38 Förfäder - bilagor till Ättartal

När Gustav efter brytningen med Lübeck 1533 vägrade stå fast vid 1529 års uppgörelse,
förklarade lübeckarna i skrivelser till Johan, dels den 12 nov 1533 och två brev
under våren 1534, att Johan i enlighet med dess ordalydelse var skyldig att inställa sig i
Lübeck som deras fånge. Efter resultatlös skriftväxling härom med kungen, avseglade
Johan från Viborg den 3 juni 1534 med sin familj och for till Reval. Därifrån fortsatte
han ensam söderut över Riga. På Gustavs initiativ hindrade hertig Albrekt av Preussen
honom från att komma in i Ostpreussen, varför han på omvägar genom Litauen och
Polen kunde ta sig fram till Lübeck. Viborg däremot, som försvarades av hans fogde Hans
Garstenberg, belägrades och erövrades av kungens trupper.
Under grevefejden blev Johan på hösten 1534 befälhavare för en truppstyrka, som
lübeckarnas bundsförvant hertig Albrekt av Mecklenburg i december överskeppade från
Warnemünde till Själlandoch därifrån till Skåne, varpå hertigen utnämnde honom till
ståthållare i Danmark. Efter ett misslyckat försök att erövra Halmstad återvände han till
Köpenhamn. Våren 1535 for Johan över till Fyn, där han blev tillfångatagen i slaget vid
Øksnebjerg och ihjälstucken på initiativ av den holsteinske adelsmannen Detlev Rathlou.
Han begravdes S:t Knuds kyrka i Odense.
Av Johan båda söner kom den yngste av dem, med samma namn som fadern, att inträda
i den katolska kyrkans tjänst, enligt uppgift på grund av att hans morbroder kung
Gustav I gifte sig med hans trolovade Katarina Gustavsdotter (Stenbock). Sonen Johan
blev sedermera biskop av Osnabrück, Münster och Paderborn.
215