38 Förfäder - bilagor till Ättartal

att han skulle fritagas från skyldigheten att betala Wolles av honom övertagna skuld
för tullen till amiralitetet, varav ungefär 300 daler av intresset ännu återstod att erlägga,
samt
att han skulle befrias från erläggande av det resterande arrendet för några under
bruket arrenderade hemman.
De motigheter de första bergverken i Finland mötte på grund av malmbristen och
stridigheterna startarna emellan ville bergskollegium närmare undersöka och sände som
förut nämnts 1643 assessorn Lorentz Creutz till Finland. Denne inlämnade i november
1644 till kollegiet ett betänkande över vad han i Finland uträttat och vad som återstod att
göra. Assessor Creutz hade lyckats bilägga tvisterna mellan Billsten och Thorwöste och
mellan Billsten och Wolle, men däremot misslyckats i sina försök att utreda, hur mycket
fru Christina Kursell (änka efter överstelöjtnanten Erik Axelsson Stålarm) skulle tillerkännas
i vederlag för de gods och lägenheter hon nödgats avstå under Billstens bruk. Fru
Christinas fogde hade ej velat uppge någon acceptabel ränta, utan kommit med alldeles
för höga krav. Här åsyftade jordegendomar kunna antingen ha underlytt Brödtorp i Pojo
eller Grabbacka i Karis, ty bägge godsen innehade av medlemmar av ätten Stålarm.
Den viktigaste frågan var dock malmförsörjningen. Assessor Creutz hade gjort sig
underrättad om, att den stora gruvan vid Ojamo troligen var definitivt tom och därför
borde nedläggas. Endast i två små schakt invid den gamla gruvan fanns ännu litet malm.
Kollegiet borde därför enligt Creutz' åsikt bevilja medel för skärpningar på andra ställen
inom Lojo "emedan där i socknen allestädes finnes malm". Kollegiet beslöt även i enlighet
med Creutz' förslag, att den gamla gruvan skulle nedläggas och att skärpningar i trakten
skulle företagas.
Två år efter det Creutz inlämnade ovannämnda betänkande om gruvdriften i den
gamla gruvan vid Ojamo var denna fullständigt otillgänglig. Gruvan hade tömts på alla
byggnadsställningar och redskap och stod numera full av vatten, som sökt sig in från den
närliggande sjön. Därförinnan hade både Billsten och Thorwöste på bergmästarens uppmaning
grundligt genomletat gruvan och funnit den fullkomligt tom. I de två nya schakten
invid den gamla gruvan bröt man dock fortfarande malm. Men också där sinade
malmen när man kommit 8 à 10 famnar djupare ned, i det att schakten förenade sig med
den gamla gruvan. Både bruksägarna och de styrande gjorde därför allt vad som stod i
deras makt för att i trakten finna nya och mera varaktiga malmstreck. Bland annat föreslog
assessor Creutz 1646, att ett anslag på 200 daler skulle utgivas för malmletningar i
Lojotrakten. Billsten bearbetade fyndet i Vols, men med vilket resultat är ej känt. Stallmästare
Erik Thomassons äng fördärvades dock genom arbetarna, varför han anhöll om
en ödeäng i Sjundeå som ersättning.
I november 1640 hade Billsten som nämnts meddelat bergskollegium, att han i Ingå
socken förskaffat sig rätt till ett strömfall av sex skattebönder i Fagerviks by, som vid
denna tid lydde under Raseborgs grevskap. Vattnet i denna ström rann från Högben sjö i
Karis socken och passerade flera mindre träsk förrän det utföll i Fagerviks träsk. I utloppet
från träsket bildades Fagerviks strömfall, varefter vattnet utföll i Fagerviken. Hemmanen
i Fagervik by voro skattlagda för strömmen till en stång jord. Billsten lyckades förvärva
rätten till strömfallet av bönderna för ett årligt arrende av 2 skeppspund stångjärn.
År 1646 beslöt Billsten att dra nytta av detta sitt strömfall och lät Västerby och
Svenskby hemmans ägor i Fagervik uppföra en masugn. Härtill hade han utverkat tillstånd
av Per Brahe och med Gustaf Lewenhaupt, innehavaren av Raseborgs grevskap,
hade han ingått ett kontrakt om en årlig strömavrad till greven på 800 daler kopparmynt.
Någon skatt till kronan erlades däremot ännu ej för masugnen. Först år 1665 erlade han
170