad till 

psykoterapi startar arbetet med samtal kring gemensamma 

intressen. 

Eftersom Alexanders behov av behandling är stort 

fortsätter psykologen att träffa honom regelbundet och 

blir den som själv får driva arbetet framåt, han saknar 

själv vilja och ork till förändring. De träffas korta stunder, 

ofta en halvtimme två gånger per vecka. Efter ett år har 

Alexander fortfarande svårt att formulera sig men upplever 

vagt att han är ensam. Arbetet fortsätter ytterligare ett år 

och patienten blir under året alltmer nedstämd, känner 

sig misslyckad, har tråkigt och är ensam. Upplevelserna är 

mer verklighetsförankrade och han talar allt mer sällan 

om grannarna. Ytterligare resurser sätts in för att hjälpa 

honom tillbaka till arbete, hitta sociala sammanhang och 

leva ett självständigt liv. 

Efter två år är patienten mer spontan och tar själv upp 

saker han vill tala om i sin psykoterapi. Psykologen behöver 

inte längre vara den som driver arbetet framåt utan patienten 

själv tar ansvar för sin egen förändring. Vid sidan 

om psykoterapin har patienten under dessa två år fått 

del av många insatser, eftersom psykosen är ett allvarligt 

psykiskt tillstånd som kräver såväl sociala, medicinska som 

psykologiska insatser. 

Psykologarbete inom omsorgspsykiatri 

Inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset finns en 

specialistenhet för omsorgspsykiatri. Uppgiften är att 

på konsultbasis utreda, behandla och återremittera patienter 

med rekommendationer om fortsatt behandling. 

Patienterna är personer över 18 år, med utvecklingsstörning 

samt svår psykiatrisk problematik och beteendestörningar. 

Upptagningsområde är Västra Götalandsregionen, men 

utomlänspatienter förekommer även. Specialavtal finns 

med Halland. Verksamheten består av en slutenvårdsavdelning 

med sex platser samt en öppenvårdsmottagning. 

Verksamheten har en psykolog och från 2009 två 

psykologer. 

Psykologens uppgift är i första hand att genom neuropsykologisk 

testning, observationer och kartläggning av 

tidigare fungerande, utreda grad av utvecklingsstörning,

eventuell neuropsykiatrisk symtombild och förändrad 

funktionsnivå. Arbetet förutsätter ett nära samarbete 

med övriga i teamet för att hitta fram till rätt diagnos 

och behandlingsrekommendationer. Mycket arbete 

läggs ner på att samla in äldre journalhandlingar, tidigare 

bedömningar med mera. 

Arbetet innefattar alltid kontakter med patientens 

nätverk för såväl uppgifter om bakgrund och problem 

som återkoppling av resultat. I enstaka fall erbjuds 

kortare psykologbehandlingar, anhörigstöd, konsultation/handledning 

till personalgrupp. 

Psykologen medverkar även i utbildningar och 

föreläsningar, bland annat i samarbete med Sahlgrenska 

Akademin i kurser i omsorgspsykiatri. 


Remiss kommer från vårdcentral, angående en kvinna 38 

år, med lindrig utvecklingsstörning och autistiska drag, som 

bor på gruppboende sedan några år. Hon har haft daglig 

verksamhet i form av paketeringsarbete. Har haft vissa 

tvångsmässiga beteenden, som senaste halvåret accelererat, 

hon har även börjat få utbrott gentemot medboende, samt 

vägrar gå till sitt arbete. Hon nekar personal komma in i 

bostaden, sköter inte sin hygien. Frågeställning depression? 

Medicininställning? 

Hembesök av psykolog, sjuksköterska och skötare görs för 

bedömning om inneliggande utredning är lämplig. Patienten 

skrivs in för utredning två veckor senare. Hon finner sig 

snabbt tillrätta i vår avskalade miljö med hög personaltäthet. 

Accepterar hjälp med hygien och avgränsningar, trivs 

med att sitta bland personal och medpatienter. Screening 

med test indikerar funktionsnivå under 6 års utvecklingsålder, 

varför testinstrument avsett för yngre åldersgrupper 

används. 

Patienten trivs med uppmärksamheten i testsituationen, 

blir glad för beröm och tycker att hon är duktig. 

Observationer och testresultat visar entydigt en utvecklingsnivå 

motsvarande cirka 4 – 5 år, vilket visar att patienten 

har en större funktionsnedsättning än man tidigare hade 

trott. Vid samtal med boendepersonal framkommer att 

flera i personalgruppen bytts ut senaste året, samt att nattpersonal 

dragits in. 

51 

Resultaten presenteras för personal, LSS-handläggare, 

anhöriga och god man. Patientens beteende normaliseras i 

ljuset av den framkomna utvecklingsnivån, med de behov 

av trygghet, kontinuitet, struktur och stöd det innebär. 

Diskussion förs om anpassningar av resurser, rutiner och 

bemötande. 

Utmaningar och möjligheter inom 

omsorgspsykiatrin 

Andelen personer med utvecklingsstörning kommer 

att öka i samhället på grund av att livslängden markant 

ökat. Normaliseringsprincipen och myndigförklarandet 

har lett till ett bättre liv för många med utvecklingsstörning, 

men för en mindre grupp som inte klarar ett 

självständigt liv har det försämrats avsevärt. Kunskapen 

och kompetensen hos vårdgivare är ofta låg avseende 

funktionsnedsättningen och dess konsekvenser. Efterfrågan 

på handledning och utbildning är stor och kan i 

dagsläget inte tillgodoses. 

Psykologer har här en viktig uppgift i utredning och 

bedömning av funktionsnivå, kompetensutveckling och 

utbildning/handledning av personal. 

Många psykologer arbetar idag med personer med 

utvecklingsstörning, framförallt inom habilitering, men 

även inom allmänpsykiatri och beroendevård. Kunskapen 

om deras speciella förutsättningar är dock låg även 

inom psykologkåren, och inom psykologprogrammet 

ägnas ytterst lite tid till detta. Större vikt vid detta bör 

läggas redan på grundutbildningen. 

Vidareutbildningar behövs för psykologer som arbetar 

med målgruppen, såväl terapeutiskt som pedagogiskt 

och neuropsykologiskt. Test är inte anpassade till vuxna 

med utvecklingsstörning. Inom detta område behövs en 

vidareutveckling.

Psykologarbete vid akutmottagning 

Till en vuxenpsykiatrisk akutmottagning kommer alla 

sorters människor med olika akuta besvär. En stor 

grupp är de med ångest- och depressionsproblematik, 

en annan stor grupp är de med beroendeproblem. 

Många är unga och det finns även en övervikt av personer 

med invandrarbakgrund. 

Inom ett par av de vuxenpsykiatriska verksamheterna 

finns psykolog inom akutmottagningen men de flesta 

ställen saknar detta. 

Att vara psykolog på en akutmottagning innebär att 

ständigt möta nya människor, att göra akuta insatser av 

olika slag samt stå för den psykologiska expertisen på 

mottagningen. 

Oftast möter patienterna först omvårdnadspersonal 

som tar en kortare anamnes och gör en bedömning 

angående prioriteringsnivå (triagering). Därefter träffar 

patienten en läkare som gör en bedömning om vad 

patienten skall erbjudas för hjälp. Blir patienten inlagd 

kommer psykologen på akutmottagningen inte att bli 

aktuell. Om det är ett gränsfall vad gäller inläggning 

kan psykologen redan vid akutbesöket komma in på 

läkarsamtalet och patienten får en tid med sig i handen. 

På så sätt kan man förhindra inläggningar och 

även snabbt göra en bedömning avseende patientens 

problematik. 

Att ha psykolog på akutmottagning innebär att 

patienterna direkt i den stunden som behövs får tillgång 

till psykologisk kompetens. Sedan kan även tider för 

uppföljning ges. Kontakterna är korta, 1-8 samtal är 

vanligast även om det i undantagsfall kan bli något 

längre kontakter. Psykologen gör främst krisinterventioner 

och bedömningar men arbetar även med metodutveckling 

och utbildning av övrig personal. Eftersom den 

ena dagen aldrig är den andra lik krävs en stor portion 

mod, flexibilitet och kreativitet. 

Utmaningar och möjligheter inom psykiatrin 

Pensionsavgångar i kombination med en vidgad arbetsmarknad 

för psykologer liksom begränsade karriärvägar 

inom psykiatrin kan medföra svårigheter att rekrytera 

och behålla psykologer med hög kompetens inom 

52 

specialistpsykiatrin. Utmaningen är att psykiatrin blir 

en attraktiv arbetsplats för såväl psykologer som andra 

grupper. 

Den psykologiska kunskapen och kompetensen 

efterfrågas alltmer och är ett väsentligt bidrag till kompetensutveckling 

och vidareutveckling i både befintligt 

arbete och förändrade arbetssätt. Inom ramen för ökade 

krav på noggrann och differentierad diagnostik kommer 

bland annat frågan om specialistfunktioner – specialisering 

inom vissa områden att aktualiseras. Psykologers 

kunskap kan i framtiden i större utsträckning användas 

vid: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Forskning och utvärdering bland annat av olika 

behandlingsinsatser 

Utveckling och införande av nya behandlings- 

former 

Fördjupat arbete med gruppen unga vuxna 

Kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling 

Behandling av neuropsykiatriska tillstånd 

Vuxenklinisk forskning och utvärdering genom 

specialistarbeten. 

För att kunna fortsätta att utvecklas och att använda 

den psykologiska kompetensen på ett optimalt sätt 

krävs bland annat att vuxenpsykiatrin: 

• 

• 

Uppmuntrar kliniska psykologer att doktorera 

Arbetar för att inrätta kliniska lektorat.

Äldre vuxna och personer med minnesrelaterade 

störningar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 


Verksamhetens uppdrag och målgrupp 

Inom Göteborgsområdet finns inom Neuropsykiatriska 

kliniken, Mölndals Sjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

en samlad verksamhet för personer över 70 år 

som har psykiatrisk störning som kräver vård. Uppgiften 

är att utreda, behandla och rehabilitera vid psykiatrisk 

störning, som debuterar i samband med åldrandet. 

Antal psykologer inom äldrepsykiatrin 

Inom äldrepsykiatrin arbetar tre psykologer. 

Psykologens uppgifter metoder och arbetssätt 

Psykologen har som uppgift att utifrån sin kompetens 

utreda, bedöma och behandla patienterna. Man handleder 

också personal, utbildar, bedriver utvecklingsarbete 

och forskning. 

Utredningsarbetet består i att ta anamnes, personlighetsbedömning, 

psykologisk testning, observation, 

bedömning och återkoppling. 

Behandlingsarbetet består av terapibedömning, 

krisbearbetning, sorgebearbetning, Life Review (levnadsberättelse), 

stödjande psykoterapi, stressbehandling 

och existentiella samtal. 

Psykologerna handleder inom och utanför verksamheten, 

utbildar patienter, anhöriga och personal. De 

bedriver också forsknings- och utvecklingsarbete. 

Ledningsarbete kan innebära att vara samordnare, 

yrkesutvecklare eller chef. 


Nils är något över 70 år och läggs via akutmottagningen 

in på äldrepsykiatrisk avdelning på grund av ångest och 

depression. Det visar sig att han inte kunnat sova den senast 

månaden. Hustrun dog för ett halvt år sedan. I början 

fungerade det bra och han kunde uträtta en hel del, men 

nu går det inte längre. 

Han får mediciner; sömnmediciner, ångestdämpande 

och antidepressiva. Han erbjuds sorgebearbetande 

psykologsamtal. Han klagar över att det är svårt att gråta. 

Det framkommer även chock över att ha blivit äldre och 

funderingar över livets mening. Även tidigare symtom på 

utmattningsdepression kommer fram hos honom då han 

haft ett arbete som inneburit mycket ansvar. Han har 

53 

arbetat längre än fram till vanlig pensionsålder. 

Nils får lära sig stresshantering, och får information om 

sorgens uttryck. Samtal förs om åldrande, sorg och livet 

samt möjlighet att åter få ett liv med mening. En process 

inleds som måste få ta tid och där olika personer behöver 

olika lång tid. 


Utredningsarbetet kompliceras ofta av förekomst av 

hög samsjuklighet och därav många olika mediciners 

påverkan. Svårigheter att få information om bakgrund 

och problemområden finns på grund av att patienterna 

i många fall själva har svårt att redogöra för sin sjukdomsutveckling 

eller saknar anhöriga. Mera kunskap 

behöver utvecklas kring utredningsområdet. 

Mera forskning behöver göras om psykologisk behandling 

av svårt sjuka äldre patienter. 

För äldre personer finns idag alltför lite möjlighet att få 

psykologbehandling inom primärvården eller på annat 

sätt, innan problemen blivit så uttalade att de kommer 

intill inom psykiatrin. Behoven är stora att stärka 

den nära vården för äldre även när det gäller området 

psykisk hälsa och ohälsa. Det skulle vara lättare att följa 

upp nyttan av insatser om patienterna kunde mötas 

både somatiskt och psykiskt av särskilda team inom 

vården. Sannolikt skulle då färre personer behöva slutenvård 

inom psykiatrin. Förebyggande vård skulle vara 

naturlig och lättillgänglig och patienten skulle ha lättare 

att ta till sig olika behandlingsformer. 

Minnesmottagningen 

Verksamheten 

Minnesmottagningen inom Neuropsykiatriska kliniken, 

Mölndals Sjukhus är en specialistklinik inriktad på att 

utreda minnes- och andra tankeförmågor vid misstanke 

om preklinisk demens (lindrig kognitiv störning). Kliniken 

har ett nära samarbete med Sahlgrenska Akademin, 

institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Av de 

totalt åtta psykologer som arbetar vid enheten är två 

kliniska doktorander och en disputerad. Samtliga är 

delaktiga i eller driver egna forskningsprojekt.

Uppgifter 

Psykologen ansvarar för och genomför neuropsykologiska 

utredningar. Dessa omfattar i vanliga fall: Intervju 

och anamnes, bedömning av utredningslämplighet, 

testning, observation av beteende, kognition och 

emotionell respons, jämförelse av patientens resultat 

med statistiska normer, analys, tolkning och bedömning 

av testresultat, rapportering samt återkoppling av 

undersökningens innebörd till team, patient och ibland 

anhöriga. Behandling och kognitiv träning förekommer 

också. Även om verksamheten primärt är inriktad på 

utredning kan tidsbegränsad behandling och rehabilitering, 

vilande på neurovetenskaplig och kognitionspsykologisk 

kunskap, erbjudas i vissa fall. Detta ses 

som ett led i verksamhetens strävan att bedriva ständigt 

utvecklingsarbete och införa nya rön och metoder. Det 

kan exempelvis handla om att lära ut strategier för att 

kompensera för kognitiv nedsättning eller hjälp med 

anpassning till en förändrad livssituation. Behandling 

ges enskilt eller i grupp. 

Utvecklingsarbete 

Psykologen ansvarar för utvecklingsarbete där behov 

av psykologisk kunskap föreligger. Exempelvis kan det 

handla om: Bedömning/anpassning av test/skalor som 

skall användas praktiskt, utveckling och utprovning av 

behandlings-/rehabiliteringsmetodik och utveckling av 

metoder för kognitiv träning. 

Forskning 

Psykologen medverkar i eller ansvarar för olika forskningsprojekt 

i varierande grad: Datainsamling, koordinator, 

bidrar med psykometrisk/neuropsykologisk 

expertis i projekt och läkemedelsstudier. 

Kvalitetssäkring 

För att efterleva de krav som finns på en specialistenhet 

är det av vikt att psykologen fortbildar sig genom 

deltagande i och genomförande av konferenser, kurser, 

kongresser, specialistutbildning eller doktorandstudier 

inom ämnen rörande: Neuropsykologi, geropsykologi, 

neurovetenskap, medicin, kognitionspsykologi, behandling/rehabilitering 

(KBT/KT/BT) vid tidiga tecken på 

neurodegenerativ sjukdom, arbetspsykologi och handledarutbildning. 

54 

Konsultation/handledning 

Psykologen ger vid behov ge handledning till vårdgrannar 

(primärvård, vårdavdelningar, allmänpsykiatri) 

i patient- och ämnesrelaterade ärenden. 

Geriatrik 

Verksamhetens uppdrag och mål 

Geriatriska kliniken inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

bedriver medicinsk specialistsjukvård för äldre 

somatiskt sjuka samt forskning och utveckling med 

anknytning till vården. 

Vård och rehabilitering utförs inom slutenvård, samt 

i öppenvård, på geriatrisk mottagning (nedlagd från januari 

2009), dag och hemrehabilitering. Ett team riktar 

sig till äldre nyinsjuknade strokepatienter och erbjuder 

ett begränsat antal patienter rehabilitering i hemmen i 

direkt anslutning till vårdperioden, som alternativ till 

inneliggande vård. Många olika yrkesgrupper deltar i 

arbetet inom geriatriken. 

Målet för verksamheten är livskvalitet och högsta 

möjliga självständighet för patienterna. 

Neuropsykologtjänst 

Inom geriatriken finns en neuropsykologtjänst. 

Målgruppen 

Inom geriatriken möter psykologen människor med 

psykiska symtom i samband med eller som en del av en 

organisk sjukdom. Patientgruppen som helhet har en 

komplex sjukdomsbild med ålders- och livsstilsrelaterade 

sjukdomar. 

Existentiella frågor väcks och etiska överväganden 

är ständigt närvarande i arbetet med patienterna. Det 

handlar om människor med olika bakgrund, intressen 

attityder och värderingar. 

Vanligt är upplevelse av minskad energi och ork, försämring 

av förmågor, som att kommunicera, uppfatta 

omgivningen och hinna med. Av omgivningen tolkas 

det förändrade beteendet som en personlighetsförändring 

men det handlar oftast om förändrad funktionsförmåga. 

Socialt liv och relationer påverkas i hög grad. 

Med sämre hälsa och fysiska funktionshinder kan för 

en del följa inaktivitet och/eller social isolering. Brist på

stimulans utgör en risk för försämring av intellektuella 

funktioner, sänkt självkänsla, depression och apati, ökat 

lidande och för tidigt åldrande. Ökad kunskap om hjärnans 

plasticitet, vidmakthållande och möjlig förbättring 

av funktion även i högre åldrar inger idag hopp om 

ökad livskvalitet hos äldre. 

Patienter som blir aktuella för psykologen är även i 

mycket olika grad försämrade och kan enbart befinna 

sig i olika stadier i en rehabiliteringsprocess, ha omfattande 

omvårdnads behov eller befinna sig i palliativ 

vård. 


Behov finns av psykologisk expertkunskap vid differentialdiagnostik, 

diagnostik, behandling och uppföljning, 

i samarbetet med anhöriga, vid samordning i teamen 

och samverkan med andra aktörer. Ett biopsykosocialt 

perspektiv gäller för patientgruppen både vad gäller 

behandling och rehabilitering och sekundärprevention. 

Psykologen fungerar som konsult för att psykologiska 

faktorer ska vägas in för att möta människors behov när 

det gäller omvårdnad, bemötande, vid val av behandling 

och vid planering av rehabiliteringsåtgärder. Frågeställningarna 

kan gälla diagnos/prognos, rehabilitering eller 

frågor kring körkort och vapeninnehav, god man eller 

LSS (i de fall patienterna är yngre). 

Psykologutredningarna har även ett terapeutiskt värde 

som ett led i rehabiliteringsprocessen. Återkoppling till 

patienter och anhöriga av resultat, förklaring, information 

och möjlighet att ställa frågor är angelägna uppgifter. 

Tid ges till samtal kring tankar, känslor, reaktioner, 

sociala och psykiska konsekvenser av funktionshindren. 

Man får stöd till stuktur, planering, att finna realistiska 

mål att hantera situationen, stöd att finna strategier 

liksom till att träna förmågor. 

Patienten får bekräftelse och tillfälle till ökad insikt 

om sina svårigheter, ytterligare kunskap om sina bevarade 

förmågor och stöd att bemästra situationen. 

Det är stor efterfrågan på utredningar och enbart en 

psykologtjänst kan inte omfatta de stora behov och 

den efterfrågan som finns. Konsultation, handledning, 

55 

utbildning, information, medverkan i utvecklingsarbete 

och utvärdering av verksamheten är också väsentliga 

uppgifter. 


Möjligheten att verka som enda psykolog i en medicinskt 

dominerad mycket komplex verksamhet och där 

behoven av psykologiska insatser likväl som medicinska 

är outtömliga är en utmaning. I en tid av allt snävare 

ekonomiska ramar är det en utmaning att värna om det 

biopsykosociala synsättet, att se den äldre människan i 

sin helhet och sitt sammanhang. 

För att stärka forskningen på det psykologiska området, 

medverka med specifik kunskap, öka intresset och 

motivation att förbättra vården så behöver det finnas 

psykologer på plats inom vården av äldre personer. 

Det finns stor potential till utveckling av metoder 

inom vården genom integrering av psykologiska 

metoder med de medicinska och där patienterna som 

tänkande, kännande, kommunicerande individer lyfts 

fram.


Läns- och regionsjukvård för vuxna med 

kroppsliga sjukdomar och skador 

Rehabiliteringsmedicin inom Västra Götalandsregionen 

Inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset enbart: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Neurologkliniken 

Medicinmottagning 

Smärtenhet 

Diabetessektionen 

Hjärtmottagningen 

Reproduktionsmedicin 

Avdelning för klinisk genetik 

Enheten för fördjupad hörselrehabilitering och teknik 

Kliniken för dermatologi och venereologi 

Obesitasmottagningen 

57

Vuxna med kroppsliga sjukdomar 

och skador 

Psykologer som arbetar inom den somatiska vården 

finns till största delen inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Utanför Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

återfinns psykologer inom NU-sjukvården, Skaraborgs 

Sjukhus och Södra Älvsborgs Sjukhus inom det rehabiliteringsmedicinska 

och geriatriska området (förutom 

inom barnssjukvården). Totalt finns 36 psykologtjänster 

inom den somatiska vården för vuxna. 

Rehabiliteringsmedicin i Västra 

Götalandsregionen 

Verksamhetens uppdrag och arbetssätt 

Rehabiliteringsmedicin hjälper personer i yrkesför ålder 

som har drabbats av olika neurologiska funktionshinder, 

såsom stroke, traumatiska hjärnskador, tidigt uppkomna 

neurologiska skador, Parkinsons sjukdom med flera. 

Verksamheten syftar till att genom tidig rehabilitering 

och samordning uppnå bästa möjliga funktionsförmåga, 

fysiskt, psykiskt, socialt och arbetsmässigt. 

All verksamhet inom rehabiliteringsmedicin har teamarbete 

som bas. 

Beslut fattas av teamet, patienten och eventuellt 

närstående om rehabiliteringsmål och åtgärder. De 

olika yrkeskompetenserna är nödvändiga i arbetet med 

att upprätta och genomföra en rehabiliteringsplan som 

stödjer patientens anpassning i en förändrad livssituation. 

Målet är att bistå patienten att på sikt söka uppnå 

optimalt återhämtande medicinskt, kognitivt, socialt 

och arbetsmässigt, vilket möjliggör delaktighet, aktivitet 

och livskvalitet. 

Inom rehabiliteringsmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

har man ett nära samarbete mellan 

grundforskning, klinisk forskning och specialiserad 

rehabilitering och en vision att vara internationellt ledande 

i att hjälpa personer återfå funktioner efter skada 

och sjukdom i nervsystemet. Verksamheten gör insatser 

inom grundutbildningarna för flera av hälso- och sjukvårdens 

professioner. 

Många medarbetare är forskningsaktiva inom Sahlgrenska 

Akademin eller delaktiga i forskarutbildning. 

58 


På rehabiliteringsmedicin (inriktning neuro) inom Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset arbetar åtta psykologer. 

Flera av dem är aktiva inom forskning inom Institutionen 

för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska 

Akademin och Psykologiska Institutionen, Göteborgs 

Universitet. 

Inom rehabiliteringsmedicin på Södra Älvsborgs 

Sjukhus finns tre tjänster, inom Skaraborgs Sjukhus tre. 

Inom NU-sjukvården finns två tjänster inom geriatrik- 

och rehabiliteringskliniken. 

Psykologernas arbetsuppgifter 

Neuropsykologisk utredning 

Den neuropsykologiska rehabiliteringen efter hjärnskada 

förutsätter en noggrann neuropsykologisk funktionsanalys. 

Psykologen har neuropsykologisk kompetens, 

vilket innebär kunskap om tänkande, känslor och 

beteende och hur detta kan påverka förmågan att vara 

delaktig och aktiv efter en skallskada eller hjärnsjukdom. 

Neuropsykologen undersöker patienter som får utföra 

olika uppgifter, såsom minnesprov, språkliga uppgifter 

och prov av praktiska färdigheter med mera. Efter 

detta görs kvantitativa och kvalitativa bedömningar av 

patientens prestation i testen. 

Utifrån patientens resultat i testen och utifrån samtal 

med patient och anhöriga görs en sammanställning av 

vilka förmågor som är påverkade efter hjärnskadan. 

Dessutom utreds emotionella och beteendemässiga 

förändringar. 

På grundval av denna information kan man dra 

slutsatser om hur skadan påverkar patienten i vardagslivet 

och vilka funktioner som kan förbättras med olika 

rehabiliteringsåtgärder. 

Neuropsykologen kan också ta ställning till hur 

mycket och på vilket sätt en skada har påverkat patientens 

liv och göra en bedömning av invaliditetsgrad i 

försäkringsärenden och ta ställning i körkortsfrågor. I 

samband med neuropsykologens utredning görs ofta 

också olika röntgenundersökningar av hjärnan, registrering 

av EEG och mätning av hjärnans blodflöde.

Psykologisk behandling och rehabilitering 

Behandlingen grundar sig på kunskaper utifrån neuropsykologisk 

rehabilitering som tar hänsyn till såväl 

kognitiva som psykologiska och sociala faktorer. Psykoterapeutisk 

behandling sker ofta utifrån ett kognitivt 

synsätt och initieras vid behov. 

Neuropsykologisk rehabilitering har som mål att 

påverka intellektuella funktioner, språk och personlighet 

hos en person som drabbats av hjärnskada på så sätt, 

att personen kommer att fungera bättre i sitt dagliga liv 

eller blir hjälpt till att kunna återuppta sitt yrkesliv eller 

utbildning. 

Utifrån utredningen planeras en individuellt anpassad 

rehabilitering, där man inriktar sig på att utnyttja de 

bäst bevarade funktionerna, för att kompensera, och i 

viss mån träna upp, de funktioner som är skadade. 

Ofta behövs också hjälp att bearbeta krisreaktioner både 

hos patienten och anhöriga, såväl i akutskedet som i ett 

långsiktigt perspektiv. Psykologen erbjuder samtal om 

olika konsekvenser efter skada/sjukdom och hjälp med 

att anpassa sig till den nya situationen kognitivt och 

eller emotionellt. Behandlingen kan ske individuellt 

eller genom samtal i grupp. Insatser för närstående kan 

vid behov ske i enskilda samtal och eller genom samtal i 

grupp med andra anhöriga. 

59 


En av de utmaningar som finns inom området är att se 

helheten hos patienterna, både vid utredningar och vid 

behandling. Vi vet i dag att neurobiologi och psykologin 

går hand i hand. 

Människan är komplex och vi måste förena kunskaper 

från neurobiologins olika grenar med psykologisk 

kunskap. Psykologen har en viktig roll att bidra med sin 

kunskap i detta arbete, som är en stor utmaning både 

kunskapsmässigt och kliniskt. 

En annan utmaning är att förkorta vägarna mellan 

forskning och klinik. All den kunskap som kommer 

fram i vetenskapligt arbete behöver få effekter i det 

dagliga kliniska arbetet. 

Med klinisk neurovetenskaplig rehabiliteringsforskning 

avser vi bland annat forskning som berör människor 

och deras funktion, aktivitet och delaktighet med 

hänsyn taget till miljö och personliga faktorer. Psykologen 

kan även här spela en mycket viktig roll för att nå 

målet om delaktighet i vårt samhälle. WHO uttrycker 

genom den så kallade ICF-modellen ett sätt att klassificera 

funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa som 

även inkluderar omgivningsfaktorer.


Neurologkliniken 

Neurologklinikens uppdrag 

Vid neurologkliniken vårdas, utreds och behandlas 

neurologiskt sjuka personer. Epilepsi, stroke, motorikstörningar 

som Parkinsons sjukdom, multipel skleros, 

tumörer, ryggmärgskada, hydrocefalus och muskelsjukdomar 

är vanliga diagnoser. Dessutom kommer ofta 

patienter med mycket ovanliga sjukdomar. 

Psykologenheten 

Vid neurologkliniken på SU/S finns Enheten för Neuropsykologi 

och Neuropsykiatri, vilken inkluderar fem 

psykologtjänster. 

Patientverksamhet 

Psykologerna utför kvalificerade neuropsykologiska 

utredningar utifrån neuropsykologisk metodik. Rådgivning 

och stöd ges till patienter och anhöriga. Psykoterapeutisk 

behandling ges också. 

Psykologarbete med olika målgrupper 

För att psykologerna på enheten skall kunna motsvara 

specifika krav inom neurosjukvården har en differentiering 

gjorts. Var och en av psykologerna har därmed 

kommit att ta det huvudsakliga ansvaret för utredningar 

riktade mot en viss diagnosgrupp. 

• 

• 

• 

• 

Patienter med vaskulära sjukdomar är ett centralt 

område då personer med stroke utgör den största 

patientgruppen. Utredningar sker såväl i ett tidigt, 

akut skede efter insjuknandet, som under senare 

och mer kroniska skeden. Även rehabiliteringsperspektivet 

beaktas. 

Utredningar och uppföljningar av patienter med 

Parkinsons sjukdom som planeras få eller har STNbehandling 

(elektrostimulering av en del i hjärnan) 

sker. 

Patienter med neuromuskulär sjukdom med 

engagemang av hjärnan och medföljande kognitiva 

problem är en grupp. 

Utredningar och uppföljningar relaterade till 

60 

• 

• 

• 

epilepsikirurgi och epilepsi, normaltryckshydrocephalus, 

intrakraniella cystor. 

Utredning av patienter med traumatiska skador 

gäller alltifrån nyskadade patienter i ett akut 

skede med symtomatologi i form av till exempel 

konfusion(förvirring) och svår minnesproblematik 

till exempelvis whiplashskadade patienter med mer 

diskreta men ändå långvariga och handikappande 

symtom. 

Utredning av och rådgivning till patienter med 

tumörsjukdomar i centrala nervsystemet görs. 

Det bedrivs även en omfattande poliklinisk 

verksamhet med vitt skilda diagnosgrupper såsom 

exempelvis MS, SLE, Sjögrens syndrom, demenssjukdomar 

och ospecificerade trötthetstillstånd. 

Övergripande arbete 

Det pågår ett kontinuerligt arbete med uppdatering och 

utveckling/översättning av testmaterial för kvalitetssäkring 

och vidgning av kunskapen. 

Förutom det kliniska arbetet förutsätts deltagande i 

vetenskapligt arbete. Enheten har en lång forskningstradition. 

För närvarande finns tre disputerade och en 

doktorand. Tre av psykologerna innehar neuropsykologisk 

specialistkompetens. 

Psykologerna för neuropsykologi medverkar till 

handledning av såväl den egna yrkeskåren som i utbildning 

av psykologer och andra yrkeskategorier samt 

doktorander. 

Enheten för Neuropsykologi och Neuropsykiatri är 

involverad i forskningssamarbete med såväl Institutionen 

för klinisk neurovetenskap som Psykologiska Institutionen 

vid Göteborgs Universitet inom de profilerade 

områdena beskrivna ovan. Vetenskapliga presentationer 

genomförs på nordiska och europeiska kongresser. 

Medicinmottagning 

Medicinmottagningens uppdrag 

Mottagningen på Mölndals Sjukhus tar emot patienter 

med hormonsjukdomar, blodsjukdomar, diabetes, 

njursjukdomar, hjärtsjukdomar och patienter som varit 

inlagda på vårdavdelning i samband med exempelvis 

hjärtinfarkt. Rehabilitering bedrivs också efter hjärtope-

ationer och infarkter. Inom ramen för rehabiliteringen 

bedriver olika yrkesgrupper systematisk utbildning av 

patienterna och deras närstående. Utbildningen sker 

i form av ”rullande” föreläsningsserier rörande hjärtkärlsjukdom, 

kost, motion, krisreaktioner vid somatisk 

sjukdom och stress/livsstil. På mottagningen finns en 

psykolog på halvtid 


Inom ramen för rehabiliteringen ansvarar psykologen 

för behandlingen av riskfaktorerna rökning, stress 

och psykisk obalans orsakad av hjärtsjukdom. Många 

patienter behöver hjälp med den rädsla som en hjärtsjukdom 

kan medföra. Gamla trauman kan väckas till 

liv och skapa psykisk obalans. En svårighet kan utgöras 

av att både patient och anhöriga parallellt tvingas ta itu 

med ett kristillstånd. 

De vanligaste behandlingsformerna är kristerapi och 

korttidsterapi. Till detta kommer psykoedukation. Den 

psykologiska behandlingen när det gäller tobaksavvänjning 

riktas till samtliga patientgrupper på mottagningen 

och syftar till att öka motivationen och behandla vanan 

att röka. Hjälp ges såväl individuellt som i grupp. 

Till samtliga patientgrupper på mottagningen erbjuder 

psykologen samtalsbehandling kring kris, stress, 

livsstil/sjukdom. Stresshantering i gruppform erbjuds 

också till samtliga patientgrupper. 

Smärtenhet 

Smärtenhetens uppdrag 

Smärtenheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/ 

Mölndal behandlar inneliggande patienter med postoperativ 

smärta. Patienter med cancersmärta behandlas 

i samarbete med anestesikliniken och det palliativa 

rådgivningsteamet (PRT) vilket numera fungerar som 

rådgivare till primärvården. 

Patienter med långvarig godartad smärta behandlas 

polikliniskt. Vanliga diagnosgrupper är whiplashtrauma, 

och smärtor med olika bakgrund från rörelseapparaten. 

Patienterna kommer på remiss såväl från sjukhus i regionen 

som från primärvården. Inom ramen för enheten 

arbetar verksamhetschef, sjuksköterskor, arbetsterapeut, 

sjukgymnaster, kurator och psykolog. En läkare som 

61 

bedömer komplicerade remisser och frågeställningar 

kring läkemedel finns knuten till teamet. 


På Smärtenheten SU/Mölndal finns en psykolog som 

arbetar halvtid och på motsvarande enhet inom Östra 

Sjukhuset finns en psykolog. 


Inom ramen för Smärtenheten ansvarar psykologen för 

utredning av eventuella psykologiska komponenter i 

svårigheterna att hantera somatisk sjukdom och smärta. 

Behandling i form av kristerapi och korttidspsykoterapi 

med fokus på att acceptera och därmed hantera att man 

drabbats av somatiska besvär ingår också i arbetsuppgifterna. 

Smärttillståndet har ofta psykologiska och sociala 

konsekvenser som även de behöver belysas och hanteras. 

I arbetet ingår även psykoedukation i form av 

föreläsningar kring anpassningsprocesser vid långvarig 

sjukdom, kris, acceptans, stress och sömn. 

Diabetessektionen 


Diabetessektionen på Sahlgrenska Sjukhuset har en öppenvårdsmottagning 

och en avdelning för inneliggande 

patienter. Vid sektionen bedrivs forskning, med syfte 

är att förstå mekanismerna bakom diabetessjukdomens 

uppkomst, dess utveckling över tid med eventuella 

komplikationer, samt förbättrade behandlingsmetoder 

för att minska risken för dessa komplikationer. 

Målet är att öka möjligheten för patienter med 

diabetes att få en livskvalitet och en livslängd likvärdig 

friska människors. På mottagningen tas främst emot 

patienter med diabetes typ 1, det vill säga som oftast 

drabbar barn, ungdomar och unga vuxna. Patienter 

med diabetes typ 2 följs oftast upp på vårdcentraler. Vid 

komplikationer kan de dock remitteras till diabetesmottagningen. 


På sektionen finns en psykolog. 

Remisser till psykologen skrivs av läkare, sjuksköterskor,

dietist, men även av patienten själv, en egenremiss. Den 

huvudsakliga uppgiften för psykologen är att bedriva 

samtalsterapi av kortare längd, oftast omkring fem samtal. 

Ibland förekommer längre samtalsserier då patientens 

behov kräver detta. 

Patienterna är från 18 år och uppåt. En del har 

nyligen insjuknat i diabetessjukdomen, medan andra 

har haft den i åtskilliga år, kanske decennier. Samtalen 

kan handla om att acceptera sin diagnos, att hitta en ny 

struktur i vardagen. För en del handlar det om att förhålla 

sig till att sjukdomen alltmer tär på kroppen och 

dess olika organ. Samtalen kan även fokusera på annat 

än diabetes, såsom ätstörningar, relationssvårigheter av 

olika slag, tuffa arbetsvillkor, höga krav på sig själv, de 

så kallade ”duktiga flickorna”, oförstående omgivning 

med mera. 

Tankar och känslor som på olika sätt kan påverka patienten 

och dennes/dennas situation ryms inom ramen 

för behandlingen. 

Vid bedömningssamtalet framkommer vad som 

är centralt för patienten och vad han/hon således vill 

och behöver fokusera på. Diabetes är en sjukdom som 

påverkar och påverkas av olika faktorer i patientens liv. 

En viktig uppgift i diabetesvård är att få patientens 

blodsocker att ligga på en viss nivå (inte långt från 

friskas blodsockernivå) och att vara stabilt. Det handlar 

om att förhindra hypoglukemier (låga blodsockernivåer) 

och hyperglukemier (höga blodsockernivåer) som direkt 

kan vara mycket besvärande för patienten men även för 

anhöriga och för att förhindra komplikationer på lång 

sikt (skador på ögon, njurar, hjärta - kärl, nerver m.m.). 

Patienten behöver ta stort eget ansvar i att balansera 

sitt blodsocker och sköta regelbundna tester av blodsockret, 

ta insulin flera gånger per dag, äta regelbundet, 

motionera med mera. För att kunna hantera egenvården 

på ett optimalt sätt är det av vikt att patienten accepterat 

sin sjukdom, den behandling och de levnadsvanor 

som krävs. 

För många är det smärtsamt att inse att de drabbats 

av en kronisk sjukdom. För att hantera den plågsamma 

situationen använder en del patienter sig av olika psykiska 

försvar, såsom exempelvis förnekande, splitting, 

bortträngning. Konsekvensen blir att de inte tar hand 

om sig och sin sjukdom, utan lever som om de vore 

62 

friska. Priset kan bli högt. Som en av patienterna efter 

trettio år med diabetes uttryckte det; ”det är först nu då 

jag fått problem med ögon och njurar som jag kan ta till 

mig att jag faktiskt har diabetes”. 

Att tillsammans med patienten öka förståelsen för vad 

som hindrar honom/henne att ta hand om sin sjukdom 

är en central uppgift för psykologen. Hindren, såväl 

yttre som inre kan vara många och på olika nivåer! Ibland 

räcker det med att patienten får konkreta råd och 

redskap, men ibland krävs mer djupgående psykologisk 

behandling. 


En av många utmaningar för psykologen i dagsläget är 

att stödja de många unga personer, främst kvinnor 18- 

20 år som kommer till mottagningen från barnkliniken. 

En del av dem har svåra problem såsom mycket höga 

blodsockervärden som på sikt riskerar att ge allvarliga 

komplikationer, ätstörningar i samband med diabetes, 

relationsproblem av olika slag, och höga krav på sig 

själva. De är på väg att bli vuxna men har ännu inte hittat 

sin plattform och sin vuxna identitet. 

En del har under lång tid legat bra i sina blodsocker, 

men sen hamnat i en situation där de inte orkar längre. 

Insikten om det destruktiva i att leva på detta sätt får en 

del av dem att känna skam och skuld. Andra har inte 

legat bra i sina blodsockervärden på många år, kanske 

för att de ännu inte kunnat acceptera sin sjukdom. 

De kanske vill få en förändring till stånd, men förmår 

inte detta på egen hand. Ibland finns det också en svår 

ätstörning som förhindrar en god blodsockernivå. 

Problemen kan vara mycket komplexa och nödvändigt 

blir då att på sikt skapa ett samarbete med olika befintliga 

behandlingsenheter såsom anorexi- bulimivården, 

barn- och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin med 

mera. 

Hjärtmottagningen 

Hjärtmottagningens uppdrag 

Hjärtmottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

tillhör kardiologkliniken och tar emot patienter som

emitterats dit eller varit inlagda på vårdavdelning. Man 

arbetar i team och en del av arbetet handlar om rökavvänjning 

, stresshantering och krisbearbetning. 

Mottagningen för tobaksavvänjning ligger inom området 

kardiologi och är en integrerad del av hjärtmottagningen. 

Den är en specialistenhet riktad till rökare och 

snusare som behöver hjälp för att sluta använda tobak. 

Verksamheten vid mottagningen har präglats av 

intresset att få fram nya behandlingsmetoder. Det pågår 

alltid någon form av metodutveckling, oftast i samarbete 

med andra forskningsenheter. Ett aktuellt område är 

implementering av rökavvänjningsmetoder inom annan 

sjukvårdande verksamhet. För närvarande är intresset 

fokuserat på att skapa ett tobaksfritt sjukhus med hjälp 

till alla de patienter som besöker öppenvården eller är 

inneliggande. 

En del av mottagningens verksamhet är att utbilda 

sjukvårdspersonal i tobaksavvänjningsmetodik. 


Psykologen ingår i ett hjärtrehabiliteringsteam och 

ansvarar för behandlingen av riskfaktorerna rökning, 

stress och psykisk obalans orsakad av hjärtsjukdomen. 

Många patienter behöver hjälp med den rädsla som en 

hjärtsjukdom kan medföra. Ofta upplever patienterna 

sjukdomen som ett dödshot. De kan drabbas av ångest 

eller går ned i en depression, gamla trauman kan väckas 

till liv och skapa psykisk obalans. De vanligaste terapiformerna 

är kris- och korttidspsykoterapi. 

Behandlingen när det gäller tobaksavvänjning är 

inriktad på att öka motivationen, behandla nikotinberoendet 

med läkemedel och den starkt överinlärda vanan 

med beteendeterapeutiska tekniker. Hjälpen kan ges 

såväl individuellt som i grupprogram. 

På hjärtmottagningen finns en psykolog, som arbetar 

med sekundär prevention av hjärtpatienter, som är ansvarig 

för mottagningen för tobaksavvänjning och som 

bedriver kris- och korttidsterapi med hjärtpatienter. Ytterligare 

en psykolog är projektanställd för att medverka 

i skapandet av ett tobaksfritt sjukhus. 

63 

Reproduktionsmedicin, Kvinnosjukvården 


Inom Reproduktionsmedicin, Kvinnosjukvården utreds 

och behandlas patienter med ofrivillig barnlöshet 

(såväl kvinnlig som manlig orsak), hormonrubbningar, 

missbildningar, kromosomavvikelser samt smärttillstånd 

beroende på endometrios. Verksamheten erbjuder olika 

former av fertilitetsbefrämjande behandlingar exempelvis 

hormonstimulering, provrörsbefruktning (IVF), 

spermadonation, äggdonation, spermadonation till 

lesbiska par och preimplantatorisk diagnostik (PGD) då 

det finns hög sannolikhet för bärarskap av allvarlig känd 

genetisk sjukdom vid en framtida graviditet. 

Reproduktionsmedicin ansvarar för vård för patienter 

inom hela länet. Även patienter från Halland samt från 

övriga Sverige/Norden kan komma ifråga för behandling 

när specifik kompetens efterfrågas. 

Behandling av ofrivillig barnlöshet med IVF (sk. 

provrörsbefruktning) erbjuds på Reproduktionsmedicin 

med behandlingsstart före 38 års ålder hos kvinnan och 

med maximalt tre IVF-behandlingar med tillhörande 

frysåterförande. Målsättningen för verksamheten är att 

så många par som möjligt får barn men att också de 

par där inte utredning och behandling resulterar i barn 

skall uppleva optimalt omhändertagande och stöd i den 

aktuella livssituationen. 

I verksamheten arbetar barnmorskor, gynekologer, 

undersköterskor, biologer, biomedicinska analytiker, 

sekreterare samt psykolog (75 procent). Kurator finns 

inom verksamhetsområdet. 

Psykologens uppdrag och arbetssätt 

Arbetet innebär huvudsakligen kliniskt arbete med 

individer och par som kan komma på egenremiss eller 

via remiss från annan yrkesgrupp. Alla patienter erbjuds 

ett första samtal för ställningstagande till fortsatt behov 

av kontakt med psykolog. Exempel på fokus för samtal 

är den kris som kan aktiveras då behandling ej resulterar 

i graviditet, påfrestning i relation/sexualitet, komplikation 

i tidig graviditet, behandlingskomplikation och 

sekundär belastning i form av ångest och depression.

Samtal kan också ha fokus på de olika beslut patienten 

kan ställas inför exempelvis vid avslutande och ställningstagande 

rörande olika behandlingsalternativ. 

Som psykolog ingår det också att medverka vid 

psykosociala bedömningar och ställningstagande inför 

beslut om IVF-behandling. 

75 procent av de patienter som är aktuella för kontakt 

med psykolog genomför upptill 5 samtal, majoriteten 

av resterande mellan 5-15 samtal och bara i undantagsfall 

är det aktuellt med fler samtal. Det är vanligt att 

samtalen genomförs över tid och följer patientens medicinska 

process. Interventionen baseras på krisperspektiv, 

kognitivt perspektiv, psykoedukation och existentiell 

psykoterapi. 

Praktiskt innebär detta att patient får ökad kunskap 

om sin reaktion/funktion vid exempelvis kris, ångest 

och depression. Samtalen handlar också om förståelse 

för och stöd i kris med fokus på individ, relation och 

existentiella frågor. Samtal med fokus på strategier för 

beslutsfattande är också vanligt förekommande. 

På organisatorisk nivå ansvarar psykologen för den 

psykologiska kompetensen på enheten och att utåt 

verka för att öka kunskap om den psykologiska aspekten 

av ofrivillig barnlöshet. Detta innebär medverkan i 

forskning, samarbete med universitetet, utbildning och 

handledning internt och externt samt samarbete med 

övriga aktörer exempelvis patientföreningar. 


Rada och Mohammed är i 35års åldern och har genomgått 

sina tre IVF-behandlingar utan att graviditet 

uppstått. Är i samband med avslutande samtal med läkare 

förtvivlade men avböjer kontakt med psykolog. Det går 

några veckor och sedan ringer Mohammed till barnmorska 

och berättar om sin oro för Rada. De bokas för samtal hos 

psykolog. Vid det första samtalet är mycket fokus kring 

Rada. 

Hon beskriver att det är svårt att stå ut med tanken 

att det inte kommer att bli något barn. Rada berättar 

med hjälp av Mohammed hur hon sover mycket, drar sig 

undan, gråter och har svårt att få vardagen att fungera. 

Samtalet handlar om vilket stöd hon behöver just nu men 

och också om andra möjligheter till stödinsatser om inte 

64 

situationen förbättras. Psykologen går igenom den struktur 

de behöver upprätta i vardagen för att påverka de depressiva 

symtom Rada beskrivit. 

Därefter kommer Rada själv vid 7 tillfällen. Mohammed 

önskar inte samtal och beskriver att han tycker att 

det är möjligt att tänka sig ett liv utan barn. Situationen 

stabiliserar sig, mycket tack vare det stöd Rada känner från 

vänner på sin utbildning och stöd från sin praktikplats. 

Samtalen har fokus dels på behovet av struktur i vardagen 

och dels på aktuell kris. 

Också andra kriser aktiveras som flykten från ursprungslandet 

och längtan efter den egna uppväxtfamiljen. 

Rada vill själv fortsätta med psykologsamtal längre än vad 

som är möjligt att erbjuda och undersöker därför andra 

möjligheter till detta. Rada påbörjar kontakt med skolkurator 

och avslutar sin kontakt med psykolog på Reproduktionsmedicin. 

Utmaningar och utvecklingsmöjligheter 

Utveckling och forskning rörande olika behandlingsmetoder 

för ofrivilligt barnlösa har i huvudsak ägt rum de 

senaste tjugofem åren. Detta innebär att verksamhetens 

metoder och arbetssätt ständigt är i förändring. De senaste 

åren har exempelvis behandling med äggdonation 

och donationsbehandling av lesbiska kvinnor tillkommit. 

Enheten arbetar idag under vårdgarantin och detta 

innebär en högre patientgenomströmning än tidigare. 

Som psykolog betyder detta att nya patientgrupper 

tillkommer och ramen för det psykologiska arbetet 

ändras. Specifik kunskap om nytillkomna patientgruppers 

livsvillkor och behandling behöver inhämtas och 

implementeras såväl i individuella kontakter som i 

organisation. 

Utvecklingsmöjligheter och utmaningar ligger också på 

forskningssidan och i organisation. Att bidra till att öka 

kunskap om psykologiska aspekter för denna patientgrupp, 

hur de eventuellt påverkas i sin relation och i sitt 

föräldraskap samt att sprida kunskapen om psykologiska 

aspekter vid ofrivillig barnlöshet till berörda patienter 

och andra vårdgivare är angeläget.

Avdelningen för klinisk genetik 


Avdelningen för klinisk genetik inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

erbjuder genetisk utredning vid olika 

ärftliga sjukdomstillstånd. Det innebär en mottagningsverksamhet 

med genetisk information och genetisk 

vägledning och en laboratorieverksamhet för analys av 

prover. 


En psykolog finns inom denna avdelning. Denne 

bedriver kliniskt arbete vid genetisk diagnostik vilket 

inkluderar egen mottagning för patienter och friska 

personer inför ställningstagande till symptomatisk eller 

presymptomatisk genetisk testning. Det rör sig om bedömning 

av psykologiska resurser och om psykologisk 

behandling vilket innefattar informationsgivande och 

hjälp att psykologsikt bearbeta denna. 

I flera fall finns behov av att bearbeta relationer till 

släktingar som haft eller har den ärftliga sjukdomen 

innan man kan ta till sig informationen. En modell för 

genetisk vägledning har utvecklats. Psykologen möter 

även frågeställningar inför eventuell fosterdiagnostik. 

Dessutom bedrivs en hel del utvecklingsuppgifter 

såsom att utveckla omhändertagande, familjestöd och 

den etiska dialogen inom verksamheten. Även utbildningsuppgifter 

om genetisk vägledning och kvalitetsutveckling 

ingår. Handledning ges till genetiska vägledare 

inom Västra Götalandsregionen. 


Klinisk genetik är ett nytt fält med behov av mycket 

kunskap om hur människor tar till sig information om 

ärftlighet. Detta är ett område för vidare forskning. 

Psykologisk kompetens behövs på många nivåer i detta 

utvecklingsarbete. 

65 

Enheten för fördjupad hörselrehabilitering 

och teknik 

Enhetens uppdrag 

Fördjupad hörselrehabilitering och teknik är en av fem 

enheter inom Hörselvården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

(från 2009 Handikappförvaltningen). 

Ett tvärprofessionellt team erbjuder hörselrehabilitering 

för personer i vuxen ålder som är i behov av 

omfattande stödinsatser. Inom verksamheten finns en 

psykolog. 

Målgruppen består av vuxna personer med olika typer 

av hörsel- och balansrubbningar till exempel hörselnedsättning, 

tinnitus, ljudöverkänslighet samt yrsel och 

balansrubbningar till följd av inneröre- eller balansnervskador, 

till exempel Mb Meniere. Man vänder sig även 

till anhöriga. 


Efter bedömning i remissteamet träffar psykologen 

patienter för utredning, psykoterapi eller psykologkonsultation. 

Som psykolog på Hörselvården för vuxna 

samarbetar man med hörselpsykologerna inom Döv- 

och blindteamet, Arbetsförmedlingen Rehabilitering 

Särskilda Resurser och Psykiatrisk mottagning för grava 

hörselskador. Psykologisk behandling föregås av ett eller 

flera utredningssamtal. Behandlingar som erbjuds är: 

• 

• 

• 

• 

Kristerapi (cirka 8- 10 gånger) ges vid akuta kriser 

till följd av hörseltrauma. Psykologkonsultation 

(counselling) kan ske cirka fem gånger 

Korttidspsykoterapi ges med cirka 10 – 15 samtal 

med uppföljning efter tid 

Längre psykoterapi kan pågå under 1- 2 år 

Psykoeducation och mindfulness är två metoder 

som också förekommer i den psykologiska behandlingen. 

Teoretisk förankring och metodik är 

existentiell psykoterapi och kognitiv psykoterapi 

Målet för behandlingen är att underlätta för patienterna 

att integrera de, många gånger kroniska funktionsnedsättningarna 

samt konsekvenser detta för med sig för 

patienternas bild av sig själva, andra och världen/livet.

Hörsel- och balansrubbningar kräver ofta att patienten 

behöver förändra sitt förhållningssätt och handlingssätt 

i relation till sin identitet och kropp, relationer till 

andra människor, arbete och omvärld samt till deras 

syn på livet. Både besvären i sig, och konsekvenserna av 

hörsel- och balansrubbningen medför ofta en livskris 

och en existentiell kris. Patienterna ställs inför hur de 

skall återfinna en ny mening i sitt liv med de funktionsnedsättningar 

de nu har. 


Den medicinska modellen och den psykologiska modellen 

var för sig för ohälsa är missvisande. Istället behövs 

en biopsykosocial modell. Det kan vara flera olika 

faktorer som utlöser, vidmakthåller och förändrar hälsa 

och ohälsa. 

I den psykologiska behandlingen är det viktigt att 

beakta samtliga dessa faktorer och hur de upplevs av 

patienten. Kroppsliga förändringar, till följd av hörsel- 

och balansrubbning förändrar inte enbart den auditiva 

perceptionen och balansen, utan patientens hela 

livsvärld förändras. 

Vid sidan av korta behandlingar behöver det finnas 

utrymme för längre psykoterapier. Enbart symtominriktade 

terapier medför för många patienter inte en 

tillräcklig och hållbar förändring. 

Kliniken för dermatologi och venereologi 

Klinikens bakgrund och uppdrag 

Sedan 1985 finns på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 

kliniken för Dermatologi och Venereologi, en 

mottagning för hivpositiva. I arbetet med patienterna 

uppmärksammade teamet tidigt att många av dessa gav 

uttryck för psykiska problem. Uttryck som till exempel 

depression, isolering, ångest, aggression, utageranden 

och missbruk. 

En psykolog är knuten till teamet för att bereda 

patienterna möjlighet att bearbeta den psykologiska 

problematik som sjukdomstillståndet i enskilda fall 

medför. 

66 


Målgruppen för psykologens arbete är främst hivpositiva 

och deras anhöriga från kliniker inom Västra 

Götaland. 

Utöver de hivpositiva vänder sig psykologverksamheten 

till patienter som kan räknas som riskgrupper: 

manliga homosexuella som uttrycker önskan om 

psykologkontakt i mötet med Gayhälsan, Göteborg och 

patienter vars livsföring har medfört att de smittats av 

andra sexuellt överförbara sjukdomar. 

Psykologens uppgift är att bereda patienterna möjlighet 

att bearbeta sin livsföring så att dessa kan etablera 

ett mera ansvarsfullt sätt att leva sin sexualitet. Från 

samhällets perspektiv är detta ett hivpreventivt arbete. 

Smittskyddsläkaren har möjlighet att till psykologen 

remittera patienter med riskbeteende och som brutit 

mot förhållningsreglerna för stöd och samtal. 

Mål och metoder 

Psykologverksamhetens målsättning är att via psykoterapeutiskt 

arbete verka för att öka förståelsen för, och 

bearbetningen av, den psykiska problematik det innebär 

att leva med hivinfektion. Psykoterapins fält är att förstå 

det unika sätt individen förbinder sig till tillvaron. Att 

gemensamt rekonstruera de erfarenheter som verkar 

tvingande för individens sätt att uppfatta och förstå sin 

tillvaro och att analysera de konflikter inom individen 

som leder till dess specifika lösningssätt. 

Det psykoterapeutiska arbetet strävar efter att möjliggöra 

att patienten kan inta en position där han uppfattar 

sig som fri att etablera sig som vuxen. Det vill säga 

som ansvarig för sitt liv och sina handlingar, både som 

enskild individ och som samhällsmedborgare. 

Psykologverksamhetens övergripande syfte är att 

medverka till att: 

• 

• 

ingen smittspridning sker från den redan 

infekterade gruppen 

förhindra nya fall av hivinfektioner bland utsatta 

grupper såsom homosexuella män och patienter 

som smittats av andra könssjukdomar.

Genom att arbeta direkt med hivpositiva, deras sexuella 

kontakter samt andra som smittats med sexuellt överförbara 

sjukdomar nås många av de personer som har 

riskbeteende. Därigenom kan riktad information ges till 

dessa grupper samt initiering av olika former av stöd ske 

till ett större ansvarstagande. 

Obesitasmottagningen 


På Obesitasmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

utreds och behandlas patienter med fetma. 

Behandlingens syfte är att genom viktreduktion minska 

risker och följdsjukdomar som är associerade till fetma. 

Patienterna behandlas av läkare, sjuksköterska, dietist 

och psykolog. 

Behandlingsalternativen är kostbehandling, pulverkost, 

läkemedelsbehandling eller en kombination av 

dessa. Sedan april 2008 finns även möjlighet för patienterna 

att genomgå KBT-behandling i gruppform. 

Psykologens uppgift 

På mottagningen arbetar en psykolog. Uppdraget är att 

utarbeta, genomföra och kontinuerligt utvärdera gruppbehandlingar 

med KBT-inriktning. Dessutom ingår 

i psykologens uppgifter att införa ett KBT-perspektiv 

på hela mottagningen genom att handleda och utbilda 

övriga personalkategorier. 

Ett KBT-behandlingsprogram har utarbetats med de 

specifika patienter som behandlas på mottagningen 

i åtanke. Upplägget innebär att patienterna vid 10 

tvåtimmarssessioner under en period av sex månader 

deltar i en behandling med syfte att förändra ogynnsamma 

tankestrukturer och beteenden för att uppnå 

viktreduktion. De första åtta sessionerna genomförs en 

67 

gång i veckan och de uppföljande två med två månaders 

mellanrum. Sessionerna leds av psykologen i samarbete 

med en dietist. 

I psykologens arbetsuppgifter ingår även att bedöma 

vilka patienter som har förmåga att tillgodogöra sig 

KBT-behandling i gruppform. Behandlingsprogrammet 

innehåller teman såsom beteendeförändring, kognitiv 

omstrukturering, målsättning, kroppsuppfattning, 

viktstabilitet och vidmakthållande, allt ur ett psykoedukativt 

perspektiv. 

Behandlingssessionerna har ett förbestämt strukturerat 

upplägg och består av information om det för 

veckan aktuella temat samt diskussion kring patienternas 

individuella arbete mellan sessionerna. För att 

styra patienternas individuella arbete får de mellan varje 

session utföra ett antal hemuppgifter. 


Obesa patienter är en traditionellt svårbehandlad grupp. 

Viktresultaten av behandling är ofta blygsamma och 

patienternas målsättningar överstiger ofta de resultat 

som uppnås. 

Att som psykolog finna sätt att ändå motivera patienterna 

till fortsatt, livslångt, arbete med sin vikt är en av 

de främsta utmaningarna. Att dessutom i ett ständigt 

ökande remissflöde försöka erbjuda så många patienter 

som möjligt så bra behandling som möjligt är ytterligare 

en stor utmaning. Det finns ett stort behov av vidare 

forskning på och utvärdering av existerande psykologiska 

behandlingar inom området.

Handikappförvaltningen - 

Funktionsnedsättningar och habilitering 

Barn - och ungdomar med funktionsnedsättningar 

Vuxna med funktionsnedsättningar 

Hörsel - och dövverksamhet 

69

Funktionsnedsättningar och 

habilitering 


Handikappförvaltningen i Västra Götaland består av 

Habiliteringsverksamhet, Hörsel- och dövverksamhet, 

Synverksamhet och Tolkverksamhet. 

Habiliteringsverksamheterna finns i Göteborg, Södra 

Bohuslän, FyrBoDal, Skaraborg och Södra Älvsborg. 

Handikappförvaltningen ger stöd och insatser till barn, 

ungdomar och vuxna med varaktiga funktionsnedsättningar. 

Stöd ges även till anhöriga och berörda personer 

i närmiljön. Personalen inom de olika verksamheterna 

har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och 

deras konsekvenser för den enskilde. 

Verksamhetens mål är att på olika sätt bidra till att 

personer med funktionsnedsättning ska ges möjlighet 

att leva ett fungerande vardagsliv, ha en god livskvalitet 

och kunna vara delaktiga i samhället. 

Målgrupp 

Habiliteringen ger stöd och insatser till barn, ungdomar 

och vuxna med varaktiga funktionsnedsättningar samt 

stöd till anhöriga och andra berörda personer i närmiljön. 

Målgruppen för Habiliteringen är personer med 

varaktiga funktionsnedsättningar såsom utvecklingsstörning, 

olika former av rörelsehinder till exempel 

cp-skador, ryggmärgsbråck och muskelsjukdomar, autism 

och autismliknande tillstånd, Aspergers syndrom, 

ADHD+DCD (DCD innebär motoriska och perceptuella 

svårigheter), förvärvad hjärnskada samt personer 

med flerfunktionshinder. 

Målgruppen inom Hörsel- och dövverksamheten 

är personer med förvärvad eller medfödd hörselskada, 

dövhet samt dövblindhet. 

70 


Inom Barn- och ungdomshabiliteringen finns det 

39 psykologtjänster, inom Vuxenhabiliteringen 23 

stycken och inom Hörsel- och dövverksamheten finns 3 

psykologtjänster. Handikappförvaltningens psykologer 

(65 tjänster) har särskild kunskap om det psykologiska 

området kring funktionsnedsättningar och om hur det 

kan påverka vardagslivet. 

Psykologernas arbetsuppgifter och arbetssätt 

Psykologen arbetar i tvärprofessionella team med 

arbetsterapeut, kurator, logoped, läkare, sjukgymnast, 

sjuksköterska, specialpedagog, fritidskonsulent och 

dietist. I psykologens arbetsuppgifter ingår: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

utredning så som neuropsykologisk utredning, 

utvecklingsbedömningar, psykoterapibedömningar 

behandling till exempel stödjande samtalskontakter, 

psykoterapi, familje- och anhörigsamtal 

utbildning 

konsultation/handledning till exempelvis förskola, 

skola och personal i angränsande verksamheter som 

till exempel gruppboenden 

kvalitetssäkring på olika nivåer 

metod- och instrumentutveckling, framför allt 

inom Hörsel- och dövverksamheten. 

Målgrupperna inom Handikappförvaltningen kräver 

ett arbetssätt där man använder sig av många olika 

arbetssätt och metoder; inte minst för att de kognitiva 

förutsättningarna är mycket varierande hos patienterna. 

Olika tekniker används hämtade från olika ”skolbildningar” 

som kognitiv psykoterapi, kognitiv beteendeterapi, 

gestaltterapi, psykodynamisk terapi, bildterapi och 

neuropsykoterapi. Dessa är väl beskrivna men de flesta 

utvärderingar som gjorts gäller andra målgrupper/diagnoser. 

Behandlingen inom Handikappförvaltningen kräver 

i extra hög grad en individanpassning utifrån den 

enskildes förutsättningar och det gäller för psykologen 

att vara uppfinningsrik och hitta kreativa lösningar i det 

enskilda fallet.

Inom Barn- och ungdomshabiliteringen erbjuds några 

förskolebarn intensivinlärning, en metod som är baserad 

på beteendeterapeutisk/inlärningspsykologisk grund. 

Ett tätt samarbete med förskola och föräldrar hjälper 

barnen till att utvecklas och lära sig färdigheter som förbättrar 

kommunikation och samspel med omgivningen. 


Dan remitteras till Barn – och Ungdomshabiliteringen när 

han är knappt 2 år gammal . 

Hans motoriska utveckling är så kraftigt försenad och avvikande 

att han har en funktionsnedsättning. 

Föräldrarna får kontakt med kurator och psykolog som 

informerar dem om habiliteringens arbetssätt och de får 

möjlighet att berätta om Dans bekymmer. Det visar sig 

att han är en viljestark 2-åring som ”kan själv” men hans 

motoriska begränsningar gör honom mycket frustrerad och 

han får dagligen många och stora utbrott. Föräldrarna 

är utmattade och ledsna över att inte förstå hur de skall 

hjälpa sonen. Teamets psykolog hjälper dem att se det normala 

2-års trotset hos Dan, att se det friska i hans utbrott 

men även vilka gränser han behöver. Vid samtal kommer 

den sorg föräldrarna bär på fram. 

När han närmar sig 3- årsåldern, ökar oron över att han 

inte utvecklas som andra barn. Psykologen föreslår en 

utvecklingsbedömning för att tydligare kunna följa hans 

utveckling. Under utredningen märks att det är svårt att 

locka Dan till de uppgifter som skall göras och även enkla 

lekar verkar han ointresserad av. Bedömningen visar att 

han sannolikt har en utvecklingsstörning. I samtal med 

föräldrarna berättar psykologen att han även har svårigheter 

med samspel och att hon tror att han har en autistisk 

problematik. 

Diagnoserna fastställs inte direkt utan uppföljande 

bedömning behövs. De motoriska avvikelserna komplicerar 

diagnossättningen. Han får nu under det kommande året 

extra hjälp på förskolan för att stimulera de områden där 

han har svårigheter. Psykologen och andra team-medlemmar 

ger råd och stöd till personal och familj. 

När Dan är 4 år gör psykologen en uppföljande utredning. 

Hon gör även ett besök på förskolan för att titta på hans 

lek med de andra barnen och prata med personalen. Hon 

71 

gör en intervju med föräldrarna där de får berätta allt de 

minns från hela hans barndom. Det visar sig att trots det 

stöd han fått så har han inte hunnit ikapp sina jämnåriga. 

Diagnoserna lindrig utvecklingsstörning och även 

autism sätts. Föräldrarna erbjuds föräldrautbildning om 

autism där psykologen är en av de yrkesgrupper som deltar. 

Eftersom Dan har mer än 2 år till skolstart ges han möjlighet 

att delta i intensivinlärningsprogrammet. Psykologen, 

tillsammans med andra yrkeskategorier träffar honom varannan 

vecka på habiliteringen för träning och de utbildar 

personal och föräldrar i metoden. 

När Dan är 7 år och skall börja skolan har hans kommunikation 

och språk samt förmåga att anpassa sig till en 

inlärningssituation förbättrats. Han har sin utvecklingsstörning 

och tydliga drag av autism men svårigheterna är 

så lindriga att han kan gå som individintegrerad särskoleelev 

i ”sin” skola. 

Under skolåren som följer samtalar Dan med skolans 

psykolog, när han är ledsen för att han inte blivit förstådd 

eller har missförstått något. Skolpsykologen har kontakt 

med habiliteringens psykolog angående frågor runt funktionsnedsättningarna. 

Föräldrarna kontaktar habiliteringens psykolog när Dan är 

14 år. Han har kommit in i puberteten och har svårt att 

förstå hur han skall handskas med alla känslor som kommer, 

vad som är privat osv. 

Han träffar sin psykolog igen och inbjuds till en tonårsgrupp 

där man med specialanpassat material pratar om 

sexualitet och allt runt omkring detta. Föräldrarna märker 

att Dan lärt sig en hel del och de är inte längre så oroliga 

att han skall råka illa ut. 

Inför 18 årsdagen erbjuds han fortsatt stöd från vuxenhabiliteringen. 


Sebastian får kontakt med Vuxenhabiliteringen när han är 

20 år. Han har fungerat någorlunda i skolan, godkänd i 

alla ämnen, men har haft svårt i umgänget med kamrater. 

Han har mest intresserat sig för dataspel och har uppfattats 

som udda och själv känt sig utanför. 

Han har slutat gymnasiet i förtid och försöker få arbete, 

men misslyckas. Sebastian bor hemma, är nästan alltid

hemma, vänder på dygnet, sitter och spelar dataspel on-line 

nätterna igenom. Han missköter hygienen, glömmer att 

äta och isolerar sig alltmer. Föräldrarna får honom att söka 

hjälp inom vuxenpsykiatrin. 

Där gör man en utredning som resulterar i diagnosen 

Aspergers syndrom, en neuropsykiatrisk diagnos, som kan 

innebära svårigheter att självständigt klara sin vardag. 

Sebastian erbjuds kontakt med en psykiater för antidepressiv 

medicinering, och remitteras även till Vuxenhabiliteringen. 

Där erbjuds Sebastian och hans föräldrar att delta i en 

gruppverksamhet, som leds bland andra av en psykolog. En 

grupp för honom och en grupp för föräldrarna. 

Deltagandet ger både Sebastian och hans föräldrar möjlighet 

till mer kunskap kring diagnosen, hur vardagliga 

svårigheter kan se ut och kompenseras, rättigheter vad 

gäller annat samhälleligt stöd och en introduktion till 

Habiliteringens arbete. 

72 

Det är givande för dem att utbyta erfarenheter och tips 

med övriga deltagare. Efter gruppen fortsätter Sebastian i 

enskilda samtal hos psykolog med ett ”funktionshindertänkande”. 

Sebastian tycker det är skönt att möta någon som 

förstår hur jobbigt han haft det och hur han fortfarande 

kämpar. 

Psykologen är en samtalspartner där Sebastian får 

möjlighet att fundera kring sina funktionsnedsättningar 

och vilken hjälp han är i behov av för att hantera dem. 

Kontakten innebär en möjlighet att formulera realistiska 

livsmål. 

Genom att få en ökad förståelse av sig själv mår 

Sebastian bättre på sikt och undviker att hamna i djupa 

depressioner som kräver psykiatrisk vård.

Strategiskt arbete och 

arbetsmiljöarbete 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Folkhälsoarbete 

Avdelningen för funktionshinder 

Intern företagshälsovård - Hälsan & arbetslivet 

Institutet för stressmedicin (ISM) 

Arbets- och miljömedicin (AMM), Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

Psykologisk och psykiatrisk katastrofledningsgrupp (PKL) 

73

Folkhälsoarbete 

Folkhälsokommitténs uppdrag och målgrupp 

Kommittén utgår från vision Västra Götaland - Det 

goda livet. Den har uppdrag och ansvar för utveckling 

av välfärds- och folkhälsoarbetet i Västra Götaland. 

Arbetet baseras på en kunskapssyn på folkhälsoarbete 

som tvärvetenskapligt kunskapsområde. Det nationella 

målet för hälsa ”att skapa samhälleliga förutsättningar 

för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” är 

övergripande i allt folkhälsoarbete. 

I den kanslienhet som stödjer kommittén arbetar 

utvecklingsledare med olika grundprofessioner, varav en 

är psykolog. 

Psykologkunskapen i arbetet som 

utvecklingsledare 

Den psykologiska kunskapen om processer som präglas 

av samspelet mellan organisation, grupp och samhälle är 

mycket användbar. Kunskap och teorier som utgår från 

individens utveckling är även den värdefull. 

Ett av de nationella målområdena för folkhälsoarbete 

omfattar deltagande metoder, empowerment (ungefärlig 

betydelse egenkontroll, självständighet) och aktionsforskning. 

Individens välbefinnande och psykiska hälsa 

är utgångspunkten i detta arbete. 

74 

Barns- och ungas uppväxtvillkor 

Ett område för arbetet är barns - och ungas uppväxtvillkor. 

Tillsammans med kommuner, hälso- och sjukvård 

samt frivilliga aktörer och även nationellt bedrivs samverkan 

och utvecklingsarbete. 

Arbetet sker ihop med kollegor som har kunskap i 

andra fördjupningsområden till exempel kost och 

fysisk aktivitet och den frivilliga sektorn. Vad det gäller 

regionfullmäktiges uppdrag exempelvis att bilda hälsofrämjande 

nätverk sker arbetet oftast i samarbete med 

regionkansliets olika förvaltningar. 

Exempel 

Folkhälsokommittén bidrar i forskningsprojekt inom 

Sahlgrenska Akademin angående övervikt och fetma hos 

barn och ungdom och i forskning om samband stress 

och psykisk hälsa. 

Ett område som fått förnyad aktualitet genom folkhälsopropositionen 

våren 2008 är regeringsuppdraget 

att ta fram mätmetoder för psykisk hälsa. 

Enheten har tidigare deltagit i detta då Socialstyrelsen 

på regeringsuppdrag från 2003 skulle ta fram 

mätmetoder för psykisk hälsa.

Avdelningen funktionshinder 

och delaktighet 

Verksamhetens uppdrag och målgrupp 

Avdelningen funktionshinder och delaktighet ska verka 

för att funktionshinderaspekterna är väl integrerade i 

regionens verksamheter och i den samverkan som sker 

mellan Västra Götalandsregionen och andra aktörer. 

Det kan exempelvis handla om att ta fram och sprida 

målgruppsrapporter, riktlinjer för fysisk tillgänglighet, 

bemötandeutbildning, information i anpassade former, 

upphandlingsunderlag och FoU inom funktionshinderområdet. 

Avdelningen funktionshinder och delaktighet ska 

också verka för goda förutsättningar för regionens hälso- 

och sjukvård att ge stöd och insatser till individer med 

varaktig funktionsnedsättning. 

Det kan exempelvis handla om att ta fram och sprida 

verktyg som tydliggör och/eller förenklar hjälpmedelsförskrivningen 

för verksamheterna eller som ger stöd 

och vägledning i olika rehabiliterings- och habiliteringsfrågor. 

Avdelningens arbete bygger på följande 

värderingar: 

• 

• 

• 

Alla människor har lika värde, såväl samma rättigheter 

som skyldigheter och samma rätt att få dem 

respekterade 

Vi betraktar människan som en person med ett 

värde i sig och ser inte människan som ett objekt 

eller ett föremål för åtgärder. Människans värde är 

oberoende av vilka egenskaper, nytta eller funktion 

hon har 

Människor med funktionsnedsättning och verksamheters/enheters 

behov och villkor/förutsättningar 

är utgångspunkter för vårt arbete. 

Psykologernas uppgifter, metoder och arbetssätt 

Två psykologer är anställda på avdelningen funktionshinder 

och delaktighet. De är anställda som utvecklingsledare. 

Tjänsterna förutsätter inga psykologstudier 

men psykologers kunskap och erfarenhet är en mycket 

användbar tillgång i arbetet. 

Avdelningen har ett konsultativt arbetssätt och 

samverkar alltid med ansvarig sektor/verksamhet och 

brukarrepresentanter. Utvecklingsledaren har oftast en 

samordnande roll, är en ”spindel i nätet”. Kunskap i 

organisationspsykologi kommer väl till pass. 

75 

Att sprida information och kunskap är centralt, rapportskrivning 

tillhör vardagen och dessa delar underlättas 

av en fördjupad förståelse av olika kommunikationsstrategier. 

I arbetet ingår också att granska forskningsrapporter, 

att analysera data och att tolka statistik, både kvalitativt 

och kvantitativ. Detta behövs bl.a. för att kunna förse 

politiker med beslutsunderlag. 

Avdelningen lägger stor vikt vid att kombinera ett 

individperspektiv med samhälls- och organisationsperspektiv, 

begrepp och teoribildningar som psykologer är 

väl förtrogna med och vana att tillämpa i olika sammanhang. 


Utmaningen att arbeta övergripande och strategiskt består 

framför allt i att finna metoder och tillvägagångssätt 

att integrera ett horisontellt perspektiv hos alla anställda 

och i all verksamhet inom Västra Götalandsregionen. 

Det horisontella perspektivet innebär också att all 

verksamhet generellt tydligare ska utgå från FN:s deklaration 

om de mänskliga rättigheterna (MR), att beakta 

mångfald och verka mot all form av diskriminering. 

Om detta MR-perspektiv får större genomslagskraft ges 

många medborgare i Västra Götaland större möjligheter 

till delaktighet och tillgänglighet. Trots att mångfald är 

en tillgång för samhället är utanförskapet stort hos flera 

grupper. En av dessa är personer med funktionsnedsättning 

där avdelningen funktionshinder och delaktighet 

har ett särskilt ansvar. 

En annan utmaning är att finna samverkan och ”brobyggande” 

mellan individstöd (habilitering, rehabilitering, 

hjälpmedel) och arbetet med ökad tillgänglighet 

för personer med funktionsnedsättning. Det kan exempelvis 

handla om att stimulera samarbete mellan de 

som producerar och förskriver hjälpmedel och de som 

tillverkar och ansvarar för kollektivtrafiken. 

Psykologisk kunskap om individen, gruppen och 

organisationen är en viktig kunskapskälla för båda dessa 

utmaningar.

Intern företagshälsovård - 

Hälsan & arbetslivet 

Verksamhets uppdrag och målgrupp 

Hälsan & arbetslivet är Västra Götalandsregionens 

interna företagshälsovård och den är en oberoende 

expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering, 

som har kompetens att identifiera och beskriva 

sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet 

och hälsa. 

Uppdraget är att vara en intern konsultorganisation 

inom området företagshälsovård, arbetslivsutveckling 

och arbetsmiljörevision. 

Hälsan & arbetslivet är en egen förvaltning med 

knappt hundra anställda med olika professioner som 

servar regionens anställda med tjänster inom rehabilitering 

och systematiskt arbetsmiljöarbete. 

Man driver även och är delaktiga i olika projekt med 

fokus på rehabilitering och arbetsmiljö. 


För närvarande finns åtta anställda legitimerade psykologer 

inom förvaltningen. Detta kan dock variera över 

tid. 

Psykologernas uppgifter 

Psykologerna arbetar konsultativt med psykosociala 

arbetsmiljöfrågor och med arbetslivsinriktad rehabilitering 

och genomför utbildningar/föreläsningar inom 

dessa områden. De arbetar med insatser på individ-, 

grupp- och organisationsnivå. På individnivå är det 

samtal med arbetsrelaterade fokus som stresshantering, 

kommunikation, arbetsrelationer, chef- medarbetarskap. 

Även individuellt chefsstöd erbjuds. Aktiv medverkan 

sker i rehabiliteringsarbetet genom individkontakter, 

flerpartsmöten och olika typer av bedömningar. 

På gruppnivå är det utbildning, konflikthantering, 

handledning (både för arbetsgrupper, löst sammansatta 

grupper och chefsgrupper) och olika insatser i arbetsgrupper 

som teamutveckling och krisstöd. Vanligt tema 

för insatser i arbetsgrupper är kommunikation. 

På organisationsnivå arbetar psykologer med systematiskt 

arbetsmiljöarbete, förändringsarbete, utbildning, 

konsultation och arbetsmiljökartläggningar. 

Utbildningsteman är till exempel stress, hot och 

våld, kommunikation, konflikthantering, kränkande 

särbehandling, organisationsförändringar, ledarskap och 

medarbetarskap. 

76 

Ett annat sätt att dela in typen av uppdrag är i 

hälsofrämjande, förebyggande och återskapande/efterhjälpande. 

De flesta uppdrag på individnivå är återskapande/efterhjälpande 

medan det är större fokus på 

hälsofrämjande och framför allt förebyggande när det 

gäller grupp- och organisationsnivå. 


På rikspolitisk nivå finns förslag om att ge företagshälsovården 

mer resurser och stärka dess roll i rehabiliteringen. 

Den statliga utredningen om socialförsäkringssystemet 

som presenterades i december 2007 föreslog 

att företagshälsovården skall avlasta primärvården och 

bedriva hälso- och sjukvård; att en framtida företagshälsovård 

ska stå på tre ben; primärvård, försäkringsuppgifter 

och arbetsmiljö. 

Det positiva är att företagshälsovården ses som en 

central faktor för att sänka sjukskrivningstalen. De nya 

sjukskrivningsreglerna skapar även de ett större tryck på 

åtgärder i rehabiliteringsarbetet. 

En framtida marknad för Hälsan & arbetslivet kopplad 

till detta är en större efterfrågan på bedömningar 

av arbetsförmåga. Psykologer kan få en utmejslad roll i 

dessa bedömningar utifrån sin utredande kompetens. 

En utmaning för företagshälsovården med större 

individfokus och ett mer dominerande medicinskt perspektiv 

är att samtidigt rymma de hälsofrämjande och 

förebyggande aspekterna av arbetsmiljöarbetet. 

I ljuset av ovanstående och med tanke på att det ibland 

finns en ”akutkultur” är det en utmaning för psykologer 

att bidra till att värna om Hälsan & arbetslivets hälsofrämjande 

och förebyggande insatser samt att bidra till 

att fokus även läggs på grupp och organisation. 

Det är viktigt psykologer står för en konsultativ grundsyn 

med ambitionen att genom insatser öka lärandet i 

kunskapsorganisationen. 

En annan utmaning är behovet av kunskap och rutiner 

angående förändringsarbete. Detta kan då minska behovet 

av efterarbete från företagshälsovårdens sida genom 

de negativa konsekvenser som ofta blir fallet idag.

Institutet för stressmedicin (ISM) 

ISM verkar för att stress och stressrelaterad ohälsa minskar 

genom att bedriva forskning samt föra ut erfarenheter 

och kunskaper inom det stressmedicinska området. 

ISM ska därigenom medverka till att göra Västra Götalandsregionen 

till förebild vad det gäller hälsofrämjande 

arbetsplatser och behandling av stressrelaterad ohälsa. 

Verksamheten omfattar tre samverkande delar; forskning, 

prevention samt utredning/behandling. 

Målgrupp är patienter med stressrelaterad ohälsa, och i 

dagsläget tar man emot patienter som uppfyller kriterierna 

för diagnos utmattningssyndrom och är i ett tidigt 

skede(sjukskrivna kortare tid än sex månader). 


På ISM finns en psykolog anställd med placering på 

behandlingssektionen. Psykologen bidrar med kunskap 

och utvecklingsarbete inom alla verksamhetsdelarna, 

men tyngdpunkten ligger inom det kliniska arbetet, 

som bedrivs inom ramen för ett team. 

Ofta görs multidisciplinära bedömningar av patienten. 

Detta är en patientgrupp som behöver förstås 

utifrån ett biopsykosocialt synsätt. 

Psykologens främsta uppgift är att utreda och bedöma 

patientens problematik och ge rekommendationer och 

hänvisning till fortsatt behandling, samt delta i utvecklandet 

av behandlingsstrategier. 

Bakgrunden till att man drabbas av ett utmattningssyndrom 

kan se mycket olika ut. Överbelastningen 

har ofta ha uppstått i samband med arbetsrelaterade 

problem men det är vanligt att man även finner andra 

faktorer som bidragit till sårbarhet. Exempel på detta 

är tidiga trauman, affektiv sjukdom, PTSD- reaktioner, 

betydande relationsproblematik med mera. Att noggrant 

utreda bakomliggande faktorer är därför viktigt. 

Psykologen är beroende av ett upparbetat nätverk av 

behandlare med olika specialkompetenser att hänvisa till 

för fortsatt behandling. 

Som ett led i detta har ISM startat ett preventions- och 

behandlarnätverk vars syfte är att vara ett forum för 

kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte. Psykologen 

är en av nyckelpersonerna i nätverket som idag har 300 

deltagare. Aktiviteter hålls två gånger per termin, oftast 

77 

i form av inbjudna föreläsare men även som riktade 

utbildningsdagar. 

Psykologens uppgifter spänner över samtliga de arbetsområden 

som psykologer arbetar med. Utbildning och 

metodutveckling är viktiga inslag. Psykologen deltar i 

flera projekt som syftar till att utveckla behandlingsstrategier, 

exempelvis: utveckling och spridning av sömnbehandlingsmodell 

i grupp enligt KBT och utprovning 

och utvärdering av ett neuropsykologiskt screeninginstrument. 

ISM har ett 20-tal olika forskningsprojekt på gång. 

Psykologen bidrar i de studier som berör behandling. 

Exempel är en studie gällande kognitiv funktion hos 

patienter med utmattningssyndrom, samt en studie där 

fysisk aktivitet jämförs med KBT- behandling. 


Arbetet med att kartlägga den stressrelaterade ohälsan 

är ett nytt verksamhetsområde där psykologisk kunskap 

behöver tillföras på många nivåer. 

Ett fortskridande arbete pågår med att beskriva och 

vetenskapligt belägga diagnosen utmattningssyndrom 

utifrån symtom, funktionsnivå och förlopp. Olika 

behandlingsinsatser ska värderas och en grund behöver 

skapas för att kunna göra prognoser. 

Kunskapen ska spridas till verksamheter så som 

primär- och företagshälsovård, Försäkringskassan med 

flera för att skapa en samsyn vad gäller rehabilitering 

och sjukskrivning. 

Psykologen har en självklar roll i detta arbete och det 

finns behov av fler psykologer inom verksamheten, 

särskilt för psykologer med intresse för forskning. 

En viktig uppgift för psykologen är att utveckla 

neuropsykologiska instrument som fångar upp denna 

patientgrupps specifika svårigheter, något som det idag 

arbetas med på flera nivåer. Ytterligare ett 

utvecklingsområde är att rikta fokus mot 

patientgruppen unga vuxna.

Arbets- och miljömedicin (AMM), 



Arbets- och miljömedicin (AMM) har uppdraget att 

främja hälsa i arbetslivet och att utreda och förebygga 

ohälsa orsakad av faktorer i arbetsmiljö och omgivande 

miljö: kemiska, fysikaliska, psykosociala och ergonomiska 

faktorer. 

Verksamheten bedrivs inom tre huvudområden: patientutredningar 

vid misstänkt arbetsrelaterad ohälsa; 

utredning och forskning kring samband mellan faktorer 

i arbets- och omgivningsmiljön och ohälsa; information 

och utbildning inom området. 

Samtliga verksamhetsområden kräver ett tvärvetenskapligt 

angreppssätt med nära samarbete mellan 

personal med olika specialistkompetens inom medicin, 

kemi/teknik, ergonomi, psykologi och beteendevetenskap. 

Organisatoriskt tillhör AMM Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

och har hela länet och norra Halland som 

upptagningsområde. 


På AMM finns tre psykologer, varav två disputerade och 

en doktorand. 

Psykologuppgifter 

Psykologerna är verksamma inom samtliga huvudområden. 

I det patientrelaterade arbetet görs två typer 

av utredningar; dels exponeringsutredningar gällande 

psykisk belastning i arbetet ( till exempel höga psykiska 

krav, bristande kontroll, bristande socialt stöd, obalans 

mellan ansträngning och belöning, mobbning); 

dels neuropsykologiska utredningar för bedömning av 

kognitiv funktionsnedsättning på grund av yrkesmässig 

exponering för lösningsmedel (neurotoxiska kemikalier 

såsom färg, lack, lim, rengöringsmedel). 

Undervisning och information ges om bland annat 

psykosociala arbetsmiljöfrågor, beteendetoxikologi, 

stress och stressrelaterad ohälsa, arbetstider, metodik vid 

utredning och forskning. 

Rådgivning och handledning inom ramen för olika 

utbildningar och forskning utgör en viktig och ökande 

del av verksamheten. Psykologer anlitas för utredningar 

78 

och utbildningsinsatser inom företag och offentlig 

verksamhet. 

Samtliga psykologer deltar i eller driver egen 

forskning och projektverksamhet. Kunskaps- och 

forskningsfältet spänner över områden som involverar 

arbetspsykologi, klinisk psykologi, långtidseffekter av 

lösningsmedelsexponering, hälsofrämjande ledarskap, 

användning av informations- och kommunikationsteknik 

hos unga vuxna och metodkunskap. 

Psykologerna samarbetar med övriga arbetsmedicinska 

kliniker i Sverige, psykologer och beteendevetare inom 

företagshälsovården, Institutet för stressmedicin (ISM), 

Göteborgs universitet (bl. a. institutionen för Arbetsvetenskap, 

Handelshögskolan). Även internationellt 

samarbete finns. 


En utmaning är att vinna gehör för psykologiska förklaringsmodeller 

i arbetsskadeärenden, där man traditionellt 

lutat sig mot numeriska gränsvärden för bedömning 

av så kallad skadlig inverkan i arbetet. 

En annan utmaning är att i den tvärvetenskapliga 

verksamheten, klinik såväl som forskning, värna om 

och upprätthålla psykologers unika kompetens vid 

bedömning, planering och genomförande av psykologiska 

metoder. Angeläget är också att utveckla och 

sprida kunskapen om hur psykometriska metoder kan 

användas i medicinskt forsknings- och utredningsarbete. 

Det finns ett stort behov i arbetslivet av mer kunskap 

om hur den psykosociala arbetsmiljön kan förstås och 

beskrivas. Vidare finns ett stort behov av kunskap om 

hur man utifrån förståelse för mänskliga psykiska förutsättningar 

och behov i olika funktioner och roller kan 

utforma och genomföra genomtänkta åtgärder för bättre 

psykosociala förhållanden. Behovet av kunskap om hur 

man systematiskt kan utvärdera och lära av genomförda 

åtgärder är också stort. Dessa behov pekar på stora tilllämpningsmöjligheter 

för psykologers yrkeskunskaper.

Psykologisk och psykiatrisk katastrofledningsgrupp 

(PKL-grupp) 


På alla akutsjukhus i regionen finns en organisation för 

omhändertagande vid allvarliga händelser. Denna verksamhet 

leds av en psykologisk och psykiatrisk katastrofledningsgrupp 

(PKL). Genom stödprogram för direkt 

och indirekt drabbade ska PKL-verksamheten förebygga 

och lindra psykiska efterverkningar och så långt möjligt 

förhindra att psykisk ohälsa och funktionsnedsättning 

utvecklas. Den ska vidare identifiera riskpersoner som 

behöver remitteras till sjukvårdens ordinarie verksamheter. 

I PKL-gruppen ingår personer, som arbetar inom 

sjukhusen. Vid behov ska PKL-grupperna samverka 

med andra sjukhus samt med primärvården och kommunernas 

grupper för psykosocialt omhändertagande 

(POSOM). 

79 

Psykologers uppgifter 

Inom området verkar psykologer med utbildning i psykotraumatologi. 

Dessa psykologer arbetar i vanliga fall 

inom andra verksamheter, exempelvis psykiatrin. 

Det finns en centralt placerad beredskapspsykolog på 

deltid vid PKMC (Prehospitalt och Katastrofmedicinskt 

Centrum) för beredskap och kompetens i psykologiska 

och psykosociala frågor. 

Psykologens uppgift är bland annat att vara sammanhållande 

för de regionala PKL-grupperna. I såväl regionala 

som lokala PKL-grupper ingår psykologer. Tyngdpunkten 

för psykologen är att ansvara för psykologisk 

kompetens, för krisintervention, för identifiering av 

kvarstående stressreaktioner och för rådgivning och 

adekvat information inom organisationen och utåt. 

Psykologens uppgift kan också vara att genomföra en 

psykologisk genomgång, debriefing, för insatspersonal 

som utsatts för starka påfrestningar i samband med 

allvarlig händelse.


Slutord 

81


Övergripande samordning och planering 

Psykologer är i Västra Götalandsregionen en liten yrkesgrupp, 

cirka en och en halv procent av alla anställda. De 

arbetar ofta i verksamheter med chefer som har annan 

profession och där de utgör en minoritet. 

Kunskapstillväxten inom psykologin gör att behovet 

att uppdatera sig är stort och det ställer stora krav på att 

självständigt orientera sig utåt gentemot utbildningsinstitution, 

forskning och kollegor. Enskilda verksamheter 

har ofta svårt att anordna specifika utbildningar och att 

arbeta med specifika frågeställningar kring psykologers 

arbetsmetoder. 

Det övergripande Kompetensrådet för psykologer 

(bilaga1) som bland annat arbetar med PTP- frågor, 

utbildningsinstitutionen, praktikplatser, specialistutbildningsfrågor 

och vidare andra frågor rörande kompetensförsörjning 

och kompetensutveckling är ett viktigt 

forum för att samordna, följa och utveckla psykologin i 

regionen. 

Rådets arbete kan utvecklas och ge mervärde exempelvis 

när det gäller att samordna utbildningar, föreläsningar 

och arbetsgrupper. Förutom ekonomiska fördelar ges 

vinster av att man utvecklar nätverk utifrån olika intresseområden 

inom psykologiska verksamheter. När det 

gäller moment i specialistutbildningen kan man se klara 

fördelar med en sådan samordning. 

Den psykologiska expertisen behöver också komma 

till uttryck inom övergripande planering av hälso- och 

sjukvård på motsvarande sätt som den medicinska gör 

via exempelvis de medicinska rådgivarna. 

Kompetensförsörjning och kompetensplanering 

Psykologer är en yrkesgrupp som tar och länge har tagit 

stort ansvar för den egna kompetensutvecklingen. Det 

är angeläget att det intresse som finns att vidareutbilda 

sig och fördjupa sitt yrkeskunnande går hand i hand 

med de behov av kompetens som finns i verksamheterna 

och att de individuella kompetensutvecklingsplanerna 

sätts i ett sammanhang. 

82 

Ett sätt att göra det är att erbjuda en specialistutbildning 

som stämmer med behoven i verksamheterna, som 

kopplar ihop det kliniska arbetet, teoretiska moment, 

handledning och forskningsmoment. 

Man får då en kontinuitet och en styrning när det 

gäller kompetensen i verksamheten och en fördelning av 

nyare och mer erfarna psykologer. 

Det behöver finnas en linje från verksamhetsförlagd 

praktik under utbildningen (15 veckor), PTP- tjänstgöringen 

efter psykologexamen, kliniskt arbete för att bli 

erfaren i yrket inom ett särskilt område och så småningom 

för en del en formaliserad specialiseringsutbildning 

med de moment den innehåller. Verksamheterna skulle 

också vinna på flera disputerade psykologer. 

Ett samarbete och en samordning av delar i specialistutbildningen 

inom Västra Götalandsregionen skulle borga 

för att man får en kvalitativt likvärdig psykologverksamhet 

över hela regionen. 

Klinisk forskning och kvalitets- och 

verksamhetsutveckling 

Det pågår mycket litet av klinisk forskning med anknytning 

till psykologin i Västra Götalandsregionens 

verksamheter. Psykologer med forskningsintresse finns 

oftast enbart på utbildningsinstitutionerna. 

De forskaranknutna och disputerade personer som är 

psykologer arbetar mestadels inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 

Det rör sig om ett tjugotal, det vill säga, 

cirka tre procent av alla anställda psykologer. 

Utbildningen i sig är forskningsanknuten, PTP- 

tjänstgöringen stimulerar till projektarbete och specialistutbildningen 

kräver att man gör ett publicerbart 

forskningsarbete. Hittills har det dock inte i någon 

större utsträckning funnits möjligheter eller incitament 

för att kombinera kliniskt arbete och verksamhetsnära 

forsknings- och utvecklingsarbete. 

Då Västra Götalandsregionen (24) ser kvalitets- och 

verksamhetsutveckling och även forskning som framgångsfaktorer 

så ger det möjligheter för att de psykologiska 

kunskapsområdena bättre tas tillvara för att 

förbättra verksamheterna. Det behövs även system som

underlättar för klinisk forskning och adjungerade professurer 

eller lektorat; kombinationstjänster. Rapporten 

har i sina beskrivningar av olika verksamhetsområden 

pekat på många möjligheter till och behov av utveckling 

och förbättringar. 

Kompetenscentra 

Det blir allt vanligare med inrättande av kompetenscentra 

för specifika diagnoser. Vid de diagnoser där 

utredning och behandling innefattar psykologiska 

kunskapsområden behöver psykologer finns med bland 

de kompetenser som bygger upp dessa centra. 

Samhällstrender och preventionspsykologi 

Dagens samhälle ger människor ökade möjligheter 

men ställer också ökade krav när det gäller att hantera 

information, att välja bland många alternativ, att skapa 

egen struktur i vardagen, att klara av förändringar och 

nyorientera sig i familjesituation, skola och arbetsliv. 

Det är oftare än tidigare psykiska och sociala skeenden 

som utgör påfrestningar och utlöser sjukdom och 

ohälsa, inte minst hos barn och ungdomar. Människor 

har ofta goda kunskaper om hur man skall leva vad gäller 

exempelvis sömn, matvanor och motion, men man 

lever ändå inte efter den kunskap man har 

Allt fler människor har svårt att uppnå och hålla en 

balans i livet som svarar till människans grundbehov. I 

krissituationer av olika slag blir detta särskilt kännbart. 

Psykologer är en av de professioner som bidrar till beteende- 

och attitydförändringar hos individer och detta 

arbete behöver ske inom många olika delar av vården. 

Psykologisk kunskap kan i större utsträckning än idag 

användas för att förstärka arbetet med livsstilsrelaterad 

ohälsa och i det förebyggande arbetet med riskgrupper. 

Psykologisk kunskap kan användas direkt i patientarbete, 

vid handledning, utbildning och vid utvärdering 

av olika program. 

83 

Preventionspsykologisk kunskap är också av stort värde i 

ett övergripande folkhälsoarbete. Det finns goda modeller 

bland annat från Holland hur man systematiskt kan 

arbeta övergripande med detta område (25). 

Psykologiska behandlingsmetoder, 

kvalitet och tillgänglighet 

Det finns mycket att utveckla när det gäller behandlingsmetoder 

i klinisk verksamhet där man ofta har 

individer med blandad problematik. Det finns få studier 

som tittat på nyttan med mer sammansatta insatser över 

tid i psykiatriska sammanhang trots att detta är mer 

regel än undantag. 

Det är också angeläget som SBU påpekar att den 

kunskap man har kommer till användning så att befolkningen 

får del av fungerande psykologiska metoder vid 

olika slags psykisk ohälsa (12). Det handlar bland annat 

om psykologisk behandling vid depression, ångesttillstånd, 

personlighetsstörningar och även vid psykoser 

Psykologisk korttidsbehandling inom primärvården 

har visat sig ha god effekt och att vara ett kostnadseffektivt 

sätt att hjälpa människor. Psykologisk behandling 

har visat sig göra god nytta även vid en del somatiska 

sjukdomar. 

Den tekniska utvecklingen ger nya möjligheter till ökad 

tillgänglighet och patientsäker vård och behandling. Assisterad 

självhjälp via internet öppnar för nya sätt att nå 

ut med information och behandling. Till exempel vid 

fobier och ångest har behandling via nätet visat sig vara 

en framkomlig väg. 

Psykologisk rådgivning och vägledning per telefon är 

ett enkelt sätt att öka medborgarnas tillgång till psykologisk 

expertis. Likaså kan frågor och svar via internet 

vara ett sätt att öka tillgängligheten. 

I dagsläget är möjligheten att nå kontakt med psykolog 

direkt; via akutverksamhet nästan obefintlig(även 

inom psykiatrin). Behov av och möjligheter att öka 

tillgängligheten på detta område bör utredas.

Neuropsykologiska frågeställningar inom 

alla områden av vården 

Alltmera uppmärksammas de svårigheter som människor 

kan ha till följd av utvecklingsrelaterade störningar, 

skador eller sjukdomar som påverkar centrala nervsystemet 

och ger problem med kognitiva funktioner, inlärning, 

koncentration, uppmärksamhet, aktivitetsnivå, 

planering, sociala kontakter med mera. 

Svårigheter inom dessa områden är alltmera kännbara 

i vårt samhälle som i stor utsträckning förutsätter 

informationsinhämtande, problemlösning och flexibilitet 

i tanke och handling. 

Kunskapstillväxten inom psykologin och neurobiologin 

är snabb och det utvecklas allt bättre metoder, såväl 

psykologiska test som hjärnavbildningsmetoder för 

att belysa och beskriva denna typ av svårigheter. Det 

utvecklas också pedagogiska program för att stimulera 

inlärning och utveckling av färdigheter och det finns 

också en del läkemedel som kan göra skillnad. 

Det utvecklas lovande anpassningar av psykoterapeutiska 

metoder vid ADHD och Aspergers syndrom. 

Datorbaserade program för att stimulera arbetsminnet 

tas också fram. Noggrann diagnostik, vare sig det rör 

sig om barn med utvecklingsrelaterade störningar eller 

vuxna med förvärvade hjärnskador spelar stor roll för att 

man ska få rätt pedagogiskt och annat stöd och ibland 

rätt medicinering. En noggrann psykologisk utredning 

är en viktig del i detta arbete. 

En god kunskap om starka och svaga sidor gör också 

att individen och dennes närstående kan förhålla sig till 

en eventuell funktionsnedsättning. 

Neuropsykologin har sin plats inom de flesta områden 

inom hälso- och sjukvården där psykologer arbetar. 

Behoven förväntas öka liksom möjligheterna för psykologer 

att göra nytta genom den snabba kunskapstillväxt 

som sker. 

Uppmärksammas skall att även inom primärvården 

är det angeläget att känna igen personer med den här 

typen av svårigheter för att lotsa rätt i vården och för 

att anpassa insatser utifrån de speciella förutsättningar 

funktionsnedsättningar av detta slag kan innebära. 

84 

Primärvård 

Av hälso- och sjukvårdslagen framgår att primärvården, 

som en del av den öppna vården, utan avgränsning vad 

gäller sjukdom, ålder eller patientgrupper, ska svara för 

befolkningens behov av sådan grundläggande medicinsk 

behandling, omvårdnad, rehabilitering och förebyggande 

arbete som inte kräver sjukhusens medicinska eller 

tekniska resurser eller annan särskild kompetens. 

Målet utifrån idéskissen Medborgarnas Primärvård (26), 

är att 80 procent av all vård ska erbjudas inom primärvården. 

I Framtidens sjukvård, utvecklingsstrategi för 

hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen (27) 

sägs också att vården ”nära” medborgarna skall tillgodose 

cirka 80 procent av vårdbehovet. 

En av de yrkesgrupper som behöver finnas inom 

primärvården för att tillgodose en god hälso- och sjukvård 

på lika villkor för befolkningen är psykologer. En 

utmaning är att medborgarna vid alla primärvårdsenheter 

inom Västra Götalandsregionen får träffa psykolog 

vid behov för att få hjälp med psykologisk bedömning 

och behandling 

Psykologen har en viktig roll att fylla när det gäller 

personer med psykisk ohälsa, personer med sammansatt 

symtomatologi och även vid en del somatiska sjukdomstillstånd. 

Det handlar om att möta vårdsökande och 

göra bedömningar utifrån helhetsperspektivet, att göra 

avgränsade insatser där så behövs och att rekommendera 

andra insatser där det behövs. 

Psykologen bistår andra yrkesgrupper med psykologisk 

kunskap genom handledning, konsultation och 

utbildning. 

Psykologisk kompetens har en självklar roll i ett tvärprofessionellt 

arbete med rehabilitering för att förebygga 

och minska sjukskrivningar och skapa förutsättningar 

för återgång i arbete. I teamarbetet integreras psykologiska, 

psykosociala och somatiska faktorer till en 

helhetsbedömning av den enskilde patienten. 

Psykologen är väl förtrogen med människas utvecklingsstadier 

och möter människor från barn till vuxen 

ålder. Vid utökad satsning på psykologkompetens inom 

primärvården bör man överväga att subspecialisering för 

olika åldersgrupper.

Inom primärvården betonas ofta vikten av förebyggande 

arbete. Flera satsningar görs för närvarande bland annat 

i form av livsstils- och rökavvänjningsmottagningar. 

Inom det psykologiska området utvecklas tankar om 

detta i Socialstyrelsens skrivelse Psykosocial kompetens 

inom Primärvården (28 ). Här betonas att det inom primärvården 

kan var särskilt påkallat att uppmärksamma 

metoder av egenvård som självhjälpslitteratur, telefonkontakter 

samt riktade behandlingsprogram på internet. 

I alla former av självhjälp är det viktigt att psykologer 

finns med i utveckling och administrering. 

En ytterligare utmaning är att vidareutveckla olika 

gruppformer för stöd och behandling – från riktade 

psykoterapeutiska grupper till deltagande i tvärgrupper 

ihop med andra kategorier där psykologen står för 

särskilda inslag. 

En grupp patienter har behov av en längre psykoterapi 

vilket inte idag kan erbjudas inom primärvården. Det 

handlar om en grupp människor med stort lidande men 

så pass god funktionsnivå att de inte har möjlighet att 

få del av öppenvårdspsykiatrins resurser. Denna grupp 

är väl känd av både primärvård och specialistpsykiatrin. 

Den får inte den insats utifrån behov som den är berättigad 

till. Behovet av mellanformer där längre kontakter 

kan erbjudas är stort för att undvika att patienter bollas 

mellan serier av korttidsbehandlingar utan sammanhang 

med varandra och för att förhindra försämring över tid. 

Barn och unga 

Barn och ungdomars hälsa och utveckling behöver 

ytterligare uppmärksammas. En vidare utveckling av 

metoder och förhållningssätt för det hälsofrämjande och 

preventiva arbetet, av samverkansformer och kunskapsstöd 

för insatser avseende psykisk hälsa hos barn och 

ungdomar är angeläget. Kunskap om hälsans bestämningsfaktorer 

(risk- och frisk/skyddsfaktorer), betydelsen 

av tidiga insatser och om tidiga tecken på psykisk 

ohälsa och avvikande utveckling bör genomsyra arbetet. 

Mödra- och barnhälsovårdens psykologverksamhet re- 

85 

presenterar ett brett kunskapsområde i ett expanderande 

kunskapsfält och psykologisk kompetens är betydelsefull 

i utvecklingen av arbetssätt och innehåll inom mödra- 

och barnhälsovården för att främja och förebygga 

psykisk hälsa. Det gäller framför allt olika former för 

generellt och riktat kunskapsbaserat föräldrastöd och 

tidig upptäckt och tidiga insatser för barn och familjer i 

riskmiljöer. Utmaningar finns i mötet med nya reproduktiva 

möjligheter som väcker existentiella och etiska 

dilemman, konsekvenser av barn- och vuxenpsykiatrins 

tydligare specialisering, mötet med ett jämställt föräldraskap 

och nya familjebildningar i ett genusperspektiv. 

För att möjliggöra en fortsatt sammanhållen vårdkedja 

inom mödra- och barnhälsovården för psykologverksamheten 

och en specialisering inom professionen bör 

psykologverksamheten drivas i sådan regi att insatserna 

erbjuds på lika villkor inom såväl mödrahälsovård som 

barnhälsovård oavsett vårdgivare. 

En utmaning för psykologer inom området barn och 

unga inom primärvården är att vara med och forma en 

första linjens hälso- och sjukvård avseende psykisk hälsa. 

Att utveckla det tvärprofessionella arbetet, teamarbetet, 

samverkan och samarbetet med andra för barn, unga 

och föräldrar viktiga vårdverksamheter och myndigheter 

är i högsta grad angeläget. Psykologens uppdrag som 

metodutvecklare, utbildare, konsult, bedömare och behandlare 

med inriktning på mer avgränsad problematik 

kommer att vara än mer central. 

En väl utbyggd första linjens sjukvård kan komplettera 

befintliga insatser inom exempelvis elevhälsa, socialtjänst 

samt ungdomsmottagningar för att begränsa 

antalet barn och ungdom som blir i behov av psykiatriska 

insatser. Sannolikt har primärvården möjlighet att 

ha ett hälsofrämjande perspektiv som är till gagn för de 

terapeutiska insatserna.

Psykiatri 

En utmaning är att göra psykiatrin till en attraktiv 

arbetsplats för såväl psykologer som andra yrkesgrupper 

så att den kunskap som finns om behandling av psykisk 

ohälsa kommer till maximal nytta. 

Den psykologiska kunskapen och kompetensen efterfrågas 

alltmer och är ett väsentligt bidrag till kompetensutveckling 

och vidareutveckling i både befintligt 

arbete och vid förändrade arbetssätt. Inom ramen för 

ökade krav på noggrann och differentierad diagnostik 

aktualiseras frågan om specialistfunktioner – specialisering 

inom vissa områden. Psykiatrin är ett område där 

exempelvis neuropsykologisk kunskap om individens 

kognitiva förutsättningar och eventuella funktionsnedsättningar 

behöver vägas in vid planering och genomförande 

av insatser. 

Det är angeläget att psykologers utredande och behandlande 

kunskaper kommer särskilt de svårast sjuka 

till del inom psykiatrin. Det handlar bland annat om 

människor med psykotiska störningar där tidiga och 

mångsidiga insatser betyder mycket för återhämtning, 

det handlar om personer med svåra personlighetsstörningar 

där adekvat behandling har goda effekter och det 

handlar om rättspsykiatrins patienter där pedagogiska 

och behandlande insatser behöver utvecklas och tilllämpas 

utifrån individernas förutsättningar. 

86 

Många psykologer har en specialistutbildning inom för 

psykiatrin väsentliga områden, något som används på 

ett sparsamt sätt. Svensk psykiatri skulle ha mycket att 

vinna på att ta till sig och satsa på specialistutbildade 

kliniska psykologer och specialisttjänster utifrån en 

modell från Norge (19). 

Det är även önskvärt att välkomna psykologer att ta ett 

större ansvar i organisatoriska och ledande sammanhang. 

Några områden där psykologers kunskap i större utsträckning 

kan användas är: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Forskning och utvärdering angående olika behandlingsinsatser 

Vuxenklinisk forskning och utvärdering genom 

specialistarbeten 

Utveckling och införande av nya behandlingsformer 

Kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling 

Behandling av neuropsykiatriska tillstånd 

Fördjupat arbete med gruppen unga vuxna med 

svåra psykiska störningar.

Slutord 

Kompetensrådets kartläggning visar på en bredd i 

psykologers uppgifter och arbetsområden och att de ofta 

arbetar i nära samarbete med andra yrkesgrupper för att 

förverkliga uppdrag, mål och visioner. 

Utifrån psykologperspektiv ses en utmaning för hälso- 

och sjukvård i att än mera förena och använda olika 

typer av kunskap om människan i hennes sammanhang 

så att befolkningen får del av samlad kompetens. Detta 

gynnar den enskilda människan i en aktuell situation 

av sjukdom och ohälsa och det gynnar utvecklingen av 

folkhälsa. 

Sjukvården har hittills framgångsrikt fokuserat på 

sjukdomar och hur man med medicinska insatser botar 

och lindrar dessa, den medicinska utvecklingen är och 

har under många år varit snabb. Hälso- och sjukvården 

stärks ytterligare om ett helhets- och lärandeperspektiv 

får större utrymme och därmed människors egna resurser 

i riktning mot hälsa och välbefinnande. 

Det fungerar läkande, förebyggande och hälsobefrämjande 

om man inom vården och alla dess viktiga möten 

kombinerar de båda perspektiven; att behandla utifrån 

organperspektivet och att bemöta och behandla utifrån 

människan som en handlande person som ska styra sitt 

liv. 

Uppdelningen av människan i kropp och psyke är en 

konstruktion som är praktisk ibland men som inte 

stämmer med modern kunskap om den mänskliga organismen 

som en biopsykosocial helhet (29). 

En modern, professionell hälso- och sjukvård har 

förmåga att tillämpa parallella synsätt och infallsvinklar 

beroende på vad som passar i den enskilda situationen. 

Det förutsätter också en tvärprofessionell kompetensstruktur, 

ett gott samarbetsklimat och lyhördhet för den 

vårdsökande och dennes närstående. 

Att försöka skilja kroppen från själen är 

som att försöka skilja havet från vågorna 

87 

Spinoza

Referenslista 

1. Västra Götalandsregionen 2005, Vision Västra Götaland 

2. Västra Götalandsregionen. Det goda livet i Västra Götaland, Västra Götalandsregionens budget 2007 med 

flerårsplaner 2008-2009 

3. Västra Götalandsregionen. En region öppen mot omvärlden, Västra Götalandsregionens budget 2009 

4. Währborg Peter, 2002, Stress och den nya ohälsan ,Natur och Kultur. ISBN:9127090078 

5. Antonovsky Aaron, 2005, Hälsans mysterium. Natur och Kultur. ISBN 9127110273, ISBN-13 

9789127110274 

6. www. folkhalsoinstitutet.se 

7. Socialdepartementet prop. 2007/08:110, En förnyad folkhälsopolitik. Regeringskansliet 

8. De medicinska sektorsråden, Västra Götalandsregionen, 2000. Medicinsk utveckling 2000-2010.Rapport 

juni 2000. De regionala medicinska sektorsrådens bedömning av den medicinska utvecklingen kommande 

10-årsperiod.. Västra Götalandsregionen 

9. Västra Götalandsregionen 2006, Västra Götalandsregionens Plattform 

10. Sveriges Psykologförbund. Yrkesetiska principer för psykologer i Norden 

11. Regeringskansliet, 2008, LOV att välja - Lag Om Valfrihetssystem, SOU 2008:15 

12. www.sbu.se 

13. Andersson, G.,Cuipers,P., Carlbring, P., & Lindefors, N., 2007, Effects of Internet-delivered cognitive beha 

viour therapy for enxiety and mood disorders. Rewiew Series: Psychiatry, 9, 9-14 

14. Nathan P. E., Gorman J. M. (eds.) 1998, A Guide to Treatments that works, Oxford University 

Press, New York. 

15. Roth A, Fonagy P, 2005, What works for whom, Guilford Press, ISBN 1572306505, 9781572306509 

16. www.sbu.se Medicinsk vetenskap & Praxis, nr 1/2008 

17. Finn, S.E. In our clients shoes - Theory & Techniques of Therapeutic Assesement, 2007, Lawrence Erlbaum 

Associates, ISBN 0-8058-5764-8 

18. Arbetsgrupp med företrädare för landsting och Sveriges Psykologförbund 2006, Nationell handbok för 

praktisk tjänstgöring för psykologlegitimation (PTP).www.vgregion.se/bestall eller Sveriges Psykologför 

bund. 

88

19. Göteborgs Universitet, Psykologiska Institutionen, Vart tar PTP- psykologen vägen?, Rapport från student 

firman vårterminen 2008 

20. www.lovdata.nu, Lov om etablering och genomforing av psykisk helsevern (psykisk helsevernloven) 

21. Verksamhetsbeskrivning för Mödra- och barnhälsovårdspsykologerna i Västra Götalandsregionen 2006 

22. Västkom och Västra Götalandsregionen, Gemensamma riktlinjer för kommunerna och regionen i Västra 

Götaland om samverkan avseende barn och ungdom med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social proble 

matik, 2005 

23. Nylander L, Holmqvist M, Gustafson L, Gillberg C. ADHD in adult psychiatry. Minimum rates 

and clinical presentation in general psychiatry outpatients. Nord J Psychiatry 2008;62:000. Oslo 

24. Västra Götalandsregionen, Strategi för regiongemensam kvalitets- och verksamhetsutveckling, RSK 520- 

2007 

25. www.riagg.ijsseland.nl 

26. Västra Götalandsregionen 2008, Vägen till medborgarnas primärvård 

27. Västra Götalandsregionen, 2005, Framtidens sjukvård, utvecklingsstrategi för hälso- och sjukvården i Västra 

Götalandsregionen, Regionkansliet 

28. Socialstyrelsen, skrivelse, 2007, Psykosocial kompetens i primärvården, Art. Nr. 2007-107-22 

29. Damasio, Antonio R, Descartes misstag, 2003-07, Natur och Kultur, ISBN: 9127097285 

89

Bilaga 1 

Kompetensrådet för Psykologer 

Den regionala yrkesspecifika beredningsgruppen för 

psykologer; Kompetensrådet, bildat i mars 2006 har 

som uppgift att skapa likvärdiga förutsättningar för en 

långsiktigt jämn och högkvalitativ psykologverksamhet 

inom VGR. 

Psykologin som vetenskap och tillämpning är i kraftig 

utveckling. En medveten styrning av hur psykologiska 

kunskaper och metoder kommer till användning, 

liksom en närmare vetenskaplig koppling och aktivitet i 

den kliniska verksamheten, är av stor vikt för att främja 

utvecklingen av arbetsfältet. 

Kompetensrådet verkar på uppdrag av Personalstrategiska 

avdelningen i Västra Götalandsregionen (RSK 

157-2006). Rådets ledamöter utgörs av psykologer med 

lednings- och samordningsuppdrag inom olika verksamhets- 

och geografiska områden i regionen och av 

studierektor för PTP- verksamheten. Kompetensrådets 

uppgifter är att: 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

medverka i den regionala strategiska kompetensförsörjningen 

när det gäller psykologer 

stå till förfogande som referensgrupp och/eller för 

särskilda uppdrag när Personalstrategiska avdelningen 

eller andra instanser önskar få frågor belysta 

och beredda inom psykologins arbetsområde 

svara för VGR:s kontakter med utbildningsinstitutionen 

när det gäller psykologkompetensfrågor 

verka för kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan 

olika verksamheter 

verka för att kopplingen mellan klinisk verksamhet, 

specialistutbildning och forskning stärks 

samordna och följa upp psykologkompetensfrågor 

i regionen 

initiera och ha kontakt med nätverk av psykologer 

inom specifika områden av psykologverksamhet 

samordna och följa arbetet med PTP 

arbeta med frågor rörande psykologers specialistutbildning 

och specialistbefattningar. 

90 

Ledamöterna i rådet 2008-10-20 är: 

Lotten Almgren - psykolog, yrkesutvecklare, Handikappförvaltningen, 

Göteborg 

Margret Andersson - samordnande psykolog, vuxenpsykiatri 

NU-sjukvården 

Ingrid Andrén - handläggare Personalstrategiska avdelningen, 

Regionkansliet 

Jan Dalgren - psykolog, verksamhetschef , Primärvården 

Skaraborg 

Inger Ericsson - psykolog, studierektor PTP- verksamheten, 

ordförande 

Roland Ericsson - psykolog, yrkesutvecklare för psykologer, 

Skaraborgs Sjukhus 

Åsa Gustavsson - yrkessamordnare för psykologer, 

psykiatri Kungälvs Sjukhus 

Jerry Larsson - chefspsykolog, Rehabiliteringsmedicin 

SU, Högsbo 

Kerstin Lundell-Ericson - chefspsykolog, Vuxenpsykiatri, 

Område 2 / SU 

Katarina Malmqvist - psykolog, studierektor PTP- 

verksamheten 

Christina Oscarson - psykolog, PVO -chef Primärvården 

Skaraborg 

Antonia Reuter - samordnande psykolog mödra- och 

barnhälsovården, Primärvården Göteborg 

Peter Söderstrand - psykolog, specialist i neuropsykologi, 

vuxenpsykiatri, SÄS 

Julia Walvenius - samordnande psykolog, vuxenpsykiatri 

SÄS 

Iréne Åström - psykolog, enhetschef, barn- och ungdomspsykiatri, 

DSBUS/SU 

Rådet välkomnar alla att bjuda in till dialog angående 

frågor inom uppdragsområdet och förväntar att andra 

grupperingar som handhar frågor som berör psykologins 

område tar kontakt för att involvera gruppen. 

Ledamöterna kan kontaktas för frågor angående rådets 

arbete. Ordförande Inger Ericsson kontaktas via tel. 

0515-876 43 eller e-post inger.m.ericsson@vgregion.se

Bilaga 2 

Psykologer inom Primärvården 

Västra Götalandsregionen (heltidsmått, tillsvidaretjänster, 2008) 

Uppgifter angående befolkningsunderlag kommer från Statistikdatabas för Västra Götaland och dess delar 

och avser uppgifter 20071231. 

Göteborg 

(HSN 

5,11,12) 

Södra 

Bohuslän 

(HSN 4, 7) 

Södra 

Älvsborg 

(HSN 6, 8) 

FyrBoDal 

(HSN 

1,2,3) 

Skaraborg 

(HSN 9,10) 

MBHV PV, Vuxna Barn och 

ungdom 

(från 6 år) 

och ungdomsmottagningar 

BUM 

inklusive 

neuropsykologi 

Totalt 

Psykolog 

tjänster 

inom PV 

Befolkning 

2007 

alla åldrar 

Psykologer 

inom PV/ 

10000 

invånare 

18,80 32,00 0,00 3,00 53,80 493502 1,09 

9,60 4,00 8,00 4,35 25,95 243428 1,07 

9,50 12,60 1,00 2,25 25,35 282372 0,90 

7,50 5,50 0,00 0,00 13,00 272045 0,48 

12,00 9,00 4,40 0,00 25,40 255951 0,99 

Totalt VGR 57,40 63,10 13,40 9,60 143,50 1547298 0,93 

91

Psykologer inom vuxenpsykiatri 

(heltidsmått, tillsvidare tjänster, 2008) 

Sjukhus/område Vuxen 

psykiatri 

Befolknings 

underlag 

(>18 år) 

Per 10 000 

invånare 

Kungälvs Sjukhus 15,30 87 216 1,75 

Sahlgrenska 


103,00 503 802 2,04 

NU-sjukvården 29,83 193 458 1,54 

Södra Älvsborgs 

Sjukhus 

40,70 219 208 1,86 

Skaraborgs Sjukhus 38,00 202 314 1,88 

Totalt i VGR 226,83 1221450* 1,86 

* Ingen avräkning för mindre område i Bohuslän som har psykiatri driven i privat regi 

Psykologer inom Barn- och ungdomspsykiatri, 

(heltidsmått, tillvidare tjänster, 2008) 

Sjukhus/område Barn- och 

ungdoms 

psykiatri 

Befolknings 

underlag 

(t.o.m. 17 år) 

Kungälvs Sjukhus 13,50 24 666 5,47 

Sahlgrenska 


58,00 128 054 4,53 

NU-sjukvården 35,00 56 327 6,21 

Södra Älvsborgs 

Sjukhus 

22,90 63 164 3,63 

Skaraborgs Sjukhus 17,74 53 637 3,31 

Totalt i VGR 147,14 325 848 4,52 

92 

Psykologer per 

tiotusen inv.

Bilaga 3 

Fördelning av cirka 650 psykologtjänster inom 

Västra Götalandsregionen 

Primärvård 

143 tjänster 22% 

(varav 57 inom 

MBHV) 

Fördelning av cirka 650 psykologtjänster inom 

Västra Götalandsregionen 

Hälsan & 

arbetslivet 


Handikappförvaltningen 


Specialiserad vård 

431 tjänster 

66% 

Fördelning av psykologtjänster inom specialiserad 

vård (läns- och regionsjukvård) 431 tjänster 

Vuxenpsykiatri 


Fördelning av psykologtjänster inom specialiserad vård 

(läns- och regionsjukvård) 431 tjänster 

Somatisk vård 

barn-ungdom 


93 

Somatisk vård 

vuxna 


Barnungdomspsykiatri 

147 tjänster 34%

Fotografer: framsida: Furze Chan • Primärvård och tandvård: Gunnel Glännestrand • Läns- och regionsjukvård för barn och ungdomar: Sergio 

Joselovsky • Läns- och regionsjukvård för unga vuxna, vuxna med psykiska besvär och störningar och för äldre vuxna: Curt Warås• Läns- och 

regionsjukvård för vuxna med kroppsliga sjukdomar och skador: Peter Szamer • Handikappförvaltningen: Sergio Joselovsky • Strategiskt arbete 

och arbetsmiljöarbete: Sergio Joselovsky • Utmaningar och möjligheter: Amanda Ericsson. 

Fler exemplar kan beställas på: Adress och Distributionscentrum, telefon: 0501-620 84, e-post: adress.distributionscentrum@vgregion.se 

Grafisk produktion: Regionkansliets informationsavdelningen, Tryck: CELA Grafiska AB, 2009.

Psykologer - Västra Götalandsregionen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?