23.12.2012 Views

38 Förfäder - bilagor till Ättartal

38 Förfäder - bilagor till Ättartal

38 Förfäder - bilagor till Ättartal

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

går, att den av Billsten vid Ojamo uppförda masugnen var färdig och likaså hammarverket<br />

vid Karis å. " - mine verk, masugn och 2 hamrar - har jag uti full gång allt färdigt",<br />

skriver han.<br />

Motgångar mötte dock snart den optimistiske bruksförvaltaren. Malm<strong>till</strong>gångarna<br />

sinade och tvisterna med konkurrenterna blevo allt skarpare. För att förstå de stridigheter<br />

i vilka Billsten råkade måste vi kasta en blick på Jakob Wolles verk. Wolle, som liksom<br />

konkurrenten <strong>till</strong>hörde en inflyttad tysk släkt, var som nämnts en förmögen åboborgare<br />

och arrendator av kronans bergverk Svartå och Antskog i Nyland. Då malmen i Ojamo<br />

begynte sina, köpte Wolle största delen av sitt malmbehov från frälsegruvorna på Utö i<br />

den sörmländska skärgården. I slutet av 1630-talet råkade hans ekonomi på obestånd och<br />

han stod 1640 i en skuld på 9000 daler kopparmynt <strong>till</strong> den tidigare storborgaren Petter<br />

Thorwöste i Åbo. Härför hade han förpantat det omkring 1630 uppförda järnbruket i<br />

Antskog i Pojo. Kronan understödde visserligen Wolle genom flera förmåner, men av det<br />

tidigare anförda har framgått att det föga hjälpte. Den 28 januari 1644 sålde regeringen<br />

Svartå bruk <strong>till</strong> Wolle och därefter hade denne rätt att utan avgift bryta den malm i<br />

Ojamo, som han behövde för sina verk, mot att han för det därav <strong>till</strong>verkade tackjärnet<br />

erlade vart 10:de skeppspund <strong>till</strong> kronan. Hans borgenär Petter Thorwöste <strong>till</strong>erkändes<br />

dock efter en rättegång, som påbörjades 1643 och avslutades 1647, både Antskog och<br />

Svartå bruk samt inrättningarna vid Ojamo gruva. Därmed var Wolles inflytande slut och<br />

han dog år 1653.<br />

Den mest påtagliga motgången för Billsten låg däri, att de stora förhoppningarna på<br />

malmbrytningen i Ojamo grusades. Wolle hade av samma orsak fått stöda sig på malmer<br />

från Utö, och Billsten såg snart också han, trots egna ivriga malmletningar, ingen annan<br />

möjlighet. Dessutom hade Billsten att kämpa med en ständig kapitalbrist. Redan 1641<br />

kom det hårdaste slaget. Då kompanjonen Axehiälm erfor huru illa det var ställt med<br />

fyndigheterna i Ojamo tog han i augusti, seende "förlust och skadan för dörren" det<br />

hänsynslösa steget och bröt bolaget. Härvid avtrugade han Billsten en skuldförbindelse på<br />

6000 daler kopparmynt mot en årlig provision av 900 daler kopparmynt, oaktat Billsten<br />

ej skall ha varit skyldig mer än 4720 daler kopparmynt. Övriga framdeles vid upprepade<br />

<strong>till</strong>fällen fastställdes genom likartade uppgörelser, blevo under Billstens hela liv en källa<br />

<strong>till</strong> stridigheter, och han själv fick ej uppleva den dag, då de avpressade förskrivningarna<br />

slutligen 1673 definitivt kaserades. Att Axehiälm hade kunnat förmå Billsten att sätta sitt<br />

namn under sådana papper, berodde enligt domstolens mening därpå, att "den enfaldige<br />

och eljest myckit gäldbundne" mannen befunnit sig i "nöd, stort trångmål och snarest sagt<br />

desperation".<br />

Både kapitalbristen och svårigheterna med malmanskaffningen lysa också bjärt fram i<br />

den klagoskrift Billsten strax efter det bruken stodo färdiga insände <strong>till</strong> de styrande. Han<br />

säger sig genom sina omkostnader på bergsbruket i Finland blivit "alldeles utblottad", och<br />

anhåller om följande nådevedermälen:<br />

att styrelsen ville donera honom under skattebruk några små hemman, som han på<br />

arrende innehade under Ojamo;<br />

att, emedan Åbo och Helsingfors lågo 18 mil från Skavsta, han skulle få rätt att mot<br />

tull utskeppa järnet direkt från bruket <strong>till</strong> reval samt därifrån hemföra salt och viktualier.<br />

Dessa varor skulle Billsten använda som betalning för kol och ved <strong>till</strong> bönderna emedan<br />

han "mera på sådant, än på reda penningar är förlägen";<br />

att han <strong>till</strong> en början skulle få uppköpa det för stångjärnsmidet erforderliga tackjärnet<br />

i Sverige;<br />

169

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!