You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
skeppspund. Målet mot korpral Esping avancerade småningom <strong>till</strong> hovrätten, drog ut<br />
över flera år, och den 29 april 1668 resolverade bergskollegium, att den nedsatta<br />
hammarskatten skulle förbli gällande också framgent, åtminstone så länge Billstens<br />
ersättningsmål var anhängigt vid hovrätten.<br />
Om 1650-talet varit ett svårt decennium för den spirande järnhanteringen i Finland,<br />
så blev inte heller 1660-talet, trots att fredligare förhållanden inträdde, någon gynnsam<br />
tid för vårt lands järnverk. Under senare hälften av 1660-talet synes Billstens ekonomi<br />
varit sämre än någonsin <strong>till</strong>förne, och det är möjligt att de skador, som övergått Billnäs<br />
bruk genom korpral Espings anstiftan, definitivt bragte Billstens affärer på fall. Hans<br />
arbetsfolk ville också lämna honom. Vid hammarsmedstinget 1663 anhöll smedsåldermannen<br />
vid Fagervik Hans Lihr och hans fyra söner om avsked från bruket på grund av<br />
det ringa smidet. Samtidigt med dem uppsade också grytgjutaren Hans Johansson sin<br />
tjänst. Hammarsmidet hade uppgått <strong>till</strong> endast 100 skeppspund årligen. Tackjärnsblåsningen<br />
vid Fagervik steg år 1666 <strong>till</strong> 420 skeppspund. Vid ovannämnda hammarsmedsting<br />
(1663) förelades Billsten alternativet att antingen uppbygga masugnen eller delataga i<br />
byggandet av Karis Landsbro. I augusti 1664 klagade Billsten hos bergskollegiet över att<br />
landshövdingen i Nylands och Tavastehus län Ernst Creutz givit order om att av de hemman,<br />
för vilka Billsten åtnjöt bergsfrälsefrihet, skulle utkrävas kvartalsränta. Enligt Billsten<br />
borde denna skatt ej utgå på grund av hemmanens natur. Tvisten om kvartalsräntan<br />
blev ej avgjord under de närmaste åren, ochi juni 1668 klagade Billsten åter hos kollegiet<br />
över den och anhöll om att bli förskonad därifrån. Han insände för att styrka sin anhållan<br />
häradsbevis över böndernas beskaffenhet samt hänvisade <strong>till</strong>, att Petter Thorwöstes änka<br />
var befriad från kvartalsräntan. Huru saken utvecklade sig är ej bekant.<br />
Trots sin ålder och dåliga ekonomi - han sade sig själv redan vara "av sig kommen"<br />
genom sjöskador, eldsvådor och raseringen av hans bruk i Billnäs - hyste Billsten hopp<br />
om att få sina verk på fötter igen och detta ej minst genom upptäckten av någon givande<br />
malmfyndighet. Vid hammarsmedstinget 1663 meddelade Billsten, att han ingått avtal<br />
med Johan Thorwöste, Petter Thorwöstes (död 1659) näst äldste son, att med lika<br />
skyldighet och rättigheter <strong>till</strong>sammans bearbeta ett järnmalmsstreck vid Jungfrusund i<br />
Dragsfjärd. Tillstånd här<strong>till</strong> hade Billsten utverkat av "Sal.h. Cantzelerns (Oxenstiernas)<br />
arvingars förmyndare". Antingen låg fyndigheten på Purunpää bys ägor, där Billsten redan<br />
år 1661 fått <strong>till</strong>stånd att företaga skärpningar, men där Petter Thorwöstes änka i all tysthet<br />
förekom honom, friherrskapets förmyndare ovetande. Samma år (1663) hade Billsten<br />
begynt bryta malm från en fyndighet i Långviks by i Ingå socken. Under år 1664 hade han<br />
prövar denna malm i masugnen på Fagervik, men funnit den oduglig. Järnet hade blivit<br />
alltför "rödbräckt", och kunde således ej smidas. Då Billsten hade en rätt oerfaren hyttedräng<br />
vid masugnen, var han dock beredd att göra ytterligare försök med samma malm<br />
under en erfaren masmästares ledning. År 1668 funno ägarna <strong>till</strong> Morbacka skattehemman<br />
i Lojo socken ett järnmalmsstreck på sina ägor, vilket de samma år uppläto åt Peter<br />
Thorwöste, Johan Thorwöstes yngre broder. Här upptogos två skärpningar, av vilka den<br />
västligaste, Morbacka västergruva, bearbetades av Billsten. År 1671 övergav denne likväl<br />
skärpningen, där malmen varit alltför underhaltig.<br />
I väntan på resultat vid försöken med de inhemska malmerna fortsatte Billsten sin<br />
import av utömalm. Sålunda skaffade sig Billsten år 1666 40 skeppspund tackjärn från<br />
Fiskars i utbyte mot 420 skeppspund utömalm. Emellertid synes det som om för hoppningarna<br />
på malmfyndigheterna i Finland varit stora, att man för en tid avstod från<br />
utömalmen. Åtminstone nedlades arbetet vid Finngruvan år 1668, då den lämnades öde<br />
för att på nytt upptas först i början av 1700-talet. Under den tid brytningen låg nere vid<br />
177
Change language