38 Förfäder - bilagor till Ättartal

Finngruvan överfördes dock malm från andra gruvor på Utö till Finland, åtminstone till
Fiskars bruk. De vid århundradets slut starkt höjda prisen på malm, kraven på vedleverander
samt en del nya avgifter i samband med utömalmens avhämtande, försvårade på
ett kännbart sätt läget för de finländska bruksägarna, varför bergskollegiet avsåg sig
tvunget ingripa till deras förmån, dock utan framgång.
Intresset för upptäckten av nya malmfyndigheter i Finland var stort, och i slutet av år
1669 fann bonden Jakob Simonsson på sina ägor i Svarvarböle inom Karis socken ett
järnmalmsstreck, som genast togs under bearbetning av Billsten, och för vilken dennes
arvingar senare utbetalade 10 daler kopparmynt i hittelön. Under år 1670 hade man vid
Svarvarböle redan brutit till en famns djup, och den utvunna malmen hade prövats i masugnen
med tre skovlar på varje uppsättning. Assessorn i bergskollegiet Lorentz Creutz,
som var närvarande vid hammarsmedstinget på Fagervik 1670, uppmanade Billsten att
med all flit bearbeta de nyfunna malmstrecken vid Svarvarböle och Morbacka i Lojo.
På en ryttarbondes ägor ½ mil från Antskog hade malmletaren Matts Larsson funnit
ett järnmalmsstreck, som bearbetades av Petter Thorwöstes efterkommande, och därifrån
tog Billsten sommaren 1668 prov, som skulle försökas vid nästa blåsning i masugnen på
Fagervik. Denna hoppades han kunna sätta i gång i september eller oktober. Fyndet gällde
antagligen Pyymäki skärpning på Leilä hemmans mark i Kisko socken, senare kallad
Malmbergs gruva. Billsten hade också fått underrättelse om ett malmfynd invid Borgå på
presidenten i Dorpats hovrätt Lars Flemings ägor, men ännu ej fått uppgift om kvaliteten.
Han hade ej heller uppgivit hoppet på Ojamo, utan brände där under vintern 1668 med
Thorwöstarna. Billsten hade härför för egen del till gruvan fört fram 200 stavrum ved.
Med den vid trakten av Antskog funna malmen anställdes också provblåsningar. I ett
brev till Billsten i april 1671 från presidenten i bergskollegiet Erik Fleming uttalade kollegiet
sin välvilja över att Billsten haft masugnen på Fagervik i gång åren 1668 och 1670
och erlagt masugnstionde härför. Däremot var man mycket misslynt över att Billsten och
andra bruksförvaltare i Finland så lamt bedrevo brytningen vid Ojamo. Vid den så kallade
nya gruvan hade dock arbetena pågått i mindre skala, åtminstone sporadiskt under 1660talet.
År 1665 säges en person vid namn Henrik Tawast - antagligen en f.d. borgare i
Åbo, som senare blev befallningsman över De la Gardies förläningar - vara gruvfogde vid
Ojamo. Nämnda år uppstod även en tvist mellan Billsten och Petter Thorwöstes änka Elin
Såger. Änkan Thorwöste anförde vid hammarsmedstinget, att Billsten betalade 7 mark för
ett stavrum ved då hon endast betalade 6, och ansåg Billstens pris vara olagligt. Billsten
försvarade sig med att han alltid tillförne gett 7 mark, som även framgick av gruvräkningarna
1654-58. Hammarsmedstinget resolverade att Billsten hade rätt att betala vad han
ville, ty "var söker sitt bästa". Envar fick fritt komma överens med allmogen, "ty dem står
intet på den orten att tvinga eller köp före sättja".
Presidenten i bergskollegiet Fleming hade själv i juli 1667 besiktigat den nya gruvan i
Ojamo och då givit participanterna order att sänka gruvan nio alnar, vilket ännu ej skett.
Kollegiet uppmanade därför Billsten att sätta arbetet vid gruvan i gång. Vid hammarsmedstinget
1669 uppmanades Billsten och Thorwöste att under vintern köra fram ved
för skärpningarna vid gruvan. Dessutom skulle de följa presidentens order och sänka
gruvbottnen nio alnar. Då arbetet på att sänka gruvans botten sattes i gång och man
kommit 2 ¾ aln ned, fylldes gruvan med vatten, så att arbetet avstannade. Både Billsten
och Thorwöste anhöllo därför om att ej behöva fullfölja presidentens order. Bergskollegium
uppmanade också Billsten att företaga skärpningar vid de nyligen funna malmstrecken
vid Svarvarböle och Morbacka.
178