38 Förfäder - bilagor till Ättartal

ergzfrelses Frijheet och dess conditioner och uthan någon afgifft till oss och
Cronan för sigh och sine Arfwingar, att niuta och behålla, så lenge han eller dee
beröhrde bruuk förmå och kunna, som sig böhr brijfwa och widh macht hålla, och
skall ingen i medler tijd hafwa macht berörde hemman på ett eller annat sätt, att
draga undan berörde hans bruuk, uthan dee där til och under städze Liggia och
Lyda som ofwanb:t ähr. Wij förbjude för den skuld här medh alle som oss medh
hörsamheet och Lydno förplichtade ähre och för wår Skuldh weele och skole giöre
och Låte, att tilfoga mehrbe:te Carl Billsteen, eller hans arfwingar här emoot hinder,
mehn eller förfång i någon måtta. Til yttermehra wisso hafwe wij detta medh egen
handh underskrifwit och wårt Secret witterligen här under sättia låtit. Datum
Stockholm den 16 Septembris Anno 1648
Christina
L.S."
Efter det Billsten av drottningen som nämnts begåvats med bergsfrälsefrihet för ej mindre
än elva hemman, vände han sig åter till bergskollegium och utverkade för sig ett rekommendationsbrev
till Per Brahe. Denne skulle giva honom allt stöd, ej minst i fråga om den
nyförvärvade bergsfrälsefriheten. I november 1648 förlängdes skattefriheten för Billstens
verk med 2 år utöver de tidigare beviljade sex åren som belöning för att han varit "den
förste som i Finland med egen bekostnad har upprättat järnbruk, och därutinnan instuckit
stora penningar". Efter dessa två frihetsår skulle skatten utgå i ett för allt med ett årligt
belopp av 50 daler silvermynt. Också inbetalningarna av denna summa beredde Billsten
med tiden stora svårigheter.
Bergsfrälsefrihet för bergsmansjord vid järnverken innebar befrielse från den ordinarie
skatten och gällde för den tid kunglig majestät behagade. Enligt en förklaring av drottning
Krsitina 1652 borde knekttjänst av hemman under bergsfrälse utgöras till hälften
mot krono- och skattehemman. Frälserätten förutsatte enligt ovannämnda förklaring
innehav av under bearbetningvarande gruva eller gruvdel. Bergsfrälsejorden var av ren
krononatur, varför den fick innehas av ofrälse män. Detta speciella frälse beviljades enligt
en kunglig resolution 1713 endast på villkor att det bergsbruk, varunder jorden lydde,
verkligen bedrevs. Tionde och hammarskatt måste naturligtvis utgå från själva bruken,
om också innehavaren ägde gods under bergsfrälsefrihet.
För att ytterligare stöda Billstens ekonomi uppmanades Per Brahe i samband med
förlängningen av frihetsåren att försträcka bruksägaren ett belopp statsmedel att utgå ur
kronans sakören eller "annat extraordinarie, som intet turberar staten". Härtill efterskänkte
regeringen honom det resterande beloppet på den skuldsedel han övertagit av Wolle.
Dessutom befriades han från arrendet för de under bruket arrenderade hemmanen.
Ett bevis för att en ej obetydlig utsmidning vid denna tid skedde under Billnäs två
stångjärnshamrar finna vi i ett Billsten beviljat tillstånd att frånbruket direkt till Reval
utskeppa 300 skeppspund stångjärn och därifrån återföra 200 tunnor salt. Att stångjärnssmide
överhuvudtaget var möjligt vid Billnäs dessa år måste förklaras med att Billsten
antagligen till största delen baserade produktionen på köptackjärn. Billsten hade nämligen
också fått bifall på sin anhållan om obegränsad införsel av tackjärn från Sverige mot stadgad
tull. Dock var det därav tillverkade stångjärnet befriat från tull då det exporterades.
För att förse bruket med kol försökte Billsten anlita den metod, som allmänt praktiserades
i Sverige vid denna tid, nämligen att övertaga allmogens ränta till kronan mot att
bönderna förpliktades att kola för bruken. Denna rätt tillerkändes bruksägarna i Finland
uttryckligen först genom 1673 års specialprivilegier. Under år 1648 anhöll Billsten i detta
172