You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Stockholms tänkeböcker, den 27 november år 1582<br />
Samma dagh tiltalede gamble mester Hans bardskärere en vnge bårdskärere, benempdh<br />
Christoffer Höÿer, att han skälthe honom för en skälm vthi Hudenswalle, men samme<br />
Christoffer nekede ther <strong>till</strong> såwäl nu, såsom han i Hudenswallw giorth hade, seÿendes sigh<br />
inthet annet wethe med M.Hans, än thet som ärligitt och gott war, vthen någen owilie hade han<br />
haft <strong>till</strong> M.Hans, för thet han förfolgde honom, när han war i hospitalen.<br />
Stockholms tänkeböcker, den 15 augusti år 1597<br />
( … ) Widere bekende Christiernn och Nils brokikare widh theres edh, at Bencht Nilsonn hade<br />
bekendt för them, och för Schweder Höÿer een skipper, att Casper [Ylenfelt] skulle hafua sagt<br />
på eenn frÿ rådstuge, at han sköter intet om furstenn, och när konungenn kommer hijdh skulle<br />
hann niupa them i näsenn, som hafue hullilt med furstenn, männ Bencht sade ther kort neÿ <strong>till</strong>,<br />
at hann hade aldrigh sådant sagt. Daniel Påwelsonn berättade, at Casper hade bedit skepperen,<br />
före både bref och klädespacka tilbaka igenn, det bestodh Casper. (ANM. Ärendet fortsätter.)<br />
Stockholms tänkeböcker, den 21 april år 1602<br />
Kom för rättenn Thomas Höier, och på wälborne grefinnens frw Jbbes wägne, krafde h:<br />
Gunilld Melcher Volgers efterlefuerska 1000 daler, sakenn hafuer sigh således <strong>till</strong>dragitt, att<br />
anno etc, 1564. annammede framledne Melchior Volger vtaf h: f: n:de ett tusend daler på ett<br />
weßelbref, som hann försäkrade h: nådh medh betalningenn att wederleggie vthi Antuerpenn 3<br />
wekur efter som brefuitt skulle didh komme, der på inladhe Thomas Höier copierne vtaf<br />
weßelbrefuenn och hantschriftenn, och begärede att h: Gunnill måtte göre sinn mandz<br />
hantschriftt fÿllest, så och vpfÿlle all denn vmkostnatt, som der vpå i midler tijdh vpgångenn är.<br />
Det <strong>till</strong> suarede Dirich Bökmann, att efter denne saak hafuer nu stått så länge, i så mångh<br />
åhr, och hennes n:de ingenn tingh hafuer rörd der om, antingenn mädan framlidne Melcher<br />
Volger lefde eller och sedann, sÿnes wara vnderligitt, hui hennes nådhe kommer nu fram medh<br />
denne saak<br />
Bleff detta ärendett vpskuttitt <strong>till</strong> nästkommande rådstuge dagh, dhå skall wälborde<br />
grefinnes tiennere för:de Thomas Höier hafue tilstädes medh sigh sielfue originals brefuenn, så<br />
och sielfue hantschriftenn<br />
Stockholms tänkeböcker, den 25 september år 1605<br />
Samma dagh kom för rättenn h: Margreta Hans Meiers, och klagade <strong>till</strong> enn benempdt Marcus<br />
Höier, som hafuer waritt Alphonsi hantschrifuer, att hann i aftons emellenn 5 och 6 ähr<br />
kommenn <strong>till</strong> hennes huus, och brukatt en sådande skäntligh mundt på henne, och deröfuer<br />
giorde henne öfuerwåldt, kastadt hennes fenster sunder, så som beuisligitt ähr, huilkett fenster<br />
lades i rättenn och war altt sunderkastadt, begärede här medh rätt, jtem lades och 6 stenar fram<br />
i rättenn som woro inkastade vthi husett,<br />
Marcus stadztienere beklagede sigh, att denne Marcus Höier war efter honom medh en<br />
dragin wäria, widh Hans Pädersons huus, och wille ändeligenn giortt aff medh honom, högg<br />
och stack vthi portenn, så som wäll schall sÿnes märckia efter, jtem i gåhr i Brundzgrännen när<br />
hann fick see honom, taalte hann <strong>till</strong> honom och sadhe: Ja du äst enn warm broder, och togh<br />
strax på wäriann, och drogh henne vthur suärdttaskann, männ Mardus gick strax sinn koos,<br />
sedann hafuer hann kommitt på tårgett och frågett efter honom.<br />
Hans Päderßonn klagede <strong>till</strong> denne Marcus, att hann i ghår är kommen <strong>till</strong> honom vthi hans<br />
hws vp i stughenn, medh enn dragen wäria, så att hann nödgades rÿme vndann vp i winden, och<br />
brukade munnenn på honom och sadhe, att hann skulle sättia denn horen vthur husett som der<br />
sitter, detta kunde hann intett neke <strong>till</strong>, doch sadhe hann sigh iche wara dijt kommen vthi<br />
nogonn ondt meningh att wele göre någonn skadha, sammaledes sadhe Marcus, at huat<br />
115