Tidningen Cykling nr 3 2020

Cykelfrämjandets medlemstidning. Nr. 3-2020
CYKELUPPROPET
DE KRÄVER BÄTTRE
FÖRUTSÄTTNINGAR
I FOKUS
DEN UNDERMÅLIGA
INFRASTRUKTUREN
PETER KADHAMMAR
SKREV EN BOK OM
CYKELTJUVEN
Skogscykling genom
kameralinsen

INNEHÅLL
Känner du någon som
har börjat cykla under
pandemin?
08
CYKLING OCH BULLER
Är cykelvänliga
städer svaret?
12
I FOKUS
Varför är det stolpar
mitt i cykelbanan?
När 50 cyklar
trängs på en yta
mindre än kungens
klädkammare
Den rådande pandemin har satt fokus på fördelarna med att cykla
till vardags. Du som läser den här texten är säkert redan medlem
i Cykelfrämjandet och bidrar på så vis till att vi tillsammans kan
jobba för ett bättre Cykelsverige! Nu vill vi växla upp takten och göra
vår röst starkare.
Under december månad kan du bidra till att vi når målet
att fördubbla antalet medlemmar genom att ge bort ett
medlem skap i julklapp för endast 125 kr!
– Vem tänker du på?
Du kan antingen vänta tills medlems avin landar i din e-post i början
av december eller gå in på vår hemsida för att ta del av erbjudandet.
Tips! Klipp ut kortet nedan och lägg under granen.
Tack för att du cyklar!
Välkommen som medlem i Cykelfrämjandet! Vi jobbar för en hållbar framtid där
det ska vara tryggt och smidigt att cykla och drömmer om ett bättre Cykelsverige.
Ju fler vi är desto mer kan vi göra. Nu rullar vi tillsammans vidare in i 2021!
God Jul . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
önskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Klicka hem
julklappen på:
cykelframjandet.se/
ge-bort-ett-
medlemskap/
22
CYKELFOTOGRAFEN
Christopher Lanaway
flydde Brexit.
41
UTSTÄLLNING
Nytt cykelmuseum
i anrik slottsmiljö.
20
PETER KADHAMMAR
Journalisten som skrev
en bok om cykling.
34
HIND BLAIDI
Hjälper nybörjare
upp på sadeln.
Jag förstår att det är ett i-landsproblem.
Kanske rentav ett privilegium att ha på
topp 10-listan över orsaker till vardagsfrustration.
Men vad hjälper det där och
då. När jag står där i cykelförrådet rycker
och sliter i cykelh****tet vars styre är
intrasslat i ett annat styre och vars pedal
har tråcklat sig in bland granncykelns
ekrar. 50-talet cyklar trängs i ett rum
mindre än kungens klädkammare. Jag
lirkar lite försiktigt. Sedan lirkar jag lite
mindre försiktigt. Lyfter och drar på
samma gång. Svetten lackar och klockan
går. 25 minuter till jobbmötet. 20 minuter
till jobbmötet. Jag blundar, djupandas
och tar till det gamla Seinfeld-mantrat
för kortisolstinna och blodtryckshöjande
situationer som denna: serenity now.
Och så plötsligt – cykeln lossnar från
sitt järngrepp! Den kan ledas ut i friheten
och jag kan cykla iväg. Allt är glömt. Allt är
förlåtet. Irritationen rinner av mig. I alla
fall tills nästa källa till irritation gör sig
påmind då jag cyklar ut på Hornsgatans
underdimensionerade och totalt livsfarliga
cykelbana och i sista sekund hinner
väja för den bildörr som plötsligt flyger
upp en meter framför mig. Hur kan det
få vara så här – rena vilda västern när det
kommer till infrastruktur för oss som vill
ta oss fram på cykel på ett tryggt och säkert
sätt? Hur kan man säga att man satsar på
cykling när verkligheten tyvärr vittnar om
något annat? Många slutar nu knyta näven
i fickan och sätter ner foten och kräver
ökade satsningar och mer progressiva
prioriteringar. Skrota bilnormen! Varför
ska vi fortsätta trängas i cykelbanorna
medan de utrymmeskrävande bilarna får
bre ut sig? Och varför går utvecklingen så
trögt? Det är nu vi har en pandemi, det är
nu vi vill cykla. Var är pop-up-cykelbanorna?
Det är frågor som initiativtagarna
bakom det färska #cykeluppropet nu
ställer till våra politiker (sid 10).
No more serenity now.
Fanny Westin, Chefredaktör
Aktivera ditt medlemskap!
2 Kontakta oss på medlem@cykelframjandet.se
Cykling nummer 3-2020 3

LEDARE
NYHETER
Bristande infrastruktur – ett av många
skäl till att Cykelfrämjandet behövs
Finns det några
gentligen är vår förening, Cykelfrämjandet,
en paradox. Cykeln är den ultimata
frihetssymbolen. På en cykel går det att
ge sig av utan att förhålla sig till någon
annan. Förutom att vi som cyklat tillsammans med
vänner i många år vet vilken social aktivitet cykling
är, kommer man snart till insikt att vi behöver varandra
för att kunna förverkliga den där friheten. Vår
frihet på cykel begränsas av bristfällig infrastruktur.
Sverige är helt enkelt inte byggt för cykel, varken i
städerna eller utanför.
Den tredje punkten i vårt åttapunktsprogram för
bättre cykling lyder ”bygg tryggt, framkomligt och
sammanhängande”. Oavsett om vi hälsar på vänner,
lämnar barn, pendlar till jobbet eller storhandlar
med elcykeln har vi samma behov av – och rättmätiga
krav på – bra, breda, raka, säkra, snabba cykelbanor
fria från bilar och fotgängare.
Under den pågående pandemin blir bristerna
i cykelinfrastruktur påtagliga. Många anstränger
sig för att hålla avstånd och många lyckas med
det i arbetslivet och i hemmet, men det är svårt
att lyckas ta sig mellan hem och arbete eller
skola på ett säkert sätt. Cykeln är inte bara den
ultimata frihetssymbolen utan även det ultimata
pendlingsfordonet under och mellan pandemier.
Med en välfungerande cykelinfrastruktur skulle
många fler kunna ta sig till och från jobb eller skola
på ett betryggande avstånd till andra cyklister.
Om infrastruktur och hur du kan engagera dig
handlar detta nummer av tidningen Cykling. Du
kan göra skillnad och se till att cykelinfrastrukturen
blir bättre där du bor. Fråga dina vänner om inte
de också borde bli medlemmar i Cykelfrämjandet.
Skriv insändare och uppvakta politiker. Förklara
för dem att det är tämligen enkelt: bygger de för
cyklisterna så kommer cyklisterna. Medborgarna
blir lyckligare, friskare och får mer fritid. Kommunerna
når miljömålen och står bättre rustade inför
nästa pandemi.
Jöran Fagerlund, ordförande
snälla cyklister här?
Cykling är Cykelfrämjandets medlemstidning
E-post: redaktion@cykelframjandet.se
Chefredaktör: Fanny Westin,
chefredaktor@cykelframjandet.se
Ansvarig utgivare: Jöran Fagerlund
Grafisk formgivare: Jonatan Sahlin
Omslagsfoto: Christopher Lanaway har plåtat
Tom Stewart in action.
Medlemskap i Cykelfrämjandet:
Huvudmedlem 275 kronor, Familjemedlem
75 kronor, Ungdom t o m 26 år 100 kronor.
Webb: www.cykelframjandet.se
Kansli: Cykelfrämjandet Box 3,
101 20 Stockholm
Besöksadress: Celsiusgatan 8, Stockholm
E-post: info@cykelframjandet.se
Annonsförfrågningar:
chefredaktor@cykelframjandet.se
Tryck: Trydells tryckeri
ISSN: 0280-3038.
Tidningen är miljömärkt och
distributionen klimatekonomisk.
Cykling går även att läsa online.
Världens säkraste julklapp
Hövding 3 – den tredje generationen airbag för cyklister
4 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 5

NYHETER
NYHETER
”Cykling ligger
rätt i tiden”
Jöran Fagerlund är till vardags grafisk
formgivare och fotograf på Jämställdhetsmyndigheten,
och sedan senaste
årsmötet även ny ordförande för Cykelfrämjandet.
Hur ser du på organisationens utveckling?
– Om jag tittar på verksamheten i Göteborg, där jag bor,
har vi utvecklat utflyktsprogrammet med en vintagerunda
och fått bra fart på cykelkursverksamheten.
Vårt trafikpolitiska utskott är också väldigt aktivt. På
riksnivå har vi etablerat oss som en organisation som
riksdag, regering och myndigheter lyssnar på. Vi har
framtiden för oss, cykling ligger rätt i tiden.
Vilken bakgrund har du inom föreningen?
– Efter ett seminarium i Almedalen för sex år sedan då
föreningen hade ett erbjudande om att bli medlem
för 80 kronor, eftersom vi fyllde 80 år, kunde jag inte
längre motivera att inte vara medlem. För några år
sedan blev jag invald i riksstyrelsen och har även
suttit i Göteborgs lokala styrelse.
Berätta om din relation till cykeln!
– En av mina favoritaktiviteter är cykelsemester. När
barnen var små cyklade vi ofta. Det har fungerat
rätt bra att kombinera cykel med tåg söderöver från
Göteborg. Vi tog färja och tåg nästan hela vägen till
Legoland och cyklade sedan hem.
Framtidens
transporter
– enligt Trafikverket
Trafikverkets inriktningsunderlag för planering av
transportinfrastruktur är nu redo för remissrunda. Här
kan vi läsa hur myndigheten menar att vi ska satsa när
det kommer till infrastruktur kommande år, och vilka
transportslag som ska prioriteras. Ökad elektrifiering
och teknikoptimism snarare än grön omställning och
cykelsatsningar, tycks vara Trafikverkets inriktning.
Cykelfrämjandet är en av remissinstanserna. Rapporten
finns att läsa på Trafikverkets webbplats.
Nationella cykelbokslutet
är här
En genomsnittlig dag under 2019 cyklade drygt en miljon svenskar
i åldrarna 6–84 år, eller 11 procent av befolkningen. Flest resor
skedde i större städer och omgivande kommuner och andelen som
cyklar faller med stigande ålder:
16%
6–24 år
13%
25–44 år
11%
45–64 år
4%
65–84 år
Vi kan också konstatera att endast 65 av landets 290 kommuner har
en cykelstrategi eller cykelplan som inte är äldre än fem år. Cykelbokslutet
ges ut av Nationella cykelrådet som leds av Trafikverket
tillsammans med Cykelfrämjandet, Naturvårdsverket, Transportstyrelsen
och andra medlemmar.
Hur kan cykling bidra
till en grön omstart efter
coronakrisen?
Det var temat för Svenska Cykelstäders och Trafiktekniska föreningens
webbinarium där vi bland annat kunde höra infrastrukturminister
Tomas Eneroth reflektera kring cykling och corona, och
varför det går så trögt när det kommer till svenska cykelsatsningar.
Se webbinariet i efterhand: svenskacykelstader.se/
cykling-gron-omstart-se-webbinariet-i-efterhand/
Bäst i test – årets
cykelkommuner
Inte mindre än 18 000 cyklister medverkade i Cykelfrämjandets
nöjdhetsundersökning Cyklistvelometern 2020, vilket gör den till
Sveriges största undersökning bland cyklister. (Inte att förväxla
med Kommunvelometern där vi mäter kommunernas faktiska
satsningar.) Deltagarna har svarat på frågor om hur cykelvänlig de
upplever att deras hemkommun är. Vinnare koras i tre kategorier:
MINDRE KOMMUN: FINSPÅNG
MELLANSTOR KOMMUN: KARLSTAD
STOR KOMMUN: ÖREBRO
Läs mer på cykelframjandet.se/cyklistvelometern/
PODD-
TIPS!
Cykla mot målen med
Cykelfrämjandet
För att klara FN:s hållbarhetsmål behöver vi ställa om prioritera
rätt: mer cykling och mindre motortrafik bland annat. Lyssna på
Cykelfrämjandets poddserie Cykla mot målen där vi pratar om
olika aspekter av cykling och hållbarhet. Finns på Spotify med
länk från vår webbsida.
Hallå där,
Axel Pihl
… projektledare för
Cykelfrämjandets nya projekt
Cyklisternas cykel vägsanalys.
Berätta om projektet!
– Vi ska ta fram en metod för kommuner att kunna
betygsätta cykelvägnätet utifrån aspekter som
säkerhet, genhet och komfort. Analysen genomförs
i samarbete med lokala politiker, tjänstemän
och cykelfrämjare. Projektet ska vara färdigt i
september 2021.
Vad har du för bakgrund?
– De senaste fem åren har jag tillbringat på landskapsarkitektprogrammet
på SLU i Alnarp.
Hur kom det sig att du engagerade dig i
Cykelfrämjandet?
– Jag har själv alltid cyklat och tycker mycket om
det. Att cykla har ju stora positiva effekter, både
för individen och för samhället. Ju fler vi kan få
att byta bilresor till cykel desto renare och lugnare
blir också våra städer. Jag ser cykeln som viktig i
omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Vilken tycker du är den viktigaste cykelfrågan
just nu?
– Att kommuner, regioner och staten satsar mer
pengar på cykelinfrastruktur. Det finns nog ingen
stad i Sverige med ett heltäckande cykelvägnät,
och för att få till det krävs mer resurser. Mer resurser
skulle också innebära cykelbanor av bättre
standard än idag.
6 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 7

NYHETER
NYHETER
”Städer med medeltida stadskärnor,
som av naturliga skäl inte byggts för
bilar, står sig bättre i undersökningar
om hur många invånare som är
utsatta för skadligt buller.”
FOTO: MOST PHOTOS
Är cykeln lösningen
för en bullrigare
stad?
Att argumentera för att cykeln är ett betydligt tystare fordon än
personbilen borde inte vara en svår uppgift. Men går det att säga
att en cykelvänlig stad är tystare än en som domineras av biltrafik,
och kan satsningar på cykeltrafik rentav ses som en strategisk
bulleråtgärd? Text: Gustav Frid
unt om i världen pågår en tydlig samhällstrend
med en ökad urbanisering
och tätare städer. Många fördelar lyfts
fram med förtätning, bland annat
skapar det i regel bättre förutsättningar för ökad
cykling. Göteborgs cykelprogram En nära storstad
eller Paris borgmästare Anne Hidalgos Le Paris du
¼ heure, där de viktigaste samhällsfunktionerna
ska kunna nås med cykel inom en kvart, är exempel
på detta.
När ämnet förtätning tas upp bland akustiker
däremot hörs inte sällan kritiska röster som menar
att täta städer är bullrigare. Fler byggnader ger fler
hårda ytor där ljudvågor kan reflekteras och på så
vis förstärka ljudnivån, menar man. Men kritiken
bygger också på antagandet att fler människor ger
mer (bil)trafik.
Regeringen har nyligen lättat på bullerkraven för
bostäder, just för att kunna bygga även i bullriga
områden. En inte helt riskfri reglering. När man
lättar på kraven riskerar man att bygga in sig i en
bullerproblematik som är svår att ta sig ur. Det
menar Wolfgang Kropp som leder forskningsprojektet
Sonorus. Projektet syftar till att ta fram
strategiska metoder för att bekämpa buller tidigt i
stadsutvecklingsprojekt och att överbrygga kompetensgapet
mellan akustiker och andra discipliner
inom stadsbyggnad.
Mikael Ögren, som forskar om hälsoeffekter
av buller, menar också att många akustiker borde
vidga sina perspektiv.
– Akustikerkåren borde vara djärvare och inte
stirra sig blinda på riktvärdena utan också prata
om hur förtätning kan ske utan att skapa mer buller.
Detta för att ta till vara på de andra fördelar som
kommer av en tät blandstad.
Mikael Ögren berättar om ett samtal med en
äldre kollega som menade att buller på 60-talet, tio
år efter massbilismens genombrott, var en ickefråga.
Medvetenheten om bullrets hälsoeffekter var
inte särskilt hög och det fanns en stark teknikoptimism
som gjorde gällande att bullerproblematiken
som kom med motortrafik snart skulle vara löst.
Den optimismen finns kvar i dag menar han.
– Se hur transporter målas upp i framtidsskildringar
på film – alla fordon går supersnabbt och är
knäpptysta.
Samma teknikoptimism, inte bara vad gäller
buller, präglade också stadsplaneringen där personbilen
var central, vilket bland annat tog sig uttryck i
satellitstäder långt från stadskärnorna.
Frågan om cykeln kan vara en del av lösningen på
den bullerproblematik som följer av förtätning har
ännu inte riktigt besvarats av forskarvärlden. Vad som
däremot har konstaterats är att städer med medel tida
stadskärnor, som av naturliga skäl inte byggts för bilar,
står sig bättre i undersökningar om hur stor andel av
invånarna som är utsatta för skadligt buller. Både
Wolfgang Kropp och Mikael Ögren tror också att det
finns en stor potential i att en stor del av alla de bilresor,
som bidrar till höga bullernivåer, är kortare än fem
kilometer och därmed skulle kunna göras med cykel
i stället. Utmaningen är bara att få fler att ställa bilen
och börja cykla i stället måste cykeln vara ett fördelaktigt
och attraktivt alternativ, konstaterar Wolfgang och
får stöd av en undersökning om varför Köpenhamnsbor
cyklar. ”För att det är snabbast”, är det vanligaste
svaret. (Notera att det kommer före både hälso- och
miljöskäl.) För att cykling ska vara det snabbaste alternativet,
inte bara i Danmarks huvudstad, behöver vi
som bekant satsa på modern och säker infrastruktur
som möter upp behoven.
8 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 9

NYHETER
NYHETER
#Cykeluppropet kräver förändringar och bättre förutsättningar för dig som cyklar –
oavsett cykel och oavsett var i landet du bor. Vi ställde några frågor till Annika Sundin,
alias @medveten_i_stan på Instagram, som är en av initiativtagarna. Text: Fanny Westin
#Cykeluppropet vill
inspirera till hållbarhet –
och ökad cykling
Du står tillsammans med Sophia
Schyman och Emma Sundh bakom
#cykeluppropet. Berätta!
– Vi är tre flitiga vardagscyklister med
varsitt Instagramkonto och vårt fokus är
att inspirera till ett mer hållbart liv, där
cykeln har en självklar plats. Det var Emma
som tog initiativet och kontaktade Sophia
och mig. Vi bollade idén och startade
redan samma vecka. Det är fördelen med
sociala medier, det går snabbt och kan få
stor spridning. Tillsammans är vi starka!
I många andra länder har man från
politiskt håll påskyndat utvecklingen
mot mer cykelvänliga städer och
samhällen såhär i pandemitider, men i
Sverige låter satsningarna vänta på sig.
Vilken typ av satsningar är det ni vill se?
– Vi vill att man ska känna sig trygg som
cyklist oavsett var i landet man bor. Det
handlar lika mycket om att vara trygg i en
innerstadsmiljö som att våga sig ut och
cykla på en 70-väg. Vi vill gå förbi ”politiska
långbänkar” och se snabba förändringar
som ger effekt. Till exempel pop-upcykelbanor,
färre parkeringsplatser till
förmån för större cykelytor och cykel- och
gångvägar. Och att biltrafiken leds om till
andra gator.
Ni har snabbt fått stor uppslutning
och träffat politiker som jobbar med
cykelfrågor, bland annat Stockholms
trafikborgarråd Daniel Helldén. Vad
gav mötet?
– Vi hade en bra diskussion och var eniga i
mycket. Visst sker det många förändringar
till det bättre nu men det som sker är i
enlighet med tidigare beslut och har ofta
förändring på flera olika nivåer. 2020
var ju det år Sverige skulle ha uppnått
riksdagens miljökvalitetsmål Frisk Luft,
det är vi i dagsläget långt ifrån. Regeringen
meddelade i oktober att de ger kommuner
möjligheten att inrätta cykelgator där
särskilda regler ska gälla. Ett steg framåt,
”Pop-up-cykelbanor har införts i en
rad städer världen över för att möta
det ökade trycket i och med pandemin,
varför skulle vi vara sämre?”
tagit många år. Det går på tok för långsamt
och det är för långa processer. Vi vill se
snabbare och modigare beslut. Jag hoppas
att Daniel Helldén fick fler argument för att
öka förändringstakten. Han är inte negativ
till pop-up-cykelbanor, så vi väntar med
spänning.
Nu siktar ni in er på högre instans,
nämligen infrastrukturminister
Thomas Eneroth. Har ni fått honom
på kroken?
– Ja, nu vi har lyckats boka in en cykeltur
med honom. Politikerna måste ge oss
cyklister bättre förutsättningar. Vi pratar
men motorfordonstrafiken är fortfarande
normen. Ska vi bli fossilfria till 2030
krävs radikala förändringar. Cykeln är
det färdmedel som gynnar flest – både ur
klimat-, hälso- och miljösynpunkt. Det
måste bli lätt att göra rätt. Pop-upcykelbanor
har införts i rad städer världen
över för att möta det ökade trycket i och
med pandemin, varför skulle vi vara
sämre?
”Cykeluppropet handlar inte om att
uppmana fler individer att cykla – det
handlar om att politikerna ska skapa
bättre förutsättningar för cyklister.
– Vi cyklister kryssar mellan bilar, tar oss fram på osammanhängande cykelbanor och aktar oss för bildörrar
som öppnas. Vi måste kunna känna oss trygga, först då kommer fler att cykla, säger Annika Sundin (t.v.) som
tillsammans med Sophia Schyman (t.h.) och Emma Sundh (som har tagit bilden) ligger bakom #cykeluppropet.
Finns förutsättningarna så kommer
folket.” Vill du berätta lite hur ni
tänker kring det?
– Vi har alla våra anledningar att cykla –
hälsan, klimatet, plånboken. Och vi har
under åren som gått blivit fler, speciellt
nu i pandemins spår. Men vi är fler som
samsas om samma plats och vi ges inte
rätt förutsättningar. Vi kryssar mellan
bilar, tar oss fram på osammanhängande
cykelbanor, aktar oss för bildörrar som
öppnas och trängs i cykelfält. Vi måste
kunna känna oss trygga. Då kommer
ännu fler att cykla. Vi som väljer cykeln
gör ett bra val, både för oss själva och
samhället. Men samhället hänger inte
med.
Berätta om din egen
relation till cykeln!
– Jag bor i Stockholms innerstad och
använder min ”tantcykel” dagligen. Jag
älskar allt som har med cykling att göra –
motion, enkelhet, snabbhet, frisk (?) luft
och så är det smart rent ekonomiskt. Jag
var med om en cykelolycka 2014 då en
bildörr öppnades framför mig och jag flög
med huvudet rakt in i ett träd, så frågorna
engagerar mig verkligen personligen. Att
cykelboomen är här är fantastiskt.
TIPS!
Engagera dig i
#cykeluppropet
Ta en cykelbild och lägg ut
på Instagram. Glöm inte
att tagga bilden #cykeluppropet
(du måste ha
öppen profil för att andra
än dem som följer dig ska
kunna se bilden).
10 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 11

Text: Kalle Bern och Fanny Westin Illustration: Tobias Centerwall
Hur svårt
ska det vara?
På många håll i Europa byggs det cykelinfrastruktur av god
kvalitet. I Sverige avsätts en del resurser men ändå blir resultatet
ofta undermåligt. Bristfällig skyltning, stolpar placerade mitt i och
cykelbanor som plötsligt försvinner ut i bilfilen. Hur kan det gå så
snett? Och varför lyckas man i andra länder men inte här? ➲

I FOKUS
”De handlar om något så fantasilöst som att bara ta bort
begreppet ’cykelbana’ ur ’Förordning om vägtrafikdefinitioner’
och i stället låta cykelväg vara just det, en vanlig väg.”
Läsarnas egna
skräckexempel:
et bubblar och sjuder av irritation
och missnöje i cyklistforum på
nätet. ”När nollvisionen lyser med
sin frånvaro. När hittepå och skjuta
från höften regerar.” ”Byggstängsel utan reflexer/
pilar vid trafikomledning. Bara en tidsfråga innan
någon kommer till skada.” ”Hur ser regelverket ut
för övergångsställen för gångtrafikanter på cykelleder?
Fullständigt kaos vid Slussen.”
Vi blir allt fler att samsas om utrymmet på landets
cykelbanor, inte minst under rådande pandemi
och med riktlinjer om att vi ska begränsa
våra resor med kollektivtrafik. Missnöjet med
infrastrukturen för cyklister är kanske större än
någonsin och inte sällan hör vi någon nämna vårt
grannland i syd och samtidigt få något drömskt i
blicken: ”Cyklingen i Köpenhamn…” Eller kanske
ännu hellre cyklingens förlovade land, Nederländerna,
där man sedan årtionden verkligen prioriterat
och satsat på en modern och välutvecklad
infrastruktur. Vilket har lett till en stor del av
befolkningen faktiskt använder cykeln som primärt
transportmedel. Men hur blev det egentligen
så?
Precis som på många andra håll i världen ledde
ett ökat välstånd under 1950- och 1960-talen till att
privatbilismen sköt i höjden i Nederländerna. Med
ett ökat antal bilar ute på vägarna kom en också en
skenande olycksstatistik – antalet trafikolyckor med
dödlig utgång sköt i höjden och hundratals barn
miste varje år sina liv i bilrelaterade trafikolyckor. Ett
enormt missnöje började spridas från allmänheten
och missnöjet kom att mobiliseras i den slagkraftiga
protestkampanjen ”Stop de Kindermoord” (stoppa
barna morden), där man krävde åtgärder mot denna
oacceptabla trafiksituation. Kampanjen råkade dessutom
sammanfalla med 1970-talets oljekris och från
politiskt håll kom snart besked om kraftfulla åtgärder.
Utifrån rådande omständigheter var det inte längre
rimligt eller försvarbart att satsa på bensinslukande
fordon och man började nu ompröva trafiknormer
och policys till förmån för cykling. Sedan dess har holländarna
blivit världsbäst på att bygga säkra vägar för
oskyddade trafikanter, och man har lyckats sänka siffran
över antalet barn som omkommer i trafiken från
omkring 400, när det var som värst, till ett tiotal per år.
Hillie Talens är projektledare på crow, en nederländsk
ideell organisation som i samverkan med
såväl staten som privata aktörer förmedlar kunskap
och insikter om infrastruktur. crow ligger bland
annat bakom trafikplanerarhandboken Design
manual for bicycle traffic, som har blivit något av
trafikplanerarnas bibel i cykelfrågor.
– I slutet av 1980-talet introducerades Bicycle
Masterplan som var en nationell strategi med tillhörande
utredning. Målet var att förbättra cyklisternas
trafikmiljö och grunden är att det som byggs för
cyklister ska byggas utifrån cyklistens behov. Sedan
dess har vi också fem grundpelare i vår cykelplanering:
genaste vägen, komfort, attraktivt, säkerhet
och sammanhängande.
I Sverige har vi aldrig gjort upp med massbilismen
som i Nederländerna och vi har heller
aldrig haft någon Bicycle Masterplan. Allmänt
rådande riktlinjer och standarder för cykelplanering
lyser med sin frånvaro och god infrastruktur
bygger i stället ofta på att kommunerna råkar
ha engagerade och kunniga beslutsfattare och
trafikplanerare.
Nederländska trafikplaneraren
Hillie
Talens tips till svenska
trafikplanerare:
– Ta er ut på cykel till det
geografiska område som
ska planeras. Ha gärna
med en referensgrupp
med gamla, unga, vana
och nybörjarcyklister för
att få in olika perspektiv.
Jag själv brukar alltid ha
med min mamma som
är 87 år och fortfarande
cyklar dagligen.
Gullbergsvass, Göteborg. ”Många
vägarbeten i området och en morgon
hade Trafikverket plötsligt satt upp
denna skylt direkt efter en kurva. Tur
att jag hann ducka! Det är en hårt
trafikerad cykelbana med många som
pendlar. Felanmäldes så att skylten
plockades ner inom ett par timmar.”
”Sollentuna kommun bygger helt
nytt. En 180 graders sväng med
ryggen mot trafiken är väl bra samt
att det helt saknas anslutning för
cykel till vägen in till höger.”
Skymd sikt vid
Folkparken i Lund.
Cyklistbloggen är en välbesökt och prisbelönt
hobbyblogg med fokus på infrastrukturfrågor,
som drivs av cykelaktivisterna Christian Gillinger
och Jeroen Wolfers. Enligt dem är svaret
på frågan om vad som saknas i Sverige enkelt: ett
uppdaterat regelverk för cykling. ”De handlar om
något så fantasilöst som att bara ta bort begreppet
’cykelbana’ ur ’Förordning om vägtrafikdefinitioner’
och i stället låta cykelväg vara just det,
en vanlig väg.”
De fortsätter: ”Det kan låta som en marginell
förändring, men det skulle i ett slag helt
förändra villkoren för cykling i Sverige. Högerregeln
skulle börja gälla. Det som idag är →
14 Cykling nummer 3-2020
Linköping.
”Varför inte några
träd i cykelbanan?”
Upplands Väsby

I FOKUS
”Ofta får juniora trafikplanerare rita för cykel och de
mer seniora planerar för bil. Det är sedan av de seniora
planerarna som de juniora förväntas lära sig.”
Uppsala
En alldeles nyanlagd cykelöverfart
i Kirseberg i Malmö
där två stolpar har placerats
mitt i cykelbanan.
Ringvägen, Stockholm
Perfekt placerad stolpe i Haninge.
’rekommendationer’ för hur en väg ska utformas, till
exempel avstånd i sidled till stolpar, hade plötsligt blivit
’krav’. Det skulle förmodligen bli dyrt – plötsligt skulle
det inte gå lika lätt att till exempel bara måla om trottoar
och kalla det ’cykelbana’ och därmed kunna tillgodoräkna
sig ytterligare några kilometer ’cykelsatsning’ i
kommunens årsredovisning. Det skulle också ställa
helt andra krav på skyltning och på utformningar av
det som idag göms bakom begrepp som ’cykelpassage’
och ’cykelutfart’, men som då istället blir ’korsning’.”
skriver de i bloggen.
En annan kritisk röst i dagens Cykelsverige är
Krister Isaksson, trafikplanerare/trafikstrateg i
Huddinge kommun. Även han är bloggare (på
Bicycling.se) med infrastruktur för cykel som hjärtefråga.
Han menar att politiker och tjänstemän måste
omvärdera cykeln som transportmedel.
– De måste börja betrakta cykeln som ett transportmedel
på samma sätt som de gör i Nederländerna. I
dag ses cykeln mer som något att använda i kvarteret
eller som en leksak.
Han gör en jämförelse med cykelns status Nederländerna,
som är ett flitigt besökt resmål för cykelintresserade
trafikplanerare.
– När vi gör studieresor dit bir det tydligt
hur olika förutsättningar vi har. Där bygger
man för att det ska bli bra, man gör vad som
krävs. Om det innebär att man måste ta bort
parkeringsplatser för att ge plats åt cykelbanor
gör man det.
Krister Isaksson berättar också om en struktur
i Sverige, där blivande trafikplanerare får
väldigt begränsad cykelspecifik utbildning på
de tekniska högskolorna. När de sedan kommer
ut i arbetslivet har de kunskaper därefter. Här
finns också en parameter som handlar om status,
där de juniora trafikplanerana ofta får rita
för cykeltrafik medan de mer seniora får rita för
biltrafik. De juniora kollegorna förväntas sedan
lära sig av de seniora, vilket blir svårt när de inte
har den kompetensen. Men den kanske viktigaste
parametern, enligt Krister Isaksson, är dock som
tidigare nämnt, att det saknas tydliga regelverk
och riktlinjer för cykelvägar.
– För bil finns det en standard men det finns det
inte för cykel. Det finns handböcker som tyvärr
används för lite.
Hur ser då ut i Sverige när det kommer till just
regelverk och riktlinjer? Det dokument som styr
när det är staten som bygger vägar och cykelbanor
går under förkortningen vgu, Vägars och gators
utformning. vgu är framtagen av Trafikverket och
Sveriges kommuner och regioner (tidigare landsting),
skr, och utgörs av två delar, en som är rådgivande
och en del som är kravställande. När det är
kommuner som är väghållare fungerar vgu endast
rådgivande och många kommuner har i stället skapat
egna styrdokument eller låtit sina trafikplanerare
jobba helt utan regelverk.
Utöver vgu finns också den kompletterande
gcm-handboken med fokus på trafikplanering för
gång-, cykel- och mopedtrafik. Också den framtagen
av Trafikverket och skr.
Skulle kommunerna bli förbundna till att använda
de riktlinjer och rekommendationer som finns skulle
det med all sannolik innebära en klar uppgradering för
infrastrukturen.
– Det är ett problem att alldeles för få planerare använder
de handböcker som finns, eller inte får genomföra
sina projekt i linje med rekommendationerna. Skulle vi
följa dem skulle det innebära en klar förbättring, menar
Krister Isaksson.
Det må vara positivt att det i alla fall finns styrdokument
och riktlinjer som berättar hur infrastruktur idealt →
Stockholm
Cykling nummer 3-2020 17

I FOKUS
I FOKUS
”Det finns väldigt få krav på utformningen av
cykelinfrastruktur och det är i praktiken upp till varje
enskild väghållare att sätta sina egna riktlinjer”
ska byggas, även om de inte används i den utsträckning de
borde. Men det finns också kritiska röster mot innehållet
och de metoder som har använts för att ta fram exempelvis
standardmått på cykelbanors bredd. Den före detta
kth-studenten Johan Egeskog (numera konsult på
Tyréns) har i sitt examensarbete Bicycle lane width and
cyclists behaviour fördjupat sig i cykelinfrastrukturens
brister i allmänhet och vgu:s brister i synnerhet. Han
visar här på att cyklisternas utrymme i regel är matematiskt
uträknat, snarare än baserat på verkliga studier,
vilket leder till att cykelbanor ofta upplevas som för
smala och osäkra av dem som använder dem.
– Det finns väldigt få krav på utformningen av cykelinfrastruktur
och det är i praktiken upp till varje enskild
väghållare att sätta sina egna riktlinjer. Merparten av
alla cykelbanor förvaltas på kommunal nivå. I praktiken
innebär det att om de ansvariga i din kommun
inte har ambitiösa tankar om att erbjuda en trygg och
säker cykelinfrastruktur finns det heller inga lagar
och regler som hindrar dem från detta.
Sammanfattningsvis – att bygga bra infrastruktur
är en fråga om resurser, kunskap och vilja. Och
med alarmande siffror över att allt fler drabbas av
övervikt och välfärdssjukdomar (såsom hjärt- och
kärlsjukdomar) är det inte en fråga om vi ska satsa
på bra infrastruktur för cyklister – vi har inte råd
att fortsätta snåla. who rekommenderar
150 minuters fysisk aktivitet i veckan för
vuxna. Den som tar en 30 minuters cykeltur
fem gånger i veckan, till exempel tar cykeln
till jobbet i stället för att ta bilen, sänker
risken att drabbas av välfärdssjukdomar
rejält. Satsningar på bättre infrastruktur för
cyklister är inte bara en vinst för individen
utan även för samhällsekonomin, i form av
bättre folkhälsa och i förlängningen minskade
sjukvårdskostnader.
”Build it and they will come” är en återkommande
paroll när det pratas om cykelsatsningar
och går ut på att så länge infrastrukturen inte
är på plats kommer den stora massan inte att
komma. Det är först när det erbjuds attraktiv och
säker cykling som det stora genomslaget sker, vilket
vi kunde se i 1970-talets Nederländerna. Ska vi
dessutom klara klimatmålen och vända massbilismens
uppåtgående kurva finns det inga alternativ.
Gör om – gör rätt.
TIPS!
Vill du göra skillnad
och engagera dig i din
lokalförening? Läs mer på
Cykelfrämjandets webb:
cykelframjandet.se/
lokalkretsar/
Så jobbar
Cyklandeombud
”Poängen med
cyklandeombud
är att i stället för
att alla som är
engagerade kör
sitt eget race med
egen blogg, samlar
vi allt på ett ställe.
Då hittar vi systematiska
brister i en
kommun. Vi blir en
starkare röst och
mer effektiva när
många samarbetar
och hjälper
varandra.”
Fick nog av
oklippta buskar
och skymd sikt
Svårupptäckta gallerstaket mitt i cykelbanan, riskfyllda trafikomledningar eller
oklippta buskage som skymmer sikten. Cykelaktivisten Jon Jogensjö fick nog
och startade ett protestnätverk. Text: Fanny Westin
n rad nya gräsrotsinitiativ som på
ett handgripligt sätt belyser fel och
brister ute i cykelbanorna har under
de senaste åren sett dagens ljus. Ett
av dem nätverket Cyklandeombud som drivs av
Jon Jogensjö. Med häcksaxen i högsta hugg
klipper han själv ner de kvistar och grenar som
skymmer sikten och som kommunen borde ha
tagit ner för länge sedan. Allt dokumenteras
och filmas och läggs ut i sociala medier med en
tydlig adressering till politiker, tjänstemän eller
Trafikverket – alltid med en korrekt ton.
– Med en bild eller film blir det mycket tydligare
vad som behöver åtgärdas. Och samtidigt
svårare för kommunen att förneka brister. Vår
framtidsvision på lång sikt är att vi inte behövs,
att kommunerna själva klarar att bygga gång- och
cykelinfrastruktur som följer styrande dokument,
i linje med modern trafikforskning.
Jon Jogensjö välkomnar andra att engagera sig
i Cyklandeombud och delar gärna med sig av sina
metoder.
– När vi är organiserade kan vi hjälpas åt med
saker som hur man hittar rätt politiker eller
tjänstepersoner och hur man sedan kontaktar
dem på bästa sätt. Eller hur man kan lyfta frågan
i lokalpress. Vi fortsätter med samma aktivism
tills det ger varaktiga resultat. Det gäller att vara
uthållig.
Ett av Cyklandeombuds mest flitigt dokumenterade
projekt är ombyggnationen av Slussen i
Stockholm, som har lämnat mycket övrigt att önska
när det kommer till framkomlighet och säkerhet för
cyklister.
– Vi har dokumenterat Slussenbygget i snart fem år,
sannolikt den mest omfattande dokumentation av trafikomledning
för gång- och cykeltrafik som är gjord i
Sverige.
Tidigt upptäckte de att Slussenprojektet inte följde
stadens egna villkor för vägarbete, som säger att gångoch
cykeltrafik ska prioriteras med trygga och säkra lösningar.
Inte heller stadens framkomlighetsstrategi följs.
Detta trots att Cyklandeombuds trafikmätningar visar
att gående och cyklande är elva gånger fler än antalet
bilar, ändå har gång och cykel minst utrymme och lösningar
som skapar ständiga konflikter där cyklande har
skadats allvarligt.
– Vi har medverkat i radio, tv och lokalpress men
ändå har stadens förvaltningar och politiker duckat.
Ofta förnekas brister rakt av även när vi har dokumenterat
med bild och video. Men trots att de inte är
intresserade av gång- och cykeltrafik hoppas vi att vi
har blivit ett störande moment, en jobbig part som
de ändå måste förhålla sig till. Projektet lade exempelvis
ner sitt twitterkonto, kanske för att det blev
för jobbigt att hantera saklig och faktabaserad kritik.
Det blev ofta uppenbart att deras svar inte stämde
med verkligheten. Förhoppningsvis kanske nästa
stora byggprojekt har i minnet att ”Ja just det ja, vi
måste tänka lite på gång- och cykeltrafiken, annars
blir det ett jävla liv”.
Vill du engagera dig eller dra igång
Cyklande ombud i din kommun?
Skicka e-post till: cykla@cyklande ombud.se
18 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 19

PROFILEN
PROFILEN
Det finns en cykel någonstans i de flesta svenskars liv. Så varför inte använda
den som tema i en bok?
– Varje människa bär på en historia och de allra flesta vill berätta den. Bara
man börjar prata finns det ett inre drama i varje liv, säger journalisten Peter
Kadhammar, aktuell med boken Cykeltjuven. Text: Elisabet Wahl
Foto: Sofia Runarsdotter
Med cykeln som röd tråd
ågra sidor in i Cykeltjuven kommer jag
att tänka på min röda cykel. Den där
som försvann vid pendeltågsstationen
för några år sedan. Jag hade lämnat den
över natten och när jag kom för att hämta den fanns
det bara ett avklippt lås kvar. Kanske var det ”Micke”
som varit framme. Han är nämligen huvudperson
i reportagebokens första kapitel, en fascinerande
historia om cykelstölder så omfattande att de blev
en mindre affärsrörelse.
– Han hörde av sig efter att jag skrivit en artikel om
långa häktestider och berättade hur hemskt det varit
för honom. När jag frågade varför han suttit häktad
så länge sa han att det var för cykelstölder. ”Men det
sitter man väl inte häktad för”, sa jag. Då berättade
han att han stulit 2000 cyklar.
Efter att ha träffat ”Micke” och fått hela historien
berättad för sig – bland annat om hur han stal och
sålde några cyklar på mindre än två timmar när
det fattades pengar till ett schysst Lisebergsbesök
– kände Peter Kadhammar att det här måste bli en
bok. För berättelsen om ”Micke” och hans stulna och
sedan sålda cyklar är också en berättelse om Sverige.
– Det är en makalös historia. Det snälla, lite försiktiga
Sverige som inte riktigt vet hur det ska hantera
honom.
Resten av boken kom efter hand. Med cykeln som
röd tråd har Peter Kadhammar intervjuat kända
namn som cykelfabrikören Salvatore Grimaldi och
de elitcyklande Fåglum-bröderna. Men den historia
som stannat kvar längst är den om Anja, föreståndare
på äldreboendet Judiska Hemmet.
– Hon har gått i pension nu, men jag intervjuade
henne för några år sedan. När de boende blev äldre
kom minnena från lägren tillbaka. Den här berättelsen
fascinerade mig, så jag ringde och frågade om
det fanns en cykel med i hennes livshistoria och det
fanns det så klart.
Själv har Peter Kadhammar ett långt och innerligt
förhållande till cyklar och cykling. Han gjorde flera
långa turer i tonåren ihop med kompisen Pelle.
– Vi bodde i Värmland och när Pelle skulle flytta
till Kungälv cyklade vi dit. Det var nog en 20 mil. Vi
bodde några nätter i deras nya radhus innan resten
av familjen kom. Då var vi kanske 14 år.
Och sommaren efter cykelsemestrade vi i
Danmark själva. Det var inte något märkvärdigt
då, men i dag skulle barn nog inte
få göra det.
Hur är du som cyklist nu?
– Jag har blivit försiktigare. Det är nog
en åldergrej. Förr cyklade jag aldrig med
hjälm och stannade nog inte för rött heller.
Ett annat kapitel som berörde mig
mycket var det om den hårdnande
attityden mot cyklister, kanske främst
kvinnor som cyklar.
– Ja, jag pratade om det med min fru bara
häromdagen. Jag tycker det är så många
kvinnor som pratar om saker de råkat ut för.
Vad beror det på tror du?
– Kanske för att man som bilist sitter skyddad
inne i en bubbla. Världen utanför blir
som att se på tv, den blir inte verklig. Kanske
är det också för att en del retar sig på att
kvinnor tar plats.
Vilka politiska cykelbeslut skulle du vilja se de
närmaste åren?
– Fler cykelvägar förstås! Mitt första jobb när jag
flyttat till Stockholm för att börja på Expressen var
faktiskt om just cykelbanor. Det var 1982 och jag cyklade
runt med moderaten Sture Palmgren och skulle
skriva om cykelbanor som inte byggts ut i den takt
man lovat. Så det är samma frågor fortfarande.
PETER KADHAMMAR
Ålder: 64 år.
Familj: Fru och barn.
Gör: Reporter på
Aftonbladet.
20 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 21

Inför Brexit gav proffsfotografen och cykelentusiasten Christopher
Lanaway upp sitt hemland till förmån för småländska Jönköping, där
han nu håller på att slå rot. Och han kan inte sluta förundras av den
svenska naturen, allemansrätten och – cyklingen. ➲
Text: Fanny Westin
Foto: Christopher Lanaway

REPORTAGE
Namn: Christopher Lanaway
Gör: Fotograf och cykelentusiast
Bor: Jönköping
n tillvaro som frilansande
fotograf med uppdragsgivare
i hela Europa kändes
inte helt kompatibel
med den slutenhet som Storbritanniens
utträde ur EU skulle innebära.
Så Christopher Lanaway, flitigt
anlitad för bland annat bland annat
sport- och reklamplåtningar, valde att
lämna hemlandet.
– Jag vill inte gå in på politiken
men Brexit har skapat mycket osäkerhet
på arbetsmarknaden och många
europeiska uppdragsgivare har blivit
försiktiga med att anlita brittiska fotografer.
Det kändes inte som en hållbar
situation för mig.
Christopher och hans fru tog därför
sitt pick och pack och valet föll alltså
på Sverige, som de hade förälskat sig i
när de var här på semester tidigare. Nu
håller de på att göra sig hemma stadda
och fick i våras sitt första barn. Christopher
är också engagerad i det lokala
mountainbikecommunityt och som
hängiven stigcyklist och naturälskare
tycks han inte kunna sluta förundras
och fascineras av förutsättningarna
för att ta sig ut på cykel i skog och mark.
– Sverige erbjuder riktigt bra cykling
och kan i stort erbjuda samma
utmaningar som i Frankrike och
Italien men allt är mer tillgängligt,
menar han och förklarar:
– Det finns inga jättestora nivåskillnader
och höga bergstoppar som man
behöver navigera kring, i stället är det
böljande kullar och mjukt slingrande
stigar. I Sverige pågår också stigbyggarrevolution,
allt fler upptäcker den
här typen av cykling och det byggs en
massa nya stigar för terrängcykling
på skidorter. Jag måste också passa
på att lyfta gruscyklingen (så kallad
”gravel”) här. Överlägset bästa gruscyklingen
jag någonsin upplevt i Europa.
Allemansrätten är något du fascineras
av och tycker att vi svenskar
ofta tar för givet. Berätta!
– I Storbritannien är det väldigt få
platser i naturen som du kan uppleva
och utforska fritt. I Skottland och
Dartmoor har de vad som kallas rätt
att vandra, vilket är lite liknande, men
fortfarande inte samma sak. Allemansrätten
öppnar verkligen upp
för allmänheten att uppleva naturen,
men jag upplever ofta att svenskar
inte riktigt uppskattar det, eller att ni
kanske tar det för givet.
En stor del av all mark i Storbritannien
är privatägd och inhägnad och
utanför nationalparkerna är stigar
och leder ofta i dåligt skick. Inte sällan
uppstår det konflikter eller incidenter
mellan vandrare och stigcyklare, som
är förpassade till samma geografiska
områden, berättar Christopher.
– I Sverige pågår en stigcyklingsrevolution. Allt fler upptäcker
den här typen av cykling och det byggs en massa nya
stigar, säger Christopher Lanaway. Här har han fotat Stefan
Lönngren och sonen Sixten i Hellasgården i Stockholm.
24 25

REPORTAGE
REPORTAGE
”Jönköpingstrakten erbjuder riktigt
bra cykling. Gränna, Huskvarna och
Hallby är mina lokala favoritplatser.”
Elitcyklisten Ingrid Kjellström ute på ett träningspass.
– Jag ser mig själv som
ganska kreativ person
vilket gynnar mig som
fotograf. Cyklingen hjälper
mig också att utveckla
denna sida eftersom du
tvingas vara kreativ och
agera snabbt när du cyklar
mountainbike, menar
Christopher Lanaway.
På bilden: Stefan Lönngren
på Grännaberget.
– Vi är många som vill uppleva
naturen och som tvingas ihop på små
ytor. I Sverige däremot är det lätt att ta
sig ut och bort från platser där många
andra vistas.
Jag har förstått att din passion för
stigcykling har fått dig engagerad
i traktens mountainbikekretsar?
– Jag skaffat några riktigt goda vänner
här som är aktiva i att bygga och
underhålla naturstigar i området. Jag
cyklar med dem så ofta jag kan. Jönköpingsområdet
erbjuder alla typer av
cykling och Gränna, Huskvarna och
Hallby är mina lokala favoritplatser.
Inte alltför sällan tar Christopher
med sig kameran ut i skogen för att
kombinera två av sina favoritsysselsättningar
– stigcykling och att fota.
– Jag har plåtat Philip Fagerberg
och Hampus Rocksjö, de tävlar båda
i Enduro Series Sweden och är stora
talanger och väldigt roliga att hänga
med. De hjälper mig också med
svenskan. Men det kan vara krävande
att cykla med dem, särskilt när
jag har en kameraväska, eftersom de
är så snabba. Tur för mig att de är så
tålmodiga och snällt väntar in den
långsamma fotografen.
Hur kom det sig att valet föll på
Sverige när ni bestämde er för att
lämna Storbritannien?
– För några år sedan hade jag ett jobbuppdrag
i Malmö och blev kvar i några
dagar och fick tillfälle att utforska
staden. Jag passade då på att ta del
av lite svensk kultur genom att gå på
museum och gallerier och jag lärde
mig också förstå begreppet ”fika”.
Jag kände mig direkt väldigt bekväm
och fick en bra känsla för Malmö och
Sverige. Alla var väldigt snälla och
jag uppskattade verkligen att det var
så luftigt, inte var lika trångt och tätt
packat som hemma i Storbritannien,
särskilt London. När vi började prata
om att flytta inför Brexit sa jag till min
fru på skämt att vi kanske skulle flytta
till Sverige, vi hade egentligen pratat
om Tyskland eller Frankrike. Vi åkte
hit sommaren därpå och bodde i en
timmerstuga nära Vaxholm och blev
kära i Sverige.
26 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 27

REPORTAGE
REPORTAGE
”Allemansrätten öppnar verkligen upp för
att uppleva naturen men jag upplever ofta
att ni svenskar tar det lite för givet.”
– Det kan vara krävande att vara ute och cykla med proffscyklister,
särskilt när jag har min kameraväska med mig, eftersom de är så
snabba. Tur för mig att de är så tålmodiga och snällt väntar in den
långsamma fotografen säger Christopher Lanaway. Här har han
plåtat elitcyklisten Hampus Rocksjö i Huskvarna.
Europa som arbetsplats. Christopher
Lanaway är flitigt anlitad fotograf med
uppdrag i hela Europa. Här har han fotat
Tom Stewart som tar sig an Mangart, ett
av Sloveniens högsta berg.
28 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 29

REPORTAGE
”Jag bor i Jönköping, som är en liten stad,
men infrastrukturen för cyklister är otrolig.”
Vi svenskar klagar ofta på infrastrukturen
för cyklister men du
verkar vara nöjd och menar att de
svenska förhållandena är många
gånger bättre än i Storbritannien.
Hur upplever du förutsättningarna
för vardagscykling här
kontra i Storbritannien?
– Jag bor i Jönköping som är en liten
stad men infrastrukturen för cyklister
är otrolig, i vissa fall är det faktiskt
snabbare att ta sig genom stan på
cykel på grund av det välutbyggda
nätverket av cykelvägar. London och
andra stora städer i Storbritannien
har visserligen helt okej nätverk men
kvaliteten på cykelinfrastrukturen
är inte så bra. Många korsningar är
dåligt utformade och du kan cykla på
cykelbanor som helt plötsligt tar slut
så att du tvingas ut på högtrafikerade
bilvägar. Storbritannien ligger minst
tio år efter Sverige, kanske mer. Jag
slutade faktiskt cykla på vägarna i
Storbritannien 2016. Jag hade blivit
påkörd av bilar två gånger och hade
varit med om för många incidenter.
Du har fotat mycket cykling under
årens lopp och du har sagt att du
alltid har fascinerats av professionella
idrottare, i synnerhet
landsvägscyklister. Hur då?
– Jag tror att många som tittar på idrott
på tv kanske inte inser vilket hårt
arbete och engagemang som krävs för
att kunna prestera på toppnivå. Landsvägscykling
är särskilt krävande, de
som tävlar i landsvägscykling tar sina
kroppar till helvetet och tillbaka för att
lyckas med det vi ser från tv-soffan. Jag
tycker att de är ett slags övermänniskor.
Berätta om en utmanande
plåtning av landsvägscykling!
– Jag bevakade det klassiska belgiska
loppet Liège–Bastogne–Liège för
Cycling Weekly och de ville ha ett porträtt
av Romain Bardet som är känd för
att vara kameraskygg. Han förutspåddes
som vinnare den dagen och jag var
tvungen att vara snabb för att få min
bild innan loppet startade vilket jag
lyckades med, trots mediecirkusen.
Det var dock en riktig utmaning att
bevaka resten av loppet. Jag lämnade
Liège för att ta mig till dagens första
stopp men ute på motorvägen var det
en bil som hade fattat eld och hela
vägen var avspärrad, ingen idealisk
start på dagen. Jag var tvungen att
fatta beslutet att hoppa över det första
stoppet och fortsätta vidare, jag
lyckades komma före klungan för att
upptäcka att det inte fanns någonstans
att parkera i Cote du San Roche,
som är en av de mest kända platserna
som loppet passerar. Tack och lov är
belgarna galna i cykling och en snäll
äldre kvinna såg pressklistermärket på
min bil och lät mig parkera på hennes
utfart. Det visade sig vara den perfekta
platsen för att få bilden jag behövde.
Resten av loppet gick enligt planen och
jag fick en bild på vinnaren Alejandro
Valverde när han passerade mållinjen
– än idag en av mina favoritbilder.
Avslutningsvis, berätta om din
egen relation till cykeln!
– På landsbygden, där jag växte upp,
var cykeln det bästa transportmedlet
för att ta sig till kompisar. När vi
blev äldre började vi cykla i skogen
där vi kunde tillbringa timmar, när
skoldagen var slut. I många år var en
cykel mitt huvudsakliga transportmedel
eftersom kollektivtrafiken är
så dåligt utbyggd utanför städerna i
Storbritannien. När jag sedan tog körkort
slutade jag cykla och övergick till
att åka bil överallt för att sedan, tio år
senare när jag gick på universitetet,
börja cykla igen för att spara pengar.
Sedan dess har jag cyklat. Jag har
också börjat bygga egna cyklar och
modifiera och justera dem för att få
till den ultimata cykeln.
Tour de France 2017.
Brittiskbaserade Team
Sky på Champs-Élysées
i Paris inför det att Chris
Froome ska komma att
kamma hem vinsten för
tredje året i rad.
30 Cykling nummer 3-2020

REPORTAGE
NYHETER
Cyklist från sydafrikanska Team Dimension
Data gör sig redo för Giro di Italia 2019.
– Jag har alltid varit
intresserad av ansikten,
speciellt av elitidrottares
ansikten. Elitidrottare är
nästan supermänniskor,
när man ser till vad de
lyckas prestera, säger
Christopher Lanaway.
Här Peter Sagan som firar
vinsten av Bergen Road
World Championships 2017.
Brittiska Lizzie Deignan
svarar på journalisternas
frågor efter Bergen Road
World Championships 2017.
”Landsvägscykling är särskilt krävande,
de som tävlar i landsvägscykling tar sina
kroppar till helvetet och tillbaka.”
32

ETT MEDVETET VAL
ETT MEDVETET VAL
– Att lära sig cykla är som att lära sig läsa
eller skriva. Det är inte lätt när man är
över 40 år, säger Hind Blaidi som lärde sig
cykla som 41-åring.
Lärde sig cykla
som vuxen –
nu lär hon andra
När Hind Blaidi lärde sig cykla för fyra år sedan kändes det som
om luften bar henne. Nu vill hon dela med sig av den känslan, och
hjälper andra upp i sadeln.
– Jag vill att fler ska lära sig cykla, säger hon.
Text och foto: Martin Spaak
FRIHET PÅ CYKEL
Vad? Cykelfrämjandets
cykelkurser för vuxna.
Var? Hålls på olika håll i landet,
bland annat i Stockholm,
Göteborg och Malmö men även
på mindre orter. Läs mer på
webben: cykelframjandet.se/
cykelkurser-for-nyborjare/
et var 2016, och Hind Blaidi
hade nyss kommit till Sverige
och Frölunda efter att ha flytt
från inbördeskrigets Syrien.
Utan vare sig jobb eller skola att gå till på
dagarna längtade hon efter något att göra,
så när hon hörde talas om att det fanns
cykelkurser för vuxna anmälde hon sig
direkt.
– Att bara sitta hemma och titta på tv är
som att sitta i fängelse, säger hon.
Snart hade hon fått
en plats på en kurs, och
utmaningen kunde börja.
– Första gången var
det svårt. Att lära sig
cykla är som att lära sig
läsa eller skriva. Det är
inte lätt när man är över
40 år.
Hemma i Damaskus
var cykeln ett otänkbart
transportmedel, säger
hon. Dels på grund av
att det inte finns några
cykelbanor, dels på
grund av att bilen är en
statusmarkör och cykeln en symbol för
fattigdom.
– Alla har bil eller åker buss eller taxi.
Inte ens de fattigaste vill cykla, för de vill
inte visa sig mindre värda än andra, säger
Hind Blaidi och fortsätter:
– De flesta ser cykeln som en leksak,
eller kanske något man använder för att
röra lite på sig och umgås med vänner,
men inte något man har för att ta sig till
jobb eller skola.
Kanske inte så konstigt då att hon aldrig
brydde sig om att lära sig cykla, och kom
till kursen i Frölunda som total novis. Där
fick deltagarna börja med att öva upp
balansen och lära känna cykeln genom
att sparka sig fram, utan pedaler.
Vid det tredje kurstillfället lyckades
hon med det som många gör utan att
ens tänka på det – få upp fötterna på
pedalerna, trampa, hålla balansen och få
cykeln i rörelse. Hon cyklade – och hon
minns fortfarande känslan när hon insåg
att det var det hon gjorde.
– Det kändes som om jag rörde mig i luft,
som om luften bar mig.
34 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 35

ETT MEDVETET VAL
KULTUR
”Jag tror att samhället blir starkare
när människor lär känna varandra
och känner sig trygga.”
Boktips för stor och liten
– Att jag lärde mig cykla gjorde att jag
kände mig stark och vågade lita mer på
mig själv.
Den tilliten tog henne hela vägen runt
Göteborgsgirots 20-kilometerslopp 2019.
– Det är jag väldigt glad och stolt över.
Jag är gärna med igen.
HIND BLAIDI
Ålder: 45 år
Familj: Syskon och syskonbarn i
Syrien
Gör: Utbildad studiehandledare
på modersmål, utbildar sig till
restaurangkock, cykelkursvolontär.
Jobbade som revisor och journalist
i Syrien.
Den känslan ville hon
dela med sig av. Efter avklarad
kurs – där även trafikregler
och kunskap om
cykeln ingår – bestämde
sig Hind för att vara med
och hjälpa andra att lära sig
cykla. De tre senaste åren
har hon varit volontär på
cykelkurserna i Bergsjön,
där hon numera bor.
– Jag vill att fler ska lära
sig cykla. Det är bra för hälsan, och mycket
billigare än att köra bil, säger hon.
En annan anledning till att hon vill
peppa fler att cykla, är att hon vet av egen
erfarenhet vad det betyder för självkänslan
att klara av något man inte visste att
man kunde.
Hon ser även en poäng i att kurserna
sker i organiserad form, så att människor
slipper lära sig på egen hand. Många av
deltagarna är kvinnor med rötterna i kulturer
där cykling främst är något för män,
och att då få komma till en neutral plats
tillsammans med andra i samma situation
gör tröskeln lägre.
– Det är många som vill lära sig cykla,
men de tycker inte att det känns bra när
familjen eller grannarna ser på. Man ska
inte behöva tänka på andra, bara röra på
sig och ha roligt.
Själv har hon inte riktigt kommit i gång
med att börja cykla till vardags än. En gång
testade hon att ta hojen ner till centrum
där hon utbildar sig till restaurangkock.
Men vägen hem var för lång och brant, och
hon fick promenera med cykeln.
– Det är inte lätt när man har stått i fem
timmar och lagat mat, säger hon.
Kanske blir det ändring på det i framtiden,
om hon får ett jobb inom cykelavstånd
efter utbildningen.
– Om det finns en trygg och bra cykelväg
till jobbet kommer jag ta cykeln.
När jag har jobbat ett tag och tjänat lite
pengar, kanske jag kan köpa en cykel som
klarar backarna till Bergsjön också, säger
hon.
Däremot missar hon sällan de gemensamma
cykelutflykter som regelbundet
anordnas för tidigare kursdeltagare.
– Det är jätteroligt. Man får röra på
sig i friska luften, ta en fika och träffa
människor. Det blir som en extrafamilj.
Hon tror även att den gemenskapen
kan skapa kontaktytor som leder till jobb,
och att den i förlängningen är bra för hela
Sverige.
– Jag tror att samhället blir starkare när
människor lär känna varandra och känner
sig trygga.
Episka
mountainbikeäventyr
ARON GOOCH
SVERIGES BÄSTA STIGCYKLING
DEL ETT – SÖDRA SVERIGE
(CALAZO FÖRLAG)
Författaren, fotografen och kartografen
Aron Gooch har cyklat tusentals kilometer
ihop med lokala experter i sin jakt på
den perfekta cykelstigen. Resultatet för
södra delen av Sverige presenteras nu
i denna ambitiösa guide. Kriterier för
urvalet: varje område måste erbjuda så
pass många roliga stigar i så vackra miljöer
att de är värda en längre resa. Stigar
som ger stora upplevelser och minnen
för livet.
Aron Gooch har varit chefredaktör
för Sveriges största cykelforum Happyride.se
och är även initiativtagare till
Tisdagsrajd, en institution inom svensk
mountainbike.
Bli smartare
med fysisk
aktivitet
ANDERS HANSEN
HJÄRNSTARK JUNIOR
(BONNIER FAKTA)
Vill du bli lite bättre på det mesta? I
Hjärnstark junior finns utvalda fakta ur
Anders Hansens succé Hjärnstark från
2016, där vi får veta hur fysisk aktivitet
påverkar hjärnan. I juniorversionen
är allt omstöpt för att passa en yngre
målgrupp. Genom spännande, lättillgängliga
avsnitt om hur hjärnan fungerar
och inspirerande tips för mer rörelse är
förhoppningen att läsaren ska bli gladare
och starkare – ja, till och med smartare.
Rörelsen omvandlas nämligen till en
”uppgradering” av hjärnan, så att man
både tänker snabbare och kan lägga i en
extra ”mental” växel när det är stökigt
runtomkring.
Skånes
bästa
njutcykling
CAROLINE ALESMARK OCH
KENNETH JOELSSON
CYKLA I SKÅNE
(CALAZO FÖRLAG)
Med inte mindre än tre nationella
turist cykelleder är Skåne unikt i Sverige.
Lederna tar dig runt hela kusten, från
Bromölla till Båstad och passerar många
av Skånes vackraste platser. Det handlar
om riktig njutcykling, ofta ligger trevliga
kaféer och restauranger längs vägen
och vill du bada svänger du bara ner till
närmaste sandstrand. Övernatta kan
du göra på camping, vandrarhem eller
lyxigt hotell.
Varje etapp i boken presenteras med
detaljerade kartor. Författarna gör också
djupdykningar i kultur, historia och
sevärdheter längs vägen. Du får tips på
avstickare från leden och information
om boenden, var du kan handla mat eller
hitta närmaste cykelverkstad.
36 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 37

ILLUSTRATION: JONATAN SAHLIN
MEKA MED FABIENNE
Vatten och svamp –
underverk för lortig hoj
Vintern är på väg och med den kommer smuts, salt, lera och blöta löv. Dags att
ge cykeln lite extra kärlek! Vår husmekare Fabienne Roux tipsar om en enkel
cykeluppfräschning som gör att den rullar bättre – och slits mindre.
Du behöver inte rengöra cykeln efter
varje cykeltur – en gång i månaden gör
stor skillnad. Har du dessutom möjlighet
att skölja av den regelbundet är det
ett bra grundskydd. Vintern innebär
som bekant mycket slask och smuts
och på sina håll också sopsaltning
som sliter på cykeln.
TIPS!
Varmt vatten, såpa och en svamp är
dina bästa vänner och räcker för långt,
sällan behövs mer aggressiva produkter.
Vill du använda ett specifikt cykelrengöringsmedel,
välj ett miljövänligt.
Använd aldrig högtryckstvätt.
Vattnet kan tränga sig in i nav- och
styr-/vevlager, vilket förstör din cykel.
Trädgårdsslang med mjuk stråle fungerar
fint.
Var försiktig om du använder avfettningsmedel.
Använd enbart till kedjan
och möjligtvis till kassett och vevparti.
Undvik att få in det i nav- och vevlager,
det riskerar att lösa upp fettet där vilket
förstör din cykel.
Ha separata borstar och svampar
till ram och drivlina om du inte vill få
drivlinans fett och smuts på din ram.
GÖR SÅ HÄR:
1. Skölj av cykeln.
2. Jobba dig sedan uppifrån ner med
svamp, varmvatten och såpa för att
få bort all smuts från ramen. Var
generös med vatten!
3. Rengör hjulen med särskilt fokus
på fälg och broms, om du har fälgbromsar.
Ta av hjulen, om du är van
vid det, för att komma åt insidan
av gaffeln och baktriangeln bättre.
Annars funkar det fint med mindre
borstar och svamp.
4. Sätt tillbaka hjulen innan du tar
hand om drivlinan. Vid behov: ta
lite avfettningsmedel på kedjan,
samt lite på vevpartiet och kassetten
om det behövs. Låt verka i
några minuter och torka bort. Kör
en omgång till med vatten och såpa.
Att bara köra med borstar och
såpvatten fungerar också fint.
5. Skölj hela cykeln med hink rent
varmvatten.
6. Glöm inte att smörja din
kedja igen. Klart!
FÖR EN ENKEL
RENGÖRING
BEHÖVER DU:
• En hink
• Varmt vatten och såpa
• Svamp, diskborstar,
trasor och några gamla
tandborstar
• Möjligtvis avfettningsmedel
till kedjan
(OBS! miljövänligt)
Cykling nummer 3-2020 39

IKONEN
Fram King Moulton
Stowaway 1968
Minicyklarnas minicykel
Text, foto och urval: Henrik Rex Jakobsson, Cykelhistoriska Föreningen
FOTO: CAROLINE ROMARE
Här kan vi följa cykelns utveckling från
1800-talets mitt fram till idag.
KURIOSA
FOTO: CAROLINE ROMARE
Få cykelmärken är så förknippade med en färg
– Crescentorange!
Tidö slott har blivit
med cykelmuseum
Är du intresserad av cykelns historia? Eller av design- och
teknikhistoria? I så fall ska du spana in Tidö slotts nya cykelmuseum
utanför Västerås som öppnar igen till våren.
Minicykeln var en stark trend med sin kulmen under sent 1960-tal.
Bilismen hade erövrat stadsbilden och bilen ansågs vara samtidens
och framtidens transportmedel. Cykelbranschen riktade därför
blicken mot ungdomar och fritidsbruk och en uppsjö av olika modeller
såg dagens ljus. De var kompakta, fällbara eller delbara för att kunna
stuvas ner i bakluckan eller in i husvagnen.
Designern, ingenjören tillika cykeltillverkaren Dr. Alex Moulton hade dock
haft en annan ingång än att cykeln skulle vara kompakt, när han 1960 tog
fram sin F frame. Han ansåg nämligen att klassiska cyklar var svåra att
tillverka och svåra att anpassa efter cyklistens kropp. Minicyklar var bättre
i det avseendet, eftersom de var lättare att justera efter cyklistens längd.
Moulton – som kom från bilindustrin, där han utvecklat gummifjädringen
till BMC Mini – utrustade sina cyklar med teleskopfjädring fram och
gummiupphängd svängaxel bak. Då kunde däcken göras smalare och
däckstrycket ökas vilket gav mindre rullmotstånd.
Norska DBS fick licens att tillverka Moultons delbara modell kallad
Stowaway. I Sverige började den saluföras 1968 under märket
Fram King. Cykeln var 2-växlad med duomatic-nav, där man växlar
med fotbromsen. Cykeln delas behändigt med insexnyckel.
är uppfanns cykeln? Om det
tvistar de lärde. Men klart är
att en rad mer eller mindre
experimentella, fantasifulla
och lyckade varianter har sett dagens ljus
under historien.
På Tidö slotts cykelmuseum rulllas
cykelns design- och teknikhistoria
fram, från 1860-talets velocipeder i trä till
moderna specialcyklar i plast och aluminium.
I samlingen, som anses vara en av
landets främsta, får du bekanta dig med vitt
skilda modeller även om allt kretsar kring
samma geniala grundidé: två hjul och trampor
som hålls ihop av en stabil konstruktion.
Basutställningen kommer varje år att
kompletteras med olika temautställningar.
I samma byggnad hittar du även en
gedigen samling av motorcyklar från
1900-talets början till nutid.
Utställningen slog upp portarna under
hösten och under invigningsdagen fanns
representanter från Cykelhistoriska föreningen
på plats, ditcyklade på historiska
hojar och i tidstypisk mundering. Nu har
utställningen stängt för vintern men den
10 april drar 2021 års säsong igång med
helgöppet.
Utställningen är värd ett besök inte
minst för den vackra cykelvägen dit och
själva slottet i sig, ett av Sveriges bäst bevarade
från stormaktstiden.
40 Cykling nummer 3-2020 Cykling nummer 3-2020 41
FAKTA
Vad? Cykelutställning
Var? Tidö slott utanför
Västerås
När? Vinterstängt men
öppnar igen den 10 april.
Läs mer på webben:
tidoslott.se/
tido-slott-cykelmuseum/

KRÖNIKA
Två steg fram
och tre tillbaka
Har du en vän/kollega/
släkting som har börjat
cykla under pandemin?
min hemstad har man
åtminstone visioner som
inbegriper cykling. Man
skriver i sitt visionsdokument:
”De färdmedel som är mest
kapacitetsstarka, det vill säga de som
har potentialen att transportera flest
människor på en liten yta, är ofta
också de som är mest energisnåla och
har minst klimat- och miljöpåverkan.
Mest kapacitetsstarka är gång, cykel
och kollektivtrafikfordon med en hög
beläggning.”
Det står: ”Generellt innebär dock
förslaget försämrad trafiksäkerhet i
området. Detta särskilt för fotgängare,
cyklister och barn på väg till och från
skolan.”
Låt det sjunka in. Det blir bekvämare
och bättre för biltrafiken, men
sämre för fotgängare, cyklister och
barn på väg till och från skolan.
Är det bara jag, eller är detta en
direkt motsägelse mot kommunens
egna visioner? Och förutom det – en
motsägelse mot vanligt sunt förnuft?
Den rådande pandemin har satt fokus på fördelarna med att cykla
till vardags. Du som läser den här texten är säkert redan medlem
i Cykelfrämjandet och bidrar på så vis till att vi tillsammans kan
jobba för ett bättre Cykelsverige! Nu vill vi växla upp takten och göra
vår röst starkare.
Under december månad kan du bidra till att vi når målet
att fördubbla antalet medlemmar genom att ge bort ett
medlem skap i julklapp för endast 125 kr!
Det låter ju finfint! Då blev jag en
smula förvånad över en trafikutredning
inför att man vill bygga tre nya
punkthus i mitt närområde. Missförstå
mig rätt: Vi gillar förtätning, det
behövs verkligen fler bostäder – så toppen!
Däremot låter det ju ren medeltid
när jag läser att man vill konvertera en
befintlig gång/cykelväg till genomfartsled
för bilar i samband med nybygget.
Några av formuleringarna som
användes i trafikutredningen för detta
förslag gör att rynkan mellan ögonbrynen
blir ännu djupare. Man konstaterar
till exempel att förslaget med en ny
genomfartsled är ”positiv för biltrafiken
i området” men får trots det in att
det är ”klimatsmart” med nya bilvägar
istället för det som idag är gång- och
cykelväg. Jaså minsann.
Därefter tar utredningen bladet
från munnen och berättar hur det
verkligen blir. Och här känns det som
att all försiktigt positiv rörelse framåt
för cykel och gång tvärstannar som
mot en betongvägg.
”Här känns det som att all
försiktigt positiv rörelse framåt
för cykel och gång tvärstannar
som mot en betongvägg.”
Nu säger ni – men de stackars biltrafikanterna
behöver ju sin genomfartsled!
Hur ska de annars komma förbi?
Jo, poängen är den att det faktiskt
redan går en genomfartsled ungefär
50 meter bort. Plus en rejäl motorväg
cirka 300 meter bort. För att inte tala
om tunnelbanan som går ett stenkast
från de nya husen. Så alternativa körvägar
– liksom klimatsmart (på riktigt,
denna gång) kollektivtrafik – finns
inpå knuten.
Men jag vidhåller att det går åt
rätt håll. Man blir bara lite besviken
ibland.
Jeroen Wolfers driver
sedan 2010 tillsammans
med Christian Gillinger
Cyklistbloggen.se.
De skriver om vardagscykling,
trafik, politik
och utrustning. De driver
även grupperna ”Cyklistbubblan”
och ”Vi som
cyklar i Stockholm” med
sammanlagt över 13 000
medlemmar.
– Vem tänker du på?
Du kan antingen vänta tills medlems avin landar i din e-post i början
av december eller gå in på vår hemsida för att ta del av erbjudandet.
Tips! Klipp ut kortet nedan och lägg under granen.
Tack för att du cyklar!
Välkommen som medlem i Cykelfrämjandet! Vi jobbar för en hållbar framtid där
det ska vara tryggt och smidigt att cykla och drömmer om ett bättre Cykelsverige.
Ju fler vi är desto mer kan vi göra. Nu rullar vi tillsammans vidare in i 2021!
God Jul . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Klicka hem
julklappen på:
cykelframjandet.se/
ge-bort-ettmedlemskap/
önskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
42
Cykling nummer 3-2020
Aktivera ditt medlemskap!
Cykling Kontakta nummer oss 3-2020 på medlem@cykelframjandet.se
43

RETURADRESS:
Cykelfrämjandet
Box 3
101 20 Stockholm