38 Förfäder - bilagor till Ättartal

Som borgare hade familjen det säkerligen bra ställt, om än inte lika praktfullt som
under tidigare generationer.
Per Höijer (H 97)
PER HÖIJER, glasmästare, född c:a 1699 i Åbo, Finland, av Lorentz Lorentzson Höijer
och Margareta Winter. Familjen flydde till Norrköping, Östergötland, vid de ryska angreppen
år 1713. Om han följde med sina föräldrar till Linköping 1719 är osäkert. Från
c:a 1720 bodde han i Ås i Örtomta sn, Östergötland. Han gifte sig 1 sept 1723 med
INGRID CHRISTOFFERSDOTTER, född c:a 1697 på okänd ort, möjligen i Linköping.
Hon kom 1723 från Vist sn, Östergötland.
De återfinns i ett torp som låg under Ullälva i Örtomta sn, Östergötland, åren 1723-
58. År 1751 nämns hon som gammal och sjuklig. De flyttade i slutet av 1750-talet och
blev inhysesfolk i Gärstad i Gistads sn, Östergötland, men flyttade igen 1760 till Kimstads
sn, Östergötland. Hon dog i Uddernahagen i Kimstads sn den 30 sept 1764 och han på
Kimstads ägor den 7 dec 1771. Fem barn är kända i familjen: Christoffer (1723), Anna
(1726), Anders (1729), Ingeborg (1733, dog 1734), Ingrid (1734, dog 1737).
Han blev den förste som lämnade stadslivet och det borgerliga levnadssättet bakom
sig och flyttade ut på landet, av orsaker vi dock inte känner till. Hans ekonomiska
trygghet och kapital låg stor till stor del i den glasmästarutrustning som bland annat
innehöll diamanter.
Christoffer Höijer (G 49)
CHRISTOFFER HÖIJER, organist, född (10) dec 1723 i Ullälva i Örtomta sn, Östergötland,
av Per Höijer och Ingrid Christoffersdotter. Han bodde c:a 1739-1740 i Vårdbergs
sn. Senast år 1746 blev han organist i Skällviks kyrka. Han gifte sig 1748 med BRITA
KATARINA MALM, född 1724 på okänd ort. De bodde senaste från 1749 i torpet
Ekelund på Borums ägor i Skällviks sn, Östergötland. Han dog 21 okt 1775 och hon 24
febr 1802. De fick nio barn som är kända: Ebba Charlotta (1749), Petter (1750, dog
1753), Verner (1753, dog 1754), Verner (1755), Petter (1758), Johan August (1760),
Brita Catharina (1762), Henrik Wilhelm (1765) och Samuel (1770).
Trots en viss rikedom från föräldrahemmet och att han var äldsta barnet i en mindre
syskonskara, lyckades han inte höja sin ställning utan tycks ha varit nöjd med att få vara
organist hela livet. Sämre gick det dock för den efterkommande generationen. Bouppteckningen
efter honom är den äldsta inom denna släktgren. Här framkommer det att
familjen var starkt skuldsatt, varför man beslöt att sälja hela hemmet med lösöre och allt
på auktion. Bortsett från glasmästarutrustningen fanns det inget större värde i den övriga
egendomen. Märkligt nog upptas två mynt av valören Karolin, vilka endast präglades i
Sverige 1718, vilka möjligen var ett arv från hans farfar. Utöver detta märks 5 tobakspipor,
en tobaksdosa och en fiol, men de tycks inte ha ägt några djur, bara en ridsadel.
188