Vad visste tyskarna egentligen om Förintelsen under ... - Krigsmyter

smb presenterar
överraskande krigshistoriska fakta
del 13
Vad visste tyskarna
egentligen om Förintelsen
under andra världskriget?
Vi visste ingenting.
Det är den kanske vanligaste kommentar som gavs i
Tyskland när Förintelsen av flera miljoner judar offentliggjordes
efter andra världskrigets slut. Många har bemött
denna påstådda okunskap med skepsis, andra hänvisar
till hemlighetsmakeriet kring dödslägren och menar att okunskapen
är rimlig. Hur pass kända var egentligen de nazistiska
massmorden bland ”gemene man” i Tyskland under nazitiden?
Till att börja med omgavs folkmordspolitiken i Nazityskland
med den starkaste sekretess. I september 1943 till exempel
dömdes en tandläkare i Tyskland till döden för att i ett privatsamtal
ha sagt att en miljon judar blivit mördade av nazisterna.
Ändå spred sig uppgifter om massmorden över hela Tyskland.
Historikern Peter Longerich har studerat ett stort antal dagböcker
och andra personliga anteckningar från Nazityskland
och konstaterar:
– Rykten om mord på judar med gas var ganska vitt utbredda.
Av Christer Bergström
Dekret inför
operation
Barbarossa
om att
avrättningar
företagna av
polistrupper
eller SS icke
fick ske inför
trupp.
1
Longerich hänvisar bland annat till Ludwig Hayn, en invånare
i Wien som den 30 juli 1942 skrev i sin dagbok att det
på en viss arbetsplats talades ”oförblommerat” om mord på
hundratusentals judiska kvinnor och barn i Polen. Av den i
Dresden bosatte författaren Victor Klemperers anteckningar
framgår att han i januari 1942 hörde talas om massmord på
judar i Riga, i mars 1942 om massmord i Auschwitz, och i april
1942 fick information om massakern i Babij Jar.
Tyska soldater som själva deltagit i eller bevittnat de omfattande
massavrättningarna av judar i samband med invasionen
av Sovjetunionen 1941 utgjorde förstås en viktig källa till information.
Dorothea Schlösser, som uppträdde som sångerska
vid olika militärförband, berättade i boken Voices From the
Third Reich:
– Soldaterna berättade om hemska saker som hände med
judarna i Polen. Jag fick intrycket att alla pratade om lastbilsflak
fulla med judar som kom för att bli mördade.
Hur många tyskar var det då som kände till eller hade
hört talas om massmorden? Svaren på den frågan skiljer sig
åt från källa till källa. Den amerikanske historieprofessorn
Eric Johnson och professorn i sociologi vid Düsseldorfs universitet,
Karl-Heinz Reuband, gjorde för ett tiotal år sedan en
omfattande intervjuundersökning med ett stort antal människor
som levde i Tyskland under nazitiden – 3 000 icke-judar
och 500 judar – om vad de visste. Resultatet presenterades i
boken What We Knew. Knappt 30 procent av de tillfrågade
icke-judarna i denna undersökning svarade att de känt till eller
misstänkt massmord på judar under kriget.
Detta resultat ligger någorlunda
i linje med andra liknande intervjuundersökningar
av människor som
levde i Nazityskland. I undersökningar
genomförda av det demoskopiska
institutet Allensbach 1961,
Viktor Klemperer visar i sina
memoarböcker tydligt på vad som
framkom under krigsåren av vad
som skedde i det fördolda.

1988 och 1991 svarade mellan 32 och 40 procent av de tillfrågade
att de fått information om massmord på judar under kriget.
Det tyska gallupinstitutet FORSA:s undersökning 1995 gav
en siffra på 35 procent.
Ändå finns det många osäkerhetsfaktorer. Exempelvis
finns det både judiska och icke-judiska tyskar som intervjuades
i Johnsons och Reubands undersökning som hävdade att
betydligt fler kände till massmorden på judar. En av de intervjuade
icke-judarna hävdade att det var något alla kände
till, och svarade så här på frågan varför många säger att inga
pratade om massmorden på judarna:
– De ljuger.
Det kan förvisso finnas anledningar för människor som
levde i Nazityskland att försöka skyla över sin egen passivitet
inför historiens värsta folkmord, och det kan också handla om
förträngningsmekanismer. Men å andra sidan finns det också
judiska respondenter i Johnsons och Reubands undersökning
som berättade att de inte visste någonting om massmorden. En
av dem är en judinna som klarade sig under alla år i Nazityskland
genom att leva gömd. Hon sade:
– Jag tror inte att någon kände till gasningarna. De kanske
trodde att folk [i lägren] dog av svält eller någonting annat.
De dagböcker som Longerich gått igenom verkar dock
tyda på att ganska många människor i Nazityskland faktiskt
fick information om massmorden. Av de som i Johnsons och
Reubands undersökning svarade att de hade kunskap därom,
hade den övervägande delen hört det från någon soldat, men
20 procent sade sig ha fått informationen från utländsk radio
eller tidningar (vilket naturligtvis var förbjudet att ta del av).
Självklart var det också många som fann det svårt att tro på
uppgifterna om de kom från radion i ett fiendeland.
En stor felmarginal uppstår på grund av att många tyskar
hörde talas om massakrer på civila utan att det specifikt framgick
att det rörde sig om judar. En av de intervjuade i Johnsons
och Reubands undersökning berättade hur många tyskar
drevs att rationalisera de massakrer som de hörde talas om:
– Det sades alltid att det rörde sig om aktioner mot partisanerna.
Det gör det ju i och för sig inte acceptabelt att mörda
2
kvinnor och barn. Men… eftersom britterna bombade kvinnor
och barn för att försvaga hemmafronten, tror jag att många
människor resonerade ungefär att ”som man ropar får man
svar”.
Faktum är att den nazistiska propagandans mytbildning
om att de allierade staterna var ”judendomens redskap” påverkade
människor i Tyskland att ge judarna skulden för
bombningarna. Goebbels propagandaministerium fick till
exempel ta emot en strid ström av brev från upprörda tyskar
som krävde ”hårda tag” mot judarna – till och med massav-
Den 22 april 1941
i staden Pancevo
på Balkan avrättades
serbiska
krigs fångar utan
pardon.
I bakgrunden
iakttar tysk trupp
gräslig heterna.
Den svenske Waffen-SSsoldaten
Gösta Borg hade
sett grymheterna på
östfronten, och innan han
åkte hem överlämnade han
en rapport om godtyckliga
avrättningar till svenske
militärattachén i Berlin. Väl
framme i Stockholm hemligstämplades
rapporten
omgående istället för att
delgivas en större krets.
Särskilt i jakten på partisaner – som här på Balkanhalvön – var kampen skoningslös och ingen nåd gavs. Här beskjuter Waffen-SSsoldater
flyende partisaner.

Gurs
Compiègne
Drancy
Bergen-Belsen
Vittel
Natzweiler-
Struthof
Schirmeck-
Vorbruck
Rivesaltes
Westerbork
Mechelen
Breendonk
Vught
Grini
Bredtveit (1942)
Berg (1942)
Fuentbrunnen Flossenburg
Dachau
Bolzano
Karta utvisande koncentrationsläger och förintelseläger
under andra världskriget. illustration samuel svärd.
Horserød
San Sabba
Fossoli di Carpi
rättningar – som vedergällning för bombningarna av de tyska
städerna. Samtidigt visar naziregimens egna hemliga rapporter
om stämningen i Tredje riket att människor också ansåg att
Tyskland skulle ha sluppit bombningarna om nazisterna inte
hade behandlat judarna så illa.
Av dessa stämningsrapporter framgår att många tyskar inte
bekymrade sig särskilt mycket om det öde som judarna rönte,
och därför inte fäste särskilt stor vikt vid den information om
massakrer på judar som faktiskt fanns – kanske till den grad att
de till och med glömde bort vad de fått höra i den vägen. Allt
tyder på att antisemitismen tilltog kraftigt i Tyskland som ett
resultat av den nazistiska propagandan. Medan bara tre procent
av de tillfrågade judarna i Johnsons och Reubands undersökning
säger att de mötte antisemitism från sina grannar
och ”vanliga stadsbor” före 1933, säger en majoritet att många
grannar och ”vanliga stadsbor” blivit riktiga antisemiter 1939.
Samtidigt fanns det förstås hela tiden ett levande motstånd
mot den nazistiska politiken hos många tyskar. I antinazistiska
motståndskretsar tycks kunskapen om de nazistiska illdåden
ha varit som allra störst. Om det beror på att människor som
var emot nazismen mer än andra aktivt engagerade sig för att
få tag på sådan information, eller om de som sympatiserade
Mauthausen
3
Stutthof
Neuengamme
Ravensbrück
Sachsenhausen
Chelmno
Dora-
Mittelbau
Gross-
Buchenwald Rosen
Klooga
Sajmiste
Schabatz
Kaiserwald
Treblinka
Trawniki
Nisch
Vaivara
Lagedi
Koldichevo
Koncentrationsläger
Förintelseläger
Skarzysko-Kamienna
Majdanek
Janowska
Belzec Budzyn
Starachowice
Plaszow
Auschwitz
Poniatowa
Salonika
Sobibor
med nazisterna var mer benägna att förtränga ”obehaglig information”,
får vi aldrig veta. Men sannolikt utgör de mellan 28
och 40 procent som i olika undersökningar säger sig ha känt
till Förintelsen en minimisiffra. c
Koncentrationsläger och Förintelseläger – två sidor av samma
mynt. Nästan alla försågs efterhand med krematorieugnar för
att elda upp liken efter judar eller andra fångar som avlidit på
grund av avrättning, svält eller sjukdomar. Här tre ugnar i KZ
Lager Stutthof utanför Danzig (Gdansk).

Andra världskriget upphör
aldrig att fascinera!
Förintelsen, som vi precis läst om i Christer Bergströms artikel,
tillhör andra världskrigets mörkaste sidor. Men detta krig, som så
många andra, lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan.
Krigen har också ofta utgjort historiens vändpunkter. Inte sällan har
ett eller flera slag fällt avgörandet i ett läge där historien stått
och vägt. Vad hade hänt om Karl XII besegrat tsar Peter vid Poltava?
Hade andra världskriget fått ett annat förlopp om Hitler tågat in i
Moskva julen 1941? Och vad skulle ha hänt om Kubakrisen 1962 slutat i
ett varmt krig där 1000-tals kärnvapen satts in?
Frågorna är många och svaren är få. I
Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks bokutgivning
finns mycket om andra världskriget
men också böcker om militära vapen och
moderna konflikter för att nämna något. Vi
vill påstå att vi är heltäckande när det
gäller militärhistoria i ett brett perspektiv.
För att tränga djupare in i hur Tyskland
styrdes och fungerade under nazismen med
sina koncentrations- och förintelseläger,
kan jag varmt rekommendera boken Två bröder
i Hitlers krig. Här kan vi tala om den
verkliga ögonvittnesskildringen!
Karl Wand berättar mycket ingående om sina
erfarenheter från nazityskland. Från värvning
till tjänst på allehanda krigsskådeplatser
såsom Metaxaslinjen i Grekland till
operation Barbarossa och blodiga närstrider
på Krimhalvön. Han ser på nära håll sin
bror bli offer för kriget men själv klarar
han sig som ett under. Han kommer sedan
till Paris och en behaglig tjänst. Men det
blir snart annat av då han får vara med om
att arrestera SS-upprorsmakare som sades
ligga bakom bombdådet i Hitlers högkvarter
i Ostpreussen.
Per-Anders Lundström
Styresman SMB
PS. här får Du lite fakta om SMB. Klubben Svenskt Militärhistoriskt
Bibliotek drivs av entusiaster för entusiaster med syfte att tillgodose
behovet av militärhistoria. Vi nöjer oss dock inte med att tillhandahålla
de böcker som finns på den allmänna marknaden. SMB gör även
egna böcker med hjälp av de främsta experterna och militärhistorikerna
– böcker som du får tag på bara genom oss! Som medlem i SMB är du därmed
alltid bland de första som får tillgång till det bästa som publiceras
inom militaria. Gå in på www.krigsmyter.nu/tvabroder så får du
boken Två bröder i Hitlers krig, en av våra egna böcker, för 0 kr.