38 Förfäder - bilagor till Ättartal

flykten undan kung Gustav hämnd, sedan han öppet visat sig ha en annan vilja än
kungens i frågan om alliansen med Lübeck, toh han sig via Livland och Preussen till
Lübeck innan han gick i tjänst den 8 dec 1534 under hertig Albrekt av Mecklenburg. Året
därpå stupade han den 11 juni 1535 vid Øksnebjerg i Søby nära Assens på Fyn.
Johans fader var regerande greve i det lilla nordvästtyska grevskapet Hoya och Bruchhausen,
beläget mellan Bremen och Hannover. Vid faderns död 1507 var de tre sönerna
Jost, Erik och Johan omyndiga. År 1512 ockuperades grevskapet av hertigarna av Braunschweig-Lüneburg,
men återlämnades 1520 till de unga grevarna som ärftligt län. Ett brev
från denna tid vittnar om att Johan var svårt skuldsatt. År 1523 deltog Johan och hans
broder Erik i inbördeskriget i Danmark på olika sidor. Erik hörde till kretsen kring
Kristian II, medan Johan hade sänts av Lübeck med hjälptrupper till dennes motståndare
hertig Fredrik, som kort tid därefter blev dansk kung under namnet Fredrik I. Johan
deltog även i Köpenhamns belägring och i de underhandlingar som ledde till stadens
kapitulation, men gick sommaren 1524 i svensk tjänst. Redan 10 aug detta år ägde trolovingen
rum med kung Gustav I:s syster, som han troligen lärt känna under hennes
fångenskap i Danmark, vilken torde ha upphört först i jan 1524. Johan var troligen inte
någon ur politisk synpunkt särskild önskvärd svåger för Gustav I, som blivit svensk kung
året före hans ankomst till Sverige och nu för egen räkning börjat pröva olika furstliga
giftermålsprojekt. Enligt sekreteraren Wulf Gylers stora klagoskrift mot kung Gustav år
1536, ska kungen och Johan aldrig ha varit goda vänner. Redan före bröllopet lär det ha
förekommit häftiga uppträden mellan dem angående Johans ekonomiska förmåner.
Endast fyra gånger ska de ha träffats och aldrig längre än en halv dag. Kungen visade ofta
sitt missnöje med Johan, men det hindrade inte att Johan flera gånger användes av
kungen vid förhandlingar med främmande makter. Redan i slutet av aug 1524 deltog
Johan tillsammans med flera svenska riksråd i förhandlingar med det danska riksrådet i
Malmö, och bara en kort tid efter det att hans broder Erik blivit slagen till riddare vid
Fredrik I:s kröning i Köpenhamn sedan han lämnat Kristian II och bytt sida i inbördeskriget.
I februari 1525 sändes Johan till Danmark för underhandlingar med Fredrik I och
i mars var han närvarande vid dennes förhandlingar med hansestädernas representanter i
Segeberg i Holstein. Han framförde också kung Gustav I:s frieri i Mecklenburg och i
Lübeck lyckades han tillsammans med ärkebiskop Johannes Magnusden 17 aug samma år
få till stånd en handelstraktat med sändebud från Nederländerna. I september 1528
förmådde Johan och Wulf Gyler påverka magistraten i Rostock att arrestera och avrätta
daljunkern, som flytt dit sedan hans uppror i Sverige mot kung Gustav hade misslyckats.
Kort därpå framförde de kungens frieri till Katarina av Sachsen-Lauenburg och deras
långvariga förhandlingar i Lübeck ledde i mars 1529 till en för Sveriges del oförmånlig
uppgörelse om landets skuld. Johan for därefter från Lübeck till sina slottslän i Finland
genom Preussen och Livland, enligt egen uppgift för att undvika vissa fientligt sinnade
holsteinska och danska adelsmän. Johans gemål Margareta reste däremot, tillsammans
med Wulf Gyler, hem över Skåne och Småland, men de blev tillfångnatagna i Jönköping
av upprorsmän. År 1532 ville kung Gustav att Johan skulle ingå i den svenska beskickningen
som i Köpenhamn skulle underhandla med Nederländerna, Danmark och hanseaterna,
men denna gång reste han inte dit.
Bortsett från sitt deltagande i västeråsmötet 1527 och ett möte i Stockholm 1531 var
Johan i övrigt under sin svenska period huvudsakligen verksam i sina finländska slottslän,
Viborg och Nyslott, som kungen enligt Wulf Gyler gett honom för att ha honom så långt
borta som möjligt. Enligt en sentida uppgift lär Johan ha försökt sig på att bryta kopparmalm
i Finland.
214