38 Förfäder - bilagor till Ättartal

O 6145-6146
JOST HÖIJER, guldsmed och myntmästare, sannolikt född hösten 1525, av greve Johan av Hoya
och Margareta Eriksdotter Vasa. Den Jost som var son till dessa föräldrar blev landsförvisad med
dem och sin yngre broder, samt hamnade i fångenskap en tid efter föräldrarnas död 1536.
Brodern Johan av Hoya, som sedermera blev katolsk biskop (1553-1574) i Minden och
Osnabrück i nordvästra Tyskland, förhandlade med morbrodern kung Gustav Vasa om sitt
rättmätiga arv och fick till slut ut sin och broderns lott i reda pengar, men inte i jord eller titlar.
Strax senare förekom uppgiften att Jost avlidit, men det har inte bevisats. I okt 1559 befanns
brodern Johan av Hoya tillfälligt i Stockholm som Gustav Vasas gäst, men relationen tycks ha
varit spänd, bland annat eftersom han var en katolsk biskop. En alternativ teori är att Jost inte dog
utomlands utan att han återkom till Stockholm och benådades så pass mycket av kungen att han
visserligen inte fick adelsskap men väl ett hedrande och ansvarsfullt yrke nära slottet. I så fall är
han identisk med den Jost Höijer som 1556 tillträdde ämbetet som myntmästare, vilket skulle
förklara hans förnamn och efternamn, sonens gifte samt antydan om att han ägde åtskilliga
fastigheter i Stockholm. Dessa omständigheter antyder att så är fallet, men det kan inte bevisas. En
annan tänkbar härstamning kan anas genom det faktum att han ägde det hus på Svartmangatan
som kallades ”Gamla myntet” eftersom det tidigare hade använts som myntverkstad, samt att en
viss Jost myntmästare bodde i Stockholm 1496-1519, vilken skulle kunna vara hans fader, farfar
eller morfar.
Han gifte sig omkring 1545 med
N.N., född på okänd ort. Efter hennes död, sannolikt strax efter 1552, gifte han om sig med
änkan
MARGARETA. Detta äktenskap blev sannolikt barnlöst. Hon gifte senare om sig för tredje
gången med Hans Wehus, borgare i Stockholm. Sitt första äktenskap ingick hon med Caspar
Ÿlenfäldt bössegjutere, som levde ännu 1552 och som hon hade barn tillsammans med.
Han återfinns som guldsmed i Stockholm möjligen redan från 1553 och blev 1556 utnämnd
till myntmästare i Stockholm, ett ämbete han innehade till sin död 21 nov 1566. Arbetslokalerna
låg alldeles söder om Riddarholmskyrkan i Gråbrödernas gamla klosterbyggnad.
Han ägde vid sin död ett stenhus på Svartmangatan nr 6 (södra halvan), som hans hustru sålde
strax efter hans bortgång för 10100 mark, samt sannolikt även flera andra hus och tomter i
staden, vilka sonen Hans Höijer tillkännagav som sitt arvegods.
Jost kända barn i första äktenskapet:
Hans omkr 1545 (N 3073)
(dotter) (?)
(Burchard ? omkr. 1550)
Tillägg:
Det hus som de bodde i på Svartmangatan kallades ”gamla myntet” eftersom det några årtionden
tidigare hade varit en myntverkstad. Vid en rannsakning på 1560-talet och några år före Josts
död, var en av åtalspunkterna att han hade grävt fram en skatt i huset som en föregående
myntmästare hade gömt där samt att han i hemlighet hade fört ut stora belopp till Tyskland.
Uppgiftslämnaren ville inte stå för dessa uppgifter i rätten när Jost nekade till anklagelserna, utan
hävdade att detta behövde han alls inte göra eftersom han hade sin fädernesläkt och sitt arvgods i
Tyskland där det fanns stora tillgångar. Däremot kom det fram att hans hustru några år tidigare
hade sökt efter en skatt i huset, men utan att finna något och utan att han visste något.
83