38 Förfäder - bilagor till Ättartal

stadztiennerens saak anlanger, ähre de länge sedann medh huar andra förlikte om, männ huadh
denn klagann anlanger som Margreta hafuer emot honom, att hann hafuer slagitt hennes fenster
sunder, dett hafuer förorsakett sigh vtaf någoon skäldordt som honn hafuer haftt emot honom,
nemligenn att honn hafuer kallatt honom medt tucht att seÿe (: en fitteschrifuere :) och hafue
wäll flere tilförende slagitt hennes fenster sunder ähnn hann, och är orsakenn att honn håller ett
vppenbara horehuus och ett otilbörligitt lefuerne, och för denn skuldt meente hann, att dett war
honom så frijt efterlåtett att slå hennes fenster sunder som en annan.
Sententia
Denne Marcus Höÿers saak bleff ransakatt om, att ändogh hann wäll högtt straff efter lagh
för sådande nidingz wärck, hemgångh och öfuerwåldt vndergifuin ähr, huilkett huar thett så
högtt efter lagh skulle fullfölies, wille thett honom iche mÿkitt wäll bekomma, männ så hafuer
mann i denne gångenn öfuerseedt medh honom, och iche fulfölgdt högste straffett, vthann
benådett hans saak medh 40 mark straff, sedann betala fenstrenn igenn, och sedhan förlike sigh
bådhe medh h: Margreta och Hans Pedersonn, så och stadztienerenn, så att de gifue sigh
tilfridz.
Stockholms tänkeböcker, den 20 maj år 1607 (angående några panter av silverföremål som
grevinnan Ebba ville återlösa med penningar)
( … ) strax handladhe hann medh enn köpswänn Albrecht Warner benämpdh som lågh hos
honom till herbergz at hann wille försträckie h:[ennes] n:[ådigas]de peninnger på samme
panter, huilkenn och så giordhe, och Tomes Höÿer öfuerandtwardade honom panternne och
anammadhe peningernne vthaff honom, männ ingen man haffuer hann warit för panternne,
dogh begäredhe Jörenn Behr respit till näste rådstughe dagh at hann få ransaka om icke han
kann finna någre schriffter och beschedh der om hwilket honom blef efterlåtidh.
Stockholms tänkeböcker, den 9 april år 1608
(Utredning av ett omfattande stöldgods med skiftande innehåll och förhör med tjuven.)
Jthem blef ahnklagat at han skall hafwa stulit en kappa ifrån Jacob Höÿer, men han nekade der
till.
Stockholms tänkeböcker, den 20 juni år 1612
Wij borgemesterej och rådhmän vthi Stockholm göre wetterligit, att endoch then erlige
förnemblige och wälförstondige man Jacob Höÿer jnwonere här i staden, är vthi wår nådige
drötningz bestelning, och fördenskull icke allenest med åhrligh lön af h: m:tt försorgd, vtan och
för all borgerlige vtlagor och rettigheter frijkallet, såsom wij af sielfwe högstbe:e h: mz: bref,
hwilkes copia för oß läsen är, vnderdånligen förnummet hafwe, men så hafwer han lijkwäl
aldenstund han är hoos oß besithen, sielf godhwilleligen, på thet icke borgerskapet, sigh öfwer
honom skole hafwe till att beswäre, att han således frij sitie må, och ingen ting wethe staden
derföre till gode, sigh med oß inlated, att wele gifwe staden een wiß genandt om åhret vthi
peninger för altßammens, hwad som till stadzsens personer, såsom och hele borgerskapet här i
staden, högstbe:e wår nådige drotningz bref vthi then höge wÿrdning och mÿndighet, achte och
holle, som thet sigh medh rette bör, och wij altidh plichtige och skÿldige äre. Men aldenstundh
oftbe:e Jacob Höÿer, sin gode willie härutinnen hafwer welet lated opåskine emot staden, att
han hwarken staden eller stadzsens inwonere vthi någen motte, till wederwillie förtreet elleer
förfong ware will, hafwe wij orsak honom derföre att betacke. Och fördenskull efter thene
samsatning, som emelle[n] oß och honom sked är, hafwer han af frij och egen godh willie
lofwat och tilsagdt staden vthi een summa, ett för alt 100 dal[er] swenskt mÿnt. Deremot igen
lofwe och tillseÿe wij förbe:de Jacob Höÿer, att han om inge ÿtterligare pålagor som vtaf staden
vtgöres skole, mindre eller mehre, ehwad wachten anlanger, then hafwer han samtÿcht och
116