38 Förfäder - bilagor till Ättartal

ANDERSSON, guldsmed och rådman i Stockholm, varefter hennes öden är okända.
Följande barn är kända i Hans och Elins äktenskap: en dotter (omkr 1565), Reinhold (c:a
1565), (Christoffer?).
Hans Höijer övertog yrket som myntmästare av sin fader och efterträddes i nov 1574
av mäster Gilius, men trots det var han uppenbarligen fortfarande guldsmed för den 10
jan 1576 fick han fullmakt att probera guld och silver, som förarbetats i Stockholm och
andra städer.
Hans Höijer skulder
Den 13 jan 1567 var det arvskifte efter hans fader mellan honom, hans till namnet okända
syster och deras styvmoder Margareta. Det ärvda stenhuset på Svartmunkegatan, som
"fordom kallades gamble myntet", hade ett fritt gårdsrum bakom huset. Det såldes för
10100 mark (värdet var lika med 15000 dagsverken eller 720 kor), vilket arvingarna
bekände sig ha fått kontant i en summa. Styvmodern hade tidigare efter lagens lydelse
uppbjudit huset till alla medarvingar, vilket skedde första gången den 2 dec 1566, andra
gången den 9 dec 1566 och tredje gången den 16 dec 1566.
Den 29 dec 1568 hade han besökt sin styvmoder och bett att få tillbaka det skuldbrev
som betygade att han var skyldig henne 7000 mark. Orsaken var att han "war kommen i
stoor skade". Hon beviljade hans önskan på grund av hans situation och för hans framlidne
faders skull. Förutom att hon efterskänkte skuldbrevet, gav hon honom 3000 mark i
reda penningar på villkor att han för all framtid ej kunde kräva henne på något mer.
Detta skedde trots att han inte hade skaffat sig klarhet i sin faders kvarvarande skulder.
Någon gång under början av år 1575 krävde Kronan 4000 mark av honom för en
skuld som hans fader ej skulle ha betalt. Han vädjade om hjälp till betalningen hos sin
styvmoder och hennes nya man Hans Wehus när saken drogs upp i rådhuset den 5 mars.
Margareta och Hans Wehus hänvisade till uppgörelsen den 28 dec 1568 och blev genast
frikända från skulden som Jost Höijer lämnat efter sig. Han Höijer försvarade sig och
hävdade att hans fader berättat för honom att han redan hade betalt skulden till Kronan
och att han då betalt 400 mark i koppar. Eftersom inget kvittensbrev eller dylikt från
Kronan kunde spåras, kvarstod kravet på 4000 mark i koppar och det krävdes av honom
personligen. Denna dom var säkerligen orsaken till den efterföljande utvecklingen.
Två dagar senare, den 7 mars 1575, kom Hans Wehus inför rätta och berättade att
han hade blivit överfallen av Hans Höijers hustru. Då steg Hans Höijer själv fram inför
rätten och sade till Hans Wehus: "Thw haffuer (=du har) slagit min hustrv såsom en
ärelös skälm, förrädare, tiuf och böswicht". Hans Wehus svarade att han lättare kunde
bevisa Hans Höijers tjuveri än denne kunde bevisa något. Därmed fick detta ärende på
tinget ett snabbt slut.
Den 12 mars 1575 drogs en lång rättsprocess igång. Hans Höijer hade i kung Erik
XIV:s tid, år 1567, förlorat 12000 mark från myntverket och han misstänkte sina myntsvenner,
vilka var anställda vid myntverket. Tre av dessa myntsvenner hade gått till en
spåkvinna som förtäljde att det var Hans Höijers styvmoder Margareta som hade stulit
pengarna. Därefter skulle hon ha bekänt sig inför Hans Höijer och givit de sex myntsvennerna
varsin skjorta för att de skulle tiga. En av dessa fick dock en häst i stället. Detta
skulle ha skett 1567. Härtill svarade Margareta att hon hade lovat dem varsin skjorta om
de följde henne till spåkvinnan. Hans Höijer svarade att uppgörelsen mellan honom och
hans styvmoder den 5 mars 1568 gick ut på att hon gav honom 10000 mark i förlikning
184