Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vid denna tid begynte Billsten även vid sidan av sin syssla som kronans arrendator<br />
driva borgerlig näring, ehuru det är tvivelaktigt om han någonsin vann burskap i Åbo.<br />
Sålunda yrkade han i september 1634 inför rådsturätten på skadestånd av borgaren<br />
Anders Thores i Reval, som ej kontraktsenligt leverat honom 300 tunnor mjöl i Åbo.<br />
Billstens köpenskap väckte genast åbobornas indignation, och i oktober samma år gav<br />
borgmästaren och råd tullnären en allvarlig <strong>till</strong>rättavisning för att han drev köpenskap<br />
"emot sitt kall och ämbete". Som uppbördsman för tullen köpte Billsten upp de varor som<br />
infördes <strong>till</strong> staden och sålde dem sedan med vinst <strong>till</strong> borgarna, som hotade draga saken<br />
inför konungen. Detta hjälpe ej, och i april 1635, då Billsten inför borgare och råd presenterade<br />
två fullmakter på "tullen" och "spannmålslicenten" av den 14 januari respektive<br />
13 februari 1635, blev han åter <strong>till</strong>talad för det han "driver borgerlig näring med handel<br />
och vandel, som honom intet vidkommer."<br />
År 1635 arrenderade Billsten jämte åboborgaren Petter Thorwöste lilla tullen samt<br />
accisen och bakugnspenningarna för 2500 daler silvermynt. I början av 1636 frånträdde<br />
Billsten arrendet, ty i februari detta år <strong>till</strong>satte rådsturätten fyra borgare att "inventera lilla<br />
tullen efter Karl Billsten för Petter Thorwöst". Den övriga tulluppbörden synes han ha<br />
behållit under ännu ett par år, ty först i början av 16<strong>38</strong> kallas han f.d. tullnär.<br />
Billstens tjänster och köpenskap hade redan på de fem år han arbetat i Åbo <strong>till</strong>fört<br />
honom en ej ringa förmögenhet. Han ingick även äktenskap med en borgardotter från<br />
Åbo, Anna Henriksdotter Nyman. På våren 1635 köpte Billsten en gård i staden. Gården,<br />
Porsas gård, som låg i Aningaiskvarteret vid änden av dombron på åns västra strand,<br />
köpte han av borgaren Ulf Persson, som i sin tur för gäld tagit den i mät av Lars Palikka.<br />
Med gården följde fyra fällbodar vid Multavieru. Under år 1635 fick Billsten sina tre<br />
uppbud på Porsas gård. Gården var värd 800 daler och fällbodarna sammanlagt 300<br />
daler. År 1636 voro byggnadsarbetarna på tomten i full gång. På våren 1636 släpades<br />
sten <strong>till</strong> bygget och tegel fick Billsten från domkyrkan, som mot nya taktegel, vilka levererades<br />
av Bilsten, bytte bort gamla murtegel från det förfallna kapitelhuset. I domkyrkans<br />
räkenskaper för år 1636 finnes antecknad en bytestransaktion med Billsten, då kyrkan<br />
fick 9549 takpannor och Billsten 9350 murtegel. I samband med detta bytesavtal<br />
med kyrkan framgår bland annat att Billsten redan drev stora affärer också på utlandet.<br />
Billsten hade tecknat kontrakt om leverans av 30000 takpannor för domkyrkans behov,<br />
varvid teglen skulle levereras hösten 1636. Emellertid ryggade Billsten kontraktet och<br />
lovade i stället <strong>till</strong> våren anskaffa de erforderliga teglen från Holland <strong>till</strong> ett pris av 9 daler<br />
för tusen stycken. Domkyrkosysslomannen råkade härigenom i svårigheter med kyrkoreparationen,<br />
och domkyrkan stod hösten 1636 "taklös".<br />
Våren 1637 stod det Billstenska huset färdigt vid västra ändan av dombron. I slutet<br />
av samma år lämnade han som nämnt befattningen som tullnär i staden. Billsten hade vid<br />
denna tid egen skuta och sysslade bland annat med saltimport. Emellertid synes den energiske<br />
affärsmannen redan haft nya planer för utlösningen av sin verksamhetslust, ty sitt<br />
hus beslöt han att hyra ut. Som hyresgäst anmälde sig genast hovrätten, som höll sina<br />
sessioner i en stor sal, som upptog hela övre våningens bredd. Kort därefter inköpte<br />
hovrätten byggnaden. Priset var 3000 daler kopparmynt och betalningen skulle utgå ur<br />
kronans sakören. I denna affärstransaktion kunna vi kanske spåra en lust hos Billsten att<br />
förvärva kontanter, nödvändiga för den bruksrörelse han ett par år senare helt ägnade sig<br />
åt. Då hans verk vid Karis å i Pojo i slutet av år 1639 stodo nästan färdiga, är det troligt<br />
att arbetarna därpå hade igångsatts senast 16<strong>38</strong>. Medan Wolle kämpade med stora ekonomiska<br />
svårigheter och förmådde sköta varken gruvan i Ojama eller bruket i Svartå <strong>till</strong><br />
belåtenhet, synes såväl Per Brahe som bergmästaren Henrik Teet försökt förvärva nya<br />
162
Change language